Fy, Vad Jobbigt!

Inte igen, tänkte jag. Jag försökte göra sig hörd men ingen lyssnade. Jonte var i bråk med fröken igen.
- Sätt dig på din plats nu Jonte, sa Stina, vår lärare.
- Ää, kyss mig i röven, svarade han samtidigt han gick och snackade med Berg, en annan i min klass.
- Nu är du tyst och sätter dig på din plats, sa Stina och nu var hon högröd i ansiktet.
- Jaja, sluta tjata.
Jonte var en av de värsta som kunde bråka med fröken men ibland var han så himla rolig. Ibland så lovar jag mig själv att hata honom så länge jag lever och ibland kommer jag på mig att skratta åt ett av hans skämt.
Det finns tre jobbiga killar till i min klass. De tre är Fredde, Mackan och Berg. Han heter egentligen Tim men alla kallar honom Berg. Det finns så klart fler i min klass som till exempel Fia, min bästis. Och Mia, Bella och Jay. Jay kommer ifrån USA men flyttade hit när hon var 3 år. Jag är mest med dom. Mia älskar att stå i centrum, samma som jag. Bella och Jay är väldigt kaxiga men schysta mot mig. Sen finns det Rebecka som är en av de coola tjejerna i min klass. Jag är bra kompis med henne också men hon är lite konstig ibland. Jag är nog också lite cool, men bara lite. Folk vet vem jag är detta lilla samhälle. Men nu har jag ju glömt att berätta vart jag bor. Jag bor då i Högrös, ett litet samhälle i Halland, men när man tänker efter är det ändå rätt stort. Det är inte så att alla känner alla men man känner igen dom i sin egen ålder från andra skolor. Här bor rätt coola människor. Dom jag menar är coola är dom i min ålder. Det finns ett gäng, och en av killarna där är jag kär i. Om jag säger ”gäng” tror ni nog att jag menar ett gangster gäng som knarkar men det gör jag inte. Dom är schysta och allt. Ni förstår nog.








Allt är skit just nu. Jag har massor med läxor och prov och så har jag en stor talangtävling som jag måste träna till också. Den talangtävlingen är en tävling i Malmö där man går upp på en scen och sjunger en sång och så dömer domarna. Om man är tillräckligt duktig kanske domarna får upp ögonen för en och skickar en till en musik-specialict och får spela in en skiva. Det händer en av 1000 st typ. För att detta skulle bli sant så hände detta:
- You my candy girl, nynnade jag lite för mig själv när jag gick hem från bussen. Jag trodde att jag var helt ensam för det var helt mörkt ute och lite dimmigt så jag klämde i lite och sjöng:
- Sugar, sugar, you my candy girl.
– Ursäkta, sa en kvinna bakom mig. Jag kunde inte undgå att höra vilken underbar röst du har.
Och jag som trodde att jag var helt ensam hoppade till. Fy vad pinsamt.
– Tycker du? var det enda jag fick fram.
– Ja, det tycker jag verkligen, svarade hon. Mitt namn är Kristin och jag jobbar som talangscout och jag tycker att du har en underbar röst.
– Tack.
– Har du nån erfarenhet av sång och musik? frågade Kerstin
– Nej, svarade jag helt paff. Att jag var bra på att sjunga hade ingen förutom du någonsin sagt det till mig.
– Du kan få mitt nummer till mitt kontor så att du kan ringa om du är intresserad av att få lite sånglektioner.
Hon krafsade ner ett telefonnummer på en papper och gav det till mig.
– Ok tack, sa jag.
Sen var hon försvunnen.

När jag kom hem slängde jag av mig kläderna och lade pappret på mitt nattygsbord och gick för att borsta tänderna. Jag gick in till mamma och sa god natt men jag nämnde inget om Kerstin och allt som hade hänt på väg hem från bussen. Jag hade tänkt att vänta lite med att berätta.

//Amanda

Skriven av: Amanda Sallbring