Hämnd del 1

Om tre dagar muckar det svinet.
Han fick bara 3 år för dråpet på min älskade.
Tre år har jag varit utan henne och i tre år har han suttit inlåst, men hon kommer inte tillbaka för det.
Han kommer att gå fri och fortsätta sitt liv, hon blev inte ens 30 år gammal och jag, jag planerar inte att bli mycket äldre.
Inte för jag vill dö, inte för jag direkt vill leva heller, vad är poängen? vad är poängen att leva utan henne, hon som var det ända jag någonsin älskat?

Jag hade jobbat 10 år i försvarsmakten, de senaste 2 åren på specialförband.
Jag visste hur jag skulle döda honom, det skulle bli som en blixt ifrån klar himmel ett skott mellan ögonen från sjuhundra, sjuhundrafemtio eller åttahundratio meter.
Jag hade rekat, miljonprojektet där hans adress låg var omgärdad av berg och skog och där fanns många platser jag enkelt skulle ta ett skott och med god sannolikhet träffa, det vill säga om han stod stilla och vädret var gynnsamt. men endast tre platser gav mig bra väg att ta mig ner till området för att fortsätta med resten.
telefonen ringde.
-Vem där? sa jag
-Det är jag.
-Ugglan? sa jag
- Mhm, jag har lämnat en lista på hans kumpaner i avgasröret på den sketna Saaben nere på gatan. sa Ugglan
-Uppfattat. sa jag
-Tack igen det behövs fler som dig lycka till. sa Ugglan och la på.

Jag gick förbi Saaben på väg hem från Ica nära butiken som låg en bit bort från lägenheten, jag hade gjort ett litet snitt i en av mina plastpåsar och vilade mjölkpaketet mot öppningen, med en diskret ryckning i armbågen fick jag påsen att gå sönder, mjölken trilla till marken och jag låtsades förvånad.
En ung tjej gick förbi mig fastklistrad i sin smartphone hon märke inte ens att jag var där.
En tanke av att jag inte behövde vara så diskret slog mig, folk hade fullt upp med sitt egna.
Jag böjde mig ner för att plocka upp mjölken, samtidigt tryckte jag in handen i avgasröret på bilen och plockade ut en liten USB sticka.
Snabbt flyttade jag över mina matvaror i min andra kasse och gick hemåt.
Några timmar senare vaknade jag upp på soffan, hennes bild i handen och en halv flaska Lagavulin ståendes på soffbordet den hade varit oöppnad tidigare på dagen. Sekunden efter jag vaknat är underbar, då har hjärnan inte ännu hunnit påminna mig om min förlust det är 1 sekund som mitt sinne får vila utan hat och sorg i den destruktiva cocktail som är i mitt huvud.
Det skavde i byxfickan och kom på att USB stickan låg där, dags att kolla på vilka av asen jag ska skicka till efterlivet tillsammans med hennes mördare.
USB stickan passade på första försöket, vilket flyt tänkte jag. skärmen lyste upp, "ange lösenord"
-230967
Mitt kodnummer i specialförbanden.
skärmen lös grönt och ett pdf dokument öppnades automatiskt.
På skärmen fanns nu en bild på tre stycken IS krigare, tre storvuxna män med stora skägg och varsin Ak-47 i händerna, varav en hade en stor slaktkniv i andra handen. De stod i öknen någonstans och framför dom låg en kropp utan huvud, kroppen var klädd i öken uniform, en sådan som amerikanarna använder.
Det tog mig en stund men sedan kände jag igen ögonen, jag har tittat på hans bild tusentals gånger och drömt om att få göra slut på honom. Mannen i mitten, han med kniven han som dödade min älskade.

Längre ner i dokumentet hittade jag fler bilder på männen, ingen av dom hade längre skägg, något det måste rakat av sig då det "flytt" till Sverige tänkte jag.
Personuppgifter, kontakter, vanor, bilar, allt det vanliga i en rapport av detta slaget följde.

Allt var nu förberett, endast ytterligare två dagar tills jag får utkräva min hämnd.

Skriven av: Alexander