Publicerat
Kategori: Deckare noveller

Huset på höjden

Den sorgligaste saken i världen måste väl ändå vara åsynen av en litet barn inlindat i en filt utan någon vuxen i närheten.
Oskyddad och lämnad åt sitt öde.

Mariana kom cyklande på grusvägen i full fart och med det lockiga ljusa håret fladdrande kring sitt fräkniga ansikte.
Solglasögonen som var nära att åka av hade nu hamnat långt ner på näsroten och fick henne att kisa mot solen med sina intensivt blå ögon.
Hon var just på väg att köra under viadukten då något fick henne att tvärnita.
Faan också ! Vad är det här. Lever den? hann hon tänka innan hennes skakiga finger tryckte in 112 på mobilen.

Hon stod helt nära byltet nu. Barnet som såg ut att vara kring 3-4 månader var väl inlindat i en gråblå fleecefilt . Det lilla huvudet pryddes av en liten vit bomullsmössa med små grå kaniner nertryckt över pannan.
Ingenting i babyns klädsel varken omlott tröjan som var vit, filten eller mössan vittnade om ibarnets kön.
Hon undvek att ta upp det i famnen eftersom hon ville hålla platsen intakt då polis och ambulans var på väg.
Babyns hy hade antagit en högröd ton nu och den utstötte ett trumpetliknande missljud.
Hon fick hålla tillbaka lusten att ta upp det lilla byltet i famnen.
Mariana lade ner solglasögonen i cykelkorgen bredvid skinnväskan och höjde blicken för att söka av området
Då blev hon varse ytterligare någonting som väckte hennes uppmärksamhet en bit därifrån. För att se vad det kunde vara var hon nu tvungen att lämna det skrikande barnet för en stund.
Hon fick syn på en illa hopkrafsad hög som väckte hennes intresse såpass att hon lyfte på grenar och granruskor för att chockad bli varse ett ben som stack ut .
På kvinnans fot satt en vit sko av märket converse och hon låg hopkurad i sidoläge.


Det såg ut som om hon sov om det inte varit för hennes kritvita ansikte.
Förutom skon bestod klädseln av ett par ankelkorta blå jeans ,en vit t-tröja samt en tunn svart kofta. Håret var halvlångt och blont och hon var utan smycken eller annat som hade kunnat vittna om hennes identitet.
Det som syntes av kroppen var utan tecken på våld och ögonlocken liksom fransarna var sparsamt sminkade

Polis och ambulans anlände nu platsen ,försäkrade sig om att det inte fanns möjlighet att rädda den unga kvinnans liv, omhändertog babyn och spärrade av platsen.

En poliskvinna ställde några snabba frågor. Visst var hon chockad men inte till den grad att de behövde ta henne med sig för observation.
De hade förvissat sig om att hon skulle kunna ta sig till polishuset för egen maskin och lämna en mer utförlig redogörelse,innan hon fått ge sig av från platssen.
Tankarna snurrade i hennes huvud. Kopplingen till någonting hedersrelaterat avfärdade hon snabbt då både den unga kvinnan och babyn var ljushyllta.
Skulle polisen och hon själv någonsin få klarhet i vad som hänt kvinnan och hennes barn frågade hon sig.

Mariana hoppade upp på cykeln körde under bron och via centrum mot polishuset som låg några minuters cykelväg därifrån.

Sommaren stod i blom och hon hade tagit två veckors semester för att bara få vara och ta det lugnt. Tur tänkte hon att jag är ledig och har tid att smälta det jag just upplevt.

Framme vid polishuset parkerade hon cykeln i cykelstället utanför och låste fast den med bygellåset för säkerhets skull.
Det var konstigt att ingen upptäckt babyn innan hon själv eftersom fler borde passerat platsen på väg till centrum och pendeltåg innan kl 9.30 då hon själv varit på väg.
Eller, hur länge hade babyn och kvinnan egentligen legat på platsen innan hon kommit dit? Frågorna var många men nu var det alltså hon själv som skulle utfrågas.

Marianna ringde på porten och blev insläppt.
I receptionen satt en ung kvinna med röda läppar och en lika röd blus.Hon filade sina naglar och tittade ointresserat upp på besökaren.
Hej jag heter Mariana och är här för att lämna en redogörelse. Jag är vittne till en händelse som inträffade idag och har blivit uppmanad att komma hit.
Ok Det är bara att knacka på andra dörren till vänster där det står Camilla Olofsson.
Hon knackar på den grå dörren.
Hej, nu är jag här. Ni ville ha min redogörelse.
Kvinnan bakom skrivbordet ser ut att vara i samma ålder som henne själv c:a 35 år med ljust kort rakt hår. Hon har ljusblå tjänsteskjorta och mörkblå byxor,verkar pigg och tjänstvillig till skillnad från receptionisten hon nyss mött.
Bra att du kom. Ja jag har några frågor jag skulle vilja ställa. Hur mycket var klockan då du upptäckte det hela?
C:a 9.30. Jag tittade på klockan eftersom jag tänkte att ni skulle komma att fråga om tiden.
Gjorde du några iakttagelser i övrigt kring platsen?
Nej, inget speciellt. det var folktomt då jag tvärnitade med cykeln. Bara babyn först och
sedan den dåligt övertäckta kvinnan en bit därifrån.
Hur såg kvinnan ut?
Likblek och stendöd. Först såg hon ut att sova, sedan konstaterade jag att hon faktiskt
var död.
Hur gammal verkade hon vara enligt dig?
Svårt att säga men mycket ung för att ha en baby i alla fall. Ifall det nu är hon som är mamman.
16 år kanske?
Ok . Vad det någonting annat som slog dig på platsen?
Jag kanske är fördomsfull men i mina ögon såg hon ut som en välartad ungdom från ja ska vi säga Stenhöjden.
Men som sagt ifall babyn var hennes så är det ju inte så vanligt förekommande med unga
mödrar i det området.

Det slog mig faktiskt också att det verkade konstigt att ingen före mig upptäckt babyn
före tiden då jag kom cyklande. Men det beror ju förstås på när kvinnan och
barnet dumpats så klart.
Ja det är just det. Konstigt ifall dom inte dumpats strax innan du hade vägarna förbi.
Denne någon ville uppenbarligen att både kvinnan och barnet skulle hittas, i annat fall
hade dumpningsplatsen varit en annan. Hon var ju så illa gömd att det hela måste varit
något av ett hastverk. Du såg i alla fall ingen som hade bråttom från platsen eller hur?
Hör av dig igen om du skulle minnas någonting i efterhand.
Det som oroar mig lite är ifall någon gärningsman skulle sett dig fastän du inte såg
någon.
Om någonting uppkommer och var inte rädd att störa när som helst på dygnet.
Här har du mitt visitkort och nummer. Jag åker snart på semester men ring mig ändå
sade kriminalinspektör Camilla Oofsson.

Ja det lovar jag, men jag är inte så orolig av mig, och vad är det som skulle kunna
hända? Gärningsmannen kan ju knappast veta var jag bor. Eller hur?
Nej vi hoppas att det är så. Tack för din hjälp och som sagt ring hellre en gång för
mycket. Du är ju vårt viktigaste vittne till händelsen.

Marianna låser upp cykeln och trampar mot centrum där hon åter låser fast den vid ett
nytt cykelställ nära pendeltågsstationen.
Hon går runt ett varv och besöker de stora klädkedjorna. I provhyttens starka belysning
ångrar hon kilon hon plussat på istället för att träna bort.
Det dyra gymkortet ligger hemma i lådan till ingen nytta men nu är det väl i det närmaste
för sent och inget att göra åt saken. Det blir till att använda baddräkten i sommar.
Bikini är inget att ens fundera över.

Solen gassar och på uteserveringarna är det i det närmaste fullt med folk och upptagna
platser. Mammor med småbarn som dräller glass,hundar,tonåringar och gamlingar med
rullatorer. Alla tycks ha hittat till centrum denna solgassiga dag.

Mariana har utvecklats till en person som älskar att råda över sin egen tid.
Det är hon och den silkeslena katten Missy nuförtiden. En blandraskatt som är en
korsning mellan norsk skogskatt och någon annan raskatt som hon glömt namnet på.
En fin gulvit katt är det i alla fall.

Missy är en gåva från hennes syster Angela som inte tyckte att hon behövde sällskap
efter separationen från Tobias för två år sedan nu.
Alla borde ha en katt tänker hon. När hon inte jobbar sina nattvakspass på det stora
sjukhuset är det mysigt att ha någon som spinner och stryker sig kring benen på
henne då hon kommer innanför dörren utmattad och trött efter att ha hållt sig vaken
natten igenom.


Angela, hennes storasyster visste vad hon gjorde då hon gav henne Missy som plåster
på såren efter en uppslitande separation som ändå visat sig vara nödvändig.
Hon har nog inte varit den enklaste personen heller att leva ihop med bl.a på grund av
sitt stora behov av att vara ifred emellanåt eller rättare sagt ofta om sanningen ska fram.
Efter separationen hade hon inte på allvar haft någon lust att på nytt
inleda något förhållande.
Sitt ex och hon själv hade inte haft mycket kontakt efter separationen.
Det räckte för henne att veta att han fått ett bättre liv ihop med någon som han passade
bättre ihop med.
Det gör ont,det gör ont,det gör ont. Det gör ont en stund på natten men inget på dan
tänkte hon . Hade Lena Ph skrivit texten själv kom nästa tanke men hon lät bli att
googla.

Hon gillade att vara lite anonym helt enkelt.
Inte heller hade hon någon förutfattad mening om hur livet borde levas.
Det kändes toppen att kunna gå på puben en vanlig vardag och ta sig några öl för att
sedan låta bli alkoholen hela helgen.
På puben kunde hon sitta som en grå liten mus och bara lyssna på dom olika
stammisarnas snack utan att behöva medverka. Det var sådan hon var .En iakttagare.

Arbetskamraterna som jobbade nätter umgicks inte heller med varandra på fritiden
Hon hade sin syster att umgås med då hon kände behov av umgänge bästa vänner som
dom hade blivit genom åren.
Lite avundsjuk kunde hon väl bli på människor som hade varandra i vått och torrt men
försökte hon säga sig själv så var väl det en illusion.
Vi är alla ensamma själar i grunden tänkte hon poetiskt och ofriheten i ett halvtaskigt
förhållande var något som skrämde henne mer.

Nu hade hon lyckats med att slå sig ner vid en ledig plats på uteserveringen utanför den
lokala puben för att beställa en iskall öl samt en toast skagen mitt på ljusan dan

Allting som jag vill kan jag göra tänkte hon

Tänk om jag skulle ta och anmäla mig till någon kurs av något slag.
Skrivarkurser verkar ju vara populärt nuförtiden.
Varför inte skriva en deckare om den dåligt gömda unga kvinnan.
Hon hoppades att polisen snart skulle reda ut fallet eftersom en svag oro hade börjat
mala i henne.
Hade någon sett henne? Hade den som dumpat tjejen sett henne trots att
hon varit omedveten om personen ifråga.
Babyn hade ju fångat hela hennes intresse.
Det var i sådana här lägen det skulle varit bra med en förstående partner.


