Publicerat
Kategori: Novell

Hur hittar man ljuset i mörkret?

3 januari 2017
”Säg till Alvin att det är middag är du snäll”, ”okej!” Säger sexåriga jag med blont hår och rosiga kinder. Jag skuttar ner för trappen ner i källaren. Jag öppnar hans dörr och säger att det är mat, ”okej, jag kommer” mumlar han tillbaka och sätter på sig strumpor. Det är faktiskt rätt mysigt i hans rum trotts att det är lite stökigt. Det hänger en mintgrön och vit elgitarr på väggen och på nattduksbordet står det några glas och någon skål, lampan lyser varmt ombonat ljus, vid teven står ett ps3 och låter som en fläkt. På golvet ligger det några tröjor och hans skol-iPad som jag trampade på i bilen påväg till Gotland.

Vi hade precis hoppat av färjan och var påväg till någon camping och vattenland, det var mitt i sommaren precis innan min sjätte födelsedag, det var då jag fick Pippi-tröjan av Alvin som jag aldrig ville ta av. När vi var framme och skulle gå ut ur bilen ställde jag mig på iPaden, egentligen var det inte med meningen, ”sluta! Du kan inte stå på den!” Sa Alvin irriterat, då började jag hoppa på den istället och skratta. Tror inte lärarna blev så glada heller när han kom tillbaka från sommarlovet med en krossad iPad. Han är säkert fortfarande lite arg på mig tänker jag. Men det är ju inte därför han är så här. Tror jag. Är det för jag gick in i hans rum när han inte var hemma. Eller för jag tjatade på att vi skulle leka zombie. Hur ska jag veta? han säger ju inte varför.

Jag hör hur Alvins pappa ropar igen och jag springer tillbaka upp för den gnekande läskiga trappan. När jag kommer upp luktar det mat, mamma håller på att duka fram det sista. Jag sätter mig ner och tar för mig mat. En stund senare hörs fotsteg in till köket. ”God morgon, höhö” hör jag hans pappa säga till Alvin. Alvin är klädd i en mörkgrå urtvättad morgonrock, håret är rufsigt och spretigt. Jag kollar på honom. Hans blick är helt tom. Han petar på köttbullarna som rullar fram och tillbaka. Det påminner om snögubbarna vi gjorde igår. ”Tack” säger han och går. Nu är Alvin trött och tyst igen? tänker jag när jag stoppar ner tallriken i diskmaskinen. Igår byggde vi snögubbar och skrattade och nu vill han inte kliva upp ur sängen eller ens prata.

Jag går ner i källaren igen, redan utan för dörren hör jag ljuden från teven, massa polisbilar som tjuter och människor som är arga och skjuter. Den här gången knackar jag faktiskt. Men jag får inget svar. Jag går in ändå, hoppar upp i sängen och lutar mig mot hans rygg och klänger mig runt hans hals. Han pausar spelet,”Snälla kan vi inte spela fotbolls spelet?” Säger jag och försöker se gullig ut, ”Okej då” säger han med en suck och ett litet leende. ”Jag vill vara Ma-todi!” Säger jag uppspelt ”Såklart att vi ska vara Frankrike och Metodi” Nu verkar han faktiskt lite glad. Vi spelar en liten stund tills mamma öppnar dörren och säger att det är sovdags. ”Vi är inte klara” säger jag och hänger med läppen. Mamma ger mig en blick och jag säger god natt, stänger dörren och går.

Jag pussar god natt till alla gosedjuren så ingen känner sig ensam. Mamma bäddar ner mig i sängen pussar min hand och säger ”god natt”. Jag ligger med täcket upp till näsan och kollar upp på stjärnorna i taket som lyser grönt, det är mörkt i rummet men utanför lyser gatulampor. Det är fint när snöflingorna blir upplysta av ljuset.

Jag hör någon som öppnar kylskåpet och stänger det. Jag lyssnar noga på fotstegen, dom stannar vid pianot. Det är Alvin som är vaken. Han spelar försiktigt någon melodi som jag känner igen, ”smultron” heter låten det vet jag, han skrev den med sitt band Vild Sak. Han spelade den på pipeline i höstas när jag var hos mormor. Då var han glad. Jag fattar inte, han är trött och ledsen hela tiden men ibland vill han hitta på saker. Mamma säger att han är sjuk, typ förkyld. Han är inte hungrig, sover hela dagen, han säger att han är värdelös och han tycker nästan aldrig att nått är kul. Och det är väll normalt? Jag är ju också trött och har dålig aptit när jag är sjuk. När jag är sjuk funkar alltid glass men trotts att vi åt glass på nyårsafton så har han varit lika tråkig och lika trött. När jag är sjuk brukar jag vara hemma från skolan i typ en vecka men han har knapp varit där sedan i höstas. Hur är det ens möjligt att man är sjuk så länge. Senaste gången jag såg honom pigg och glad på riktigt var i våras när vi var och åkte skidor i Vemdalen. Tankarna snurrar i huvudet, allt jag vill är att få tillbaka min glada, energiska, kreativa storebror. Jag vill få honom att inse att han är älskvärd, viktig och tillräcklig.

Någon öppnar dörren, ”Är du fortfarande vaken hjärtat?” Säger mamma och tänder sänglampan ”klockan är tio, du borde sova för länge sedan”, ”jag kan inte sova” mumlar jag. Mamma sätter sig på sängen, smeker min panna och sjunger svagt ”Vinden från havet har friskat, och Mysingen möter med sjögång, håller sig vinden såhär”. Mamma och mormor brukade alltid sjunga den när jag skulle sova i hytten i båten.

4 januari 2017
Jag vaknar av att Alvins pappa spelar någon Bob Marley skiva och nynnar ”Cause every little thing gonna be alright Singing' don't worry about a thing 'Cause every little thing gonna be alright” och plockar fram frukost. ”Det finns en färdig macka på bordet om du vill ha” säger han, ”eww, du vet att jag hatar macka med ost och gurka!” säger jag och skäller på honom, ”jag ville bara göra bra” säger han med ”tyck synd om mig” tonläget, jag suckar åt honom och går tillbaka till mitt rum.

Vi har aldrig kommit bra överens. Bråk hit och bråk dit, konflikt hit och konflikt dit. Jag sa ju aldrig ja till att flytta från Stockholm till Sundsvall för att bo med den där snäsiga gubben. Men ändå ångrar jag inte att mamma träffade den där gubben med långt hår och grått skägg för då hade jag aldrig fått Alvin som bonus bror, Han är min bästa vän.

Jag går till kylen och häller yoghurt i en skål med flingor och sätter mig vid köksbordet mitt emot Alvin.

Alvins pappa sänker musiken och sätter sig vid bordet. ”Vad bra att du är vaken” säger han till Alvin ”Vi har fått brev från BUP”. Jag låsas läsa på mjölkpaket men egentligen lyssnar jag på vad dom pratar om. Dom babblar på om någon utredning, samtal och medicin. Är han så sjuk så han behöver medicin tänker jag.
”Du har fått tid där i övermorgon, dom ska antagligen skriva ut mirtazapin” dom babblar och babblar ”det kommer bli bättre jag lovar” säger hans pappa. Det är ju bra, alltså att han får medicin så den där förkylningen försvinner någon gång.

Snälla ge feedback. Jag skrev den inför en skoluppgift

Jahopp! Jag är en liten tonåring med för mycket tankar och känslor.
Lillaego är medlem sedan 2023 Lillaego har 1 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren