Geten som fick åka Honda Civic

Detta är en mycket lustig berättelse om hur en get plus fem personer fick åka bil till polisstationen i det Afrikanska landet The Gambia.
Jag hade nyligen avslutat havsfiskeperioden med turisterna och livet började gå in i en lugnare tillvaro under ett halvår framåt – trodde jag. Jag min hustru och vårt nyfödda barn blev erbjudna att bo i Connys och Bennys hus. Dom ägde radiostationen Radio Syd och Conny var dotter till Britt Vader som i sin tur var så kallad piratdrottning för sin demokratiska gärning att låta folk lyssna på bra musik.
Alltnog, jag var vän till dom alla sedan några år och nu när Conny och Benny skulle åka hem till Sverige en tid så undrade dom om jag kunde ta hand och ansvara för radiostationen och deras hus. Vi bodde normalt hos emigrationschefen på hans coumpand i Serra Kunda. Detta skulle bli en lyxtillvaro för oss. Radiostationen låg i samma hus som bostaden. Mitt fartyg låg förtöjt inne i Banjul med vaktman ombord så där var det lugnt. Det var inte mycket att göra med radion för det fanns inhemska radiopratare men däremot så kom det ofta folk som ville höra på en viss låt och då sökte dom upp mig som var chef och därigenom kunde påverka radioprataren. Samtidigt pågick ett visst underhåll på byggnaden med viss ombyggnad. Det innebar att viss personal drev runt i området och en del arbetade också men i sin tur hade vänner som satt och väntade på chansen att få en anställning, även om det bara var en timme!
Varje kväll fick jag gå en runda och kolla att allt var stängt och inplockat för det fanns mycket gott om personer som inte hade förmågan att skilja på ditt eller mitt. Det blir lätt så i ett litet fattigt land där det finns en ministerklass och en chefslinje och sedan den stora fattiga massan. Händelsen som utspelades är helt med sanningen överensstämmande.
En kväll gick jag rundan runt huset vid niotiden för att kolla om någon somnat på arbetsplatsen och låg kvar. Det hände då och då eftersom en del hade lång väg hem och transporter fanns nästan inte. När jag passerade skjulet med arbetsredskap så hörde jag ett bräkande ifrån det lilla skjul som inte var större än halv kvadratmeter. Jag tittade misstroget på dörren som var låst och undrade om jag druckit något olämpligt. Än en gång bräkte det därinne och bevisligen så kan inte spadar och hackor ens i Afrika bräka. Försiktigt öppnade jag dörren och där stod en get på högkant med spadar runt sig. Jag tittade misstroget på skapelsen och undrade hur han kunde låsa in sig inifrån. Vad nu göra för jag hade inge plats för en get och vems var den? En snilleblixt för genom huvudet och det var att lämna över problemet till en inhemsk person och han kunde säkert finna en lösning på problemet.
Tog geten i ett snöre och gick in i tamburen där en dörr fanns som ledde in till radiopratarens studio. Jag knöt fast geten i hans dörrhandtag och knackade hårt på dörren. Själv försvann jag som en vessla in till mig själv småskrattande på min listighet. Efter ca 10 minuter så knackade det på min dörr och utanför stod radioprataren med ögon som var på väg att trilla ut. Han sade stammande: Kapten, det knackade på dörren in till studion och när jag öppnade så stod geten där men han kan inte säga vad han vill! Han bad mig om råd och mitt råd blev att sparka ut han ifrån tomten om han inte kunde förklara vad han ville. Alltså geten. Radioprataren vägrade att ta i geten för den måste ha kommit ifrån gudarna. Jag försökte att förklara att det kanske var en gåva till honom. Jag såg att han var på väg att rymma och det fick inte ske för han skulle prata i radion hela natten. Jag öppnade grinden och han fick fösa ut den illaluktande gudsvarelsen utanför tomten. Då var inte geten mitt problem – trodde jag.
