Kategori: Novell
Glansiga ögon
Ida sätter sig i soffan, bredvid mamma. Mamma som hon älskar och avgudar. Mamma som har uppfostrat Ida alldeles själv. Mamma som är stark och duktig. Mamma som aldrig bryter ihop, som Annas mamma.
Idas pappa dog när hon var liten. Hon minns honom inte. Inte hur han såg ut eller hur han lät. Men hon minns hur han luktade. Alltid svagt av olja efter att ha mekat med bilarna. Han var bilmekaniker från början, men hade en massa andra jobb. Han körde glassbil och lastbil. Och stod i kiosken. De var inte särskilt rika, men hade alltid pengar. Mamma jobbade inte, hon var hemma med Ida. Men allt det där har Ida glömt. Hon vet för att mamma har berättat.
Hon sneglar på mamma vars blick är stadigt fäst på tvskärmen. Mammas ögon är glansiga. Plötsligt vrider hon på huvudet och tittar på Ida.
- Min lilla gumma, säger hon, min söta lilla gumma.
Hatet byggs upp inom henne, som så många gånger förr. Hon vet att mamma inte är stark och duktig. Hon vet att mamma brutit ihop mer än en gång. Hon vet, att innerst inne älskar hon mamma, men det är svårt när hon är full av alkohol. De glansiga ögonen som Ida helst skulle vilja sticka ut. Mamma har aldrig slagit henne, aldrig varit elak. Men de där glansiga ögonen... Ida hatar dem. Hon känner tårarna komma, men vet att hon inte får börja gråta. Då kommer mamma fortsätta sluddra om 'min lilla gumma'. Ida reser sig. Utan ett ord går hon in på sitt rum och låser dörren. Hon sjunker ner framför datorn och skriver det här...
Skriven av: Den galna vetenskapskvinnan
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell