Publicerat
Kategori: Novell

Han i drömmarna

Idag satt jag och Anna vid fotbollsplanen i över en timma för att vänta på David. Ingen av oss är egentligen kompis med honom men han är bara så söt, han blonda hår och djup blå ögon är så söta. När han kom ut så tyckte jag att han tittade åt mitt håll men fortsatte åt klubb stugan.
– Men hallå, sitt inte här och dröm, sa Anna och drog tag i min arm och drog mig bort till klubb stugan. Jag kände hur jag blev mer nervös, och jag ångrade nästan att jag åkt hit. Han gillar väll ändå inte mig liksom. Jag är inte särskilt söt, bara Anna tycker det hon säger att jag ser ut som en docka. Utan glasögon vill jag tillägga. Jag petade upp glasögonen som satt långt ner på näsan.
– Ninni, kom nu! Anna Drog i min arm och jag gick mot villigt med henne. Nu var vi framme vi honom.
– Hej! sa Anna och drog handen genom håret, sådär som hon brukar göra, så som Bella i twiligth alltid gör, sköt fram brösten. Så vad gör du nu efter träningen, då? Anna satte handen i höften och försökte låta förtig. Jag suckade.
– Vad tror du Anna? Man duschar väll! Jag tittade på David med en ursäktande blick och vände mig till Anna. Det är nog dags för oss att gå, eller hur? Anna hann inte svara innan jag drog med henne bort till parkeringen.
– Mhe, jag hade ju honom på kroken! envisades Anna.
– Om du menar att han inte ens hade hunnit säga hej fören du frågade honom vad han gjorde efter träningen så JA! Jag tittade argt på Anna. Du sa ju själv att det var mig han var intresserad av så varför är det då du som skämmer ut mig framför honom? Och flirtar vill jag tillägga, men jag ångrar mig. Anna tittade på mig och sa.
– Min vän det var det dummaste du sagt till mig någon gång! Anna suckade. Det är ju ändå mig han gillar det ser man ju!
– Anna! Nästan skrek jag.
– Jag bara skoja, gumman det är klart det är dig han gillar om du bara skulle ha linser, du ser ju fan ut som en söt porslins docka då!
– Äh, fan ta dig jag gillar mina glas ögon så det så! Jag tittade på Anna. Men det är väldigt snällt av dig att försöka få honom intresserad av mig!
– About that! Anna tittade på mig och suckade. Girl i´m in lövvvvvv! Anna satte händerna bakom huvudet och log.
– VA, gratis! Vem är nu denna lyckliga man som fått ditt hjärta?
– Äh, ingen! Anna slokade med huvudet.
– Jo säg nu!
– Meh jag bara skoja. Anna rodnade och tittade ner i marken.
– Men snälla säg inte att du gillar David! Eller typ Micke? Jag la huvudet på sed och tittade på henne. Snälla kan du säga vem det är! Snälla, snälla, snälla! Bad jag och tittade med de största ögonen jag kunde på Anna. Jag lovar att inte säga till någon!!!!!!
– okej, men lovar du verkligen?
– Vad tror du om mig kvinna? Såklart jag lovar du har ju lovat och inte säga det om David så varför skulle jag säga till någon vem du gillar?
– okey, jag gillar…ähhhhhä! Anna tog sig nervöst i håret. Precis då kommer David.
– Hej, jag måste gå, Anna slängde sig upp på sadeln och cyklade iväg.
– Vad var det där om? David stod bakom mig nu. Jag kände hans andedräkt mot nacken.
– Inget speciellt bara en sak, hehe! jag vände mig om, nu stod han väldigt nära men han flyttade inte på sig.
– Du är Ninni va? Han log.
– Japp! Det är jag! Jag log, antagligen alldeles för stort men vem bryr sig det verkar ju inte vara särskilt fult efter som David ler ungefär like mycket.
– Så vilket håll går du åt?
– Vilket håll går du åt? Patetiskt! Tänkte jag, men vad gör man i sådana situationer?
– Ditåt, sa han och pekade mot buss hållplatsen.
– Jag ska också dit! Jag började leda min cykel. Han gick efter.
– Varför var ni här när vi tränade? Sa han. Inte den frågan, inte den frågan.
– Hade inget annat att göra, he! Jag tittade ner, det var verkligen inte därför vi här, vi hade massor av läxor att göra som vi egentligen skulle ha ägnat tiden åt men när Anna har bestämt sig så har hon.
– Nej det var det inte Ninni, det vet jag att det inte var jag menar vi har jätte mycket läxor! Säg nu varför ni var här! Jag skrattade till.
– Vill du verkligen veta?
– Varför skulle jag annars fråga? Han skrattade.
– Okey, Anna tror att du är kär i mig så det var det hon skulle ta reda på genom att gå hit. Ingen trolig teori har hon men hon säger att du tittar på mig.
– Men gillar du mig då? Sa han entonigt.
– Måste jag svara på den frågan?
– Vill du ha reda på om Anna hade rätt eller inte?
– Ja! Sa jag och tittade på honom.
– Svara då på min fråga. Gillar du mig?
– Ja! Nu var det sagt nu kommer han tjata om det tills det att vi gått ut nian och det är typ 3 år kvar.
– Jag gillar dig med. Jag tittade på honom, han tittade på mig.
– Verkligen? Jag tittade in i hans ljusblåa ögon.
– Verkligen! Han sträckte fram sin hand och jag tog den.
– Jag gillar inte att säga det här men är vi ihop nu? Sa jag.
– Jag tror det, sa han och gav mig en puss på kinden. Jag kan inte vänta att berätta det här för Anna. Undra om hon visste vad som skulle hända, men antagligen inte eller kanske men det spelar väll inte så stor roll det viktigaste är att det var på riktigt inte att det är en dröm, som alla drömmar jag drömt om honom, på samma sett log han nu bredvid mig. Det kändes som en dröm, det var precis som alla andra drömmar ingen skillnad, jag var lycklig, han var lycklig.

