Händelser som förändrar

Hon ställde cykeln i cykelstället och låste den. Sedan började hon gå in i det stora badområdet. Bassängen var stor. Det var en 50-meters bassäng. Fanns plats för många badade och de som ville simma också. Där fanns också gott om gräsmatta där man kunde ligga och sola. Hon var på Himmelstalundbadet. Egentligen var det inte hennes förstahandsval att sola där. För mycket folk tyckte hon. Men nu kände hon att hon inte hade något val. Hon föredrog att sola utanför det inhägnade bassängområdet där det fanns stora gräsmattor. Där behövde man inte trängas. Man kunde hålla stora avstånd till andra som solade.

Himmelstalundsbadet hade hon solat vid under många år. Oftast tillsammans med någon kompis men de två senaste åren hade hon solat där själv. Hon var ledig mitt i veckorna för hon var arbetsfri men kompisarna jobbade eller så hade de flyttat till andra orter för att jobba eller studera. Men det var inget hinder för henne. Hon hade vant sig vid att göra saker på egen hand. All träning hon företog sig gjorde hon också på egen hand alldeles själv. På gymmet träffade hon ju ändå andra människor så där kunde man träna tillsammans om man nu mot förmodan skulle vilja det.

De senaste gångerna hon solat utanför det inhägnade området hade hon upplevt som obekväma. Ja rent av som obehagliga. Hon hade råkat ut för en stalker. En kille i ungefär hennes ålder som hade börjat trakassera henne. Det började med att han hade lagt sig nära henne trots att det fanns hur jävla mycket gräsmatta runt henne som helst där det var helt folktomt. Vilken störig en tänkte hon. Kunde han inte ha lagt sig längre ifrån henne. Det upprepades ett par gånger och så började idioten lägga sig ännu närmare henne. Till slut ledsnade hon på den irriterande situationen för trakasserierna blev allt mer inriktade mot sex. Hon beslutade därför att börja sola närmare det inhägnade området. Tänkte att med lite mer folk omkring sig så skulle hon slippa sånt beteende från idioter. Det hjälpte väl en del men han kom fortfarande och la sig nära henne men höll sig i skinnet. Hon upptäckte att det faktiskt gick att föra anständiga samtal med killen. Hon hade dock fått en baktanke med att lägga sig bland andra som solade. Ja killar alltså. Hon hade lagt märke till att det fanns många killar bland de som solade och ett flertal av dem hade inga tjejer med sig. Hon var singel och var öppen för att lära känna nya killar. Hon gick inte ofta på nattklubb längre så en badplats kunde duga som ersättning för att knyta nya kontakter med killar. Hennes problem nu var den efterhängsne killen. Han var inte hennes typ och hon hade ingen önskan att lära känna honom mer. Men om han skulle ligga nära henne så kunde andra killar, som var mer i hennes smak, tro att hon var i sällskap med killen och det vore ju inte bra för henne. Nä det skulle ju helt kunna kullkasta hennes plan. Fan hon måste bli av med honom på något sätt. Fattade inte att man kunde vara så jävla efterhängsen som killen var. Han höll sig iofs i skinnet men kastade lystna blickar på henne. Speciellt när hon satt upp och i synnerhet när hon satt på knä med benen vikta under sig. Hon förstod att någon slags åtgärd krävdes. Just det. Nästa gång hon tänkte sola så skulle hon göra det inne i det inhägnade området. Det brukar vara så mycket folk och rörigt där så hennes stalker skulle kanske inte hitta henne där. I alla fall inte på en gång. Och så kom det sig att hon slutade med att sola sig på utsidan.

