Golare har inga polare

Det var en väldigt mörk och kall natt, regnet slår mot hennes kropp medans kylan och stenarna river sönder hennes nakna fötter. Linnet hon har på sig är sönderrivet och jeansens knappar är avdragna. Halsbandet hon hade på sig i början av kvällen var borta. Det som går runt i hennes huvud är hur en människa kan göra så, hennes kompis som hon litade på rev sönder hennes själ.
- Hur fan kunde ni, sa hon för sig själv. HUR FUCKING KUNDE DU?! JAG LITADE PÅ DIG! skrek hon samtidigt som hon bröt ihop helt och hållet.
Vägen till destinationen tog ingen tid alls men tankarna gjorde så det kändes som en hur lång tid som helst. Hon ställer sina bara fötter på stängslet och tar tag i en stolpe bredvid sig och kollade ned..


Xiomara var väldigt oskyldig av sig, hon hade aldrig varit på fest, haft pojkvän och hon var fortfarande oskuld. Hon hade alltid varit en positiv, jovialisk och social ung kvinna, något hände med henne när hon började gymnasiet och allting blev annorlunda. Hennes livslust försvann och hennes syn på världen blev mörk. Hon insåg hur skruvat samhället och världen är, att lojaliteten och gemenskapen har försvunnit helt från människor.

Helt ny på en helt ny skola kan vara skrämmande, Xiomara tyckte att det skulle bli intressant och roligt. Första dagen så finner hon nya vänner som verkar väldigt schyssta, de bjöd in henne till en fest som skulle äga rum nästkommande helg. Festen var hos ett äldre syskon till Kevin, Xiomaras nya vän i klassen, och det skulle bli hennes allra första fest. Skolveckan kändes lång men hennes tankar hade fastnat helt och hållet på förväntningarna hon hade för festen.
Nu var dagen äntligen kommen, festen skulle äga rum. Xiomara hade stått framför spegeln och fixat sig, massor av kläder låg på golvet som hon testat men inte tyckt om, hon hittade en urringad vit tröja och ett par jeans med hål i. Xiomara fastnade framför spegeln och granskade sig själv, hon hade plattat hennes naturligt bruna lockiga hår, en “oskyldig” ögonskugga med en liten eyeliner och mascara på hennes fransar. Den vita tröjan och jeansen fick bli hennes outfit med ett silvrigt halsband med korset hon fick utav sin farfar innan han dog. När hon kände sig färdig gick hon till köket där hennes föräldrar satt.
- Jag drar till en kompis, sover nog där om det är lugnt. Sa hon till sina föräldrar. Till svar nickade dem.
Xiomara tog cykeln dit, det tog drygt tio minuter med ett stort leende på läpparna och glädjen på topp. Utanför ytterdörren till lägenhetsbyggnaden tog hon ett par sekunder för att andas samtidigt som hon föreställde hur det skulle vara där inne, massa godis, läsk, alkohol, musik, kanske bål till och med. Hon kanske börjar dansa tryckare med någon om allt går som det ska, nu var hon redo att ta steget och gå in till trapphuset. Uppför trapporna spände sig förväntan och kände fjärilar i magen. Hon knackar lite försiktigt på dörren och väntar ivrigt, tillslut så öppnade Kevin, hon kramade honom och sen gick in. Han berättade att hans storebror som äger lägenheten är iväg men att de fick ha fest ändå. Lägenheten var rökfyllt och det fanns inga snacks eller något i den stilen. Hon gick in till första rummet och där låg en ung tjej i sängen helt utslagen, Kevin stängde till den dörren och de fortsatte till nästa rum vilket var vardagsrummet. Tre äldre män i tjugofemårsåldern satt i soffan och lyssnade på musik, hela rummet var rökfyllt, de röker nog inomhus tänkte Xiomara. Ena mannen ställde sig upp ur soffan när han fick syn på henne.
- Vem e guzzen Kev’? Frågade han.
- Detta är Xiomara, en från skolan. Svarade Kevin.
- Shu Xo, du kan kalla mig Tompa om du vill. Sa mannen medan han slickade sig runt läpparna och bet tag i underläppen.
Xiomara log och sa hej medan hon satte sig på en stol. Hennes blick fastnade på bordet framför dem, det låg en tallrik med något slags pulver på med ett kort. Männen höll i varsin sedel i handen, Xiomara fastnade i tanken vad pulvret kan vara för något.
- Ska du ha en line? Kan slajfa upp en åt dig om du vill. Frågade Tompa när han kollade upp och ner medan han granskade henne.
- Ehm… Vad är en slejf? Vad innebär det.. Frågade hon förvirrat med ett nervöst skratt. Männen kollade på henne och Tompa brast ut i ett leende på läpparna, med en charmig blick i ögonen. Han tog kortet och la tallriken i sitt knä medan han började skrapa upp en rak linje med pulvret, han sträckte tallriken mot Xiomara och tog upp ena sedeln och rullade ihop den.
- Svär, detta är fan bättre än något annat. Att bazza är ingenting jämför med detta. Om blickar hade kunnat klä av någon kläderna hade Tompas blick lyckats slita av alla Xiomaras kläder på en sekund. Xiomara har aldrig varit med om att någon kollat på henne så som han, hon kände hur hennes ansikte sakta men säkert blossa upp, hon blev generad.
- Är det där farligt eller vad är det för något? Tveksamheten i hennes röst hördes från mils avstånd. Tanken om vad ”bazza” innebar försvann lika snabbt för henne. Tompa räckte henne tallriken och hon tog emot den. Skulle hon verkligen göra det? Hon visste ju inte vad det var för något.