Klockan ringde så plötsligt att jag nästan trillade ur sängen. Täcket låg på golvet och mamma stod och knackade på dörren. Te kokaren stod på i köket men det ända som snurrade i huvud var drömmen hur många drömmar har jag haft om honom den senaste veckan, obehagligt många och jag fattar inte hur jag kan tänka att det kanske händer, det kommer aldrig att hända. Jag satte mig upp. Mamma öppnade dörren och sa att det var frukost och att det var bäst att jag skyndade mig för hon skulle börja jobba lite tidigare och att hon ville spendera lite tid med mig på morgonen. Typiskt mamma, tror att det blir bättre av att hon börjar tidigare och slutar tidigare för då har hon mer tid hemma med mig, men jag är ändå inte särskilt ofta hemma på eftermiddagarna. Dom spenderar jag oftast hemma hos Anna, Carolin eller Nemi. Man kan ändå inte prata med henne, hon fattar ju inte vad man pratar om även om hon säger att hon vet allt om sånt eftersom hon också vart ung, bullshit! Hur skulle hon komma ihåg det? Hopplöst och Nemi, Anna och Carolin kan man väll inte riktigt prata med heller, men det funkar bättre än med mamma. Jag ställde mig up och granskade mig i den rosa spegeln. Mitt bruna hår hängde runt ansiktet och dom bruna ögon stirrade på mig, mina lår var väll inte perfekta direkt lite för tjocka kanske? Min midja var inte så där snyggt kurvig utan mer tjock, tonåring kurvig. Magen ville jag inte tänka den stack ut som en liten gravid mage, när jag provar att dra in magen händer nästan inget. Brösten? Små, inte såna som killarna föredrar. Linnet satt alldeles för tajt som byxorna. Egentligen skulle det förvåna mig om någon gillade mig om man tänker på kroppen men massa killar säger att man är trevlig är väll bra fast att bara vara trevlig är väll rätt tråkigt egentligen.
– NINNI! skrek mamma, hon var nog rätt arge nu, jag drog på mig min morgonrock. Jag gick ut till köket. Mamma satt med en kopp te och en macka och tittade framför sig.
– Så nu är jag här! Sa jag och tittade på mamma. Där satt hon som nästan alla andra morgnar men något med denna morgon kändes speciellt. Den kändes som allt inte vara som det brukade. Som om hon visste.
– Sluta med den där attityden nu! Sa hon och tittade på mig som om hon visste varför. Men hon kan inte veta, eller hur? Jag nämner det aldrig. Jag pratar inte i sömnen. Så det är omöjligt att hon skulle veta.
– Oj, nu måste jag iväg! Sa hon och reste sig upp. Hejdå gumman! Hon pussade mig på pannan. Jaha, då var det bara jag. Igen.
– Var det för det här du släpade upp mig?! Skrek jag men hon hade redan hunnit ut. Förbannade mamma.
– Då var det bara jag då, sa jag för mig själv. Jag tittade mig runt om i rummet. Allt var sig likt, lika tråkigt som alltid med den trista gråtonande tapeten och den vita gardinen. Jag tittade ut genom fönstret och såg mamma köra iväg i en sån där alldeles vanlig gråmetalic Volvo, sån som man ser varenda gång man går ut. Jag tittade på kylskåpet, nej jag var inte hungrig så jag tog ett äpple och gick för att duscha.

