Fri från allt

En dag i augusti jag sitter vid köks bordet och drömmer mig bort om en framtid när solen alltid skiner och himmelen är lika blå som havet.
Jag är deprimerad över det jag har gott miste om.
Livet har bara susat för bi mig och jag har stått och trampat i mina spår.
Jag vill bort, ut och se värden som jag aldrig gjort förr.
Jag har alltid velat åka till Paris.
jag har tagit ut förtids pantion.
Jag tyckte att jobbet var rena slitet jag fick aldrig någon semester och ingen höjdar lön.
Så nu är det på tiden att jag åker bort ett slag.
Ja gör det nu på en gång.
Inte vill jag vara här hela livet.
Jag packar ner lite kläder och skor.
Efter att jag gjort all packning klar och tagit på ytter kläderna gick jag ner till bilen.
Jag satte mig i skinn sätet och lutate mig till baka.
Jag togg fram bil nycklarna.
Jag vred om nyckelen och tröck gasen i botten.
Ut från parkerinen åkte jag.
Bort från min lilla etta och allt annat som jag hälst vill glömma.
Nu skulle jag börja ett nytt liv ett liv med något oväntat.
Jag åkte ut från stan och ut mot lans vägen.
Gasen i bottnen skrek jag och for i väg med världens fart.
Jag svände mycke hastigt.
Heltplöttsligt såg jag ingen hjulen tjöt och gruset flög hit ioch dit lacken på bilnenm repades som om någon drogg en nagel på svarta tavlan.
Jag hade krockat med ett gäng ungdommar.
Deras bil välte i diket och inget ljud hördes längre.
Allt vart mörkt.
Efter en timma eller så kunde man höra ambulansen tjuta och policen komma.
Ljudet tysnade och ett ljus syntes nu.
Jag åkte i som en tunnel av vitt ljus.
Jag vaknade till och märkte att jag inte befan migb i min bil utan på en gräs plätt mitt i ingen stans.
Jag hade en vit lång klänning av silke på mig.
Sålen sken och allt var som jag hade önnskat mig.
En m,an kom för bi mig och jag frågade vart jag befan mig.
Mannen skrattade och log mot mig vet du inte de sade han du är i himmelen.
Jag var död borta från allt jag velat glömma på en ång semester som aldrig skulle ta slut.
Slut.

Skriven av: Maria