- Ditt liv må kännas misär nu ända tills du tar minsta lilla utav detta, svär det är som att gå på moln. Farligt skulle jag inte kalla de, lita på mig babe… “Babe? Tycker Tompa om mig eller? Tänk om han vill ha mig och att vi lever lyckliga i alla våra dagar” Tänkte Xiomara och log brett.
- Hur gör man då? Aldrig sett sånt här.. Frågade hon ängsligt. Tompa tog tillbaka tallriken och skrapade ihop en till linje med pulvret och tog den ihoprullade sedeln in i näsan och drog in hårt med näsan och snortade upp ena linjen.
- De lugnt o va färsking, ska lära dig allt va livet har o erbjuda. Sa Tompa medan han rös till med hela kroppen och snortade till med näsan. Han gav tallriken till henne och i samma stund sa Kevin
- Du behöver inte om du ej vill aså du vet…. En av de andra männen ställde sig upp ur soffan och drog tag i Kevin och bad han att vara tyst och låta henne vara.
Xiomara såg väldigt förvirrad ut men tog tallriken Tompa räckte till henne, sedeln låg på tallriken så hon tog den och stoppade den försiktigt mot näsborren och lyfte upp tallriken så andra änden utav sedeln var där linjen startade. Hon hörde Tompa säga tyst att hon behövde dra in det hårt så hon lyssnade på honom. När pulvret först nuddade väggarna i näsan så kände hon hur det sved till men drog upp allt och när hon la undan sedeln så kände hon i någon sekund att hon inte kunde andas. Det sved till i den sekunden och hela hennes kropp rös till, hon förstod inte alls vad hon hade gett sig in på. Hennes vänstra öga började tåras upp och det kom en tår, en obehaglig och äcklig smak kom strömmande i strupen, fyllde bakre delen utav munnen.
- Hur känns de? Frågade Tompa och skrattade till, Xiomara fick inte fram några ord alls och bara nickade.
Den tredje mannen i soffan tog tallriken och tog fram en påse ifrån sin jackficka, i påsen låg små kristall liknande saker. Han hällde ut hälften utav det som var i påsen, han tog sedeln och rullade ut den och la det över kristallerna, sen tog han ett kort och la det mot sedeln och tryckte allt vad han hade så kristallerna krossades.
Kevin stod i ett hörn i vardagsrummet och såg förtvivlad ut, han om någon förstod vad männen planerade men han visste också vad som skulle hända han själv om han berättade för henne och förstörde deras plan. Xiomara kände ett obehag i hela kroppen som sedan försvann och istället kom glädjen fram och helt plötsligt kände hon sig jätte energisk. Tompa kollade på henne och log, han bet sig själv i läppen sedan frågade han
- Hur känns de? Ska du ha en till kanske? Xiomara kollade på honom och tackade nej, men det ville inte den ena mannen i soffan acceptera.
- Jo kom igen, de blir bara bättre o bättre svär på allt, här kör. Va ingen pussy. Denna gång var det inte Tompa som pratade, det var han som inte ville acceptera ett nej. Mannens blick var skrämmande och hon vågade inte säga nej igen. Tallriken sträcktes än en gång till henne, mannen hade redan skrapat ihop några linor och fyra ganska stora bollar typ.
- Ta en bomb sen en line, tro mig du kommer må perfa aså. Sade mannen till henne.
Mannen accepterade inte hennes nej första gången så varför skulle han göra det nu tänkte Xiomara, hon tog tallriken och frågade vad en bomb var. Tompa förklarade att det är en hög med pulver som man snorta istället för en lina. Ett djupt andetag tog hon sen gjorde hon exakt samma sak igen. Smaken kom tillbaka i hela munnen och det sved till igen, det gjorde ont fast på ett skönt sätt tyckte hon, rysningen kom och nu var det mer än en sekund hon kände hur andningen inte ville fungera. När andningen kom tillbaka andades hon fort, hon kände sig snuvig och kände hur hjärtat slog hårdare och hårdare. Kevin gick in till köket, han kunde inte kolla på. Xiomara kände en varm känsla och sen hur något varmt rann från näsan och hon tog handen mot näsan, det som rann var näsblod och på en millisekund började hon få panik.
- De lugnt babe, de vanligt de blir så. Toaletten finns mitt emot köket, ta papper. Sa Tompa lugnt och försiktigt med det där leendet han haft ända sen hon kom dit.
Xiomara ställde sig upp och kände hur hon fick blodtrycksfall men ville inte visa det för männen så hon gick försiktigt mot toaletten. Hon sneglade in mot köket och såg hur Kevin tog en tablett och sköljde ner med vatten. Inne i badrummet stod hon framför spegeln med uppspärrade ögon, hennes pupiller var minimalt små och hon kände hur hon började svettas, hennes käke spände sig konstant med. Vad var det som hände med henne egentligen.
Efter att ha torkat bort blodet från näsan öppnade hon dörren och gick in till köket. Hon började fundera på om det var en huvudvärkstablett Kevin tog, hon började själv få huvudvärk. Insmygande kommer Tompa in och frågar vad hon gör där.
- Börjar få världens huvudvärk så tänkte kolla om det fanns någon huvudvärkstablett. Hon undrade om han också märkte att hon var generad. Tompa kollade runt och lyfte på ena ögonbrynet med det där leendet på läpparna och blicken i ögonen.
- Här, de är alvedon. Han sträckte fram två tabletter som såg lite annorlunda i formen än vad alvedon brukar se ut, nuförtiden finns det ju massor olika sorters huvudvärkstabletter så det är nog bara ett annat märke tänkte hon. Xiomara tog tabletterna och fyllde ett glas vatten så hon kunde svälja ner dem.
