Hunger

"Något är fel med mig, egentligen pratar jag inte om den jag är. Utan om omgivningen runt det som är jag. Det jag dagligen befinner mig i. Att gå in på djupet är svårt i denna ytliga värld. Att få vara sig själv är en utmaning utav dess like. Om jag inte någonsin kan förlika mig med omgivningen, hur ska jag då kunna förlika mig med just mig själv? Därför är det fel. Mitt liv är fel, en del kallar mig vilsen själ, andra idiot. Men jag vet inte. Jag vet bara att något är fel med mig"

Agnes hade alltid känt sig utanför, inte för att hon egentligen var speciell på något sätt. Det kanske var det som var problemet, att hon bara flöt in i mängden. Hon hade brunt mellanlångt hår och blå ögon. Var 167 centimeter och mellan smal, eller mellan tjock vad ,man nu vill kalla det? Inte så speciellt ögonförbryllande. Hennes liv rullade på, skola dag ut och dag in. Det varvades med en och en annan klantig tonårsfylla. Egentligen var hennes liv inte tråkigt det var bara det att hon aldrig känt sig värdig, uppskattad. Hon var bara en i mängden, som vilken 17 årig tjej som helst.
Killarna dreglade inte över hennes sjukt kurviga kropp (inte för att hon hade en men ändå). De blev inte heller helt tagna när hon la ut en smart utläggning om algebra i klassrummet. Men det fanns en filosofi som både Agnes och hennes bästa kompis Lova håll hårt i. " Ska man supa ska man göra det snyggt" med andra ord var det inga töntiga fyllor man kunde berätta om på måndagens trötta morgonlektion. Det var guld tillfället att bli sedd av någon. Att bara någon skulle ge dig en häpen blick när du berättade hur många äldre killar du hånglat med på festen. För att bli sedd var allt. Agnes var bara en av alla, hon var inte den tjejen. Men ville hon verkligen vara den tjejen då?
klassrummet var rörigt och högljutt när hon klev innanför dörren och hon kunde inte låta bli att snegla lite extra på Jonas. Hon hade hånglat med honom under fredagens fest. På något sätt hade något klickat, som att en liten uns av uppskattning kom från hans kropp och sökte sig in djupt in i henne. Telefonen var full med sms och bilder och lördagens bakispromenad hade slutat med en andlös kyss. Hela magen bokstavligen bubblade när hon tittade på honom och hon kund inte låta bli att känna sig kär. Äckligt tonårskär.
Nu var hon ännu tråkigare, vanlig, kär och snart arton år. Inte en ända ljusglimt. Agnes hade kommit över den åldern där man kunde skryta om att ens kille var äldre än en själv. Inte en jävel hade brytt sig om hon berättade att Jonas var 07.
han läppar var mjuka mor hennes och deras kroppar flätades ihop tätt och intimt. Deras händer strök över varandras kroppar och mjuka gnyenden lämnade de båda.
Ibland tog ångesten över, tristessen blev för kraftig. Den slog ner henne, begravde henne levande. Mörkret inombords blev för stort, alldeles för svårt att hantera. Ångesten väller över henne gång på gång. Med skakiga ben gick hon fram till fönstret, ibland var det frestande att hoppa ner. Att äntligen få slippa smärtan, för något är fel med mig.
NÅGOT ÄR FEL MED MIG.

Skriven av: tepåsen10