Publicerat
Kategori: Novell

(Hammarby)

Där springer han med nummer sju på ryggen. Han har allas tillit och det kommer han alltid att ha. Vi litar, och tror på honom. Av hela våra hjärtan. Det har blivit en självklarhet nu. Efter alla dessa år tillsammans så kommer förtroendet av sig själv. Han springer lite med bollen och skickar fram den med en snygg passning till honom med åttan på ryggen. Den spelaren är älskad. Han har också förtroendet, fast inte lika starkt, men det finns ändå där. Han med åttan på ryggen kämpar. Det gör han ju inte alltid. Så idag märks det att han är lycklig. Han spelar idag på en defensiv mittfältsposition, där brukar han inte spela alltid, men idag blev det så. Han är lång och stark, så han springer ganska lätt ifrån några motspelare och skickar därefter fram bollen till nummer 17 på högerkanten. Han är också glad idag, det märks ännu tydligare. Sättet han springer på, och sättet han dribblar på är ett uppenbart tecken. 17 dribblar förbi några spelare som ser helt vilsna ut, efter det så avlossar han en snygg crossboll till nummer 18 som spelar på andra kanten. Nummer 18 är äldre än nummer 17, men har ändå inte fått spela lika mycket. Hans teknik är bländande ibland, och hans skott är underbara. Publiken tycker om honom, men dom har inte gett honom fullt lika mycket uppmärksamhet som åttan eller sjuan. Nummer 18 kommer in i vänstra delen av straffområdet och avlossar ett skott som går rakt upp i högra krysset. Nummer tolv, dom på läktaren, skriker och sjunger, de klappar sina händer och alla bara ler.
Mannen i motståndarnas mål skjuter ut bollen långt och känner sakta att modet inom honom försvinner. Laget som dom möter har toppspelare av världsklass, och såklart den där tolfte spelaren som visar sig så ofta. På läktaren. Han ser bollen flyga iväg, först så flyger den högt upp, men sedan början den sakta komma fallande ner igen. Snabbare och snabbare går det, ju närmare marken den kommer så ökar den takten.
Han med nummer 22 på sin rygg börjar springa fram mot spelaren som fick tag på bollen, efter keeperns usla utspark. Han går på honom på kroppen, fast mest på bollen. Det märker domaren så han blåser inte frispark. Efter att 22an har fått tag i bollen så leker han med motspelarna. Han springer förbi dom enkelt, och hans teknik syns tydligt. 22an är yngst på planen. Det märks också ibland. Det händer att han blir lite för uppjagad ibland och då tror han att han kan göra nästan vad som helst. Men det är då som laget börjar tappa bollen på mittfältet, och det har aldrig bådat gott när dom börjar med det. Men nu, idag så har 22an full kontroll över det han gör, och han älskar det. När han har förvillat bort några av spelarna i motståndarlaget så tunnlar han en spelare, så att bollen snyggt glider fram till nian. Nummer nio, han är också älskad. Fast inte riktigt lika mycket som åttan, men nästan. Han har mycket lättare än åttan att bli peppad inför vilken skitmatch som helst. Men han har en del saker kvar att lära sig. När han börjar springa framåt mot straffområdet så märker han inte spelaren som kommer bakifrån och glidtacklar honom. Spelaren trycker in dobbarna i nians ben. Nian vrider sig av smärtan.
Spelare nummer tolv buar. Åttan blir sur, det kan han bli ibland. Nu märks det tydligt. Nian ligger fortfarande i straffområdet. Sjuan och åttan skriker på domaren som blåser i visselpipan och pekar på straffpunkten. Sjuan slappnar äntligen av, men det vara inte länge eftersom domaren kommer och viftar ett gult kort i hans ansikte. Nummer sju ser frågande på honom.
”Jag kan sköta mitt jobb utan dina protester”, säger domaren och sjuan förstår. Han accepterar inte men han förstår. Nummer tolv buar, de buar för att deras lagkapten får gult kort för att domaren hejar på det andra laget som ligger i underläge. Buropen varar dock inte så länge, för efter att domaren har lagt ner det gula kortet i bröstfickan så rör han handen mot bakfickan. Och då vet ju alla vad som kommer att hända.
Glidtacklaren får gå av planen efter att ha sett rött viftas framför honom.
Hemmalagets spelare pratar med varandra. Åttan säger något till nian som nickar och sedan dunkar åttan i ryggen. Åttan stegar fram mot straffpunkten och lägger ner bollen försiktigt. Spänning i luften är så tjock att man skulle kunna skära den med en kniv. Alla ser på, spelarna, domarna, glidtacklaren, läktarna och tv- kamerorna som livesänder matchen. Alla ser på och alla väntar.
Nummer åtta tar ett djupt andetag och går bak en bit från bollen. Han andas ut och börjar springa, skottet på bollen är hårt. De nanosekunder som går medan bollen rullar mot målet känns som timmar.
Bortalagets målvakt är osäker, det är deras första år i den här ligan och laget de möter är ju så mycket bättre. Aldrig favorittippat, men alltid så bra.
Nanosekunderna går och ovissheten som människorna på läktarna upplever försvinner. Tystnaden byts ut mot jubel.
Han har gjort det igen. Mannen med nummer åtta på ryggen har gjort mål ännu en gång och han springer mot sin tolfte medspelare. Medspelaren som inte finns på planen.
Utan på läktaren.

Skriven av: fotbollsoffer_

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck