Fredag 4 september 2043

Fredag 4 september 2043

Bettan sitter i den gamla grå fåtöljen på sitt rum. Hon är en dam i sina bästa år enigt henne själv. En liten spenslig kvinna, med intensivt blå ögon och alltid nyfärgat mörkbrunt hår. “Så gammal är jag väl inte så jag ska låta det växa ut grått” brukar hon säga. Favoritklädseln är på, ett par svarta leggings och en big t-shirt. Behagligt och bekvämt och inget som sitter åt. Hon har ett program på sin teve-vägg. När hon ska byta kanal på teven säger hon bara till sin lilla puck och väggen ändrar sig från nyheterna på teve till dokumentären om hur det var att leva i Sverige runt 2020. Hon tittar igenkännande och ler. Så var det ju man levde på den tiden. Hon bor fint med två rum och kök, det är ljusa och fina ytor. Lite gamla och lite nya möbler i en skön mix som hon trivs med och hon måste inte vara ensam om hon inte vill för på äldreboendet finns alltid någon man kan dela lite prat och kaffe med.

Magen kurrar lite och hon vill ha lite mat. Hon tittar granskande på menyn hon har sin digitala bok. Hmm..Janssons frestelse, köttbullar och lite prinskorv hade varit gott. Nöjd trycker hon på knappen och får en grön bock i sidan. Tänk så gott med lite god mat! Förr i tiden kom det en riktigt person med maten och man fick lite mer chans att prata om lite vardagliga händelser. Numera ringer det på Bettans dörr och in kommer en liten smidig robot med en bricka med väldoftande mat. De har ju namn alla robotarna, denna kallas Nicke som kör smidigt in i Bettans vardagsrum. “Åh tack snälla Nicke!” utbrister Bettan glatt. “Jag är så hungrig!” Roboten Nicke piper lite till svar och när hon tagit sin bricka svänger roboten smidigt ut igen. Hon äter med god aptit och tänker på morgondagen, att de flesta på boendet samlas i dagrummet. Nu heter det ju inte dagrummet längre för det heter något på engelska och det hinner Bettan glömma bort varje gång för det låter så väldigt komplicerat. De har för det mesta ganska trevliga kvällar när de samlas och givetvis finns det några som aldrig deltar utan blir kvar på rummet. “Tråkmånsar suckar Bettan, men ska de ändå inte delta kan de lika gärna vara kvar för annars kanske de tar ner stämningen för oss andra, det vill vi ju inte.”

Det plingar till lite och Bettan ser att dottern Lova ringer. Bettan svarar liksom rätt ut i luften och på väggen dyker dotterns trötta ansikte upp. “Nämen lilla gumman så du ser ut! Har du jobbat för mycket nu igen?” Dotterns tittar kärleksfullt på sin mamma och men suckar ljudligt, hon erkänner att det blivit lite mycket den senaste tiden. “Jaja, svarar Bettan, men när kommer du hit och hälsar på?” Lova svarar att hon kommer helgen därpå. “Du är så välkommen kära tös, det ska bli så roligt!”. Lova bor i en stad några mil bort tillsammans med sin fyraårige son Wille i en lägenhet. De bor ganska högt upp och har dock fina bekvämligheter i huset som en vacker trädgård uppe på taket, vilket hon har tillsammans med de andra i huset. Tar man hissen till våning tio finns där en rejält stor bassäng som man kan besöka efter varm sommardag. Wille älskar att hoppa i och bada efter föris och hade han fått bestämma hade de varit där varje dag.
De pratar om lite av varje, Bettan och Lova, lite allmänt vardagsprat. Bettan är nöjd med sitt samtal. Hon sätter sig behagligt i sin gamla fåtölj och njuter. Visst kunde hon väl köpa sig en ny fåtölj som dottern brukar påpeka men den här fåtöljen har ju varit med henne i så många år och den är ju en del av henne själv, som en kär gammal vän.

Det knackar på dörren och Bettans vän Anna kommer in. “Tjohooo, nu är friden slut!”. Bettan vänder sig om och Anna knatar på med sin nyopererade höft. “Jag är nyduschad och doftar som en sagoäng!” fortsätter Anna prata på. “Den där maskinen är ju helt otrolig!” Bettan tittar med ett leende på Anna, “nu är det ju inte någon maskin det är en robot, men visst jag håller med dig, den är jättebra!” Anna är jämnårig med sin vän och är en korpulent kvinna med grått kortklippt hår. Hon har en intensiv energi och har alltid något nytt att berätta och nya projekt som hon planerar för.
Ska man duscha med en personal är det två gånger i veckan som gäller, för det finns som vanligt inte personal som räcker till så man kan duscha varje dag, vilket man vill, så finns det en annan robot som är magnifik. Man sätter sig på en stol i badrummet, man har valt ut vilken slags “rygg” på stolen man vill ha. En bra funktion med stolen är att den torkar direkt efter duschen. Smidigt och enkelt. Med ett knapptryck åker stolen fram som på en liten räls in i själva duschutrymmet. Man trycker på “schampo, balsam, tvål och en extra knapp för inpackning” så går det som hejsan. En väldigt mild touch som en mänsklig hand ombesörjer själva duschningen och där kan man även välja hur länge man vill duscha. För tillfället är el väldigt dyrt så den där knappen med 10 minuter är tillfälligt urkopplad. Det får ta fem minuter och sen får det duga. Det gör det. När själva duschningen är klar fälls stolen ihop och in mot en duschvägg. Det spar plats för utrymmet är ju inte så stort. Måndagar och fredagar kommer den unga undersköterskan Ebba som duschar damerna och gör lite pedikyr. Då brukar de prata lite om allt möjligt som hänt under veckan och Ebba är alltid så positiv och glad. Det underlättar livet när man är gammal och trött, tänker Bettan och nöjd sträcker hon ut kroppen och bara njuter av att vännen är hos henne och att de kan sitta en vacker kväll med varsitt glas rött vin och bara ha det fint. Ett glas rött vin med gamla hederliga jordnötter så är kvällen räddad för damerna.