Hon gick och letade efter en ledig plats där hon kunde lägga sitt badlakan och lägga sig och sola. Efter en kort stunds letande så hittar hon platsen. Den var lagom stor så hon slapp ligga alltför nära andra människor. Hon brer ut det stora badlakanet och klär sedan av sig. Bikinin hade hon redan på sig under de andra kläderna. Sedan lägger hon sig raklång på magen och börjar sola. Hm det kunde ju bli intressant för hon hade gått förbi ett gäng killar. Det var flera killar men bara en tjej som legat där och några av killarna hade sett bra ut. Nog hade ett par av dem kastat blickar på henne. Hon såg också hyfsat bra ut och med bra hållning. Något som hade åstadkommits med mycket träning. Ja dem skulle hon minsann gå förbi om en stund i sin bikini. Då skulle det synas ännu bättre hur vältränad hon var. Ja så brukade hon göra efter att hon började sola inne i området. Hon gillade att visa upp sig lättklädd i bikini. Men bara om hon själv hade något att vinna på det. Annars föredrog hon att behålla kläderna på. Såg hon intressanta killar så lade hon sig på ett ställe så att hon kunde gå förbi alldeles intill för att komma till kafeterian, kiosken eller toaletterna. Sedan gjorde hon små ärenden för att köpa en kaffe eller glass. Ibland kunde det bli 2-3 gånger som hon gick förbi. Med förhoppning om att någon skulle lägga märke till henne. Och varför skulle inte det hända. Det var inte omöjligt för det hade ju hänt förut.

Hon solar sig en stund. Vänder sig om för att sola även framsidan. Drar upp knäna lite för hon vet att det ser mer tilldragande ut än när man ligger med raka ben. Ja så länge hon orkade så till slut låter hon benen sjunka ner. Det började kännas lite stelt att ligga still så hon känner att det är dags att gå till kafeterian och köpa en mugg med kaffe. De har lock på så hon kunde ta med sig kaffet tillbaka. Hon reser på sig och styr stegen mot kafeterian. När hon gör det passerar hon gänget med killarna. Eller det passade nog bättre att säga män. När hon kom närmare så såg hon att det var vuxna män. Runt 30-35 år kanske. Ännu bättre tyckte hon. Hon föredrog män i sin egen ålder eller något äldre och hon hade fyllt 30 år. När hon gick förbi såg hon i ögonvrån att ett par av männen tittade på henne. Ok det här kunde ju bli lite spännande tänkte hon. Det pirrade till lite i henne. När hon köpt sitt kaffe och gick tillbaka låtsades hon inte om dem. Ja varför skulle hon göra det. Hon skulle ändå inte veta vad hon skulle säga till dem. Hon kom fram till sin plats och slog sig ner. Hon satte sig vänd åt männens håll. Nu kan hon titta åt deras håll på ett naturligt sätt. Hon slapp ju vända på huvudet. En av männen sitter också han vänd åt hennes håll och deras blickar möts. Efter en kort stund ler han mot henne och hon ler tillbaka lite försiktigt och diskret. Ett Mona-Lisa leende skulle man kunna kalla det. Ja men visst ser han lite bekant ut. Han har ett fantastiskt bra utseende. Men han är nog bara lik någon hon sett någon gång. Men nu vågar hon le lite mer öppet mot honom. Det kan man väl göra. Det uppskattas väl av folk. Hon själv tycker att det är trevligt när främmande människor hälsar och kanske också ler mot henne när hon är ute i samhället.

Jaha ja. Snart var det dags för henne att besöka bekvämlighetsinrättningen. Så hon kom att gå förbi männen igen. Det kändes som att hon fått lite kontakt med mannen som såg bekant ut. I vilket fall så hade hon fått ganska intensiv ögonkontakt med mannen. Hon gav honom en mer ihållande blick den här gången när hon passerade honom. Väl framme vid toaletterna går hon in till damtoaletten och när hon efter en stund går ut igen så står han där och väntar på henne. Nu när hon ser honom på närmare håll så känner hon igen honom. När han så ber henne följa med känner hon att hon inte behöver tveka att följa med honom. Han hade visserligen inte alltid varit trevlig mot henne. Inte som en gentleman men hon var heller inte rädd för honom. Han tog med henne till en svart skåpbil som stod på parkeringen. Hon får en svag erinran av att hon sett skåpbilen tidigare och till och med varit inne i den ett par gånger. Hon hade nog träffat Michael också vid dessa tillfällen. Men sen tänker hon inte mer på det. Det var i alla fall bilen som männen kommit i. Michael vill att de sätter sig i bilen. Ja det är så han heter och inne i bilen kunde de prata ostört.