Nästa dag började som vanligt med ljudet av släpande steg utanför och det innebar att arbetarna kommit. Under förmiddagen knackade det på dörren och där utanför stod två skapelser med hatt på huvudet och brättet nedvikt på framsidan. Jag blev full av skratt när dom presenterade sig som kriminalare. Dom var här för att undersöka vem som stulit en get! Vems var geten frågade jag. Ingen visste hur fasiken kan man undersöka en sak som ingen vet om. Dom var märkbart skärrade för dom visste inte något mer än att förmannen hade kommit in till polisstationen och sagt att någon stulit en get. Jag frågade var geten hade befunnit sig när den stals. Förmannen tillkallades och pekade då på redskapsskjulet. Kriminalaren öppnade dörren och tittade misstroget på detta lilla utrymme och undrade om det var sant. Varför stod geten där? Inget svar. Nu hämtades radioprataren för att ge besked om han visste något om geten. Det tog en stund att hitta honom för han hade lagt sig att vila i ett övergivet hus en bit bort. Han dök upp och blev märkbart orolig när han såg att polisen var där. Alla var livrädda för polisen av olika anledningar. Han förklarade att geten knackat på studiodörren men inte kunde säga vad han ville. Han hade då gått till kapten (vilket var jag). Hade på min inrådan föst med min hjälp ut geten ifrån tomten. Nu började kriminalarna fundera och stirrade misstroget på mig, radioprataren samt förmannen. Något var fel i berättelsen om geten. Kunde en get knacka på en dörr? Jag försökte påpeka att det kanske var getens gud som styrt detta. Då svarade mannen ifrån kriminalen att jag kunde förvänta mig utvisning. Jag såg att han njöt av orden. Jag skrattade och frågade var är geten? Kanske man kunde fråga den om hur det låg till. Jag skickade iväg en man med order om att finna geten även om den flytt till grannlandet Senegal. Han for iväg med ett löfte om en belöning på 10 Dalais om han hittade den. Jag frågade om jag fick bjuda på lite saft i väntan på geten, eftersom dom var muslimer men var verksamma inom polisen så var det öl som gällde. Jaha så är det med religionen. Efter en halvtimme så dök mannen märkligt upp med geten i ett snöre. Om det var samma get vet jag inte för han kanske stulit den i närheten. Nu blev kriminalarna lyckliga för nu hade man offret och en misstänkt tjuv, som var jag. Nu skedde det fullständigt otroliga att utanför på vägen kommer en gammal man gående på väg mot staden för att rapportera en stulen get. Han fick syn på geten och sken upp för där var hans get! Nu blev kriminalarna helt förtvivlade för nu stämde ingenting. En get hade blivit inlåst i ett skjul och tagit sig ut utan att öppna dörren och sedan passerat två dörrar för att komma in till radioprataren och kanske då för att be om hjälp. Geten hade slängts ut och kom tillbaka med viss hjälp samtidigt som ägaren hade dykt upp och det måste vara getguden som gjorde allt detta.
Med andra ord så skedde följande: Geten hade rymt och på sin väg in mot stadens förlustelser passerat vårt hus och en hungrig förman. Förmannen snor geten och kastar in den i skjulet för att så småningom slakta och äta upp denna illaluktande varelse. Förmannen blev arg när geten saknades och anmälde den stulen utan att tänka på hans stöld av geten. NU blev förmannen misstänkt och nu måste alla in till polisstationen för detta måste ordnas upp. Kriminalarna såg överlyckliga ut för dom hade löst problemet men ännu ett återstod. Det var hur komma in till polishuset? Dom hade gått till mig eller åkt taxi.
Jag hade Connys Honda Civic av den gamla modellen med plats för fyra. Nu kommer det fantastiska med transporten. I denna Honda av 76 års modell packade jag in följande personer förutom mig själv. Ägaren till geten. Tjuven som stal geten. Radioprataren som föste ut stöldgodset. Han som hittade geten på mitt uppdrag sam två kriminalare och slutligen geten själv! Kriminalarna var tvungna att åka med för att bevaka stöldgodset samt bevaka fången. Jag körde denna märkliga last in mot staden samtidigt som geten sprutade ut små kulor över polisen. Detta var cirkus av stora mått. Väl framme på gården till polishuset så greppade jag tag i geten och efter mig kom hela följet. Tänk er en vit man först ledande en get följd av tjuven samt spanaren och han som fick geten i gåva av getguden samt ägaren och sist i kolonnen kom två fruktade kriminalare. Ett stort rum fanns därinne och mitt fram ett skrivbord där chefen som bestämde över liv eller död satt. Runt väggarna satt massor av små och stora tjuvar som väntade på en enkel rättegång med dom. Alla tystnade när vi dånade in med hela följet och jag stegade direkt fram till guden som satt vid skrivbordet och knöt fast geten i ett bordsben samtidig som jag förklarade att nu kan han reda upp allt. Tjuvarna runt om i rummet skrattade gott och när jag var utanför hördes svordomar och tjut ifrån denna välsignade plats. Allt detta är skrivet av mig David Teddy Engberg som var verksam i The Gambia 1974 – 78.

Skriven av: teddyengberg