“Har du börjat med höst här inne eller?” frågar Anna. Bettan tittar lite skälmskt och ler. “Nej, det får allt vara sommar fram till jul här inne!”. Det finns nämligen ett filter man kan ställa in vid fönsterna. Man kan ställa in filtret på vår, sommar och höst. Vinter är det mörkt i vilket fall så det är inte så många som vill ha det igång. Man ställer in filtret på exempelvis “sommar”, då får man ett vackert sommarljus i lägenheten, man blir liksom lurad när man tittar ut för det är ljust och björkarna står gröna och fina. Är man ändå inte ute så mycket kan man ju må bra när man ändå är inomhus resonerar dem. Det är statistiskt bevisat att man mår bättre den ljusa tiden på året, det är verkligen ett väldigt populärt filter. Det kostar inte så många kronor extra så det kan man väl unna sig tänker de båda kvinnorna. En granne som bor mitt emellan kvinnorna har alltid höstfilter på. Då får han lite höstfärger utanför fönstret och ljuset i lägenheten blir lite mörkare efter klockan sex på kvällen. Han är lite kvällstrött och tycker att då känns det helt okej att gå och lägga sig klockan nio på kvällen. Alla tycker olika och tillgången finns att byta närhelst man vill.

Bettan och Anna njuter verkligen av att ha varandra och de känner varandra utan och innan. Livskvalitet.
De kommer fram till vad de ska titta på, bestämmer sig för en gammal film, “Dirty dancing” en favorit de har som de tittar på lite då och då. “Nu kommer den där repliken”, ropar Bettan, “I only carried the watermelon” De båda nickar igenkännande. Musiken kan dem båda utantill och de sjunger glatt med lite falskt men hjärtligt.
Det är september månad, lite sensommar och de vill passa på att njuta ute. Förr hade man elscooter och då åkte man ju på den ensam. Nu finns det tandemvarianter också och det utnyttjar de så fort de har tid och orkar. Lite mer stabilt blir det med en tandemscooter, vilket är bra när balansen kanske inte är som förr. De är ute väldigt mycket och faktiskt även om det har gått så många år så finns ju fortfarande PRO som hittar på saker ständigt och jämt. Det är utflykter, pubkvällar och filmer från både förr och nu. Eldsjälarna är värdefulla, tänker Bettan och fastän att hon har några år på nacken, så har hon det väldigt bra. Trafiken ute har ju också ändrat sig betydligt. Det är ju väldigt sällan man ser några bensindrivna fordon så allt liksom bara susar förbi för mestadels ska man ladda sina fordon med el. Enorma elstationer finns utplacerade ganska frekvent och där kan man passa på att äta lunch, fika eller bara sitta och vänta och titta på människor. Det finns inga bensinstationer längre utan man får köpa bensinen utanför alla supermarkets. Eftersom det inte är någon större efterfrågan på bensin är det ingen som tänker på de att de gamla bensinmackarna helt plötsligt bara försvann. De som kommer ihåg mackarna kan prata om dem med saknad. Först försvann den vanliga kiosken man hade, sedan försvann mackarna. Konstigt ändå.

Det som ökat sedan förr är antalet gående. Man rör sig inte så mycket på arbetet nu för tiden,så fysiskt gammal hederlig motion är viktigare än någonsin. Även om åren har gått och människan låter robotar och maskiner göra mycket arbete är det ändå fysisk aktivitet som kroppen mår bäst av så trottoarerna är lite bredare än förr och betydligt mer befolkad nu för tiden. Man promenerar, går i rask takt, allt för att få sin dagliga motion.

“På lördag kommer Lova och vi ska ha det så mysigt”. De brukar ta boendets tandemscooter och så kör de ner på stan och äter lunch. Även vid lunchrestaurangen har man numera robotar som tar upp beställningar och delar ut maten. “Tänk vad det sprang folk överallt när du var liten” säger Bettan. “Minns du?” Lova nickar och tänker på att jobben ändrat sig otroligt genom åren. Idag är det en helt annan värld och utvecklingen har fullkomligt exploderat. Nackdelen är att det inte samlas massa folk utanför affären som det gjorde förr. Då träffades man och pratade och fick se vänner man inte sett på lång tid ibland. “Idag hämtas all mat eller körs hem. Det sparar tid men är det egentligen bättre?

Det kanske ändå var bättre förr?”

Skriven av: Carina Hansson Zümendorf