Hemskheter

En gång i tiden så var det en väldigt STOR kille som gick runt på stan. Marken darrade under hans steg. Han fick blickar, och många skrattade åt honom. Både hånskratt och chockade skratt.

“Titta så stor han är!”

“Vilken tjockis!”

“Hur kan han vara så stor?!”

“Är det där Caseoh?!”

“Han är större än cirkusens elefant!!!”

Han försökte ignorera dom, men deras skratt grävde sig in i hans huvud. Han blev nervös, och han kände hur händerna blev svettiga, varma, kladdiga.

Svettigare, och svettigare.

Till slut så var det som en kran. Det flödade ner från hans fettiga fingertoppar. Folk skrattade och pekade.

Men det strök sig inte över en lång tid. För hans kropp slutade inte. Han blev mer nervös, och mer. Och ännu mer nervös. Det forsade ner, svetten sprutade från hans fingrar. Folket började också bli nervösa. Ingen normal person skulle svettas så här mycket. Vad i hela friden är det som pågår?

Det växte sig på. Det började med att täcka marken, sedan täckte det deras fötter. Det for upp till deras anklar, och upp till knäna. Folket visste att det här inte var bra. Dom kände den varma svetten röra vid deras ben, och kläderna klibbade fast mot deras skinn.

Deras ansikten ändrades till ren skräck. Några tjejer sprang upp till honom för att försöka lugna ner honom, men det gjorde det bara värre. Han hade aldrig pratat med en tjej förut. Han hade inte ens tittat på en tjejs rumpa än!

Hans händer sprack. Och han skrek av rädsla och ren smärta. Han var blodröd i ansiktet. Blod och svett sprutade ur hans händer. Det gjorde ont, väldigt ont. Han började spring runt medans han skrek. Men han var så stor så att han ramlade. Han tog emot med händerna...

Ett skarpt skrik lämnade hans läppar, och ögonen föll ut. Han spydde upp svett. Svett kom från alla håll, svett var överallt. Han var gjord av svett, han var svett!

Hans kropp drog ihop sig. Han blev en svart kärna av svett. Svett forsade och sprutade ut från alla håll från hans nya kropp. Det sprutade på alla.

Svetten var nu uppe till deras bröst. Och dom började gråta av hat för den där Caseoh elefant wannabe’en. Vissa svor åt honom, vissa bad till gud, och vissa grät bara av rädsla medan mixen av svettens och blodets volym växte större och större.

Det var någon som drack svetten, men vi ignorerar den personen...

Till slut så drunknade folket och deras kroppar sögs upp av den stora killens runda svarta form, och han växte större. Han bara grät och skrek, medan hans äckliga kroppsliga vätskor sprutade överallt och fyllde jordens yta. Han förstörde allt liv. Även sitt eget liv.

Jordens atmosfär expanderade av all svett som hade täckt jorden. Och till slut sprack den-

“Jaha. Så kan det väl gå.”

Sa gud, medans han tryckte på reset knappen. Och jorden började om på nytt.

MeliTeli

Öhhh, autistisk skriva, har inget liv
MeliTeli är medlem sedan 2025 MeliTeli har 1 publicerade verk