Marianna gick ut genom porten. Grannen Mary hade lovat se till Missy .
Bra med omtänksamma grannar tänkte hon.
I Waxholm hade hon stämt möte med sin syster.
Det var en företeelse som upprepade sig varje sommar.
Systern och hon själv skulle tillbringa ett par dagar på ön själva utan några
förpliktelser.
Sola,slappa,lyssna på radio,diskutera och googla fram information kring
det ena och andra som väckte deras nyfikenhet.
Det skulle bli härligt!!
Först skulle dom bara ströva runt i Waxholm, titta i butiker,ta en fika
och festa på någon god bakelse som alltid på det sjönära fiket.
De skulle inhandla lite proviant för sin vistelse på ön.
.
Från Systemet fick det räcka med en flaska rosé och några
bira.

Nu klev hon in i pendeltågsvagnen mot centralen tillsammans med några ungdomar
som genast väckte hennes intresse.

De diskuterade något som lät bekant och samtalet hon inte kunde låta bli att tjuvlyssna på
löd så här:

Vem tror du hon var. Hon lär ju varit i vår ålder.
En liten baby också och tydligen en till i magen
Usch, hon kunde varit vem som helst i plugget förutom detta med barnet då.
Tänk att föda en unge när man är så ung 15-16 år var det väl hon var.
Konstigt att dom inte kunnat luska ut vem hon var var?
Känner du någon som hoppat av plugget i typ åttan eller.
Eller någon som fött barn så tidigt ?
Samtalet pågick oavbrutet och hon lyssnade uppmärksamt.

Nej ingen gravid tjej i 8:an.
Det ende skumma i plugget var väl Steffe du vet .
Han som verkade lite efter på något vis och gärna tafsade runt på alla småbrudar.
Men han kan väl ändå inte ha något med det här att göra
Eller hur?
Knappast men jag håller med . Han verkade lite störd på något vis.
Inte riktigt normal vad? Familjen bodde på Stenhöjden. Har för mig att han hade en syrra, med men ingen man lade märke till.
Jobbigt att vara syrra till den där konstiga killen.
Det var kanske därför hon drog sig undan för kompisarna.
Jag kan inte minnas att hon hade några heller.
Inte konstigt med den brorsan i och för sig.
Samtalet tog tvärt slut när tåget rullade in på centralen.
Hon hade velat stoppa tjejerna för att ställa några frågor men hon var ju ingen polis
så det fick vara.
Hon steg av tåget och såg de fnissiga ungdomarna försvinna upp i rulltrappan.

Själv flanerade hon i lugn takt med gott om tid tills båten skulle gå.
Väl framme på kajen hade hon ytterligare en halv timma att spendera innan båten skulle lämna bryggan.
Från glasskiosken valde hon en blandad kulglass med vanilj jordgubb och kokosglass för att sedan slå sig ner på en bänk och slicka sig som en lättjefull katt i solen.
Härligt att vara ute i god tid.
Äntligen ledig!
Hon njöt i fulla drag där hon satt och lyssnade till sorlet från turister och skränande måsars skri.
Ytterligare en timmes båtfärd väntade och kanske en kall pilsner på däck.
Det kändes nästan som att vara på utlandsresa med alla turister på båten med sina olika språk,franska,tyska,norska,arabiska. Hon lät sorlet skölja igenom hjärnan som någon sorts meditation och plötsligt fann hon sig i ett tillstånd av full närvaro utan att ha gått någon
kurs i mindfullness som annars var så populärt och sades bota det mesta allt från nageltrång till djup depression.


Kriminalinspektör Camilla Olofsson trummade på skrivbordet och stirrade in i dataskärmen.
Om hon bara haft någonting att gå på.
Flickan hade dött av kvävning och syrebrist det hade man i efterhand kunnat konstatera.
Dessutom befann hon sig återigen i havandeskap endast 16 år gammal som åldern tycktes vara
Inga identitetshandlingar,smycken eller speciella kläder att söka på.
Typiska ungdomskläder och ett par gymnastikskor av conversemodell som var och varannan ungdom bar.
Inga tecken fanns på att sexuellt våld hade förekommit i samband med kvävningen.
Däremot hade hon fött barn så babyn var troligen hennes.
Man hade också kunnat konstatera en ny tidig graviditet.

Inte heller på de stora sjukhusen hade man förlöst någon så ung kvinna som nu skulle kunnat haft ett barn i 3-4månaders ålder.
Camilla kände det som om hon bankade huvudet i väggen.
Det var sannerligen ett udda fall och snart skulle hon börja sin semester
.
Varje sommar åkte hon och mannen till Bohuslän för att tillbringa semestern där.
Robert som mannen hette hade barn från ett tidigare äktenskap som hon emellanåt
umgicks med. Linda en pigg snäll och söt 13-åring som hon genast fått bra kontakt med de helger hon tillbringade Robert och henne själv. Linda och Robert liknade varandra både till sätt och utseende. De var båda ljushåriga och brunögda och med stort intresse för sport av olika slag.
Musikaliska och med lättsamt sinnelag. Det var precis sådana för det mesta glada och okomplicerade individer Camilla behövde umgås med som motvikt till den egna svärtan hon själv tvingats bära. Hennes egen barndom hade varit allt annat än okomplicerad med en alkoholiserad far som till slut valt att avsluta sitt liv för egen hand. En förtvivlad mamma som inte klarat förlusten. Som tur var hade hon ändå haft brorsan att ty sig till. Han var förövrigt den som fått henne att välja yrkesbana då han själv arbetade inom polisen.

Härligt att få komma iväg på semester till min älskade skärgårdsö tänkte hon. Vad gällde fallet med den döda flickan var det däremot faan så irriterande att jag inte har någonting att gå på .
Bara ett kronvittne som inte verkade ha så mycket att tillföra utredningen.
Kan det vara så att mördaren sett vittnet och trott att hon i sin tur sett honom.
Men som Mariana antytt så kunde han väl ändå inte spåra henne.
Marianna verkade ju vara rätt egensinnig. Levde visst ensam dessutom och jobbade nätter.
Hoppas hon ringer upp som vi avtalat om hon skulle råka ut för någonting - Jag gav henne i alla fall mitt privata nummer utifall. Inte för att jag skulle kunna vara till så stor hjälp fångad i skärgården men vore det någonting oroväckande som hände skulle jag ändå vilja veta och delegera vidare. Helt bortkopplad från det hela vill jag inte vara tänkte hon.
Hon uppskattade sina kollegor på polishuset men ändå kändes det som om hon rymde från fallet som inte ens hade någon ledtråd ännu övehuvudtaget.
Jo kanske en då hon tänkte närmare efter.
Med tanke på att ingen så ung kvinna förlösts på de stora sjukhusen den tid detta borde skett så kunde man dra slutsatsen att någon sorts hemförlossningvarit aktuell.
Konstigt bara att det skulle kunnat hållits hemligt.
Hade flickan gått ut nian och lämnat studierna var det heller inte mycket att gå på.
De hade frågat runt på högstadieskolorna i kommunen men ingen kunde eller ville kännas vid en ung gravid flicka.
Ej heller någon som hoppat av plugget innan graviditeten synts.
Hon visste dock att kontrollen över eleverna stundtals var bristfällig trots scholsoft och allt vad rapporteringssystemen nu hette.
I en stressad och komplicerad tillvaro kunde vad som helst hända.
Kanske hade hon beviljats hemundervisning p.g.a. sjukdom eller diagnos.
Ja nuförtiden var det lätt att gömma undan ett och annat.
Det hade gått en rysning över hennes hud då det konstaterats att flickan återigen varit gravid om än i ett tidigt skede.
Alla ledtrådar som egentligen bara var spekulationer gjorde henne ändå mörkrädd.

Hon hade kunnat ta in ett stort antal män i lämplig ålder eller rättare sagt ett stort antal pojkar och män i kommunen för s.k. topsning vilket i så fall varit ett mycket kontroversiellt beslut.
Hon skulle åka på semester men knappast kunna sluta tänka på den unga kvinnan.
Nu hade hon lämnat sitt privata nummer både till vittnet och kollegorna utifall någonting oförutsett skulle inträffa.

Med sommarvikarier på stationen och semesterträngtande kollegor gissade hon att inte mycket skulle ske efter midsommar vad gällde utredningen om inte stekta sparvar flög dem rakt i munnen.

De instruktioner hon gett sina kollegor var följande:
Fortsätt kolla detta med eventuellt beviljad hemundervisning för flickan.
Knacka dörr i Stenhöjden samt närliggande områden,centrum m.m.
Sätt ut annons i lokaltidningen för att se om någon sett någonting misstänkt.
Fråga,fråga,leta och fråga igen.
Inkommer ytterligare vittnesutsagor så glöm inte anteckna allt även sådant som kanske inte verkar relevant vid första påseende.

Varsågoda jag bjuder på jordgubbstårta i personalrummet. Tårtan hade hon gjort själv med härliga ölandsgubbar mycket marsankräm och ett överflöd av vispad grädde. Nu tog hon sig en bit själv och firade sin stundande ledighet med . Hon hade bråttom iväg till Robert som väl stod i startgropen för att ge sig iväg.

Glad sommar ! Vi ses om en månad.
Håll mig uppdaterad, snälla ni!!!


Annonserandet efter vittnen hade gett resultat. Fler tips hade inkommit, dock många otillförlitliga.
I sådana här fall var det alltid ett antal knäppskallar som hörde av sig.
Ett mer tillförlitligt vittne . En äldre man boende i Stenhöjden, en typisk pensionär klädd i brunt och beige som hade varit ute och rastat hunden vid 9.00 tiden tyckte sig dock ha sett någon sorts mindre skåpbil.
En vit sådan eventuellt med någon firmalogga på.
Bilen hade kört upp på grusvägen och någon som han trodde vara en ”jobbargubbe” hade setts hoppa ur och göra något som han uttryckte det.
Hans syn var dock inte i sådant skick att han kunnat urskilja händelser på långt håll och han hade inte reflekterat vidare över saken.
Hans utsago hade mottagits och dokumenterats.
Därefter hade kriminalinspektör Camilla Olofsson underrättats via mail.
Inspektören hade långt ifrån kunnat släppa fallet trots att hon njöt i fulla drag av sin semester bland de nakna härligt saltstänkta bohusklipporna som var så sköna att ligga och sola på.
Nu undrade hon om personen som både hunnit dumpa babyn och hafsigt täcka över liket av den unga flickan hade blivit stressad över kvinnan som ovetande kommit cyklande på grusvägen och om han hade observerat henne mer än hon honom. Hon slog undan tanken på att Mariana borde ha erbjudits vittnesskydd men sådant var ju alltid en avvägningssak. Dessutom så kunde mördaren ju inte veta vem hon var eller var hon bodde. Han hade nog haft fullt upp skulle hon tro.
Hon hoppades dock att Marianna mådde bra och befann sig på en skyddad plats.