- Tack Tompa. Till svar så fick Xiomara ett ännu större leende tillbaka.
De gick in till vardagsrummet igen där musiken hade höjts och röken i rummet var tjockare. De andra två männen och Kevin satt i soffan med vad såg ut som en ihoprullad cigarett.
Xiomara blev tillfrågad om hon ville ha men tackade nej, hon började känna sig väldigt yr just nu. Allt började bli suddigt och hon ställde sig upp och då blev allt svart. Kevin såg hur hon bara föll ihop och han ställde sig upp men såg att Tompa bad han sätta sig igen, Tompa ställde sig upp och lyfte upp henne för att kunna lägga henne på en säng…

Xiomara vaknade upp och insåg att det var tidig morgon, hon kom inte ihåg hur hon hade hamnat på sängen men den tanken försvann lika fort som den kommit. Hon satte sig upp lite försiktigt och kollade sig runt i rummet, hennes jeans var uppknäppta och nerdragna en bit men det tänkte hon inte på. Efter att ha dragit upp byxorna smög hon ut ur sovrummet och gick ut ur lägenheten, hon behövde komma hem så fort som möjligt. Att cykla hem tog väldigt mycket längre tid än det gjort att ta sig till lägenheten igår. Huvudvärken och spänningarna i käken var grov, hon hade ju hört att man lätt kunde få huvudvärk efter alkohol så då kanske det var samma sak med det där pulvret.
Hon smög försiktigt in för att direkt gå in till sitt rum för att sova igen.

Veckorna därefter rullade på som vanligt, Kevin och Xiomara blev allt närmare och närmare. Skratten och glädjen som hördes i korridorerna var alltid från dem, om Xiomara gick någonstans var Kevin där vid hennes sida. En dag så bestämde sig Xiomara att ta modet till att fråga Kevin om det var något mer än vänner mellan dem. Det hade tagit ett tag att ta modet till detta, hon hade drömt om den här stunden, att få sin första pojkvän. Sen därefter kanske hon äntligen skulle förlora oskulden. Hon hade föreställt fyrverkerier och rosor, hopplöst kär.
- Du, jag tänkte fråga en sak. Har försökt samla mod till att fråga detta, så here we go.. Hon hann inte säga klart det hon tänkt innan Kevin tog tag i hennes midja och drog henne nära intill, han kollade henne djupt in i ögonen och tog den andra handen och drog hennes hår som var framför ansiktet bakom örat. Han närmade sig och kysste henne, tankarna försvann helt för henne och en varm känsla kom rusande. Kevin drog tillbaka och bara kollade på henne.
- Behöver du fortfarande fråga? Sa han och log ett brett leende, Xiomara skakade på huvudet och kramade om honom. De stod och höll om varandra tills en annan i klassen skrek.
- Get a room you two! Xiomara och Kevin kollade på varandra och brast ut i skratt. Veckorna framåt gick hon nästan på moln och allt kändes perfekt, inget kunde förstöra det.

Xiomaras telefon vibrerade och hon hade fått en inbjudan om någon fest som hade rum om några veckor skickat utav Tompa, hon hade glömt bort Tompa helt och hållet nästan. Hon tog upp den här festen med Kevin och hon märkte direkt att han blev tillbakadragen. Kevin gick ju och bar på en hemsk hemlighet, han visste ju vad som hade hänt när hon däckade på den förra festen och han förstod vad dem hade planerat. Men han visste också vad som skulle hända ifall hans hemlighet brast ut och Xiomara skulle få reda på vad som planerades och vad som egentligen hände. Han om någon visste vad dessa män var kapabla att göra, den risken ville han inte ta och det spelade ingen roll hur mycket han faktiskt älskade henne, de skulle bli utpekad som en “golare” och det skulle kunna leda till hans egna död.

Xiomara tänkte gå på festen, hon brydde sig inte vad Kevin tyckte. Hon hade ju kul förra gången och fick känna en känsla som hon aldrig känt innan. Tanken att kunna gå på fest med hennes pojkvän, hennes allra första pojkvän som skulle bli den sista. Hon började le bara tanken av att Kevin var hennes bästa vän och pojkvän.
- Han är min, jag är hans, vi är två. Jag har någon som verkligen älskar mig, någon som jag älskar lika mycket. Sa hon för sig själv, hon tog upp telefonen och började skriva ett meddelande till honom. “Jag älskar dig Kevin, jag gör verkligen det. Aldrig känt såhär innan, känner fjärilar i magen och jag ler som en idiot bara tanken utav dig.”
Tanken om festen fick henne och fundera på ifall hon skulle få möjligheten att träffa Kevins storebror, det skulle ju vara positivt för deras förhållande. Det vibrerade till Xiomara såg Kevins namn, hon öppnade meddelandet. “Skulle göra allt för dig Xo, seriöst allt. Du är min queen o ja älskar dig mer än något annat, vill ba va me dej nu.” Xiomara skrek till av lycka och då frågade hon honom igen om festen, “Kan vi inte dra till festen, din storebror kanske är där o då kan jag äntligen träffa honom. Vårat förhållande tas ju till nästa nivå då, de vill du väl?”. Kevin ringde och de kom överens om att gå på festen, innerst inne ville inte Kevin det för han visste hur kvällen skulle slutat.
Ångesten tar kol på Kevin och han tog till droger för att dämpa det, han började bli mer och mer tillbaka dragen mot Xiomara och det märkte hon. Kevin sa bara att det var problem hemma och att det var därför han var tillbakadragen.
