Hoppet till andra sidan världen

Lina fyller fjorton idag. Denna soliga lördagsmorgon slår hon upp ögonen i sin prydligt ordnade säng som hennes mamma nyligen har bäddat med nya rosa sidenlakan med vita spetsdetaljer. Lina bor tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror Hugo i ett stort rött hus med vita knutar i Nacka. För en utomstående skulle huset kunna beskrivas som idylliskt med sin stora gård och Järlasjön som är belägen knappt hundra meter ifrån tomten. Genom Linas fönster kan man skymta det vita staketet som hennes pappa omsorgsfullt placerade ut för tre somrar sedan, staketet som ringar in det perfekt kortklippta gräset runt det stora röda huset, gräset som varje vecka underhålls av robotgräsklipparen som pappa fick i fyrtioårspresent.

Idag vaknar Lina till tonerna av ”ja må hon leva”. Hon ser sin mamma, pappa och lillebror Hugo smyga in i rummet i takt till melodin - alla fortfarande iklädda pyjamasar. Linas pappa bär brickan med hennes födelsedagsfrukost; en ostmacka med gurka och paprika, en bit gräddtårta med ett ljus i och ett stort glas med hallon- och blåbärssaft. Linas favoritsmak är nämligen hallon och blåbär, och hennes mamma och pappa har alltid sagt att på födelsedagar ska man uppvaktas och bli serverad sina favoriter. Hennes föräldrar sjunger med stor entusiasm men det är alltid mamma som hörs mest. Lillebror Hugo sätter sig på sängkanten och försöker gnugga den sista sömnen ur ögonen. Emellanåt klämmer han ur sig något enstaka ord ur visan, men mimar främst det andra för att se delaktig ut. Lina har satt sig upp i sängen och lyssnar tålmodigt när familjen sjunger för henne. Hon väntar med spänning på att familjen ska sjunga färdigt, för det finns nämligen någonting som Lina hoppas lite extra på inför sin födelsedag.
Nour fyller också fjorton idag. Hemma hos Nour är det också en solig morgon, vilket går att skymta då solen trängt sig fram igenom en spricka i det som finns kvar av väggarna som brukade rama in deras gemensamma rum. De vita inramande väggarna som en gång i tiden symboliserade trygghet, som mysigt ombonade det gemensamma utrymmet som familjen delade tillsammans, står idag för någonting annat. Solen når delar av hennes ansikte där hon ligger och sover. I natt har hon fått ungefär tre timmars sömn, vilket är en timme längre än natten innan. Hennes sängkläder har inte tvättats på månader då det var länge sedan de hade tillgång till rinnande vatten. Nours mamma säger också att det inte är tryggt att gå ner till vattnet och tvätta textilierna just nu. Det är bäst att vi håller oss hemma just nu, menar hon. Nour har därför vant sig vid känslan av att sova tillsammans med byggdammet som ramlar ifrån väggarna varje gång det sker en kraftig explosion. Vi ska vara tacksamma för att vi bor i ett betonghus, menar pappa.
Hos Nour hörs det inga toner av glada födelsedagsvisor denna morgon, hennes föräldrar som brukade fira henne har annat att tänka på idag. Denna födelsedagsmorgon hade hon själv inte tid att reflektera över att det är hennes födelsedag. I själva verket är hon inte så säker på vilket datum det är längre. Denna morgon vaknade Nour upp av en kraftig smäll, precis som många andra morgnar och nätter. Nour bor nämligen på andra sidan jorden, i en del av världen där det just nu inte sjungs några födelsedagsvisor, det bakas inga födelsedagstårtor och önskningarna ser annorlunda ut jämfört med Linas önskningar i det stora röda huset med de vita knutarna i Nacka. När Nour vaknar upp denna morgon finns det bara en enda sak hon hoppas på inför sin födelsedag.
Dessa flickor känner inte varandra, men de har något gemensamt. Båda flickorna fyller fjorton år idag, och de vaknar båda upp denna födelsedagsmorgon med en önskan. Hos båda flickorna finns det någonting som de hoppas på, någonting som de vill mer än allting annat i hela världen.
Hemma hos Lina börjar de glada födelsedagstonerna att tonas ut och Lina ser sig omkring. Hon hade nämligen hoppats på att se en fjärde varelse komma in i rummet idag. Hon trodde att hon åtminstone skulle kunna höra några små skall tränga sig igenom dörren som mamma, pappa och lillebror Hugo stängde efter sig. Men hon har varken sett eller hört det hon hade hoppats på. Hennes pappa sträcker i stället fram ett litet rött paket, omsorgsfullt inslaget med gyllene sidenband som möter varandra i en rosett på ovansidan. ”I det här paketet ryms det ingen hund”, tänker Lina besviket. Utan att ta emot det lilla inslagna paketet från sin pappa lägger hon sig ner, vänder sig mot väggen och drar upp täcket över ansiktet i en hastig rörelse. ”Detta måste vara världens sämsta födelsedag”, tänker hon för sig själv.

I samma stund spanar Nour försiktigt ut genom hålet i väggen som en gång i tiden brukade smyckas av ett fönster. Hon tittar ut med förhoppningen att se någonting annat än gårdagens ruiner. Att någon ska ha börjat bygga upp stadsdelen som i fjorton år varit hennes hem. I hennes huvud kommer någon springandes ned för backen utanför huset. Personen hoppar fram med glädjeskutt i riktning mot Nours hus medan hen skriker att ”kriget är över”. Men till Nours stora förtret förblir sikten genom hennes fönster oförändrad, och inget lyckligt språng går att skymta.

Skriven av: Julia