I det största huset på hela Stenhöjden befann sig Kladd Steffe.
En av skolans mest avskydda killar. Det gigantiskt stora huset i vitt mexitegel med en stor pool på baksidan var ett riktigt skrytbygge mer pompöst än mysigt.
Något att stoltsera medför en man som ville spela kung.
Hans pappa var läkare och mamman en snäll intetsägande nedtryckt kvinna som arbetade inom vården. Närmare bestämt ett demensboende som låg i utkanten av samhället, ett ombyggt gammalt sanatorium ett s.k. tuberkulossjukhus från 1923. Det var ett spöklikt hus men mycket vackert beläget och sjönära. Där hade Anita jobbat i femton års tid.
Anita var en smal prydlig men intetsägande person utan karisma och personlighet kunde tyckas. Prydlig till sätt och klädsel med det mörkbruna året klippt i en kort frisyr utan ett hårstrå på fel plats. Representativ men tråkig. Hon gjorde ett undfallande intryck vilket kanske inte var så konstigt med tanke på hennes egen livshistoria av anpassning till allt annat än sina egna behov. Redan som barn hade hon varit en tapetblomma som ingen lagt märke till. Från hennes sida sett var det en försvarsmekanism hon lagt sig till med av nödvändighet redan i barndomen då det varit bra för henne att hålla sig undan för att slippa stryk.
Hon gjorde allt för sin man och försvarade honom gentemot allt förtal som hon sade.
Han kunde inte göra någonting fel helt enkelt.
Han som givit henne ett liv i lyx och i stort sett ägde henne och sin familj.
Utan honom skulle hon gå under och gick hon under skulle så skulle sonen följa med i fallet.
Hennes världsbild var färgad av honom och allt han sade var hennes rättesnöre.
Även detta med att dottern skulle ha hemundervisning för som han sade inte skämma ut sig i skolan då hennes graviditet gått så långt att en abort inte längre varit möjlig.
Att dottern också skulle föda barnet hemma för att myndigheterna inte skulle lägga sig i var också hans ide.
Hustrun hade velat protestera men då hon inte ville förstå eller inte förstod p.g.a. att hon levde i en drömvärld färgad av hans beslut lät hon det vara.
Hur dottern som hade varit så hårt hållen hade kunnat bli gravid sådde dock ett frö av tvivel hos henne.
När det varit dags för dottern att föda hade mannen sett till att en privat sköterska varit närvarande. Hustrun däremot hade åkt iväg till sin syster i ren självbevarelsedrift.
När babyn väl var förlöst hade Emelie vänt sig bort från babyn som hon sedan behandlat som någonting främmande. Visst hade hon matat bytt blöjor och skött om honom tekniskt sett men någon kärlek hade hon inte kunnat ge. Anita valde att inte se hon heller.
Dessutom skulle ju flickan ha hemundervisning som mannen också ombesörjde, dels själv men också genom att betala för s.k. läxhjälp vilket han också informerat skolan om.
Egentligen kände hon sig nu frågande över hur allt blivit som det blivit.
Flickans diagnos som plötsligt uppkommit också genom mannens försorg. Han hade haft någon kompis som också varit läkare inom psykiatrin och bägge hade varit övertygade om flickans diagnos som sedan delgavs skolan. En psykiatrisk diagnos som bättre hade passat sonen enligt henne. Men hon förstod sig väl inte på det hela.
Steffe hade däremot aldrig kommit i närheten av att få diagnos trots att det väl var i det närmaste solklart att han bar på en sådan. Visserligen gick han i en liten skolgrupp för elever med lite speciella behov. Han hade svårt med sin impulskontroll och de verbala ticks han brottades med gjorde att ett och annat slapp ur hans mun som inte borde sägas.
Dessutom kunde han inte låta bli att kladda som man sade på småtjejerna i plugget.

Nu var dottern död och hon, mannen och sonen på något sätt inblandade så mycket kunde hon förstå.
Hon saknade dottern oerhört men hon själv och sonen behövde mannens stöd i det här läget.

I fina villan gick Anita av och an.Hon vred sina händer i förtvivlan. Det fanns inte en chans att hon skulle kunna jobba och hade således sjukskrivit sig.
Jag vet vad han gjort och det kommer stackars Stefan få sota för tänkte hon .
Kanske jag borde ta livet av mig för egen hand så han slipper låtsas att jag tagit självmord.
Han lyckades nästan lura mig med Emelies diagnos och att hon behövde hemundervisning som han skulle ombesörja.
Han hade tryckt ner henne i skorna så hon likt ett tamt djur ätit direk ur hans hand.
Det ångrade hon nu bittert.
Flickan hade varit nedtryckt hon med och trodde på honom eller om hon inte gjort det hade hon i alla fall låtsats som sin mor av någon anledning.
Hur i helvete hade han kunnat manipulera henne,flickan ,lärarna och alla runt omring så förbannat.
Var de hans läggning som gjort honom så övertygande.
Varför hade hon inte stoppat honom i tid.
Hon hade inte velat tro att det var sant och dottern hade inte vågat anklaga honom.
Emelie måste ha vetat att han var pappa till barnet. Eller hade hon fel. Kunde Steffe på något sätt vara inblandad. Frågorna i hennes stackars förvridna huvud var många men svaren uteblev i vanlig ordning.
Ett barn hade fötts här i huset utan någons kännedom.

Enligt honom var det ju en skam med en så ung flicka som gjort sig gravid som han sade.
Både hemundervisning och hemförlossning var hans ide.
Inga faderskapstester skulle tillåtas.
Men ett streck i hans beräkningar var det när dottern än en gång visade sig ha blivit gravid med ytterligare ett barn som var hans.
Han hade skrivit ut p piller till henne redan då hon varit i 14 års åldern för att detta inte skulle kunna hända men hon hade väl trotsat honom och trott att det hela skulle uppdagas då hon återigen blivit gravid.
Emelie hade konfronterat honom. - Pappa hade hon sagt du ska bli farsa igen. Är du stolt eller? Hon hade betett sig utmanande och gapigt och hotat med att riva upp himmel och jord. Han som trott eller velat trott att hon tyckte om hans smekningar och att deras hemlighet var det naturligaste i världen. Det var bara i vår västerländska kultur man inte förstod att också barn och unga hade en sexualitet som kunde riktas också mot äldre.
Visst hade hon tyckt om det hon med. Han älskade ju henne. Men han förstod att det var förbjudet även om han själv tyckt det varit helt naturligt. Många var dom forum på nätet där man höll med honom och förkastade samhällets syn på det hela.
Det han själv blivit ”upplärd” på av sin egen pappa skulle han nu inbilla sig vara det rätta.