En dag innan festen var Xiomara med Kevin, hon såg att han tog något i munnen och svalde, det märktes att han försökte dölja det. De låg i Xiomaras säng, Kevin låg i ett vitt linne och då såg hon konstiga blåmärken vid armvecken på honom, det liknade blåmärken som man kunde få när man tar blodprov.
- Vad har du gjort älskling?
Till svar fick hon bara ett “jag vet inte”. Kevin hade betett sig väldigt underligt de senaste veckorna, han hade rasat ner i vikt, blekare och blekare för varje dag, konstant trött var han med dessutom var hans ögon hängiga. Hon tänkte att de berodde på problemen som hände hemma hos honom, vad dessa problem var hade hon ingen aning om, det var inte något han ville prata om.
- Vill du gå på bio eller något nån dag framåt? Hennes röst lät ivrig och glädjen med förväntningen hördes.
- De lugnt vi ska ju på festen ju.
Xiomaras tankar snurrade runt men hon skakade bort dem, de skulle ju på festen och hon skulle äntligen träffa hans storebror. Kevin somnade i hennes säng och hon gick till sin spegel och färgade hennes ögonbryn för morgondagen, hon målade naglarna med.
När hon vaknade nästkommande morgon låg inte Kevin bredvid henne, han hade lämnat en lapp på hennes sminkbord. “Drog hem för att fixa en sak, fixa dig och kom till lägenheten sen. Älskar dig”, glädjen och fjärilarna i magen fyllde henne från topp till tå. Hon letade efter kläder hon kunde ha, hon hittade en svart klänning som slutade precis under knäna. Sminket fick bli en lätt “smokey eye”, rödrosa läppar och eyeliner med mascara. Hon började locka håret tills hon valde att platta det istället, hon satte upp halva håret i en tofs och resten utsläppt. En svart liten väska fick det bli med och hennes korshalsband. Hon skickade ett snabbt sms till Kevin för att berätta att hon är klar och kommer snart. Ett svar kom inte, efter att ha väntat i trettio minuter ringde hon Kevin, han klickade bort henne, hon tyckte det var väldigt konstigt av honom. Hon gick ut och satte sig på cykeln och började cykla till lägenheten, det duggade lite och vädret visade på att det skulle bli oväder inom snar tid. Utanför lägenheten stod Tompa, han stod och rökte vad som såg ut som en cigarett.
- Shu katt. Sa han med samma blick som sist, Xiomara vinkade lite halvt och log.
- Ska du ha? Han räckte fram det han rökte, Xiomara tänkte att det var normalt att feströka sen ville hon inte framstå som feg så hon tog den. Hon tog ett bloss och började hosta, hon hade ju aldrig rökt. Tompa började skratta och log, han såg imponerad ut med.
- Första gången eller?
- Nejdå brukar röka en cigarett då och då. Svarade hon och tog sitt andra bloss, Tompa skrattade till ännu en gång. Sitt tredje bloss blev ett djupt, hon försökte hålla inne hennes hosta så gott hon kunde.
- Duvet de joint, inte cigg aså. Ett ännu större leende spred sig på hans läppar, Xiomara i andra hand började få panik, vad kunde “joint” vara för något.
- De hasch aså, du kommer flyga snart babe. Han tog tag i hennes midja och drog henne närmare sig, Xiomara försökte streta emot och när de hörde dörren öppnas släppte han henne. Det var en äldre kvinna i femtioårsåldern. Hon kollade bittert på Tompa
- Ni låter den här unga tjejen vara va? Lyssna på det hon inte vill och inte lurar i henne massa saker. Tompa kollade på den äldre kvinnan.
- Nejdå de skulle vi aldrig göra.
- Ellerhur! Svarade hon och gick iväg.
Tompa vände sig mot Xiomara och förklarade att den äldre kvinnan alltid haft något emot dem, att hon hade fått för sig massor av saker. Hon blev lite misstänksam men följde med Tompa upp till lägenheten, där inne var det samma känsla som sist hon var där. Rökfyllt och mörkt, med en känsla av depression i luften. Xiomara gick in mot vardagsrummet och såg de två andra männen som var där sist, men ingen Kevin. Han hade fortfarande inte svarat henne och hon började bli orolig, han brukade ju alltid svara henne. Hon hälsade på de två männen och satte sig ner i soffan. Männen kollade på varandra snabbt och log ett obehagligt leende samtidigt som de granskade henne sakta men säkert. Det var massor skedar på bordet som såg sönderbrända ut, sen var det en tallrik som sist med väldigt mycket pulver fast i två olika färger. Det var vitt pulver på ena sidan och brun aktigt på andra, kanske är samma sak tänkte hon. Hon kände ett obehag att vara ensam med männen, Tompa hade gått in i ett annat rum och lämnat henne.
- Här, ta den de bra stuff aså. Ena mannen räckte fram tre tabletter till Xiomara. Hon tvekade men vågade inte säga nej till dem.
- Tack.. Sa Xiomara förtvivlat. Männen kollade på henne och räknade ner från fem samtidigt som de visade att hon skulle svälja tabletterna.
Hon stängde ögonen och lade tabletterna i sin mun, hon kände en besk och äcklig smak från dem med, utan något att svälja det med försökte hon svälja det men de sattes i halsen.
Ena mannen hoppade upp ur soffan och sprang till köket och hämtade ett glas med vad hon trodde var vatten, han räckte glaset till henne och hon klunkade i full panik för att inte tappa andan. Andan kom inte efter hon druckit hela glaset utan en stark smak som nästan blev som eld i halsen, hettan spred sig från halsen till magen och ut i kroppen. Hon kände en stark känsla som var obehaglig men samtidigt euforisk känsla, som att bli starkare och klarare än någonsin innan.
- Vad vare i glaset? Det där var fan inte vatten. Vad var det för tabletter? Xiomara såg väldigt frågvis ut samtidigt som man märkte hennes frustration.
- Ta’t lugnt, take a chill pill liksom. Sade mannen som gav henne tabletterna, hon tog ett djupt andetag och samlade sin frustration. Efter att ha försökt samla ihop sig för att kunna ställa sig upp så hörde hon hur någon kom in i vardagsrummet, det var Tompa. Hon sjönk ner i soffan igen och kände sig genast lite mer trygg, han var någon som hon trodde brydde sig om henne från skillnad till de män som redan satt i soffan.
- Vart är Kevin? Frågade hon när Tompa fick ögonkontakt med henne.
- Han är i köket tror ja eller badrummet, han kommer nog snart när han e klar iallafall.
Tompa hämtade en stol och satte sig bredvid henne, han tog tag i tallriken samtidigt som han drog upp ett kort ur sin ena ficka. Xiomara hade inte riktigt insett vad hon gett sig in på, vad dessa män gjorde och vad hon blivit ilurad gång på gång. En tallrik sattes i hennes knä och en sedel lades i hennes hand, det var två linjer bortsett från två stora högar på varsin sida utav tallriken, skulle hon ta båda undrade hon medan Tompa nickade. Efter ett djupt andetag tog hon sedeln mot ena näsborren och snortade upp ena linjen, hon kände en aggressiv smärta i bakhuvudet samtidigt som det sved i näsan. Hon tappade andan men i samma sekund tog hon sedeln mot andra näsborren och snortade upp den andra linjen. Nu kändes det verkligen som att andan försvann helt och hon kände inte sin näsa längre, hela kroppen kändes bortdomnat, alla tankar som spireras i huvudet släpptes och hon kände en hopplös glädje.
- Duktig tjej, såja. Hördes från Tompa. Vill du ha mer? Vill du kanske testa nått annat elle, har chocho om du vill ha aså. Du behöver ej sticka i de aså du kan röka de.
- Sure. Hon kände ingen ånger eller dåliga känslor så vad skulle ändras med att ta mer, hon kanske skulle må bättre än någonsin.
Tompa gick ut i köket för att hämta något, det verkade som att han hade fastnat där ute när hon väntat ett tag, hon ställde sig upp och började gå dit. Männen ropade efter henne men de ignorerades. Inne i köket stod Tompa och pratade med någon, det var Kevin. Han satt på golvet ihopkrupen med ett band runt ena överarmen samtidigt som det satt en nål i armvecket på honom, han såg helt borta ut.
- Varför svarar du mig inte för? Vad äre du har i armen? Xiomara var arg och orolig, hon flög ner på golvet bredvid honom och tog tag i hans ansikte samtidigt som han försökte få liv i honom.
- De lugnt Xo, han e ba avdäckad inget farligt aså.
I denna sekund ville hon bara vända sig om och skrika på Tompa men hon försökte ta tag i sprutan som satt i Kevins arm men hon kände hur någon tog tag i hennes hår bakifrån, Tompa fortsatte dra henne ut till vardagsrummet. Hon kände hur han fick med sig en del utav hennes hår, tårarna ville bara forsa fram men hon försökte hålla tillbaka dem. Vad skulle de göra mot henne om hon bröt ihop om hon skadades när hon försökte hjälpa Kevin. Nu bestämde hon sig att hålla sig själv i schack så hon inte utsattes för mer. Tompa kollade på henne och gav henne en tändare, han la de bruna pulvret i aluminiumfolie, han räckte det till henne och förklarade att hon skulle andas in de samtidigt som hon hade en låga under foliet. Lågan tänds samtidigt som ånger från pulvret började komma, hon tar ett djupt andetag och känner hur hon börjar hosta, hon tar ett till andetag och känner hur allt börjar snurra. Allt blev mörkt efter det, men som sist hon var i denna lägenhet vaknade hon upp i en säng, hon kollade runt om sig och kände hur det högg till i magen när hon försökt sätta sig upp, trosorna hon haft var sönder och hon blödde. Det kanske var hennes mens tänkte hon, det gick fort och ta sig ut denna gång, ute utanför lägenheten satte hon sig på cykeln. Smärtan i magen fortsatte och hon kände hur något varmt rann ner från hennes lår och hon började cykla snabbare än någonsin.

När hon kom hem hoppade hon i en dusch, hon kände bulan som uppstått i bakhuvudet från Tompas hårda tag, hon bröt ihop och föll ner på badrumsgolvet, vattnet från duschen var kokande varmt men inget som hon reagerade på. Kevin hade låtit henne skadats, hur kunde han det. Blodet som runnit ner för hennes lår sköljdes bort, hon hade fortfarande ont i magen och de sträckte sig ner mot hennes kön. Smärtan var värre än någonsin, tårarna rann ner och blandades med dusch vattnet.
Efter duschen lade hon sig på hennes säng, mobilen vibrerade.
”Shu, vi hade kul igår. Kev’ har vaknat nu med så ring han om du vill. Ha de bäst Xo”. Smset från Tompa gav henne hopp om att Kevin kanske skulle be om ursäkt för att han lät de som hände hända. Fingrarna letar fram hans nummer i kontaktlistan, ringsignaler börjar komma och telefonen sätts mot hennes öra. Kevin svarar:
- Hej babe! Var e du?
- Kom till mig, vi behöver prata, dörren är öppen så de e ba o komma in. Efter hon sagt de lade hon på och kastade telefonen på hennes matta. Det tog inte alls lång tid förens ögonen inte orkade hålla sig öppna och hon somnade. Efter en timme känner hon hur Kevin lägger sin hand på hennes arm, han sitter hukad bredvid sängen. Hon kollar honom djupt in i ögonen och ser att han ser helt förstörd ut, hon frågar om något hade hänt.
