"Han" inledning

Den där drömmen igen. Han vaknade, vände sig sakta om i sängen och sträckte på sig. Han kollade sömndrucket på klockan i mobilen, -dags att kliva upp men ändå inte riktigt än. Nyss, alldeles nyss i en annan värld var han i den där drömmen. Drömmen som återkommit då och då senaste tiden fast i lite olika skepnad. Denna gång var den dock tydligare än tidigare. Han låter återigen huvudet vila tungt på kudden, sluter ögonen och anstränger sig för att spela upp drömmen för sitt inre.

Det utspelar sig på en fest, eller i alla fall i ett större rum där människor rör sig i bakgrunden konverserandes, eller kanske dansar. Bilden är oklar och han kan inte urskilja någon känd röst eller ansiktsdrag, med ett undantag. Hon är i centrum, inte för hela tillställningen, tvärtom. Detta utspelar sig i periferin men är samtidigt i centrum för honom och det enda i drömmen som har tydliga konturer och klara färger.

Han vet vem hon är, de är bekanta för varandra eller egentligen mycket mer än så, men aldrig på ett sexuellt sätt. Han finner henne inte särskilt sexuellt tilldragande, inte mer än han kan finna andra kvinnor vara. Om de nu är det? Kanske är de bara ett objekt för honom, - eller än mindre, -rekvisita i hans inre värd med vilka han kan regissera skeenden, av sexuell art eller vardagligt triviala. Oaktat kan han skapa fritt i sitt inre fritt från verklighetens begränsningar och samhällets normer kring vilka tankar som är tillåtna att tänka. Men tillbaka till drömmen.
Det som gör att han med hundraprocentig säkerhet kan säga är hon i drömmen är hennes röst, men också hur hon är klädd. Aldrig i underkläder och kläder som framhäver hennes kropp eller byst. Trots att han vet att hon har en fin figur, sådant vet man efter flera års bekantskap även om kvinnan gör det bästa för att dölja det. Det han ser i drömmen är henne iklädd en tunnare lös sittande tröja med sport-bh eller topp under. I övrigt tror han att hon är klädd i mörka byxor, men han är inte säker. Hans blick är inte där, -den är koncentrerad till hennes bröstparti. Inte för brösten eller underkläderna utan för att han vill vara nära henne med blicken, - intim utan att titta henne i ögonen. Hon står upp. Kanske står hon bara stilla eller så konverserar hon med någon annan på festen. Han konverserar inte. Och vad klädseln anbelangar är han naken. Han upplever som att han kretsar som i cirklar runt henne. Hela tiden har han sin allt styvare lem i sin hand. Hon vet att han är där, vad han gör.

Samtidigt är det som om hon inte lägger märke till honom. Då och då närmar han sig henne mottar en kyss. Kyssen besvaras men kanske inte som en kyss, inte som han hade önskat att en kyss med henne skulle vara. Samtidigt är det mer än en puss. Han får en känsla av att hon gör honom en tjänst, än värre, att hon har överseende med hans beteende likt man har med gamla sjuka hundar. Detta gör honom frustrera eller kanske desperat. Han drar allt mer målmedvetet i sitt kön och han tar för sig av de kyssar hon bjuder med armbågen med allt tätare frekvens. Han upplever en stark uppdämd känsla inom sig. Men den är inte sexuell, i alla fall inte på det där vanliga sättet. Där är inget krampande i pungen, inget pirrande i magtrakten. Han är egentligen inte närmare en utlösning än när drömmen började, samtidigt som det känns som han gått där i hennes närhet och rivit i sitt kön under halva kvällen. Men på något sätt måste hela situationen få en upplösning. En utlösning av någon form som tar honom ur denna limbo. Och då, när trycket inom honom blivit alltför starkt rycks han tillbaka till verkligheten, befrias från sitt tvångsmässiga masturberande. Kvar finns en känsla, en känsla av vare sig självförakt, äckel eller upphetsning, utan av något annat.

Ragnar A

Journalist och författare som skriver dessa noveller i "utkanten" under pseudonym
Ragnar A är medlem sedan 2022 Ragnar A har 2 publicerade verk