HERREGUD

HERREGUD

Han var mycket fet och darrig.
-Men pappa gör inte det här, sa gråter den feta unga flickan som väger minst 500 kg.
- Men gumman det är det bästa för dig, snyftade den flodhästliknande kvinnan på minst flera ton.
Det är mörkt. Tårarna rinner bara ner för hennes oljiga grova kinder. Den lilla stugan tycks inte passa till tre såpass feta figurer som invånade dess korridorer.
Feta flickan undrade:
-Varför händer detta just henne?
Hon mår illa detta är det värsta som nånsin har hänt henne i hela hennes liv.
Dagen bara slöar sig fram. Hennes arsle nästan äter upp den lilla obekväma stolen. Hon tittade till klockan ytligare en gång vad som verkade vara evigheter var bara en minut.
Hon var van med att bli kallad fet och oönskad, ful och till och med en val det var hon van med.
-Kan Pernilla komma till rektorns kontor? Hördes det från högtalaren.
Hon anade att hon var sen. Rektorn gillade inte när man kom sent.
Hon anar att det kommer att gå riktigt illa för henne. Vad har du gjort med ditt liv Pernilla du är 13 år vad har du gjort.
Rektorn var en kraftig illröd man. Han var utom sig med ilska.
-Var fan har du varit ditt feta as? undrade han.
-För, förlåt mig! Sa hon med Darrande röst.
-DU HAR EN UPPGIFT OCH DET ÄR ATT RAPOTERA DIG TILL MITT KONTOR JÄVLA FETTO! Skriker rektorn
-Du vet vad du ska göra! Säger rektorn.
Hon ställer sig gråtandes på knän. Rektorn ställer sig framför henne och knäpper upp byxknappen.
Hon går hem i den kalla vinden och dugg. Det är molnigt och grått.
-Pappa kan inte du tänka på saken, snyftade hon.
-Gumman det här är det bästa för oss alla, säger den tjocka mannen gråtandes.
En tung tystnad sveper sig över lilla köket. Hon får djupt förkrossande ångest.
-Jag vill inte leva längre, tänker hon.
Pressen är för stor för henne att bära. Idag är den speciella dagen som pappa pratade om. Idag är det
den dagen hon har ångrat sedan pappa har berättat för henne att det är idag det kommer att hända.
Hon går till skolan i kylan. Hon är trött trots att skolan ligger bara 1oo meter från där hon bor.
Hon svettas som om hon har genom fört hårt arbete när hon i verkligheten har bara gått hundra meter för första gången.
-Vad livet är ett helvete när man är fet jävla flodhäst som jag! Tänker hon för sig själv.
Klockan är halv tolv och alla elever på lunchrast. Hon däremot är på rektorns kontor avklädd och på alla fyra medans rektorn gör sin grej. Det gör ont men hon har vänts sig vid det. Under hela händelseförloppet funderade hon på hur det skulle vara att möta pappa när han kom tillbaka från sjukhuset! Skulle han fortfarande vara hennes pappa eller någon annan? Varför hade hennes mamma gått med på detta vansinne?
Hon går hemåt långsamt i ångest. På väg hem rinner tårarna ner för hennes kinder hon vill bara dö.
Hon går till sågspåret som ligger nära där hon är. Det kommer ett tåg om tre minuter hon tänker på om det är det hon verkligen vill.
-Min pappa har varit på könskorrigering operation. Jag har ett vidrigt liv där jag blir sexuellt miss brukad av rektor är det verkligen värt det att leva såhär? Frågar sig Pernilla.
Det har gått 5 år sedan den där mörka dagen. Hon har fått någon struktur i sin vardag och har gått vidare lite men det är en del av henne som är permanent deprimerad. Inte nog med att hennes dotter dog på den dagen då hon skulle få va sig själv hennes fru lämnade henne också.
-Pernilla älskling kan komma och hjälpa mig med maten? Undrade hennes pojkvän.
Han är kraftig och illröd. -Självklart älskling! Svarar hon med en ljus röst.
Hennes pojkvän är rektor på skolan hennes dotter gick på innan hon tog sitt liv.
Hon valde att heta Pernilla efter sitt älskade barn.

Skriven av: Adolf Hitler