- Om jag skulle berätta skulle du lämna mig plus om de catchar att jag sagt nått e jag död, o ja menar verkligen död. Allt ja kan säga är håll dig borta från Tompa o dem. Kevin såg väldigt ledsen ut nu och Xiomara visste inte vad hon skulle säga eller tro på.
- Ehm.. okej, men hur ska jag kunna lita på de du säger är sant då? Kevin drog bort handen och vände ryggen mot henne.
- Det finns en anledning till varför ja ej kan säga vad de handlar om, tro mig, du skulle förstöras mer ifall ja skulle säga nått… Med tårar i ögonen vänder han sig sakta mot henne och försöker kyssa henne på pannan men hon flyttar på sig. Han ställer sig upp och går mot dörren men vänder för att säga en sista sak innan han går.
- Jag älskar dig verkligen Xiomara Valbuéno. Jag gör allt för dig och det är därför jag ej kan säga vad det är som händer men håll dig borta från dem. Ta hand om dig..
När dörren stängs bryter hon ihop, helt själv i denna värld, hoppet om något bättre försvinner. Mobilen tas upp och hon skriver till Tompa, en egen bild har hon utav det hela och hon tänker inte hålla sig undan från dem. “Hej, ja de va kul. Han va förbi här nyss. Hör av dig när nästa fest blir av?” tvekan om att verkligen skicka det till honom var stor, det Kevin sa kan ju varit något seriöst, det kan ju ha varit en lögn med för den delen. Smset skickas och i väntan på svar lagas det mat, men när maten är klar känner hon sig inte hungrig, hennes mamma kommer in i köket.
- Hej älskling, haft kul? Såg att Kevin var förbi en snabbis. Xiomara kollar på henne och anstränger sig till att låta trovärdig.
- Vi hade jätte kul, kollade på film och åt snacks och läsk. Kevin och jag somnade i soffan till och med det var jättemysigt. Hon skrattar till och fortsätter. Han hade glömt en sak de va därför han bara var här en snabbis. Leendet är så overkligt men hennes mamma trodde det var sant.
- Men gud va kul! Bara du tänker på gud när du är med honom, då menar jag att spara sig själv som vi pratat om många gånger. När vi ändå pratar lite lätt här så måste jag fråga varför du gått ner så mycket i vikt, blir lite orolig när det sker så snabbt.
- Har väl bara varit ute o rört på mig mycket, jag vet faktiskt inte, det är omedvetet iallafall. Hennes mamma kollar på henne och kramar om henne.
- Jag älskar dig chica, de vet du. Hon gick ut ur köket och lämnade Xiomara ensam.
Det ringde från hennes rum och hon kastade sig med tallriken från köket och in till sovrummet, det var Tompa, hon tog ett djupt andetag och svarade.
- Shu katt, kul du hade en blast igår.
- En blast? Sa hon med ett väldigt nervöst skratt.
- Ja aså att du hade de kul, vad gör du imorn?
- Jaha aa de hade jag, ne jag har inga planer alls. va tänkte du på?
- Ne tänkte om du ville komma till mig o gähda. Han ändrade sig precis i samma sekund han insåg att hon inte skulle förstå vad det betydde. Aså fest, chillkrök vad du vill.
- Sure. Tanken på vad Kevin varnat henne fick henne och vilja gå ännu mer. Han sårade henne, han bara lämnade och vägrade säga vad det var som hänt.
- Bästa, bästa. Ja skickar adressen o fixar bra shit tills du kommer, kom runt sex ish imorn. Funkar de? Hjärtat började slå hårdare, skulle hon verkligen träffa honom, hon började tveka.
- Aa sure det borde funka.
- Bra ses imorn Xo. Han lade på, Xiomara började tänka vad som skulle ske imorgon hos honom. Hur lägenheten såg ut, vilka som skulle vara där, om det skulle vara som de andra festerna hon varit på.
Resten utav den dagen låg hon i sängen och funderade över allt som hänt, försöka förstå varför hon inte kommer ihåg delar utav kvällarna på festerna. Hade kroppen fått en chock av allt nytt som testats, båda gångerna hade hon testat något nytt. Tiden gick snabbt efter hon slumrat till, hennes mamma väckte henne och berättade att det var mat. tallriken med mat hon gjort förut hade hon glömt bort helt och hållet, den låg kvar på golvet bredvid sängen.
- Jag är inte riktigt hungrig, åt skit mycket innan jag kom hem.
- ¡Cuida tu idioma! (Akta språket!) Hon visste att svordomar inte var tillåtet hemma, och därför reagerade hennes mamma på det sättet.
- Ja ja jag aktar språket mamma.
- Bueno, kom nu innan maten blir kall. Du måste äta något mer än så, det är längesen du åt något.
Det var ingen idé och tjafsa emot det visste hon, hennes mamma var envis som synden. Hennes mamma ville ha en så idealisk dotter som möjligt, katolsk som sin mor, spara sig själv till giftermål och följa de “regler” bibeln hade. Xiomara kände sig som inget utav de, hon visste att droger var en stor synd och att gå på fester med killar, en sak hon gjort rätt hittills är att spara sig själv. Det var det hon trodde själv att hon gjort.