- du känner igen mig va? frågade han.

Jo hon kände igen honom men förstod att hon befann sig i en förträngningsprocess men att den inte hunnit tillräckligt långt. Hon förstod det eftersom hon inte hade känt igen honom på en gång.

- ja du är Yvonnes kille. Härskarinnans gemål svarade hon avsiktligt lite provokativt. Men hon hade svårt att avgöra om han uppfattade det provokativt eller som ett skämt. Hon passade sig noga för att driva det för långt. Hon visste att han inte tolererade vad som helst.

- ok men det är snarare tvärtom. Jag är härskaren och hon är mitt gemål svarade han lite tonlöst med svårtolkad röst.
What ewer tänkte hon. De hade en gemensam historia som inte varit särdeles gynnsam för henne senaste tiden så hon förmår inte bevara minnena av honom. Hon förtränger minnena om det går för lång tid mellan deras möten. Hon kan inte hjälpa det. Eller är hon själv orsaken till minnesförlusten. Hon vet inte och i ärlighetens namn bryr hon sig inte längre. Hon vill inte längre investera tid och känslor i honom. Tyckte att det var meningslöst att försöka hålla fast vid något som det ändå inte kunde bli något vettigt av. Spela andra fiolen var inget för henne. Nä han kunde aldrig bli hennes förstahandsval så länge hon bara var hans andrahandsval.

- jaså du är här och solar säger han
- ja det är väl tydligt svarade hon
- och så kan du ju visa upp dig
- ja men inte mer än någon annan
- men du går hellre runt än ligger still
- då är jag väl i bra sällskap för det gör ju många andra också och så mycket går jag inte runt.
- ja gör som du vill. Är det bra med dig annars
- jo det är helt ok med mig
- jaha men det kanske blir ändring på det nu. Det är dags för dig att börja betala av din skuld.
- vadå jag är väl inte skyldig dig pengar.
- det gäller inte pengar utan något annat.
- jag är inte skyldig dig någonting och jag har inga pengar som jag kan betala med
- det går att betala med annat behöver inte vara pengar.
- menar du jobb eller vad.
- ja man kan jobba av skulder på olika sätt
- men jag har ju inga skulder till dig
- jo det har du och det handlar inte om pengar har jag ju sagt
- vad är det för skulder. Förklara gärna.
Hon undrar vart han vill komma och vad han tänkt sig. Hon har sina misstankar och vill få dem bekräftade.
- och hur har du tänkt att jag ska betala för skulden jag inte har frågar hon
- du kan betala med det du sitter på.
- jag sitter inte på någon förmögenhet svarar hon.
Hon vet absolut med sig vad han egentligen menar. Hon intalar sig att han måste skämta men känner sig trots det besvärad. Därför hade hon försökt att skämta bort det.
- jo det gör du och det kan vi tjäna på får hon till svar. Han föreföll fullt allvarlig och det undgick inte henne.
Vad fan tror han egentligen tänkte hon. Vill han ha extrainkomster så fick han väl be sin egen kvinna att börja hora runt. Hon tänkte verkligen inte ställa upp på det för hans skull. Vilket idiotiskt förslag tyckte hon. Ett jävla as var han. Nä hon skulle se till att hålla sig borta från honom i fortsättningen.

Hon bestämmer sig för att gå ut ur bilen.
- jag hör av mig snart ropade han efter henne.
Nä gör inte det tänkte hon tyst för sig själv men sa inget.

På vägen tillbaka till sin plats funderar hon på hans uppträdande mot henne. Hon vet att det förekommer minnesluckor i hennes förflutna. Kan det ha hänt något som hon inte minns något om. Har hon trots allt lånat pengar av någon eller kanske blivit ersättningsskyldig på något sätt. Hon minns inte. Eller har hon orsakat skada som inte pengar kan ersätta. Det känns enerverande för henne att det är helt tomt i huvudet. Hon minns inte den minsta lilla ledtråd ens.

Hon är tillbaka till sin plats och sätter sig ner med ryggen vänd mot männen. Hon vill slippa se Michael när han kommer tillbaka. Hon hoppas rent av att de ska gå därifrån och lämna platsen. Hon vill inte gå förbi dem något mer.

