Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Hamnens bryggor

Hamnens bryggor

Rebecca gick ner mot lagerområdena vid hamnen, i den delen hon gick i var det ingen som använde byggnaderna längre, på hennes högra sida var det en gammal konservfabrik och på den andra en lagerbyggnad som bara stod och rostade, längre bort vid bryggorna och piren var det lagren som fortfarande används.
Piren var ganska omskött eftersom det var en av de populäraste platserna i staden, och den största anledningen att turister kom hit, efter piren kom bryggorna där båtarna brukade stanna, men nu används nästan bara den nyaste delen av hamnen.
När hon började närma sig vattnet, de murkna bryggorna och en mer öppen yta hörde hon röster och hennes steg blev långsammare, i gränden mellan två byggnader var det skugga och när hon satte en fot ut i ljuset frös hon mitt i steget, en grupp människor stod och pratade, det stod tre bilar bakom dem och i deras händer var det vapen, Rebecca backade långsamt in i mörkret igen, hon drog ett djupt andetag, de hade inte sett henne, eller hon trodde att de inte gjort det eftersom ingen reagerat, så hon kunde fortfarande smita, en bit bort på hennes vänstra sida smällde en bildörr igen och hon hoppade till, två till gick ut från ännu en bil, hon gömde sig bakom en metallbjälke utstickande från väggen, de gick förbi henne mot de som redan samlats nere vid havskanten, hon gick fram mot hörnet igen och kikade försiktigt runt det, lyssnade på vad de sa men hörde bara vissa ord, något om för lite pengar och fler av något annat, nu när hon kunde se dem bättre, eftersom hon stod stilla och inte hade panik, såg hon att de stod i två olika grupper, den ena hade två lådor och bilarna bakom sig, den andra stod med ryggarna mot henne, de hon kunde se ansiktet på var medelålders allihop och de höll i flest pistoler, en av dom hade någonting som var längre, som ett gevär.
Rebecca funderade på om hon skulle ringa någon, som larmcentralen, eller om hon bara skulle vända sig om och springa nu när hon kunde, hon väntade i några sekunder sedan skulle hon därifrån, en av de med ryggarna mot henne vred på huvudet och hon kände igen hans profil, Elias, han går i Rebeccas parallellklass och de har känt varandra sedan sexårs.
Hon stod kvar och snart kunde hon gissa sig till vilka de andra var, andra i hennes årskurs men inte på samma skola, hon rynkade pannan men bestämde sig för att gå därifrån, hon ville inte riskera något, hon var på väg att vända sig mot stadsdelen igen när något kallt rörde vid hennes tinning och en arm lades om hennes axlar.
- Vad har vi här då? sa en mansröst i hennes öra, hon knep ihop ögonen och önskade att hon sprungit när möjligheten fortfarande fanns, mannen bakom henne tvingade henne framåt, ute i ljuset från gatulamporna började hon kämpa, men mannen var stark och tryckte pistolmynningen hårdare mot hennes huvud.
- Kolla vad jag hittade, som stod i skuggorna och spionerade, sa han, alla hade vänt sig om nu, Elias såg på henne med frågande blick först, innan han mötte blicken på mannen bakom henne och visade inga tecken på igenkänning, hon vart besviken, fast de var inte riktigt vänner och pratade bara ibland, så varför skulle han göra något nu?
- Är det någon som ni pojkar känner igen? frågade han, alla skakade på huvudet, Rebecca kände igen varenda ansikte men kunde inte ge alla namn, bakom henne nickade mannen.
- Okej vad bra, då blir det inget problem med att döda henne, sa han, Rebecca flämtade till och ryckte i hans arm, men han tryckte pistolen hårdare mot hennes tinning så hårt att hon blev tvungen att slappna av, hon öppnade ögonen och mönstrade ansiktena på några av männen med vapnen, de såg bittra ut i det gula skenet från gatlyktorna.