Vid matbordet var det som det alltid varit, be en bön innan maten var självklart för hennes familj. Fisken på bordet fick henne att bli illamående och spenaten till såg inte god ut alls, hon fick det upphällt på en tallrik med potatis. Det var visserligen inte mycket på tallriken men hungrig var det sista hon kände, hon hade ju inte ätit sen dagen innan och det var lunch. Blicken fastnade på tallriken medan alla tankar snurrade runt, surret av konversationen hennes föräldrar hade försvann tillslut. Två fingrar knäpps framför ansiktet på henne och då vaknar hon till, det var hennes pappa, båda två kollade på henne.
- Ska du inte äta maten din mamma gjort åt dig? Visa respekt till henne.
- Förlåt mamma, jag mår illa och ja vet inte varför.. Hon kollade ner för att inte se deras blick som bränner in i henne.
- Nu räcker det! ¡Muestre respeto y coma la comida ahora, no se aferre a estos estúpidos Xiomara! (Visa respekt och ät maten nu, håll inte på med dessa dumheter Xiomara!) Han ställde sig upp och blicken han gav var bara ren ilska.
Hon tog gaffeln och tog upp lite mat, tvingade sig och ta in det i munnen, aldrig hade det varit så svårt att tugga mat. Försöket att svälja gick inte bra, hon tog vatten och svalde ner det med.
Hon tvingar i sig maten, allt för att inte få sin pappa argare än vad han var. För varje tugga blev det svårare och svårare men tillslut var tallriken tom. Hon tackade för maten och sköljde tallriken innan den lades in i diskmaskinen. Magen vände sig och till toaletten hon sprang, satte på kranen på högsta så de inte skulle höras ut och allt hon fått i sig kom upp. När hon var klar sköljde hon munnen, sprutade parfym så de inte skulle lukta och gick in till sitt rum. Känslan att lägga sig i sängen var det bästa som hänt på hela den dagen. Telefonen hade inte fått några nya notiser, viljan att ringa upp Kevin var stor, hon ringde. Det gick två signaler och direkt till röstbrevlåda, han ville inte prata med henne. Tårarna började komma och hon lade sig på sidan, den här kvällen somnade hon gråtandes.
Nästa morgon hade illamåendet försvunnit och hon kände sig lite hungrig, hon gick och hämtade ett äpple. Hon tände smink spegelns lampor och kollade sig själv i spegeln. När äpplet var uppätet började hon sminka sig, det fick bli en “smokey eye” med eyeliner och vinröda läppar. Att välja kläder var inte det lättaste men tillslut fann hon den perfekta outfiten. Ett vitt linne och ljusblå jeans med hål vid knäna fick det bli, hon tänkte ha en svart skinnjacka över. Hon satte halsbandet runt halsen, det betydde väldigt mycket för henne. Blicken fastnade på korset och hon tänkte tillbaka på hennes farfar, det var hennes bästa vän och de gjorde allt tillsammans. Hon satte på mascara och fixade lösögonfransar på det hela som hon köpt, efter mycket om och men fick hon till det och sminkningen vart hon väldigt nöjd med. Hur hon skulle ha håret funderade hon på ett tag, det fick bli plattat hår med lockar längst ner. Nu var det bara att vänta att klockan skulle bli sex, den var bara halv tre än. Hon lade sig i sängen och spelade spel på telefonen, helt plötsligt vibrerade telefonen till så hon tappade den rakt i ansiktet.
- Helvete! In springande kommer hennes pappa och börjar skrika.
- ¿Qué no entiendes? (Vad är det du inte förstår?) Sluta svära under mitt tak! om du fortsätter kan du flytta härifrån. Visa respekt, vad är det du inte fattat? Han skrek så högt så grannarna förmodligen hörde.
- Men jag tappa för fan telefonen?
- ¡Ahora tienes que culparte, niña estúpida! (Nu måste du skylla dig själv, dumma tjej!) Han drog upp henne så hon ställde sig upp och slog till henne, hårt.
Tårarna kom strömmande och hon sprang ut ur sovrummet och in till hallen, började knyta upp skorna men han kom springande efter.
- Går du nu så kom inte tillbaka!
Hon tog upp skorna medan hon öppnade dörren.
- Du är fan inte min pappa längre, du la din jävla hand på mig! Det gör man inte på dem man älskar!! Hon smällde igen dörren och hoppade upp på cykeln.
Hon tog upp adressen Tompa skickat till henne och började cykla, cykla så snabbt hennes ben någonsin orkade. Hon kommer på att klockan bara blivit fyra och att hon var tidig, hon skrev till Tompa och förklarade läget. “Kan jag sova hos dig, min pappa är fan en idiot. Vi började stor bråka så jag drog och är utanför dig nu..”. Det tog typ tio minuter innan dörren öppnades och han kom ut, han välkomnade henne och de gick in. Där inne var det mer sunkigt än i den andra lägenheten, det var disk och saker överallt.
Ingen har kommit än aså men de kommer snart, men de lugnt va? Han gav henne det där leendet som han alltid ger henne, hon började få en suggestiv tanke hur kvällen skulle se ut.
- Det är lugnt, vi kan väl kolla på tv eller nått. Det enda hon ville göra var att ta det lugnt, fest var inte riktigt hennes första val att gå på den här dagen. De satte sig i hans soffa och satte på tvn, family guy var på.
- Vi hittar på något, vill du ha en line? Vi kan börja lite innan alla andra kommer om du vill. Han väntade inte ens på hennes svar utan gick ut till köket och hämtade en tallrik. En påse med kristallerna drogs upp och lades på tallriken, hon fastnade med blicken samtidigt som han krossade det. Han fixade sex ganska små linor och räckte en sedel till henne, hon hade sett hur de andra gjort så hon började rulla ihop den och tog den mot ena näsborren och snortade upp ena linan, direkt efter tog hon en till i andra näsborren.