Det dröjde inte allt för länge innan Michael och de andra männen begav sig därifrån. Hon såg inte dem lämna men såg att det var tomt på deras plats när hon så småningom tittade åt deras håll. Hon kände sig lättad. Nu kunde hon dra därifrån utan att deras blickar förföljde henne. Hon hoppades att hon skulle slippa se dem något mer. I alla fall slippa se Michael någon mer gång. Men hon hade inte så stora förhoppningar att det skulle bli så.

Men de stod och väntade på henne vid cykelstället där hon ställt sin cykel. Erbjöd henne skjuts. Hon hade ingen större lust att åka med dem. Hon visste ju faktiskt inte vad de hade för avsikter men de var lite påstridiga på att någorlunda trevligt sätt så hon gick till slut med på det. De lastade in hennes cykel i skåpbilen och hon klev själv in i den. De var oväntat trevliga så hon slappnar av lite. Enda irritationsmomentet var Michael som försökte prata med henne.
- prata inte med mig blev det enda svar han fick.
Hon var inte alls i humör att prata med honom. Varför skulle hon. Han var ju beredd att ta all heder från henne. Personer som ville det ville hon inte umgås med.
Snart stannar de utanför porten där hon bor. Hon tackar för skjutsen och hoppar ut och hon befinner sig strax hemma igen.

En gång i tiden var han hennes högsta dröm. Hon hade aldrig träffat eller ens sett en så snygg man. Hon hade tyckt att han var allt en kvinna kunde önska. Till en början hade han varit vänlig mot henne och de hade varit intima med varandra till och från. Men hans beteende mot henne kom att ändras och han blev gemen och allt mer otrevlig mot henne i takt med att han inledde och fördjupade en relation med en annan kvinna. En kvinna vid namn Yvonne. Umgänget mellan henne själv och Michael ebbade sakta ut. Ja det angenäma och trevliga umgänget vill säga. Det förekom lite umgänge fortfarande mellan dem men det var i en, för henne, obehaglig form på samma sätt som deras möte nyss. I hennes ögon hade hans strålglans falnat helt. Det enda som återstod var ett bländverk. Inget som var värt att kämpa för längre.

Hon känner sig irriterad. Det är ju själva fan att hon inte får sola ifred. De senaste gångerna när hon endast velat sola så har det dykt upp störande moment. Hon känner sig nästan förföljd. Håller hon på att bli paranoid eller vad. Det var ju tur att det mesta av sommaren hunnit passera för hon börjar känna tvekan inför att sola helt själv i fortsättningen. Kanske bäst att göra det i sällskap med någon annan.
Det som hänt har triggat igång något i henne. Det har gjort henne frustrerad och hon vill inte låta det som hänt påverka hur hon ska leva sitt liv. Det leder till att en motreaktion börjar växa fram hos henne. Hon tänker inte sitta overksam på sin kammare. När hon tänker efter så är det kanske just det de vill att hon ska göra. Men där kommer de allt att kamma noll. Det tänker hon se till. Ja hon tänker i alla fall göra ett försök. Senaste året (1986 eller 1987) har hon inte gått på krogen mer än nån enstaka gång. Hon har faktiskt saknat det ganska mycket. Alla hennes kompisar som hon tidigare gått ut med har försvunnit. De har flyttat från orten och en del har hon helt enkelt tappat kontakten med. Men det skulle inte stoppa henne. Hon kunde gå ut på egen hand. Så pass mycket självförtroende hade hon ändå. Det kunde ju bli både roligt och spännande att gå ut själv.