Det var blåsigt och jeans jackan var väll inte det bästa att ha på sig då, men jag ville heller inte ta den gamla regnjackan. Anna stod och väntade vid konsum som vanligt.
– Vad du är sen vi börjar om 10 minuter skynda på nu! sa Anna hurtigt och krokade arm med mig.
– Ny, tröja? frågade jag och tittade på Annas snäva rosa tröja som satt tajt över hennes platta mage, om jag bara kunde ha den magen, tänkte jag.
– Japp, värst vad du är uppmärksam då! Sa hon och tittade på mig. Nya jeans? Sa hon och pekade på dom slitna sekond hands shortsen med hög midja som mamma hade kommit hem med igår.
– Japp från myrorna, mamma kom hem med dom igår, sa jag och tittade framför mig.
– Värst vad du verkar sur idag då! sa Anna.
– Jag är inte sur, sa jag. Men egentligen var jag väll ganska sur, eller egentligen bara irriterad. Varför kan jag inte bara tänka på annat, typ vad det blir för mat idag, men icke sa Nicke. Bara en sak på huvudet. Det började regna.
– Shit, viskade jag för mig själv och tittade ner på den avklippta Hard Rock Cafe t-shirten som slutade lite ovanför naveln. Det här skulle inte jeans jackan klara så bra.
– Du, sa Anna och tittade ner på sina ankel långa jeans. Tror du Alex gillar mig? Anna stoppade ner sina händer i byxfickorna.
– Varför skulle han inte göra det? Sa jag och skrattade. Ja, varför skulle han inte gilla henne? Hon har platt mage, hon har utseendet som killar gillar, hon var rolig, hon var perfekt, precis så flickväns perfekt.
– Meh, jag mena inte… Anna tystnade. Hon stirrade framför sig. Vad var det hon såg?
– Vi tar vägen runt konsum istället jag måste ha loka, sa Anna och började vända sig om. Jag tittade åt skolans håll, där stod Tristan med armarna om Josefin, eller jossan som hon vill kallas eftersom det låter äldre. Räcker det inte med att vara 13? Då tittar Trisatan upp. Jag möter hans blick, hans blick var förvånad. Han släppte Jossan. Mer ville jag inte se, jag sprang och hämtade Anna som stod och väntade lite längre bort.
– Du hinner inte köpa loka, vi tar den korta vägen! Sa jag.
– Men är det okey för dig?
– Varför skulle det inte vara det? Sa jag och tittade på henne. Jag har alltid vetat att det inte är mig han gillar!
– Okey! sa Anna. Om det är så som du säger! Anna tittade på sin klocka.
– Shit, vi har redan börjat! Vi började springa, vi sprang förbi Jossan och Tristan som stod och grälade. Haha, det slipper iallafall jag! Tänkte jag.
– Äh, vi kan lika gärna gå nu! sa Anna. Vi har gått en bit tysta när vi hör steg bakom oss, det var Tristan.
– Brukar inte ni vara i tid? Frågade han.
– Måste vi vara det varje dag? Frågade jag.
– Nej, men ni brukar det, sa han lågt. Nu var alla tysta.
– Vad bråkade du och jossan om då? Frågade jag.
– Ja precis, sa Anna.
– Det vanliga sa han. Att hon tycker att jag borde ägna mer tid med henne än vad jag gör med fotbollen men det vill man ju inte!
Nu kunde jag andas ut, han verkade ju faktiskt ganska självisk. Man kommer väl fortfarande att drömma om honom men en sån där självisk typ vill man väl inte vara ihop med, eller hur?

Skriven av: fridamy

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Christoffer Andersson