Publicerat
Kategori: Novell

Hemligheten

– Kan vi inte vara hos dig den där gången? Vi är aldrig hemma hos dig! Säger Felicia.
– Nja, det går inte förstår du. Vi håller på att renovera köket. Säger Martina. Ännu en sten byggs på, på tornet som är farligt högt nu och som snart kommer rasa om man inte är försiktig. Martina ser hur Felicia himlar med ögonen mot Sofia.
– Vi kan vara hemma hos mig. Säger Karro. Alla kollar på henne, hon brukar inte säga så mycket.
– Får du ens ha fest för dina föräldrar? Säger Felicia. Karro rodnar, - Nej, eller jo. Eller alltså, dom är inte hemma. Säger hon och kliar sig i nacken.
– Ja men då så! Plats bestämt. Utbrister Nina, för att bryta den pinsamma tystnaden.
Tjejgänget börjar gå bort mot matsalen. Det har gått tre månader in på höstterminen, första året på gymnasiet. Martina tycker det är skönt att börja om på nytt, ingen vet vem hon är eller vart hon kommer ifrån.

Martinas förra skola låg i ett lite finare område. De flesta av de som gick där hade svårt att föreställa sig hur hon hade det hemma. Hon hade vänner, men hon visste att det tisslades och tasslades bakom hennes rygg. Hade de sett Martinas mamma med en ny kille igen? Hade de sett Martinas Mamma komma vinglandes på cykeln med en systemetpåse på styret igen? Har inte Martina den där tröjan lite väl ofta? Äter inte Martina VÄLDIGT mycket skolmat, får hon inte mat hemma eller?

Så under sommarlovet bestämde sig Martina för att börja om helt på nytt under gymnasiet. Ingen skulle få veta. Det skulle få förbli hennes lilla hemlighet. Men denna lilla hemlighet växte sig till en stor svart lögn, som bara blev större och större. Och nu kunde inte Martina längre kontrollera över den. Hon var tvungen att ljuga ohejdbart för att hålla fasaden uppe.

–Vad ska du ha på dig på Fredag då Martina? Frågar Nina.
– Jag tänkte köpa någon ny t-shirt, kanske ett par nya tights också.
– Kan inte jag följa med då? Undrar Nina, Jag måste också ha något nytt.
Martina knyter näven under bordet. Hon vill kunna gå på stan och köpa en tröja. Hon vill gå med Nina på stan, som alla andra gör. Men Martina måste gå själv, annars kommer hon inte ha något nytt på sig på festen.
–Nej det går inte, jag ska på middag först. Så det blir nog att jag bara springer ner en snabbis innan stan stänger.

Skolan slutar för dagen och Martina tar buss 8, mot Älvstranden. Där hon sagt att hon bor. Hon åker med till nästa hållplats, där hoppar hon av och tar buss 5 åt andra hållet, mot Angered där hon egentligen bor. Hon går mellan radhusen, upp mot höghusen. En klump bildas i magen. ”I vilket skick kommer mamma vara när jag kommer hem?”. Hon kommer fram till höghuset, slår koden och öppnar porten. Klumpen växer när hon inte hör något dammsugarljud, Martinas mamma städar alltid när hon är nykter. Hon släpar sig upp för trapporna, kommer fram till den repiga dörren som leder in till henne & hennes mammas lägenhet. Ibland är det Lasses också, och innan det var det ibland Mårtens, och innan det var det ibland Rogers. Alla är de likadana tycker Martina, äckliga fyllon. Riktiga losers hela bunten. Men just nu sitter Lasse inne på villkorlig efter en dispyt med grannen som totalt spårade ur.