Så det kom att bli en av få gånger detta år som hon bestämmer sig för att gå på krogen. Hon har fortfarande en klädsam solbränna och tänker ha något sommaraktigt på sig men vet inte riktigt vad. Något ljust skulle det vara. Hon hade ju en vit knälång sommarklänning men den visade lite väl mycket hud tyckte hon. Men visst skulle hon kunna ha den om hon hade en blus över klänningen. Ja så fick det bli. Så när fredagskvällen kom gick hon ut på krogen helt själv och hade på sig den vita åtsittande klänningen med den ljusa blommönstrade ärmlösa blusen över. Väl inne på krogen gick hon fram till baren och beställde en öl. Vid bordet intill baren satt ett gäng med både män och kvinnor men mest män. Det fanns inga bland dem som hon kände igen. Ändå fick hon höra lite olika kommentarer från dem och hon inser efter ett tag att en del av dem känner till henne. Hon känner sig besvärad och ber dem sköta sig själva och att de lika gärna kunde ge fan i henne för hon skulle ändå göra som hon själv ville. Hon flyttar på sig lite åt sidan längre bort från gänget när de fortsätter kommentera henne. Nu skulle de bli tvungna att höja rösten om de ville fortsätta prata med henne och det kanske de inte ville. De slutade tilltala henne direkt men pratade säkert om henne men det var inget som hon brydde sig om. Bara hon slapp tvingas lyssna på dem. Dess värre dröjde det inte länge innan en av männen reser på sig, går fram och ställer sig bredvid henne. Och så fick hon träffa honom, den andra igen. Han som heter George. För några sekunder kändes han bekant så troligtvis hade hon träffat honom tidigare.

- vi har väl setts förut eller? undrar hon
- jo det har vi nog svarade han samtidigt som han ger henne en utforskande blick.
- jaså du går på krogen helt själv fortsatte han.
- ja så är det. Har inga kompisar kvar i stan eller så har vi bara förlorat kontakten med varandra.
- och då går man ut helt själv svarade han
- jajamän det gör man. Har ingen lust att sitta ensam hemma och glo när livet pågår för fullt utanför.
Än mindre när hon faktiskt såg hyfsat bra ut tänkte hon.
- ja det kan jag förstå svarade han och blir sedan tyst en kort stund medan han betraktar henne grundligt. Han granskade hela henne.
- jag ville bara ta mig en titt på dig ursäktade han sig men sen ville han se mer. - det gör väl inget om jag tar mig en titt till fortsatte han.
- beror väl på hur mycket du vill se svarade hon.
- jag undrar bara hur klänningen ser ut under blusen.
- jag tänker inte klä av mig om du trodde det.
- nä det behöver du inte. Det räcker om jag lyfter lite på blusen.
- lyft inte för mycket bara svarade hon. Hennes blus var helt oknäppt och hon tänkte att det inte kunde vara hela världen om han tittade lite innanför den.
Han tog ett steg närmare och log välvilligt mot henne. Det avväpnade henne helt. Av någon konstig anledning så kände hon tillit till denne man. Instinktivt kände hon att hon egentligen känner honom mer än hon visste eller mindes. Att det fanns sånt som fortfarande var dolt hos henne. Dolt i hennes hågkomst.
När han står en halvmeter från henne så sträcker han fram handen, tar bluskanten mellan fingrarna och lyfter blusen åt sidan och uppåt. Hennes klänning är inte speciellt urringad framtill men desto mer öppen på sidorna. Han ler än större när han upptäckte det.
- men vad har du på dig egentligen utbrister han med lite roat röstläge.
- vadå jag visar ju knappt någon hud alls när jag har blusen på mig.
- ja du får nog se till att ha blusen på dig hela tiden. Men lite opassande är klänningen ändå. Alldeles för åtsittande om du frågar mig.
- på nattklubb eller krogen passar den väl invände hon.
- nä den avslöjar för mycket av din kropp. Man ser konturerna på din kropp tydligt genom tyget förtydligade han.
Hon sitter tyst och funderar. Egentligen hade han rätt. Den vita klänningen var tillverkad av sommarlätt, tunt trikåtyg som inte lämnade mycket åt fantasin. Skulle hon vara bitchig och ohörsam och be honom sköta sitt eller skulle hon lyssna på honom. Hon bestämde sig för att lyssna på honom.
- hur tycker du att jag borde klä mig då säger hon utan minsta trots i rösten.
- klänningen kunde vara lite mer lössittande och visa mindre hud. Normal u-ringning och bara armar räcker väl. Det skulle se lite mer anständigt och klädsamt ut på dig.
- jag ska tänka på det nästa gång jag ska gå ut och när jag handlar kläder svarade hon.

