Han drömde

Han vaknade på morgonen förälskad. Kärleken var så stor att den fyllde hans hjärta till bredden, och han måste skratta tyst för sig själv för att lätta lite på trycket. Han steg sedan hastigt upp ur dubbelsängen, utan att behöva truga sig, och ställde sig oblygt i kroppens fulla nakenhet framför fönstret, lät sommarsolen värma den nakna bleka huden. Efter detta morgondopp klädde han på sig i lediga mjukiskläder och gick på toaletten för att omsorgsfullt uträtta sina behov, hela tiden visslandes på någon nonsensmelodi. Han satt inte på toalettstolen med hängande hållning och halvslutna ögon som så många dagar förut, nej han satt rak i ryggen och betraktade vaket badrummet i all sin kakelinklädda glans, som vore det första gången han riktigt sett detta rum. Men bredvid kärleken och lyckan fanns också en annan känsla som pockade på uppmärksamheten, en sugande känsla i magen som inte bara var hunger, också sorg och saknad. Men i glansen av kärleken verkade också denna sorg njutfull och väl värd att föräras en glad melodi. Sedan hans tarmar och blåsa var tömd gick han mot köket, alltjämt visslandes, för att tillreda lite frukost. Ägg sattes på kokning, bröd stoppades i rosten och pålägg av alla de slag dukades fram på bordet. Det blev ett frukostbord i sällan skådad klass, väl värd en hedonist eller kunglighet.
Värst vad du verkar glad, sa en kvinnlig gestalt ståendes i skuggan av dörrposten. Hennes hår var rufsigt och nyvaket, ögonen var igengrusade och rödsprängda, en manifestering av motsatsen till mannens känslotillstånd. Men hon log förvisso, i åsynen av det kungliga frukostbordet, och hennes älskades muntra humör.
God morgon älskling! Jag har sovit så gott förstår du. Och drömt så fantastiskt. Kom nu och slå dig ner och njut. Kvinnan hade ingen anledning till att invända, utan gick raka vägen mot bordet, med ett kort stopp för en puss på mannens tinning. Dom satt sedan där och njöt av frukosten i gott och väl en timme. Kvinnan vaknade sakta till av maten, och mannen behöll sitt goda humör. Men hon kunde märka att han inte var helt närvarande, hans tankar var inte riktade mot henne eller mot syltsmörgåsen han just förde mot munnen. Således blev det inte mycket sagt under måltiden. Kvinnan försökte nog att föra in samtalet på ett eller annat ämne, som vad de skulle göra av lördagen, eller vad han tyckte om införandet av den nya konstitutionen. Men försöken var förgäves; mannen levererade några lösryckta ord somvar omöjliga att bygga vidare på, och tystnaden var snart ett faktum. Till och med de få tillfällen av ögonkontakt som kvinnan lyckades med föll snart döda till marken; mannen kastade endast snabba frånvarande leenden, som förvisso föreföll äkta, men inte uppståndna ur anblicken av henne. Men vad spelar väl det för roll när hennes älskade karl var så lycklig.

