GALAXENS VIDRIGASTE DRÄGG - Kapitel 1 och 2

KAPITEL 1

Rymdskeppet med alldeles för stor fotonmotor blåste genom galaxen i överljusfart. De parkerade strax utanför Jordens atmosfär. Rymdskeppet var rostigt, fult i lacken och läckte en hel del radioaktivitet Men det var deras. Snott av en ålderstigen rymdgubbe som inte kunde försvara sig. Stort misstag av honom.

Galaxens vidrigaste drägg hade anlänt - de var slavhandlare, rånare, mördare - och värre än så. Allt som var olagligt var deras grej. Empati, ärlighet och att betala sin skulder var inget de gillade. Inte alls. De var vidriga och lågpresterande.

Hade de varit mänskliga hade de varit ett beväpnat motorcykelgäng i USA på 50-talet, fast de var allt annat än mänskliga. De var ruttna, maskerade rovdjur med stora, vassa tänder och vassa klor.

De var beväpnade - de hade en vapenarsenal som hette duga och de drog sig inte för att använda den. Nu skulle de susa ner till Jorden för att leka lite som de uttryckte det - vilket betydde råna, mörda, lemlästa och allt annat vidrigt de kom att tänka på. De var sjuka i huvudet.

Samtidigt nere på raketuppskjutningen i Esrange i norra Sverige såg en tekniker av klass B-typ en blipp på sin radarskärm, en blipp som inte skulle vara där. En blipp som inte skulle vara där som påvisade att något fanns i Jordens atmosfär. Något som absolut inte skulle vara där. Han reläade informationen till NASA som snackade med Elon Musk om han kunde hjälpa till för någon miljon dollar. Elon Musk lovade att skicka iväg sin raket Mickey Mouse med besättning för att kolla läget.

Kapten Tool skulle genomföra uppdraget. Tool var helt värdelös som militär och officer, det vill säga helt perfekt för att ta en första kontakt ifall det skulle gå åt skogen. Ingen skulle sakna honom. Kapten Tool och hans män klev ombord på Mickey Mouse.

Några timmar senare närmade sig Mickey Mouse det utomjordiska rymdskeppet och dockade. Kapten Tool sparkade in dörren till rymdskeppet.

"Tjenare rymdödlor. Ni är olovligen i Jordens atmosfär och ska bort!" hojtade Tool.
Galaxens vidrigaste drägg stirrade på honom. En av utomjordingarna gick fram och slog sin näve igenom rymdhjälmens visir och krossade Tools ansikte och hjärna mot hjälmens bakre sida. WHAM! Före detta kapten Tools män öppnade omedelbart eld med sina medhavda Magnum kaliber 454 revolvrar. KAPOW! Kulorna studsade och krutröken låg tät i utrymmet, men de utomjordiska rymdvarelserna hade stått emot kulregnet bra. Det tycktes inte bekomma dem.

Galaxens vidrigaste drägg bet genast skallen av tre astronauter och kastade ut dem genom luftslussen. Resterande delen av besättningen slet de i bitar och kastade runt i rymdskeppet. De skrattade åt sitt våldsamma tilltag. Det var oerhört, det var grymt, det var fullkomligt genomvidrigt, det var galaxens vidrigaste drägg.

Och nu var de förbannade. De prickade in koordinaterna på kartan för den plats där rymdskeppet Mickey Mouse hade avfyrats. De var redo att ge igen. De startade upp sitt utomjordiska rymdskepp. SWOOOSH!

KAPITEL 2

Elon Musk satt i soffan i sitt vardagsrum och åt en skinkmacka när en rörelse på en av de många skärmar han hade framför sig fångade hans uppmärksamhet. Med förvåning såg han hur ett utomjordiskt rymdskepp närmade sig platsen för hans raketuppskjutningsplats i norra Florida. Galaxens vidrigaste gäng hade anlänt. Fast det visste inte Elon Musk.

Utomjordingarnas ledare såg ut över de uppställda raketerna genom det runda fönstret i rymdskeppets för och skrockade för sig själv. Löjligt usel teknik, primitivt. Han knäppte på sin sylvassa hörntand med en av sina klor och beordrade om omedelbar förintelse av allt och alla nedanför dem. En av ledarens mindre ansedda medhjälpare tryckte på rätt knapp som avfyrade ett av skeppets kärnvapen. Trettiofem sekunder senare hade den nordliga delen av staten Florida försvunnit i en gigantisk explosion. Människor, byggnader, nöjesfält, städer, träsk, alligatorer, mygg hade sprängts i bitar. Kvar vara bara en lätt grönaktigt färgad radioaktiv dimma och … nä, det var inget mer kvar.

Elon Musk såg alltihop från sitt hem i Ohio. Han höll på att sätta skinkmackan i halsen. Han gillade inte vad han såg.

”Wow!” utbrast ledaren för rymdvarelserna. Han log belåtet åt skadegörelsen och gav order om att sätta fart mot New York. Det var dags att orsaka lite kalabalik och tjäna lite pengar på köpet. Rymdskeppet snurrade igång fotonmotorn och styrde mot en av världens erkänt största banker, nämligen Federal Reserve Bank of New York. SWOOOSH!

Ett par sekunder stannade de till i luften ovanför Federal Reserve Bank of New York. Banken som hade i runda slänga sexhundratusenmiljarder kronor i kassan. Pengar som galaxens vidrigaste drägg gärna ville lägga klorna på. Och tänkte så göra.

De svepte ner med rymdskeppet och parkerade utanför banken, hoppade ut på gatan och sparkade in dörrarna till entrén. De sköt omedelbart vakten med ett skott i huvudet, inte för att de behövde utan för att de kunde. De skrattade också efteråt. De var ruttna, maskerade rovdjur med stora, vassa tänder och klor och de var sjuka i huvudet.

Strax efteråt krävde de lösenordet till banken från en banktjänsteman. När han inte svarade tillräckligt snabbt tog de tag om hans nacke och slog hans huvud rakt igenom dataskärmen. WHAM!

Nästa banktjänsteman var lite snabbare att svara och de fick lösenordet. Rymdgängets ledare hade tagit med sig ett gigantiskt USB-minne och började ladda ner bankens alla pengar digitalt. När väl pengarna var på plats och de fått vad de ville ha så sprang de ut på gatan och hoppade in i rymdskeppet. Otur för dem så hade New Yorks polis fått larm om pågående bankrån och hade kedjat fast rymdskeppet i en lyktstolpe och stod nu och sköt på skeppet med sina Magnum kaliber 44 revolvrar.

Ledaren för galaxens vidrigaste drägg skickade genast ut den minst ansedde besättningsmedlemmen för att medla med polisen, vilken polisen sköt i samma ögonblick han visade sig. Men det fungerade alldeles utmärkt som avledningsmanöver och galaxdrägget passade på att klippa kedjan med en bultsax. CRACK! De var fria och kunde lyfta med alla pengarna och hade återigen tjänat en helsikes massa. De tog sikte på atmosfären, slog på fotonmotorn och åkte dit för att vila upp sig ett tag. Men inte alltför länge. Snart skulle de göra nya räder och ställa till det ännu värre på Jorden. Men först skulle de fira genom att supa skallen i bitar. SWOSH!

Robert K

Fiction gör livet lite bättre.
Robert K är medlem sedan 2017 Robert K har 13 publicerade verk