Han hade dock inte orkat hålla skenet uppe när dottern konfronterat honom längre så när de varit ensamma hade han helt enkelt tagit en kudde och tryckt emot hennes ansikte.
Det var inget han planerat. Dottern hade varit så annorlunda dessutom började hon ju bli alltför vuxen i hans ögon nu. Inte längre en söt liten oskyldig flicka. Fräck och grov i munnen. Han hade fått en impuls att tysta henne för gott.
Hon hade kämpat emot men det hade inte hjälpt. Han var som han alltid varit den som hade övertaget liksom hans egen far en gång i tiden haft övertaget om honom själv
Han hade velat bli av med henne och babyn som ständigt påminde honom om vem han egentligen var och vilka låga drifter som drev honom.
Tillräckligt smart för att hålla sig ifrån sitt rättmätiga straff var han ändå. Åtminstone
var det vad han trodde.
.
Sonen hade alltid varit lite annorlunda och hade säkert någon sorts diagnos som flickan inte haft men som han sett till att hon fått liksom hemundervisningen.

Stefan hade svårt med impulskontrollen och led av s.k. verbala ticks som fick honom att uttala mindre lämpliga saker. Kanske Stefans diagnos skulle kunna rädda honom själv nu och hans eget anseende som välrenomerad läkare.

För att kunna skylla kladd Stefan för mordet på dottern var han nog också tvungen att ta livet av frun efter det att Stefan gjort sitt erkännande.
Efter fruns s.k. självmord vilket han själv skulle se till att det såg ut som, var det väl bara vittnet kvar att röja ur vägen. Han hade kunnat lista sig till att hon bodde någonstans nära centrum även då han inte lyckats följa efter henne av naturliga skäl .Han hade ju haft händerna fulla med att få babyn och dottern på plats. Det förvånade honom att ännu ingen hittat hem till honom själv eller lyckats klura ut detta med hemundervisningen och i vilken familj det hela hade skett. Men det var väl bara en tidsfråga.

Nu gällde det att utforma den perfekta planen.
Ingen kunde väl tro att han som välrenomerad läkare r skulle kunna vara kapabel till det han gjort.
Det såg han som ett ess i rockärmen.


På läkarstationen var alla hej och du med varandra och ingen hirarki rådde.
Dock var det en av stafettläkarna som höll sig på sin kant men ingen frågade varför.
Alla hade väl rätt att vara som dom var och förresten var det ju inte heller lätt att få tag på utbildade läkare .
Det ryktades att han Hans Bergenfeldt hade stött på en av de yngre biträdena på ett olämpligt sätt men man hade valt att se genom fingrarna med detta och att se det som en engångsföreteelse.
Ingen anmälan hade gjorts.
Syster Birgitta en äldre erfaren sjuksyrra i foträta skor och en moral som inte gick att ta fel på . En stark och modig kvinna. Hon hade inga problem med att säga vad hon tyckte och tyckte gjorde hon ofta om både det ena och det andra. Till sin vän och kollega den lite mer försynta Ulla som var en betydligt klenare kvinna som alltid frös och var tvungen att ha sin yllekofta på under vita rocken hade hon antytt att det var någonting som inte riktigt stämde med honom. Det var så hon hade uttryckt sig. Vad det skulle vara kunde hon dock inte sätta fingret på. Kanske var det bl.a detta med att han var så undanglidande,stel till sättet och svårroad. En sådan det var svårt att lita på

På något vis tyckte hon att han såg ertappad och skyldig ut men det kunde ju å andra sidan bero på ryktesspridningen runt honom.
Hon gillade inte män som tafsade så fort dom kom åt.
Tafspellar som hon sade hade väl förresten alla kvinnor mer eller mindre erfarenhet av.
En annan sak som hon också tyckte var udda med honom var att han aldrig talade om sin familj vilket dom flesta ändå gör ibland kollegor emellan.
Någonting skumt hade han för sig det kände hon på sig. Hon skulle ha ögonen på honom
det kunde hon lita på väninnan och kollegan som var så frusen av sig. Själv var hon mer av den runda varma typen även om klimakteriet var över sedan länge.

På polisen arbetade man vidare utan mycket att gå på.
En vit skåpbil med logga av något slag var det enda trovärdiga tipset hitintills.
En ungdom hade också ringt in men velat vara anonym.
Hon hade beskrivit någon sorts värsting med oklar diagnos som kladdade på allt och alla. Vad nu han skulle kunna ha med saken att göra.
Han har också syskon hade tjejen i andra änden tipsat innan det blev tyst i luren.
Eftersom tipsen varit få blev det nu dags återigen med ytterligare skolbesök och dörrknacknings aktioner.
Kanske också ett besök på den lokala ungdomsgården kallad huset.

Kriminalinspektör Camilla Olofsson var fortfarande på semester så polisaspirant
Jonte Nygren fick det hedervärda uppdraget att snoka bland ungdomarna
på huset.
Han var övertygad om att få höra någonting angående flickmordet.
Oklart vad. Han trodde sig kunna snoka lite i skymundan där på det s.k. huset vilket skulle visa sig vara svårt då han för det första var man, vuxen och närmare två meter lång.
Ungdomlig med pigga bruna ögon och en kalufs av brunlockigt hår som hette duga.


