Publicerat
Kategori: Novell

FRANKS MOMENT

Det var en ovanligt varm sommarkväll när de fem vännerna samlades i den gamla herrgården vid sjön. De hade inte setts på flera år – inte sedan universitetet – men något i luften den kvällen var laddat. Något mer än nostalgi.

Bonnie hade förändrats mest. Självsäker, med ett leende som kunde få vilken konversation som helst att stanna. Hon satt med benen lätt korsade på den antika soffan, ett glas vin i handen, blicken vandrande mellan de andra.

Frank, charmig som alltid, satt bredvid henne. Han sneglade på henne ibland, men höll samtalet flytande – mest med Oliver och Jonathan, som satt mittemot. Refaat, mystisk och tyst, stod vid fönstret och betraktade månen.

Musiken från högtalarna var mjuk jazz. Vinet var kraftigt. Skratten blev djupare. Pauserna längre.

– Minns ni det där rummet på tredje våningen? frågade Bonnie plötsligt.
– Rummet vi aldrig gick in i? sa Oliver.
– Det var låst, svarade Refaat lågt.
– Det är inte det längre, sa Bonnie.

De såg på varandra. Något i stämningen skiftade. Som om nyfikenheten från förr hade mognat till något annat. Något djupare. Djärvare.

Bonnie reste sig. Tyst. Sakta. Hon gick mot trappan utan att säga ett ord – och en efter en följde de andra.

Rummet var som ur en dröm. Dämpat ljus från levande ljus, sammetsgardiner, stora mjuka kuddar på golvet. Det luktade ceder och något sötare – kanske jasmin. Inget sades, men allting förstod.

Jonathan drog för gardinerna. Frank lade sin kavaj över en stol. Refaat tog av sig skorna, som för att inte störa friden. Bonnie stod kvar i mitten av rummet, vände sig långsamt om, såg på dem – och log.

Där började det. Inga ord, bara blickar, andetag, beröring. Inget bråttom. Inget förbjudet. Bara närvaro.

De lärde sig varandras rytm den natten, som musik. Ett samspel av händer, andetag, nyfikenhet och tillit. Allt som varit osagt i åren mellan dem kom fram i viskningar, i värmen från huden, i det tysta erkännandet att detta var vad de alla velat. Kanske länge.

Och när gryningen smög sig över sjön, låg de kvar – fem kroppar i stillhet. Inget behövde sägas. De visste att detta var något de bar med sig, som en hemlig eld, långt efter att solen gått upp.

Skriven av: din kelb

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

JennyCaylin

Tjej på 30 år som skriver mestadels mörk poesi. Skrivit i flera år, sedan ca 2008.

JennyCaylin

På andra plats denna veckan: Taina Adolfsson