- Det finns en byggkran därborta, vi hänger henne och får det att se ut som självmord, sa en av säljarna, de nickade, hon försökte slita bort armen när de drog fram ett rep och pratade om hur de skulle få det att se ut som självmord, Rebecca försökte slingra sig bort från mannen, och tryckte den kalla cirkeln hårdare mot henne igen, men nu fortsatte hon, försökte sparka honom i smalbenet eller armbåga honom i magen, istället hörde hon ett klick från mannens hand och frös till is, alla stannade upp och det slog Rebecca att hon skulle kunna dö när som helst, mannen bakom henne skulle bara behöva spänna ett finger och hon var slut.
-Vi skulle kunna kasta henne av ett tak, om det ska se ut om ett självmord är nog det bäst, sa Elias, Rebecca försökte möta hans blick och få honom att förklara sig men han undvek den bestämt, hon försökte få något från de andra men ingen av dem sa eller rörde sig när hon tittade på dem.
- Ja, det låter som en bra idé, sa mannen, men en underton av misstänksamhet hördes och Rebecca försökte röra sig så lite som möjligt när tårarna trängde fram, mannen beordrar några att gå in i den gamla konservfabriken och se om det fanns någon stege eller trappa till taket.
När Elias närmade sig henne och mannen såg hon något mörkt i hans hand, hon insåg inte vad det var förrän det var riktat mot mannen, när någon av säljarna insåg vad han gjorde hade han plötsligt ett dussin pistoler riktade mot sin rygg, några av Elias kompisar hade också fått tag på pistoler och snart stod vi i ett dödläge.
Mannens pistol var den enda som var osäkrad men om ett enda skott avlossades så skulle det inte vara troligt att någon gick därifrån med livet i behåll, men mannen tog bort pistolen, förvånat följde Elias den med blicken.
Rebecca lade en hand mot sin mage, försökte lugna sin andning, hon stod kvar stilla eftersom hon inte visste vad som skulle hända, men hon kunde känna mannens andetag i nacken.
När hon tänkte vända sig om och se vem som hållit i hennes dödshot så grep mannen tag i hennes handled och skuldra och vred armen hårt och snabbt bakåt, skrikande sjönk hon ner på knä på den våta asfalten, hon kunde känna hur fel axeln satt och tittade mot havet, genom tårarna som gjorde världen suddig såg hon dimman stiga ifrån havet och solen som var borta, bakom horisonten.
Det hon trott var flera timmar visade sig vara några sekunder när mannen sparkade henne i magen och drog upp henne över ytan igen, hon lade sig ner på sidan, Elias började röra på sig men ett klick, ett ljud hon kände igen, fick honom att stanna.
En mobil ringer, ringsignalen nästan ekar genom tystnaden och de flesta vrider på huvudet, en kille som inte hade något vapen med händerna hjälplöst över huvudet stirrade förskräckt på sin ficka.
- Ta upp den och stäng av, sa mannen, trots att han inte hade sin pistol i handen längre och hade minst tre stycken pipor riktade mot honom så var han lugn, killen sänkte långsamt ena handen mot sin ficka, han drog fram sin mobil och snart slutade det ringa.
Rebecca sänkte sin friska hand mot sin egna mobil, eftersom alla tittade på den andra killen som skräckslaget stod kvar med mobilen i handen och inte visste vad han skulle göra, försiktigt slog hon larmcentralens nummer och lade skärmen mot marken och mikrofondelen mot säljarna som fortfarande stod med pistolerna mot varandras huvuden.
En kille som inte höll i en pistol slog plötsligt handen för näsan och nös högt, flera pistoler osäkras.
- Stilla, jag skulle inte tveka och skjuta, sa mannen som stod med pistolen riktad på hans sida och hade två i ryggen, killen torkade sig om näsan och nickade förskräckt, Rebecca slöt ögonen och hoppades att någon på andra sidan linjen förstått vad som hänt, eller vad som händer.
Hon tryckte sig uppåt, eftersom smärtan i magen börjat försvinna och armen gjorde inte så ont om hon inte rörde sig, i sittande ställning kunde hon försöka se om armen gick att böja, vilket den inte kunde göra hon bet ihop när det blixtrade i axeln.
