Från Slussen till Kontinenten

Det hela började en mulen torsdagmorgon i Stockholm. Börje, pensionerad spårvagnsförare med evigt sliten blå keps, satt på sitt stammishak vid Hornstull med en kopp bryggkaffe och sin gamla vapendragare Eivor. Eivor, en kvinna med skinn på näsan och permanentat hår sedan -85, bläddrade i en gratis Metro hon hittat på bänken.

– Hörru Börje, sa hon och pekade med sitt tuggummirosa lillfinger. Ska vi inte ta en liten tripp? Ner till Göteborg kanske? Lite luftombyte, lite hav, lite... fisk?

Börje lutade sig bakåt och rynkade pannan.

– Götet? Jaha... jaja. Varför inte? Kan ju va trevligt att höra nån annan dialekt än den där jäkla Södermalmshipster-svenskan.

Två dagar senare stod de på Centralen, packade med varsin sportbag och ett gäng leverpastejmackor. Tåget rullade ut ur Stockholm och de var på väg – men någonstans strax efter Alingsås hände det som inte fick hända: Eivor började prata med konduktören.

– Va säger du att tåget är inställt i Göteborg? utbrast hon. – Omledning via Malmö?!

Börje himlade med ögonen. – Typiskt. Man ska till Götet och så hamnar man i Skåne. Vad är det för logik?

Men tåget rullade och snart började landskapet förändras. Platta fält, gula rapsfält, och kor som såg ut att prata danska. Malmö Central dök upp i diset som en grå betongkloss i horisonten.

– Här luktar det... kontinent, muttrade Börje.

– Jag tycker det luktar falafel, sa Eivor och sniffade i luften. Kom, vi går och kollar Möllevången. Jag har hört det är *bohemiskt*.

Efter en eftermiddag bland cyklande hipsters och konstnärskollektiv tog de tåget vidare mot Helsingborg. Börje började fatta misstankar.

– Du... Eivor... du sa Götet. Nu är vi snart i Danmark ju.

Eivor flinade bakom sin leopardmönstrade scarf. – Vadå? Vi sa ju att vi ville se havet. Och det här är ju ändå nästan kontinenten.

– Nästan? Det är ju för fan andra sidan sundet!

Så stod de där. På färjan till Helsingör. Eivor köpte en Toblerone och en miniflaska Baileys i taxfreebutiken. Börje blängde på sjökartan.

– Jag skulle bara till Götet, mumlade han, men innerst inne kände han att detta var bättre.

När de klev av i Danmark kände de sig som två ungdomar på rymmen.

– Så vad nu då? sa Börje.

Eivor höjde ögonbrynet.

– Paris? Berlin? Eller kanske bara Köpenhamn och en röd pølse?

Börje drog på smilbanden. – Så länge vi slipper Alingsås igen, så är jag på.

Och så blev det. Från Slussen till kontinenten. Börje och Eivor. Stockholmarna som bara skulle till Götet – men hamnade på äventyr.

Slut.

Christopher van det Caukies

Status: Guld författare

Mitt namn är Christopher van der Caukies och jag arbetade som VD för en TV-kanal på 80-talet, som tyvärr har lagts ner och är pausad.
Christopher van det Caukies är medlem sedan 2025 Christopher van det Caukies har 92 publicerade verk