Ute på ön var det snart dags att packa ihop.
Mariana skulle bli skjutsad av sin skärgårdsvana syrra till Waxholm med lilla båten som hon sade.
Den lilla båten var fruns och den stora betraktades som mannens av någon anledning.
Mariana hade berättat om händelsen med babyn och flickan och Angela som inte hört något om saken tidigare hade spärrat upp ögonen och sagt:
Du ska då alltid råka på elände.
Hur kändes det den här gången?
Jo tack jag är van att ramla över både det ena och andra.
För två år sedan när Mariana varit ute med sitt ex Tobias i skogen för att leta svamp hade hon råkat trampa på en död man men som det visade sig senare hade han dock dött av naturliga orsaker.
Hon sade hej till syrran som stod kvar på kajen i Waxholm och såg ut som en tvättäkta skärgårdsbo med sin blåvitrandiga tröja ,sina korta jeans .Brunbränd till skillnad från henne själv. Hon som mest blev fräknig när solen tittade fram. Angelas hår glänste guldbrunt i solen och hon vinkade och det såg ut som hon sa - Det här får vi göra om.
Därefter skiljdes deras vägar och hon gick på båten som skulle ta henne tillbaka till stan.
När de vinkat färdigt till varandra och båten lagt ut gick hon till cafeterian och beställde en öl som hon sedan gick ut på däck med och satt sig för att njuta av hav och solens sista strimmor. Angela inväntade nästa båt som återigen skulle ta henne till sin älskade ö med fyrhjulingen väntande nere vid bryggan.
Själv tänkte hon ta upp mobilen för att följa det aktuella nyhetsflödet ifall någonting nytt hänt som kunde bringa klarhet i flickmordet.
Det får vänta tills jag kommer hem. Jag har blivit alldeles för beroende av mobilen och att googla på det mesta.
Mitt evinnerliga googlande får jag sluta med och kanske ge mig själv mobilförbud en period.


Jonte Nygren klev in på ungdomsgården. Det var första gången han besökt en sådan även i syfte att göra research. Sina egna ungdomsår hade han varit en s.k. sportfåne som ägnat sig åt annat än tonårshäng på ungdomsgård.
Han frågade en rödhårig rodnande flicka om var föreståndaren skulle kunna hålla hus och hon hänvisade till ett pingisrum där han mycket riktigt var.

Hej jag är här på uppdrag sade han och visade sin legitimation.
Jag vill helst inte att det uppmärksammas alltför mycket.
Ungdomsledaren var den ende vuxne mannen på stället förutom honom själv övriga vuxna var kvinnor. Engagerade sådana.

I samma stund han sagt detta med att att han inte ville bli alltför uppmärksammad förstod han själv att en polisaspirant även en civilklädd sådan skulle utmärka sig i en miljö av fnittrande tonårstjejer. Det skulle helt enkelt inte gå att hålla låg profil i den miljö han befann sig i.

Vad gör du här? frågade en svartsminkad svarthårig ungdom.
Jag trodde inte gamla gubbar hade inträdesbiljett hit.
Det räcker väl med peddon utanför det här stället. Eller vad tycker du?
Har du träffat på många av den sorten? Ja jag menar peddon alltså.
Jonte kände sig en aning besvärad över samtalet och dessutom hade han svårt att se om den som tilltalat honom var en hon eller han med svart rock och oliksidigt klippt frisyr.
Du om en sådan så mycket som skulle komma i närheten av mig skulle jag skära tafsen av han.
Ok. Tycker du om att vara på gården? Vad roar ni er med här om jag får fråga.
Ja gillar att gå hit Här kan man göra vad faan man vill Inget tjat om läxor eller annat.
Lira pingis lyssna på musik du vet och ibland på helgen är det olika band som lirar.
Du kanske skulle börja hänga här du med eller? Du kanske kunde få jobba i cafeterian eller något.
Det är ju ändå modigt av någon i din ålder att våga sig in hit.

En annan ungdom bröt sig u också in i samtalet.
Det var den rödhåriga rodnande tjejen som tog till orda:
Vad gör du här. Är du snut eller? Ifall du är det skulle jag vilja höra din åsikt om vad som hänt med tjejen du vet hon den döda nedanför Stenhöjden.
Jag är bara här för att se om ni ungdomar kanske sitter inne med någon info angående mordet.
Det är bra konstigt att ingen verkar känna till vem hon egentligen var .
Eller hur? Informera mig om det ni vet så blir jag såå tacksam.

Vi vet inte något och om hon var 15-16 år skulle vi väl känt igen henne från plugget.
Jag har ett förslag. Ni bägge två kanske skulle kunna titta in på polishuset imorgon kl 15.00 så får ni ju ledigt från plugget med.
Kanske kan vi slå våra kloka huvuden ihop och se om vi kan komma på något vettigt tillsammans.
Den svartsminkade visade sig heta Mia och var alltså en tjej och den nyfikna men mindre stöddiga rödhåriga hette Moa .
Bra tjejer. Då säger vi så. Imorgon kl 15.00 altså och skulle någon lärare undra så hälsa från mig.
Här har ni varsit visitkort och ni vet väl var polishuset ligger?

Okey sade tjejerna i kör. Vi syns! De hade tyckt att det var lite spännande med lite extra uppmärksamhet ifrån en vuxen som inte tjatade, utan frågade om deras åsikter för en gångs skull



Hans Bergenfeldt tänkte: - Ytterligare en svb kärring i väntrummet .
Svb stod för benämningen sveda,värk och bränn kärring .
Den sortens patienter hade han kunnat nosa sig till på långt håll. Dom hade inte på vårdcentralen att göra.
Egentligen borde han inte befinna sig på jobbet nu, men motsatsen hade ju kunnat verkat misstänkt .
I alla fall i efterhand utifall han skulle behöva förklara sig av någon anledning.
Snuten hade ju varit runt och knackat dörr i området hade han hört ryktas men som tur var inte varit hemma vid tillfället.
Steffe eller frun var ute dom med
Risken att närmaste grannarna hade sagt eller antytt något var också minimal då de var äldre och mest verkade leva sina liv inomhus d.v.s när ingen rastade hunden eller gjorde sig något ärende.
Frun hade inga bekanta i området och Stefan umgicks inte heller med någon vare sig i plugget eller hemma
De borde kanske gått till polisen tidigare för att avskriva misstankar mot dem själva.
Det hade han inte vågat då han misstänkt att topsning kunde blivit aktuellt.
Han var fångad i en rävsax och det skulle inte räcka med mordet på Emelie nu.
Minst tre personer till var tvugna att försvinna.

