Han!?

Nu satt han där igen. Jason. Jag gick in och satte mig på min givna plats. Bredvid honom.
Lektionen tog slut och jag gick till nästa lektion i hemklassrummet. Jag hade just satt mig ner då det plingade i telefon. Det var FC. “Hej! Hur går det?” frågade han. “Bra, lite trött” skrev jag tillbaka. “Måste till lektionen nu ses :)” Våra konversationer var ganska korta men vi var allra bästa vänner ändå, även fast vi inte visste hur nån av oss såg ut. Jag la tillbaka mobilen i fickan på den havsblå och vita skoluniforms kjolen. Min kompis Travis la ifrån sig mobilen just när jag hade hade läst meddelandet.
Travis kanske är FC?
Det var lunch. Jag satte in mina Svenska böcker i skåpet, jag vände mig om och på 1 hundra dels sekund kom smärta rusande i axeln. Det var han, Jason.
“Varför armbågade du mig?” småskrek jag frågande medans jag försökte stäcka på mig så jag skulle bli lite längre, men vad ska en 1.60 person göra mot en 1.90 person. Jason stannade och vände sig om. Han tittade upp och strök handen genom sitt nattsvarta hår.
“Förlåt, jag såg dig inte.” sa han snabbt sen sprang han iväg.
“Hur gick det?” frågade Travis med en len röst.
“Jo det gör väldigt ont men jag klarar mig” svarade jag, mina ögon var röda och regnet skulle snart ösa ner.
Vi gick till sjuksköterskan. Hon sa att det bara var en svullnad och skulle lägga sig om nån timme. Med min svullna axel fortsatte Travis och jag till lunchen, det var chicken nuggets med ris. Jag satte mig ner och väntade på att Travis skulle hämta sin mat. Han är så gullig tänkte jag och tittade på honom när han tog mat.
“Jaha Jessica, sitter du här och drömmer om din dröm prins” sa han hånfullt och nickade mot Travis. Jag blev alldeles röd i ansiktet.
“Nej Gene” sa jag tyst så att han knappt hörde.
“Jo det gör du ju. Loser 1 och loser 2, ni passar perfekt” skrattande gick han med sitt gäng ut ur matsalen. Travis kom tillbaka och jag berättade vad som hade hänt, det dåliga med det var att jag såg ut som en tomat.
Jag tog upp mobilen och skrev “Hej kan du prata en stund?”. Det tog bara nån sekund innan FC svarade “Tyvärr måste till lektionen”. Ärligt talat nu var jag ensam, Travis och FC var båda på lektion och jag hade rast.
“Jag undrar hur FC ser ut” sa jag till mig själv. Medans jag gick till min nästa lektion kollade jag ner i mobilen hela vägen dit i hopp om att han skulle svara. “FC skulle vara en bra pojkvän” tänkte jag. “Travis skulle också vara det” sa jag och ett leende syntes på mina läppar. Jag kollade upp ur telefonen och såg vart jag var, “Bara några meter till” tänkte jag medans vägen till klassrummet blev kortare och kortare. Plötsligt blev jag ned knuffad på marken. Jag tittade på golvet och såg blod. Mitt finger for under näsan. Näsblod. Jag kollade upp och såg vem det var. Jason. Hans nästan svarta ögon glimtade till sen sprang han. Nej. Jag blev kär. Jag ställde mig upp och sprang in på en toa och försökte stoppa blödningen.
I 50 minuter hade jag suttit inne på toan. Travis har nog slutat nu. Jag öppnade dörren och gick igenom folk massan. Jag letade efter honom, Jason, Mina ögon for från vänster till höger. Det plingade i min mobil, FC. Jag hann inte se meddelandet. Gene tröck upp mig mot skåpen och min mobil for i marken.
“Nämen ser man på. Var är din pojkvän, Nolla?” sa Gene hånfullt.
“Travis är på lektion och är inte min pojkvän” skrek jag. Pang sa det så slängde Gene ner mig på golvet.
“Nolla” sa han skrattande gick han och hans gäng. Medans tårar forsade ner för mina kinder sprang jag in i musik rummet. Jag kände på grupprums dörrarna. 1:a låst, 2:a låst, men när jag kände att den tredje dörren var låst sa nån med en fundersam röst,
“Hallå?”
“Hej” mina ärmar var lika blöta som en byngsur strumpa, “Jag vill inte veta vem det är jag vill bara prata.”
“Jag har inte lust att prata. Min dag har inte varit den bästa”sa killen i grupp rummet. Han spelade gitarr och det var det mest underbara jag har hört. Jag satte mig ner med ryggen mot dörren där killen satt.
“Varför känns det som att alla är emot mig idag? Det har inte varit såhär nån annan dag på hela skolåret.” Jag sa det till mig själv för ingen ville prata med mig om det. Då slog det mig, FC. “Hej FC, kan du prata en stund?”. Han svarade snabbt ”Hej Shu, jo då”. Jag torkade av tårarna som hade landat på mobilen med den torra delen av ärmen “FC, jag vet inte vad jag ska göra.”, “Berätta vad som har hänt Shu”. Tårarna rann ännu mer “Det är den här killen i skolan som inte slutar mobba mig och jag tror jag är kär i en kille som inte ens bryr sig om mig. Han har gått in i mig 2 gånger”.
“Han killen du var kär i var inte det Travis?”. “Nej” Det hördes som att min mobil ekade. Vänta kunde det vara?? ”Jag knackar tre gånger på dörren”. 1,2,3.
“Hallå?” sa jag mot dörren som jag hade ryggen mot.
“Shu är det du?” kom det från andra sidan dörren. Låset vreds om och dörren öppnade sig.
Lyckan spreds i kroppen “Jason”.

Skriven av: Lucille