Hänryckelsen

Januari 9, 1827

I den sena kvällstimmen blev jag åskådare för något som verkade mycket groteskt och ofredande till sin natur. Kanske det var för det dåliga ägget jag åt men säkerligen kan min syn inte förvrängts till en sådan grad att jag ser vanskapelser på gatorna hemma. Men närapå omänskliga rörelser ryckte den sig framåt i ett oändligt mörker även när den passerade lyktstolpar…

Även när jag skyndat mig in verkade det försent, som den sett mig. Men kanske jag jagat upp mig med visioner från en vild fantasi. Från säkerheten av mitt eget hem såg jag från fönstret det naturliga, den druckne gubben Jakob famla sig fram genom gatornas hörn. Inte för att man inte ska vara rädd för honom och hans fasansfulla leende.
Åtminstone väntar kära Sara på mig i den varma sängen.

Januari 13

Nu på förmiddagen hörde jag ett lustigt ihåligt ljud bakom mig idag när jag promenerade genom kvarteret. Inte kunde jag egentligen sätta fingret på vars ljudet kom ifrån eller vad som kunnat avge det, men det tog mig alldeles av överraskning. Ingen var hemma utom bagaren, men han bodde först två kvarter ned vid torget.

Jag bestämde mig för att undersöka ljudet närmare men utan någon lycka. Nämnvärt är dock att det slutade när jag gick in i en gränd nära Kristinagatan, kanske det kom från avloppet som passerade därunder, ett vinddrag av något slag? Ska kontakta nattmännen om detta.

När jag återigen gick förbi samma gränd på eftermiddagen kände jag mig iakttagen men också hur detta område också verkade förfallet, kanske arkitektoniska detaljer jag inte märkt tidigare.

Januari 18

På förmiddagen bekräftades min paranoia, jag är iakttagen! I det tredje huset längst Kristinagatan har jag nu sett flera dagar i rad någon som stänger sitt fönster när jag tittat upp dit, och samtidigt som detta händer slutar det där ljudet jag klagat om.
Vid närmare undersökning visade det sig att den boende skrapat bort sitt namn, men det kanske inte var så konstigt när huset självt vara aningen förfallet. Kanske ingen bor där? Mycket av kvarteret verkar mer förfallet än tidigare, kanske något mögel infekterat byggnaderna. Måste kontakta nattmännen om detta.

Januari 19

Något jag såg inat, jag gick ut för att se ifall den iakttagande kanske bara tittade ut under dagarna. Ett misstag jag sent ska glömma för det jag såg, det groteska leendet. Omänskligt skulle bäst beskriva det jag såg, men även då en underdrift. Jag minns, jag minns det från tidigare, jag har set det tidigare. Den nionde ja, då. Det var ingen fantasi, det var en sak. En omänsklig grotesk sak. Formlös och färgad som avgrunden själv rörde den sig mot mig, jag såg det själv. Den gripande fruktan sprang jag hem för att dokumentera.

Jag såg den ja, jag… Det knackar på dörren.

Nattmännen kom, de påstod sig funnit ett lik nere i kloakerna. Till hälften ätet. De sade att munnen visslade som vinden blåste där nere. Men jag vet bättre. Ljudet kommer från de tredje huset det på gatan.

Februari 2

Sara har märkt hur jag ofta tittar ut genom fönstret, till synes väntande på någon. Jag vill bara vara säker att hon tar sig i sängen säkert innan mig. Jag har inte sett den på två dagar nu. Men bilden av den formlösa leendet, så groteskt, så vedervärdigt… Gud hjälpe mig. Förlåt mig gud.

Februari 9

Jag såg den nog. Jag hörde hur den klättrade på taket mitt. Tyngre än en fågel krafsade klorna, Sara tror nog jag början bli galen men jag vet. Tredje huset ned på gatan är vars besten bor och det har jag sagt. Hon påstår jag är paranoid men kära du har inte sett den.

Februari 10

Jag bad Sara besöka sin faster på landet, där kan besten inte ta henne. För jag såg de som hängde från dennes kinder när den gömde sig i gränden på andra sidan gatan, den vet att jag tittar. Groteskt.

Februari 27

Ikväll har jag bestämt mig. Inte skall jag vänta på att besten tar mig utan att jag själv med sinnet i behåll bemästrat vad detta kan vara. Ty, den okunnige dräps av sin ignorans men inte jag! Jag är en man vars flinka sinne inte kan luras av vansinne.

Jag ska besöka huset. Aldrig mer.

Skriven av: Love E.