Martina sätter handen på dörrandtaget, tvekar ett tag. Men sedan trycker hon sakta ner det. Hon känner en enorm lättnad när hon hör att hennes mamma står och diskar.
– Hade du det bra i skolan älskling?
– Ja då. Men jag ska ner på stan nu, bara så du vet.
– Gör så raring, kom hem vid åtta.
Martina kollar för ett ögonblick på sin mamma, helt plötsligt får hon ett ryck ibland, och ska vara världens bästa mamma. Inte dricka, laga mat, städa och se till att Martina kommer hem i tid. Det brukar hålla i sig i en vecka ungefär. Men sedan är längtan efter flaskan för stark. Hennes hår är uppsatt i en slarvig tofs mitt på huvudet, hon har ett par gamla ljusa Levisjeans och en solkig vit t-shirt på sig, och en cigarett i mungipan. Hon ser sliten ut, men ändå är hennes ögon pigga och klara.

Väl inne i stan går Martina mot Nordstan. När H&M-skylten börjar tona upp sig börjar hennes hjärta banka och det skälver i magen. Hon vill egentligen vända, gå hem och ta något klädesplagg hon redan äger och ha på festen. Men hon kan inte, hon måste göra det. Det är inte första gången Martina snattar, hon vet precis hur hon ska göra.

Hon går fram till hängaren med tights. Hon får syn på ett par glansiga lacktights, letar fram rätt storlek och innan hon stoppar de under jackan kollar hon sig försiktigt omkring för att se om någon kollar. Sedan strosar hon oskyldigt bort till en annan hängare med randiga t-shirtar i olika färger. Hon snappar åt sig en blå och vit-randig, och stoppar också den under jackan. Hon börjar gå bort mot kassan, detta är det viktigaste momentet. Hon söker ögonkontakt med kassörskan, det är en yngre tjej, och ger henne ett strålande leende. Kassörskan ler tillbaka och önskar henne en trevlig dag. När Martina kommit ut från köpcentret börjar hon springa, hon struntar i om någon blir misstänksam. Hon bara springer så fort som benen bär. När hon kommer fram till bussen så bränner det inom henne, om det är av dåligt samvete eller av att hon har sprungit så fort och så länge vet hon inte.

Nästa dag i skolan är det mycket snack om festen, det verkar vara många som ska komma. Det är Felicia som bestämmer vilka som ska få komma & hur många, även ifall att det är Karros hus. Karro ser orolig ut. Martina bli tillfrågad om hon vill köpa sprit tillsammans med Felicia. Egentligen tycker inte Martina om fulla människor, och allra minst att dricka själv, hon tycker det är obehagligt. Men hon vill inte verka tråkig så hon tackar ja.
– Ta med 100 kronor ikväll, jag lägger ut åt dig så länge, säger Felicia. Det blir vodka, bara så att du vet. Efter skolan följer Martina och några tjejer med hem till Karro för att fixa i ordning sig och hjälpa till. Karro bor i en stor villa, det är väldigt fint hemma hos henne. Tjejerna börjar fixa i ordning sig, de sminkar dig, fixar deras hår och byter om. Karro lockar Martinas hår
– Gud vad fint hår, jag önskar att jag också hade sånt här hår! Utbrister Karro
– Men det har du ju också gumman. Säger Nina, och jag stämmer in.
Sedan kopplar de i Ninas laptop i tv:n så de kan spela musik från Spotify, släpar in soffbordet av glas i ett annat rum, tar undan den vita mattan och ställer undan några vaser sedan är det klart för fest. Den första personen som kommer är Felicia, hon hade inte tid att hjälpa till innan. Med sig har hon två stora skramlande kassar fulla ned olika flaskor.
– Här kommer ju det viktigaste utav allt, säger Felicia och håller upp påsarna.


