Frielsen

Det var varmt ute, det kändes som om det var sommar även om det bara var maj. Fåglarna kvittrade ute uppe i äppelträdet som vi planterade bredvid mormors nejlikor för så många år sedan, när vi precis flyttat in i vårt hus. Det var en varm doft i luften, en blandning av rosenbuskarna vid uppfarten och gräset som höll på att torka från gårdagens regn. Jag hade en liten svettfläck över bröstkorgen från att ha gått hela vägen från staden till vårt hus. Vi hade bara en bil och Bianca skulle arbeta idag, så jag hade behövt gå. Men det var inga problem ser du, för allt gick enligt min plan.
Milo kom skuttandes när nycklarna rasslade till vid dörren, jag kunde höra henne skälla från andra sidan dörren och när jag väl öppnat skuttade hon glatt vid mina fötter. Hon var inte på den större sidan, vår lilla Milo. Hon var en vacker vit dvärgspets vi adopterat för två år sedan. Det kändes som igår, men lilla Milo var redan tre år nu. Jag lät ut ett djupt suck och nätt sparkade av mig skorna innan jag fortsatte in i huset. Mitt hjärta bultade hårt i min bröstkorg ju längre in i jag fortsatte, men jag kunde inte ge upp. Inte när jag arbetat så hårt.
Huset var varmt, men till skillnad från att vara ute så var det inte skönt inomhus. Där fanns ingen vind som kylde ner en, eller skuggor där man kunde gömma sig från solen. Jag gav ifrån mig ännu en suck och begav mig mot badrummet, Milo skuttandes med varje steg jag tog. Väl inne i badrummet fälldes jag nästan av henne, vilket fick mig att ropa till. Vår lilla Milo gnydde till, men gick snabbt upp i humöret igen efter att ha hittat sin favorit leksak liggande på soffan i vardagsrummet.
Den vita tröjan med svettfläckar åkte snabbt av, i följd med de svarta byxorna jag fick av Bianca för två jular sedan. Duschen brändes mot min hud när jag klev in, efter att ha hoppat till i chock skruvade jag snabbt ner värmen. Min Bianca tyckte så om hennes varma duschar, något jag efter tio år aldrig lyckats förstå mig på. Det nu kalla vattnet rann ner för mitt huvud för att sedan falla ner över resten av kroppen, något som fick mig att slakna. Jag drog mina händer genom mitt blöta svarta hår som klipptes veckan innan. Jag var fortfarande nervös för att Bianca skulle förstå något skulle hända, eftersom jag haft väldigt många planer på senaste. Det var därför jag planerade den sista delen nu, delen som skulle vara kronan på verket. Jag tvättade noggrant min kropp samtidigt som jag gick igenom planen för kvällen. Bianca slutade arbeta klockan fem, och skulle då vara hemma en kvart senare. Bordet på hennes favoritrestaurang var bokad halv åtta, men den låg en timme bort. Tiden var knapp, men jag intalade mig själv att allt skulle gå bra. Jag hade en plan.
Duschen tystnade och jag klev ut med en handduk knuten runt mina höfter, mitt hår droppade överallt. Dock behövde jag mitt hår så torrt som möjligt för att få det att se så bra ut som möjligt, så jag letade snabbt upp Biancas hårfön. Jag pluggade i den och hoppade till i förvåning över det högljudda ljudet som snabbt kom ut, men återhämtade mig snabbt och började torka mitt hår till bästa förmåga. Jag arbetade snabbt med händerna och lyckades få håret perfekt med hjälp av lite vax och hårspray. När jag var klar steg jag ut ur badrummet och hörde hur Milo fortfarande höll på att ivrigt leka med sin leksak i vardagsrummet, vilket fick mig att skratta till.
Kostymen hade jag strukit innan jag begav mig till staden, nu hängande mot garderoben i sovrummet på en krok. Jag klev in i sovrummet och log för mig själv, duschen hade fått mig att känna mig bättre till mods. Allt skulle gå bra. Sängen var bäddad och allt var förberett för ikväll, nu behövde jag bara förbereda mig. Jag tog ner kostymen från garderoben och varsamt tog av alla delar för att sedan klä på mig dem, i takt med att jag nynnade Bobby McFerrin’s “Don’t Worry, Be Happy”. Det var en fin låt på det sättet, med både bra melodi och text. Det var en sådan låt som aldrig misslyckades att lugna ner mig, oavsett situation.
Jag var snabbt påklädd och behövde nu bara färdigställa allting. Mitt hår var perfekt, slipsknuten var en av de bästa jag gjort och allt var enligt tidsschemat. Plånboken låg i höger fickan tillsammans med hus-och-bilnycklarna, och mobilen i den vänstra. Jag drog upp min ärm för att dubbelchecka tiden, 15:57. Allt var perfekt i tid, nu återstod det bara att vänta in Bianca. Jag kände mig lugnare nu, mindre illa till mods och på ett bättre humör när jag gick in i vardagsrummet och satte mig ner i soffan för att vänta.
En kvart senare körde vår svarta Mercedes upp för vår uppfart, och ett kort stund senare öppnades dörren till huset av min Bianca. Milo som legat sovandes bredvid mig vaknade nu upp för att glatt skutta till henne, jag var stillasittandes medan hunden glatt försvann runt kröken på väggen in till hallen. Nervositeten kom krypandes igen när jag hörde hennes skratt blandas med Milos skällande, ett litet leende på mina läppar. Min Biancas skratt var alltid söta och varma, som honung eller som mormors nejlikor när de blommar.