Hon brukade inte lyssna på andras klädråd men kunde absolut göra undantag. Visst tycker hon att det ibland är roligt att klä sig utmanande och sexigt men hon kände inget behov av att göra det hela tiden. Vid det här laget hade hon klätt sig så ett flertal gånger så hon hade senaste tiden känt att det kanske var dags att lämna den klädstilen bakom sig. Man behövde ju inte se sexig ut jämt och ständigt. Dessutom så kunde man ju se snygg ut i lite mer anständiga kläder också. Så hon bestämde sig för att hörsamma honom. Det skulle antagligen bli en av få gånger som hon någonsin hörsammat någon över huvud taget. Frågan var om han trodde att hon skulle göra det men hon fick väl visa honom att även hon kunde vara medgörlig.
- det var ju bra men går det att lita på det. Tyvärr så kommer jag nog inte tro det förrän den dan jag får se det blev hans för henne förväntade svar
- ok men den dan kommer kanske förr än du anar svarade hon trosvisst.

George tittar begrundande på henne.
- litar du på mig frågar han
- jag har väl ingen anledning att inte göra det svarar hon. Det är en lite märkligt fråga. Hon undrade varför han ställde den. Han tittar vänligt på henne och hon känner inga tvivel om honom.
- jag vill inte ödsla mer tid på det här säger han plötsligt och det gjorde henne ängslig.
- och inte på mig heller då lyckades hon få fram. Han ger henne en lång och granskande blick som gör henne än mer osäker.
- jag tänker gå härifrån och jag vill att du följer med mig säger han mjukt. Han verkar uppriktig så hon tvekar inte länge innan hon säger:
- ja jag vill följa med dig. Hon känner ett sug inombords. Hon vet vad som väntar och han bekräftar hennes vetskap.
- du förstår vad du går med på va, att jag vill älska med dig. Ha sex med dig förtydligade han.
- jag är medveten om det och jag vill följa med dig. Hon har börjat känna en stark förväntan på den annalkande natten. En åtrå börjar växa sig stark i henne. Hon har svårt att förstå det men något i hennes undermedvetna har vaknat till liv. Något som vet vad som väntar.
- det kan bli utmanande för dig. Jag vill att du ska vara fullt medveten om det.
Ändå blir hon smått förvånad över sig själv när hon hör sig själv säga:
- jag är beredd att göra allt du vill så länge det inte gör ont eller skadar mig
Och hon var verkligen redo för det. Innan de går så räcker han fram en tablett till henne.
- jag vill att du tar den här säger han.
- behövs verkligen det.
- är du helt säker.
- ja jag tror det
Sedan lämnar de krogen. Snart sitter de i bilen som hade väntat på dem. Han räcker fram tabletten igen.
- jag tycker trots allt att du tar den här säger han lite mer fodrande. Den kommer att göra dig mer avslappnad så att du kan släppa loss lite mer. Jag lovar att du inte kommer att bli redlös eller tappa kontrollen. Du har använt såna här tidigare. Innerst inne visste hon att han hade rätt. Hon visste att hon ibland var för spänd och hade svårt att ge sig hän. Hon bestämde sig för att lita fullt och helt på honom och tog emot tabletten. Hon visste ju intuitivt att han varligt skulle ta hand om henne både till kropp och själ. Och så lämnade hon den natten frivilligt över kontrollen över sitt liv till honom.

Till hennes förvåning tar han med henne till en annan fest eller tillställning eller vad man nu kunde kalla det. Där får hon träffa några andra män som kommer att få stort inflytande i hennes liv. Framför allt är det en man som kommer att ha extra stort inflytande. Det är en allvarsam person och hon vet inte riktigt hur hon borde bete sig mot mannen. Även han är kritisk mot hennes klädstil och kommentarer den. Säger att det är bara yta och inget innehåll. Att hon är innehållslös. Hon förblir någorlunda lugn trots hans hånfulla kommentar. Hon som annars är så van vid att själv bestämma över allt som rör hennes liv. Hon anar att tabletten som George gav henne till viss del bidrog till hennes lugn. Men visst kände hon sig nedslagen och ganska förgjord men ansträngde sig för att dölja känslorna som hans ord väckte. Det nöjet ville hon inte skänka dem. Kanske hade han rätt och det kunde nog bero på hennes dåliga erfarenheter av en del andra personer. Erfarenheter som fått henne att försöka dölja sina känslor så gott det gick. Instinktivt känner hon trots det att det bästa för henne vore att inte sätta sig emot denna man. Hon blir än mer övertygad när George förklarar att denna man är den sista som hon vill ha som fiende. Mötet blir endast kortvarigt och hon följer efteråt med George. När de återigen skiljs så är det trots allt med tilliten för honom intakt.
Men hon insåg aldrig vilken inverkan det skulle visa sig få på hennes fortsatta liv.

Det föranleder till att hon vid en senare tidpunkt hamnar i ett samtal med mannen hon tidigare mött. Han vill inte att hon ska så split mellan hans män. Det var vad som höll på att hända mellan två av männen. Hon hade haft relationer och även varit intim med dem båda. Fast inte samtidigt är väl bäst att tillägga. Det hade lett till komplikationer för hennes del och även för andra. Det hade skapat en viss oro i leden. Situationen hade uppstått så oväntat och plötsligt att den vände mer eller mindre upp och ner på hennes tillvaro.
Hon hade inte trott att det skulle ha någon större betydelse för någon eftersom hon ändå inte spelade förstahandsrollen för någon av dem. Men det gjorde det och det skulle förändra mycket för henne.
Mannen krävde att hon skulle bringa klarhet om sina avsikter. Vad hennes syfte hade varit. Hon hade svårt att ge ett entydigt svar. Hon hade bara varit svag. För svag för att motstå någon av dem. Några bakomliggande avsikter hade hon inte haft. Inga som hon var medveten om iaf. Om det hade varit undermedvetet kunde hon däremot inte svara på. Hur det än låg till med hennes avsikter så blev hon utsedd till syndabock som borde ta på sig skulden för det som hänt. Om det var det de ville så fick det väl bli så. Hon orkade inte motsätta sig det. Situationen hade ändå blivit ohållbar för henne mest för att stämningen blivit så infekterad. Trots att det kändes helt otänkbart och verklighetsfrämmande så fattar hon det fullständigt ofattbara beslutet då det var det enda rätta att göra. Det var så hon själv kände det.
Hon bad honom att i fortsättningen låta henne leva under andra förhållanden som omöjliggjorde att den nuvarande situationen kunde upprepas. Hon ville definitivt inte vara orsaken till osämja mellan dem. Han säger att hon borde hitta någon annan som hon kan dela upplevelser med. De två var ju ändå inte tänkta för hennes del. Han har väl rätt men det är ju lagom lätt att hitta någon annan. Att hitta någon med likvärdiga kvalitéer vore nära nog omöjligt. Bättre att leva ensam än med något sämre anser hon.

Inom henne skaver något. Ett litet frö till misstro har börjat gro och som fick en misstanke att börja slå rot. Hennes tankar rör sig, inte ofta men ibland, åt ett särskilt håll. Det rör sig om en tanke att allt skulle kunna vara iscensatt för att få henne att släppa taget. I sånt fall är det ett spel som hon spelar med i för hon skulle inte orka annat. Det får helt enkelt bli som det blir. Och det blev det.
Till sist säger han att de kommer att klippa banden. Någon undrar om hon är medveten om att hon avvisar honom men hon tycker inte att det stämmer. Hon har inte avvisat honom men däremot ett par personer som står honom nära. Hon har även avvisat situationen som uppstått. Det fick honom i sin tur att avvisa henne. Man skulle kunna säga att det blev priset hon fick betala. Det var ett pris som hon accepterade för det fanns ju inget annat hon kunde göra.

Leila.N

Status: Brons författare

Ni får gärna tycka till om mina berättelser och även komma med förbättringsförslag på: [email protected]
Leila.N är medlem sedan 2024 Leila.N har 12 publicerade verk