Som lördagsnöje tog de senare bilen till stormarknaden för att lördagshandla. Först köpte de lite mat och mysgodis, sedan drömde de sig bort bland kläder och möbler. Sanningen att säga så var det mest hon som drömde sig bort bland kläder och möbler, K hennes karl drömde sig bort någon helt annanstans. Men han var trots allt där bredvid henne, och gav gensvar på hennes flyktiga inredningsdrömmar samt smakråd rörande klänningar och sommartoppar, även om hon måste ansttänga sig för att få dessa. Efter att ha köpt två flaskor rosévin på Systemet satte de sig sedan ner på det lilla caféet de båda tycker så mycket om. Han beställde en espresso och en dammsugare, hon en cappucino och en arracksboll. Eller var det vanligtvis, idag beställde han in en dammsugare, en espresso och en prinsessbakelse.
Värst vad du tillåter dig idag, påstod hon när servitrissen ställde ner fatet på deras bord.
Jag tyckte det var lämpligt. Jag känner mig så tillfreds att jag inte verkar bekymra mig speciellt om min sviktande vikt. Hans vikt hade väl aldrig varit speciellt sviktande enligt hennes tycke: han var precis lika smärt idag som när de först träffades för snart tre år sedan tyckte hon. Men hon höll inne med den åsikten och följede istället hans exempel och beställde in en egen prinsessbakelse.
Så vad var det för en underbar dröm du hade i natt som fick dig till ett så härligt humör idag?
Han svarade inte genast utan verkade försvinna bort en stund till minnen av drömmens händelser och känslor. Snart sa han dock:
Jag minns faktiskt inte riktigt. Om jag ska va ärlig. Händelser och landskap är borta för mig och jag kan bara se fragment. Men känslan är kvar i hela sin härlighet. Den glömmer jag inte.
Minnet av känlan bubblade upp i hans kropp och han blev genast varm inombords. Det är som fjärilar brukade man ju säga, och idag verkade det stämma mer än någonsin tidigare. Han märkte att hon tittade på honom undrande och han kände ett stygn av dåligt samvete. Men det ville han inte kännas vid, ty en så härlig känsla som denna måste skyddas från skada. Det gjorde honom lite ont att han kände sig oförmögen att berätta med för henne om drömmen, men han vill inte riskera att få den befläckad på något viss. Samtidigt som han tänkte dessa tankar och blev medveten om hennes oro, märkde han också hur trångt och bullrigt det var på caféet. Känslan inom honom började spädas ut och försvagas allt mer ju mer medveten han blev om världen utanför honom. Bilderna tonades sakta bort, detta gjorde honom först inte mycket när känslan ändå fanns kvar, men sen började bilderna också dra med sig känslorna och det ville han inte låta ske.

Disken efter den ståtliga lördagsmiddagen stod odiskad i diskhon, badandes i hett vatten och diskmedel. I soffan satt paret med varsitt vinglas i handen och tittade på lördagsunderhållning. Det var tyst emellan dem, som kring frukostbordet fast annorlunda, och Karl drack hastigt vinglas efter vinglas tills det snart inte fsnns mycket kvar. Bilderna i hans huvud var nästan borta, kvar fanns bara små fragment av som inte i sig självt rymde mycket värde. De var bara irriterande då de påminnde honom om den storhet de en gång besatt. Känslan av förälskelse var bortblåst och kvar fanns endast saknaden och sorgen, som utan ljuset från kärleken helt förlorat sin glans.
Hur är det fatt? undrade kvinnan oroligt, och full av en omsorg som endast fick mannen att känna illamående och avsky. Ljudet av hur hon tuggade på hjärtchipsen de köpt tillsammans sände en iskall illning längs hans mage. Han kunde inte förmå sig titta åt henne ens en gång.
Jag är bara trött, konstaterade han. Och det var sant att han var trött, vinet hade gjort honom sådan. Kvinnan blev orolig och ville lägga en tröstande arm om hennes älskades ömmande axlar, men hon kunde se på honom att han inte skulle tycka om det. Iställer satt dom där, han med blicken frustrerat begravt någonstans inom teven, hon med sin flackande mellan teverutan och hans sammanbitna, vackra ansikte.

Snart vill han gå och lägga sig. Hastigt gjorde han sina ärenden på toaletten, hoppade över tandborstiningen och glömde dricka vatten så att han slipper huvudvärk imorgon. Sedan slängde han sig ner i sängen. Hon betraktade honom oroligt medan hon med stängd mun borstade tänderna för att inte störa honom. Sedan kröp hon ner tätt intill honom, med armen kring hans axlar. Han lätt det ske och hon pustade ut. Hon kröp sedan så nära att hon kunde känna hans varma rygg och stjärt mot sin kropp, och känna andedräkten som luktade alkohol sticka i hennes näsa. Snart hörde hon hur hans andetag blev djupare och tungare tills hon slutligen förstått att han somnat. Hon hoppades innerligt att han skulle få drömma lika ljuvligt även denna natt.

Skriven av: Robert