Bianca kom in i vardagsrummet kort senare och gav mig samma söta leende som alltid fick mitt hjärta att fladdra till, hon såg mig sittande på soffan och med nätta steg kom fram till mig för att placera en kyss på min kind. Hon frågade hur min dag var, och kallade mig stilig. Jag log till svars och sa att min dag var lugn, sedan ställde jag mig upp och kysste henne på läpparna. Hon log tillbaka och frågade mig när bordet var reserverat, och blev sedan stressad när jag svarade. Min Bianca började genast förbereda sig, hon gick för att duscha och jag gick in i sovrummet för att hjälpa henne på traven. Jag packade hennes favorit handväska med alla saker hon brukade ha med sig, samt lite extra smått hon skulle uppskatta. Jag gick sedan tillbaka till vardagsrummet och satte mig ännu en gång ner för att vänta på min Bianca, som fortsatte att göra sig redo.
Drygt fyrtio minuter senare var Bianca klar, lika vacker som alltid var hon. Jag log och gick med henne till ytterdörren, gav henne en kyss på kinden och gick sedan ut. Jag låste dörren och gick sedan gemensamt med henne till vår bil, hon satte sig i passagerarsätet och jag körde. Jag hade öppnat dörren för min Bianca, det hade jag. Men hon tyckte så illa om sådant, med stereotyper och så. Det var därför jag oftast lät bli, allt för att göra henne så glad som möjligt. Jag lät henne välja musiken medan jag körde oss till restaurangen som var så långt bort, tillsammans sjöng vi på Lady Gagas album “The Fame”.
Efter en timme som kändes ytterst kort så var vi framme vid restaurangen, jag parkerade bilen och klev ur bilen med Bianca. Hon log mot mig med en min som bara kunde förklaras som en mix av exaltering och glädje, en min som alltid fick mitt hjärta att fladdra till. Hon tog sin arm i min och tillsammans begav vi oss in i restaurangen där en servitör visade oss till vårt bord. Det var ett bort längre bort in i restaurangen, nära ett fönster. Jag hade specifikt önskat det bordet, eftersom att inte många brukade sitta runt omkring vilket var perfekt för att få vara enskilda men fortfarande känna romansen.
Bianca satt sig ner och kollade varsamt runt i restaurangen, men jag kunde bara se henne. Hon såg så vacker och perfekt ut, med hennes blonda lockar som försiktigt föll över hennes axlar och hennes emerald gröna ögon som såg så vackra ut. Hon måste ha märkt att jag tittade på henne, för hon såg tillbaka på mig och log varmt. Det fick mig att rodna någon aning, men jag log tillbaka. Jag hoppades att hon inte kunde märka att jag var nervös, för det var jag. Jag hade planerat detta ögonblicket så länge, och det enda som kunde förstöra det nu var ifall jag förstörde det själv. Men allt skulle gå bra, jag hade en plan.
Det kom en annan servitör än den som visat oss till vårt bord, nu med menyer till oss. Servitören frågade om vi skulle önska oss något att dricka, Bianca beställde ett glas rödvin och jag beställde en alkoholfri Carlsberg. Jag skulle köra oss hem efter detta, det var redan planerat sedan innan. Bianca tackade servitören och började sedan titta igenom menyn, och jag gjorde detsamma. Efter lite småprat och diskussion över vad vi skulle beställa, så kom servitören tillbaka med våra drinkar och frågade vad vi önskades äta. Bianca beställde en koreansk råbiff, och jag beställde en kalvschnitzel. Båda av oss fick pommes till, något vi hade en gemensam kärlek för. Servitören nickade och gick iväg för att förbereda vår mat.
Jag tog en klunk av min Carlsberg och tittade på Bianca, hon höll på att berätta för mig om hennes senaste projekt inom hennes arbete. Det lät inte väldigt intressant, men jag lyssnade för hon såg så lycklig ut när hon fick prata om saker hon tycker om. Vår relation hade alltid varit bra på det sättet, att hon pratade och jag alltid aktivt lyssnat. När hon var klar så suckade jag lugnt, och tittade ner nervöst i bordet för att samla mig själv innan jag tittade tillbaka upp i min Biancas ögon. Jag började långsamt prata, om hur tacksam och glad jag var för att ha henne i mitt liv. Jag förklarade hur allt var perfekt, och hur jag känner mig som den lyckligaste mannen i världen. Bianca lyssnade aktivt och såg till en början frågande ut, som att hon inte förstod vad detta skulle leda till. Jag reste mig försiktigt upp, och såg hur hennes ögon vidgades när jag sedan gick ner på ett knä framför henne. Hon tittade ner på mig med stora ögon, när jag tog ut en liten ask ur min ficka och höll upp den i min högra hand. Med vänsterhanden öppnade jag asken, inuti fanns en 24k silver ring med guldlöv och virvlar formade runt en hexagonformad emerald. Bianca tittade på mig med tårar i hennes vackra gröna ögon, men jag log tillbaka. “Bianca, vill du gifta dig med mig?”

Skriven av: Oliver Björk