Godnatt MIn kära

God natt min kära


Bakom vittnesbåset kunde systern se hans långa smutssvarta hår hänga över ena ögat. Han satt där helt obekymrad, rak i ryggen med sin kostym, man skulle nästan tro att han var på bröllop. Hennes syster vågar knappt titta honom i ögonen.

Hon vågar knappt titta honom i ögonen.
Hon kliar sig i huvudet, känner smärtan i pannan. Hon tar en klunk vatten, känner en obehaglig smak som övertar vattnet. Hon sväljer det långsamt men smaken av blod är oundviklig. Hon spottar ut det i den vita slöjan som hon har trätt över ansiktet. Det tunna sidentyget klarar inte av allt blod, hon hostar till lite grann. Hon snyftar lite och hostar till, nu lite högre.
Magen svider lite. Hon känner en brinnande låga som stegvist når upp till halsstrupen. Det känns som om hela magen håller på att ersättas med en brinnande boll som hettar upp hela kroppen.


- Kom in i huset, säger han. Jag är inte farlig, jag är mer än din kusin nu.
Hon går tveksamt och stilla som om hon visste vad som skulle hända henne. Den vitlånga bröllopsklänningen släpas med längs det kalla golvet.
Benen vill bara vraka ihop, hon orkar inte gå mer. Ju längre in i rummet hon går desto högre skrattar han.

Hon ser den dekorerade sängen med vita och röda blommor längs in i sovrummet. Han försöker pressa henne så att hon fortsätter gå in dit. Det låg långt bort, det är som om att gå på en rulltrappa som rullar i motsatt håll.
Han småskrattar och ler mot henne, hon kan se hans omättliga girighetslust.
Hon kommer snart fram, Han rycker henne hårt i axeln. Hans ondsinta blick skär igenom den vita slöjan som döljer hennes ögon. Han kan inte längre dölja sin lust, han slänger henne våldsamt på sängen.
Hon skriker förtvivlat, hennes röst ekar i den nya lägenheten.
Han tar hastigt tag i hennes axlar och försöker komma åt dragkedjan.
Då hon fortfarande skriker och sliter med all sin kraft möter hans grova knogar hennes sköra kind. Han lämnar henne liggande och smäller kraftigt igen ytterdörren. Tre klick hördes.

Morgonen därpå vaknar hon, fortfarande liggandes på sängen med gårdagens bröllopsklänning. En svart gestalt av en man syns vid dörren. Hon lyfter på huvudet, hör ljud men har inte kraft att reagera. Hon faller genast tillbaka i sömnen.

- Gårdagens fest måste säkert ha slitit på kraften…
- Gårdagens fest måste säkert ha slitit på…
- Hörru… gårdagens fest måste säkert…

En stund senare hade hon ingen aning om tiden på dygnet.
Hon går försiktigt upp, och sätter på varmvattnet.
Hon känner sig helt utmattad och sliten som om hon inte hade sovit flera dagar . Hon gnuggar bort vattendropparna på den immiga spegeln och betraktar sig.
Ögonlocken är blodspräckta, ögonvrårna är täckta av var.

Hon går mot fönstret, men kan inte se ut. Fönstret är igentäckt med kraftig tejp. Hon drar bort en remsa. Ett bländande ljus skiner rakt in i det mörka rummet. Hon tittar ut, ser bara en klarblå himmel.
Ett par rödhakar flyger fritt i den klarblåa himmeln. Ingen lägger märke till henne, hon vet inte hur hon mår, hon var fängslad i en värld.
Ytterdörren låses upp.
Han kommer in, bärande på en påse, slänger av skorna mitt i korridoren och springer in till köket. Hon står kvar och tittar ut ur den lilla springan. Hon kan höra tunga fotsteg komma raskt mot henne.

Allting mörknade, hon vänder sig om, ser skepnader av förvirrade människor. Hon känner den mjuka sidensjalen glida långsamt av nacken. Hon faller genast tillbaka till sömnen. Aldrig mer skulle hon skåda ljuset igen

Skriven av: O.E