Någon timme senare är festen i full gång. Det är över 50 personer där och musiken dundrar. Dom flesta är i vardagsrummet som blev ett dansgolv, vissa hänger i köket, några står ute och röker och några ligger utspridda i olika rum och hånglar. Felicia sitter böjd över toan och spyr, Martina och Nina hjälper henne.
– Asså Martin är så jävla kär i mig eller hur? Sluddrar Felicia.
– Ja det är han säkert, säger Martina och klappar henne på huvudet. Nina fnissar,
– Ska vi lägga henne i nån säng? Viskar Felicia till Martina. Martina nickar. De leder upp Felicia i något rum, det ser ut att vara ett pojkrum sedan går de ner till festen igen. De går och ställer sig vid ett gäng i vardagsrummet och börjar dansa, Martina känner att fötterna inte riktigt hänger med huvudet. Hon hamnar bredvid en kille som genast lägger armen om henne. Martina kollar upp på honom och känner igen honom från skolan, han flinar lite.

Nina vaknar upp på soffan i vardagsrummet, hon blir bländad av solen som gassar in genom fönstren. Det ligger en annan tjej i andra änden av soffan och sover, och en kille sitter i fåtöljen och sover med öppen mun. Det står fullt tomma burkar, flaskor och glas på bordet och en tavlan som hänger över soffan har hamnat på sniskan. Nina känner hur hon är alldeles torr i munnen. Hon stapplar in i köket och dricker direkt från kranen. Sedan letar hon rätt på Karro, hon ligger inne i sina föräldrars rum.
– Karro vakna! Hojtar Nina och skakar på Karro. Karro gnäller till och vaknar med ett ryck, hon gnuggar sig i ögonen och sätter sig upp.
– Vilken jävla fest den blev igår. Säger Karro med hes röst.
De väcker de andra tjejerna i klassen så de också ska hjälpa till.
De kör ut folk som stannat kvar, och sedan börjar de städa. Det ser värre ut än det är, för när de lagt ned alla burkar & flaskor i en sopsäck och dumpat den under en bro lite längre bort, diskat alla glas, ställt tillbaka allt som de flyttade på igår, så ser det ut som vanligt. Nina ser en mobil på byrån i hallen, hon känner igen den, det är Martinas.
Martina sov inte över, hon drog hem vid två. Hon går in på Martinas kontakter och ringer hemnummret, men det är ingen som svarar. Hon sätter sig och äter frukost med tjejerna, sedan ringer hon igen. Men det är fortfarande ingen som svarar. Så hon frågar Karro om hon får låna hennes dator så hon kan söka på Eniro. Karro går och hämtar datorn och Nina skriver i Martinas hemnummer i sökrutan. En adress kommer upp. Angered? Tänker Nina. Martina bor väll i Älvstranden? Hon kanske har en egen liten lägenhet eller något.
Nina skriver ned adressen på en lapp och hoppar på nästa buss till Angered. Hon letar runt ett tag i innan hon frågar en gubbe, han kollar på lappen och säger sedan att det nog är adressen till något utav höghusen. Hon letar runt bland de gigantiska höghusen tills hon äntligen hittar rätt. Hon letar rätt på rätt dörr och plingar på. Ingen öppnar, så hon plingar på en gång till. Då vrålar en kvinnoröst:
– För i helvete Martina öppna dörren!
Då hör Nina snabba steg inifrån lägenheten och att någon börjar fiffla med låset. Dörren åker upp och där står Martina. Rök lukten nästan slår Nina i ansiktet.
– Vem är det som håller på? Säger Kvinnorösten grötigt igen. Nina ser hur sjavigt det ser ut där inne. Det är raka motsatsen till den fina villan Martina har påstått sig bo i.
Martina står bara och blinkar, Nina med. Men sakta börjar det hela gå upp för Nina. En tår rinner ner för Martinas kind.
– Förlåt, säger hon med darrig röst. Förlåt för att jag har ljugit. Så brister hon ut i gråt.
Nina kramar om henne.
– Det är okej Martina, Säger Nina.

Skriven av: watsap

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Sten Wiking

Från samma yrkesskola på Amu-Center i Kramfors på sjuttitalet som nuvarande statsminister Stefan Löfven, övergavs den banan och blev publicist i olika tidskrifter,dags och kvällspress,för att sedermera…

Sten Wiking

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson