Happy end? Not in this story...

Vägen va mörk, staden va mörk, himlen va mörk, och Hannah´s humör var inte mycket ljusare där hon gick längst vägen. Klockan va nästan 11 och vinden blåste ner löven från träden. Hannah suckade och tog upp mobilen. ”Jag ringer Simona.” Tänkte hon och slog numret, precis när hon tryckte på ’ring’ så tog batteriet slut och Hannah kastade ner mobilen i väskan igen. Hon satte sig på en bänk och tänkte igenom vad som hänt. Allt hade gått så fort, och nu var han borta. Var han borta för evigt? Hon blundade och såg bilden av en sårad flicka, flickan satt i ett hörn och grät och blodet rann från hennes panna och hennes kläder var trasiga. Bilden av flickan var ganska suddig för Hannah hade gråten i ögonen. Bilden klarnade för sig och Hannah såg att flickan var i hennes ålder, efter ett tag såg hon med en chock vem flickan var. Hon såg också vart flickan satt och grät. Hannah reste sig upp och sprang mot tunnelbane stationen. Hon såg sig omkring och efter ett tag fick hon syn på Simona, Simona såg precis lika ledsen och hemsk ut som för några minuter sedan i Hannah´s inre syn. ”Simona! Vad har hänt?!” Utbrast hon och omfamnade sin kompis. ”Jag vill inte mer! Jag orkar inte mer Hannah! Jag vill hem…” Snyftade Simona och kollade på sina händer som var smutsiga och blodiga. ” Hannah kollade på henne. ”Vad hände Simona? Du kan berätta för mig jag lovar att vara tyst.” Sa hon med mjuk ton. Simona snyftade och stoppade handen i fickan. ”Jag tog den här av honom.” Sa hon och höll fram en kniv. ”Simona… Vem tog du kniven av?” Hannah bara stirrade på kniven och såg förskräckt hur Simona förde den mot magen. ”SIMONA NEJ!!” Skrek Hannah, men det var försent, hennes enda vän föll hostandes till golvet med vid öppna ögon.

Hannah stirrade på tidningen med rubriken. ’Flicka hittad död i Göteborg tunnelbana.’ Hannah tog en tidning och satte sig på trottoaren och läste vad som stod. ’Flickan som hittats död i tunnelbanan i Göteborg centrum har identifierats som Simona Lintsröm. Flickan sägs ha varit ute och festat och enligt festens innehavare lämnade hon festen själv för att ta tunnelbanan hem.’ Hannah stannade upp och kollade på en bild av Simona från skolslutet år 2006, bredvid den bilden fanns en bild från henne död i tunnelbanan. Hannah fortsatte att läsa. ’En kille från festen säger sig ha sett henne gå in på tunnelbane stationen och att det efter henne kom en man, han kunde inte se hur mannen såg ut, men han såg att mannen bar på en sprit flaska. Vi har med hjälp av föräldrarna fått veta att Simona blivit våldtagen två ggr tidigare, och att hon denna gång också blivit det. Men den här gången blev hon också mördad. Det är en stor sorg för hennes föräldrar och vänner som sägs vara väldigt många. Utredningen fortsätter och vi ska fråga ut fler från festen och hennes närhet den senaste veckan.’ Med en suck la Hannah ifrån sig tidningen och blundade hårt. ”Tänk om dom fråga mig nått, vad ska jag säga då?” En tant satte sig ner vid Hannah och kollade snett på henne. ”Va fan vill du?” Muttra Hannah och kollade på tanten, som snäste och vände bort huvudet. Hannah reste sig och gick för att köpa det hennes mamma bett om.

Nästa vecka fanns fortfarande inget spår av den så kallade mördaren till Simona. Hannah hade hållit tyst och polisen hade inte frågat henne mer än hur länge hon känt Simona och hur ofta dom träffades och så. Hannah hade blivit bjuden till en minnes fest där alla vänner till Simona samlades för att sörja och ha lite kul också. På vägen hem satte sig Hannah ner på en bänk och suckade. Hennes mobil var död igen och hon sörjde sin vän som tog sitt liv mitt framför ögonen på henne. När Hannah reste sig och fortsatte hem, så började det blåsa och dugga lite smått. Hannah suckade men höll samma tempo. Hon gick sakta och funderade på hur det var att dö, och vad hände när man dog? Vart hamnade man då? I himlen, eller man kanske föddes på nytt? Men troligen så hamnade man bara i en jordig grav. Regnet upphörde men blåsten kvarstod. Plötsligt kom det någon bakom Hannah, ett starkt tag runt midjan på henne gjorde det svårt att andas. Hannah hostade och försökte skrika när en hand las för munnen på henne. Hon snurrade runt och såg en kraftig man, med rädsla i blicken bet Hannah mannen i handen men han släppte inte. Hannah skrek utan att veta fall det hördes eller inte. Allt hade gått så fort, nu satt Hannah i ett hörn och skakade. Hennes kläder var sönder rivna och hon blödde från händer och armar. Hannah grät. Hon tog upp en flaska från marken och slog den mot en stolpe. Hannah kollade förskräckt på glassplittret som blänkte i gatlyktans sken. Hon tog tag i en stor bit av glaset…

’Nu har det hänt igen.’ Läste Mikaela, hon tog tidningen och kollade på en bild av en flicka i ungefär 17 års åldern. Flickan på bilden log mot kameran med ett fint sommar landskap bakom. Bredvid den bilden var en bild på samma flicka, fast nu var det höst och blod överallt och flickan log inte.

Skriven av: Limemo