- Oj oj, nån kör all in redan.
- Man lever bara en gång. Hon skrattade lite efter hon sagt det och sträckte tallriken mot honom.
- Då kör vi då! Han gjorde likadant som henne och sköt tallriken mot henne igen.
Tiden de väntade på de andra så blev det bara mer och mer, och tillslut när det blev för mycket så däckade hon.
- Fucking finally, blev dock tidigare än jag planerat. Sade han för sig själv samtidigt som han lyfte upp henne och bar henne in på sängen, inne i sovrummet lade han sig över henne lite lätt och börja kyssa henne på nacken.
Han drog sönder linnet och drog av henne bh-n medan han fortsatte och kyssa henne på nacken, ner mot bröstkorgen. Byxorna försöker han försiktigt att dra av men lyckas inte för de sitter för tajt, istället så drar han sönder knapparna och sliter ner dem. Drar sönder trosorna, drar ner sina egna byxor och kalsonger och för in sig själv i henne. Dörren öppnas och Tompa slutar direkt med det han gör och går dit. Han hälsar på männen som var i den andra lägenheten och Kevin, han ber dem att komma in till sovrummet där Xiomara ligger däckad.
- Ni ska också ha lite kul med henne. Tompas ansiktsuttryck visar en väldigt mörk sida av honom när han säger det.
- Har saknat hennes kropp, de va ju nån dag sen bara men ändå. Säger ena mannen, Kevin ser helt förstörd ut, han vill inte se det här men vill inte lämna henne.
Tompa börjar och för in den igen medan de andra står på tur, förutom Kevin, han står i ett hörn och tårarna fyller upp hans ögon. Tompa slänger henne på sidan och ber en av männen att hålla upp hennes ben så två kan köra samtidigt i var sitt hål. Det varar i typ fem minuter tills den mannen som håller hennes ben byter plats med Tompa, Kevin stå i hörnet och tårarna rinner ner på hans kinder. Xiomara börjar vakna till men det märker ingen, hon öppnar ögonen halvt och fryser till, paniken inom henne gör så hon inte kan röra på sig. Nu förstod hon vad det var som hänt alla andra fester och varför hon inte kom ihåg det, hon blev ner drogad och våldtagen utav dem. Hon försöker skrika allt vad hon har men inget kommer ur henne, sen får hon syn på Kevin och hon börjar få tårar. Tompa märker att hon vaknat till och slår till henne i tinningen med sin knutna näve, hon tuppar av och de fortsätter ta sönder henne psykiskt bit för bit.
När hon vaknar till igen för sista gången i sitt liv så sätter hon sig upp, ser att hon blöder från både kön och analöppning, tårarna bara forsar ner och hon klär på sig det som är kvar utav hennes kläder och springer ut. Hon var helt förstörd, hur kunde Kevin bara stå där och se på, tyckte han om det eller vad var grejen. Hon springer så fort hon kan men värken i ansiktet och kroppen bromsar henne. De ljusblåa jeansen är inte ljusblåa längre, de är nerblodade. När hon stannar upp för att hämta andan lägger hon märke till vädret. Det var väldigt mörk och kallt, regnet slog mot hennes kropp medans kylan och stenarna river sönder hennes nakna fötter. Linnet var helt sönderrivet och jeansens knappar är avdragna. Halsbandet hon hade på sig i början av kvällen var borta. Det som går runt i hennes huvud är hur en människa kan göra så, hennes så kallade pojkvän som hon litade på rev sönder hennes själ.
- Hur fan kunde ni, sa hon för sig själv. HUR FUCKING KUNDE DU?! JAG LITADE PÅ DIG! skrek hon samtidigt som hon bröt ihop helt och hållet.
Hur kunde någon som sade att han älskade henne låta någon göra så, hur kunde han stå där och se på utan att göra något.
Vägen till destinationen tog ingen tid alls men tankarna gjorde så det kändes som en hur lång tid som helst. Hon ställer sina bara fötter på stängslet och tar tag i en stolpe bredvid sig och kollade ned. Den här dagen har verkligen visat att det inte finns något att leva för, hur hon än tänkte så fanns det bara en väg ut. Ett ljus skjuter fram bakom henne och ljudet av ett tåg kommer närmare, hon tar ett snabbt beslut och släpper taget om stolpen sen hoppar hon. Hon tog sitt sista andetag, allt detta på grund utav människors misstag och val…




Det värsta med denna novell är delvis från mina egna erfarenheter, slutet av denna novell kan hända någon man känner just nu utan att du vet. Detta händer oftare än vad man tror, det måste stoppas..

Det här händer oftare än vad man tror, det händer där man minst anar det. Jag ville publicera denna novell för att berika folk att detta händer och att man oftast inte ser det eller märker det utåt. Vissa som varit med om liknande saker (alltså våldtäkt) förstår inte själva att det är de det handlar om, att man skyller på sig själva och tror att det är okej. Sen om någon läser den här och varit med om något sådant vill jag bara säga, DU ÄR INTE ENSAM. Även om din röst inte hörs så är du inte ensam, du har inte gjort något fel. Det finns hjälp om du skulle vilja ha det, gruppterapi finns, psykologer finns eller att man tar kontakt med andra som varit igenom liknande så man har någon. Finns väldigt många olika vägar man kan ta, men vad du än gör, snälla stanna kvar här med oss, du är älskad.
Och du med missbruk, det går att komma ur det. Det finns en bättre värld än den du lever i just nu, det finns hjälp så du slipper använda droger för att glömma, dämpa eller skjuta bort. Det blir bättre tillslut och du kommer må bra igen.

Skriven av: Anonym