Fyrverkeriet

Fyrverkeriet

Jag sitter på den hårda trätrallen och väntar. Kommer de inte någon gång? Nu har jag suttit där i 45 minuter!! Varför tar det så lång tid?
Fler och fler människor börjar samlas. Fyrverkerierna skulle börja kvart över tio, nu är klockan kvart i. Tänk om jag får se fyrverkerierna själv!
Åh! Om vi bara hade bestämt mötesplats någon annan stans! Precis vid Country tältet! Country är ju inte direkt min kopp te, om man säger så..
Tänk om de missförstod mej, eller inte hörde vad jag sa. Här är ju ganska mycket liv. De kanske irrar runt och letar efter mig någon annan stans nu! Och jag har ju Sannas väska, med hennes mobil. Vi kan inte ringa till varandra. Kanske bäst att jag ställer mig upp så att de kan se mig, och tvärt om.
Jag tar de båda väskorna, min gröna och Sannas gråa Ior-väska. Min är tyngst. De har blivit lite dammiga och jag borstar av dem innan jag tar min på ena axeln. Sannas väska håller jag i handen.
Jag borstar av mig själv också, är lite rädd att min röda kjol har fått någon fläck i rumpan. Står och tittar lite okoncentrerat åt olika håll. Jag vet inte riktigt var jag ska börja kolla efter dem. Kanske skulle jag börja och se om de fortfarande står vid karusellerna, eller ska jag kanske gå bort mot drakbåtarna. De kan ju stå där. Det kanske är bäst att jag stannar kvar ändå?
Jag sträcker på mig och försöker se lite längre bort längs kanalen. Men det är för mörkt, och jag har svårt att se. Sanna och Emilia skulle mycket väl kunna vara där borta någonstans, men det är för mörkt för att jag ska kunna urskilja några detaljer. En man står och pissar i några buskar en bit bort, när han är klar vänder han sig om och kommer vinglande mot mig. Han har fin kostym och skjorta på sig.
- shhlladaadell shla? sludrar han. Han är rejält berusad.
- Eh..nej tack. Jag ska inte ha något, säger jag och vänder mig demonstrativt om.
Mannen försvinner iväg, och jag förtsätter leta efter Sanna och Emilia. Kockan är nu fem i tio och jag börjar bli riktigt orolig för att vi inte ska hitta varandra. Hela tiden kommer det mer folk.
- Vem letar du efter? hörs plötsligt en ung killes röst bakom mig. Jag vänder mig om för att se vem som är ägaren till denna röst. Där står en ung kille med brunt halvlångt hår, typ Beatels frisyr,
jeans och grön gammal tränings overallsjacka (från uff, gissar jag).
- Ehh..svälj, mh..mina kompisar. De skulle bara åka den där karusellen där, och sen skulle vi träffas här..men de har inte kommit än, säger jag lite otydligt och osäkert. Jag förstår inte var den där osäkerheten kom ifrån helt plötsligt!
- När skulle ni ha träffats? frågar killen.
- För 45 minuter sen! säger jag med ett litet fnysande som ska föreställa ett litet skratt.
- Va? Då har du ju fått vänta här jätte länge! säger killen, han verkar upprörd.
- Jaa.., säger jag, biter mig i läppen och ler lite.
- Men har de ingen mobil, eller nått? frågar killlen.
- Jo, men den har jag. Jag skulle hålla väskan under tiden de åkte, så att de inte tappade den, svarar jag.
- Åh! Annars hade du kunnat låna min mobil, om du hade velat, säger killen.
- Tack, men jag tror inte att det behövs, jag har redan två! säger jag och ler igen. Killen ler också, och våra blickar möts. Han är ganska söt faktiskt. Han är lite längre än jag, men ändå ganska kort för att vara kille, kanske 1.70. Jag bryter ögonkontakten och ser ner på hans gröna tränings overallsjacka istället. Den är öppen och han har en röd tröja med Che Guevara på. Det är den där klassiska bilden med baskern och den drömmande blicken.
- Åh! Har du en Che Guevara tröja?! Så fin! Får jag kolla? frågar jag och öppnar hans tränings overalls jacka lite mer. Han skrattar till och öppnar jackan så att jag kan se t-shirten bättre.
- Jag känner mig som en blottare! klagar han. Jag förstår inte riktigt vad han menar först, men sen förstår jag, och skrattar.
- Ehh..vad heter du förresten? frågar han.
- Felicia, svarar jag.
- Det heter min syrra också, säger han, jag heter Simon, han räcker fram handen och jag tar den. Den är varm, och jag känner plötsligt att det inte är lika viktigt att träffa Sanna och Emilia längre.
Vi står och tittar efter dem en liten stund, men sen försöker vi hitta en bra plats till fyrverkerierna istället. Vi tränger oss fram mellan alla människor och får höra en hel del sura kommentarer. Tillslut hittar vi en plats vid ett träd där vi ser hyfsat bra och inte skymmer så mycket.
Tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett PANG
Fyrverkerierna har börjat, jag står bredvid Simon och jag har inte varit så lycklig på väldigt länge!

Skriven av: Annika