Bakom henne låg mannens pistol, hon visste inte riktigt vart han stod någonstans men hon kastade sig efter den, när hennes fingrar rörde vid den kalla ytan så grep någon tag i hennes bakhuvud och körde det i marken, hon tjöt till av förvåning och smärta, hennes ögon tårades och blandades med blodet som rann ner ur näsborrarna.
Gruset i asfalten tryckte mot hennes kind och kylan från marken trängde igenom kläderna, smärtan gjorde hela kroppen tung, Rebecca låg kvar på mage och kände armen dunka i takt med hjärtslagen.
Elias fötter var inom synhåll, de rörde sig mot henne och hon hörde en duns från mannens kropp när han slog i marken framför honom, han närmade sig henne, vände henne på rygg och lade en hand mellan hennes skulderblad.
Hon såg hans ansikte men hörde inte ett ljud från hans läppar över tjutandet i öronen, han tittar ner på marken bredvid henne där mobilen nu låg oskyddad, han tog upp den och stoppade ner den i fickan, Rebecca spärrade upp ögonen när en man kommer fram bakom Elias och lutar något i hans nacke som får honom att stelna till.
- Släpp henne och res dig, sa han, surrandet i öronen försvann i några sekunder när han pratade, Elias spände käkarna och drog långsamt bort armen, Rebecca lades ner på marken igen och lyssnade till tjutandet och hennes hjärtslag när Elias tvingades upp på fötter och vändes mot de andra.
- Jag såg att du stoppade ner något i fickan, ta upp det, sa mannen, Rebecca gnällde när hon försökte sätta sig upp, men hon ville inte ligga på marken med tjugo mordiska människor på fötter, mannen kastade inte ens en blick på henne, Elias stoppade långsamt ner handen i fickan och räckte bak mobilen till mannen, han tog emot den och tittade på skärmen, sedan kastade han den i marken och stampade hårt på den, glaset krossades och delarna särades under hans sula.
Mannen tittade obeslutsamt på henne och på Elias bakhuvud, som om han funderade på vem han skulle skjuta först, Rebecca försökte att inte tänka på varenda muskel som ömmade och värkte när hon försökte röra på sig och mannen mönstrade henne, kanske skulle hon få våndas ett tag till.
När tjutandet började, högre, lägre, närmare och närmare, trodde hon att det bara var i hennes öron det hördes, men mannen tittade mot den, Elias slöt lättat ögonen och flera av de andra männen rörde oroligt på sig, deras skuggor rörde sig över marken och sträcker sig flera meter bort.
Mannen nickar mot bilarna och alla säljarna, de bittra männen i det gula skenet sänkte sina vapen och började springa mot sina bilar, sirenernas tjutande närmade sig, över bullrandet från vägen på andra sidan lagren överröstades när det närmade sig.
Motorerna startade och snart var bilarna utom synhåll, avgaserna syntes knappt i dimman som mjukt spred sig över kanten på bryggorna och närmade sig Rebecca, de som stod kvar fällde upp luvor och drog ner kepsar och mössor längre ner i ansiktet, Elias satte sig på huk bredvid Rebecca, hon såg oförstående på honom när han drog upp luvan.
- Kom igen nu, vi kan inte vara kvar här när de kommer, ropade någon, någon hon antagligen kände, Elias vinkade åt dem.
- Förlåt, men vi kan inte heller vara kvar här, sa han och Rebecca nickade, snart svängde två polisbilar in och en ambulans, två personer klev ut från ambulansen och sprang fram till Rebecca.
- Vad har hänt? frågade en av dem och tittade upp på Elias, han tittade bakåt mot hans kompisar som stod i en av gränderna och väntade otåligt på honom.
- Kanske en hjärnskakning, en spark i magen och axeln är ur led, sa han, lade en hand på Rebeccas axel, hon log förstående och han nickade mot ambulanspersonalen innan han reste sig och sprang därifrån innan poliserna hann fram.

13 åring som spenderar tiden med att skriva och läsa, rider och dansar. Bor på landet med en mil till skolan, hundar ÄR människans bästa vän.
Elwira Rönnelin är medlem sedan 2016 Elwira Rönnelin har 9 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Christoffer Andersson