Hur han än funderade så skulle det mesta till sist leda till honom själv.
Om han bara kunde lyckas skaffa sig själv ett falskt pass och försvinna ur landet kanske det skulle gå.
Men hur skulle han kunna jobba som läkare med den falska identiteten.
Inget av de alternativ han sökte finna på verkade tillräckligt säkert.
Skulle Steffe kunna rädda skinnet på honom själv? I så fall hur?
Han styrde stegen mot parkeringen. Om han fick Steffe att förstå vikten av att just han som var minderårig i lagens mening skulle ta på sig straffet i hans ställe och bara bli dömd till ungdomsvård.
De sociala myndigheterna skulle ta hand om honom ifall han erkände.
Det var så det hela måste skötas och att frun skulle tvingas ta sitt liv därefter var det väl ingen som skulle vara undrande över då det väl vore i det närmaste en naturlig sak att göra efter allt hon råkat ut för.
Iskall planering var det som gällde nu.
En snyfthistoria från hans sida skulle göra att grabben ”förstod” att rädda sin pappa.
Hans starka sida var ju inte direkt empati och förståelse av relationer.
Kallades Kladd Steffe dessutom med dålig impuls kontroll.
Nu visste han vad han måste göra steg för steg.
Skulle han själv ta Stefan med till stationen för ett erkännande.
Var han så iskall att han skulle klara det var frågan.

Hustrun var inte hemma då han klev in genom dörren.
Steffe spelade dataspel i sitt rum.
Han knackade på och sade med len röst:
Det är något vi behöver snacka om grabben. Du vet det som hände med syrran. Dom säger att hon blev mördad. Det är inte riktigt sant det vet väl du. Ibland förlorar man bara kontrollen. det är väl något du känner igen. Du vet när babyn bara skrek och skrek och hon inte tog hand om honom eller gav honom mat. Jag blev galen över alltihop du vet och det var inte meningen att hon skulle sluta andas. jag ville ju bara få henne att fatta att ungen var hennes. Det kan du väl förstå? Om du hjälpte mig lite skulle du både kunna få köpa nya spel och slippa plugget ett tag. Du trivs ju ändå inte där. I plugget menar jag.
Du är för ung för att dömas till något straff men Steffe du förstår väl att jag är tillräckligt
gammal för ett livstidsstraff och hur ska ni klara er då, du och morsan.
Så gick manipulationen vidare...
Men farsan replikerade Steffe. Vad kommer hända med mig. Vad vill du att jag ska göra?
Vi måste tänka ut en plan du och jag grabben. Det är du och jag nu som ska hjälpas åt att lösa det här. Du hjälper väl till ? Säg inget till morsan bara. Du vet hur överkänslig hon är. Vi grabbar ska nog fixa det här. Eller vad säger du?

Steffe stirrade frågande. Han fattade ingenting. Skulle han hjälpa farsan.
Han hade blivit lovad det han åtrådde mest sina älskade dataspel .
Visserligen genom att ta på sig skulden för något han inte gjort. Men ungdomsvårdsskola var säkert bättre än det förbannade plugget och farsan som nu visat sig vara en riktig polare borde väl slippa sitta inne resten av livet.
Han skulle bli en hjälte nu. Den rollen hade han långt ifrån haft tidigare.
Varför hade inte morsan kommit hem ännu . Hon brukade ju vara hemma vid den här tiden.
Dessutom hade hon väl sjukskrivit sig från jobbet eller mindes han fel.

Farsan skulle bara ut en sväng för att uträtta något ärende och skaffa honom ett av de där dataspelen han så hett önskat sig och det skulle bli fler om han skötte sina kort väl som farsan sagt.

Marianna som nu varit ledig en vecka och tillbringat två av dessa dagar på ön med syrran
kände att hon borde hitta på någonting mer att göra sista semesterveckan även om hon ofta kunde planera för egentid även mellan arbetspassen.
Semester var ju ändå semester.
I den vackra staden Luleå bodde hennes medelålders föräldrar Taisto och Anna numera.
De skulle uppskatta hennes besök även om det räckte med en eller två nätters övernattning.
Hon var en rastlös själ på det sättet,själv uppvuxen i förorten.
Föräldrarna hade efter pensionen plötsligt bestämt sig för att flytta närmare övrig släkt nu när de inte längre behövde arbeta och streta för brödfödan.
Hon hade tagit Höga kusten vägen minst vartannat år och dessemellan haft telefonkontakt med dem minst en gång/vecka.
Marianas grannar Mary och Henry skulle titta till katten . Vilket de alltid gjorde då hon behövde hjälp.
Missy som katten hette strök sig omkring hennes ben och spann när hon stod i trapphuset och inväntade att någon skulle höra ringsignalen därinne och öppna dörren.
Det kunde ta ett tag visste hon av erfarenhet.
Nu rörde det dock på sig därinne i hallen. En äldre gråhårig kvinna i tjock brun yllekofta öppnade dörren och kikade ut.
Hej är det du och lilla Missy. Kiss,kiss,kommer du lilla gumman.
Behöver matte kanske lite hjälp. Eller?
Ja jag skulle vara så tacksam om du kunde se till att hon har vatten och mat.
Visst, självklart. vart bär det av den här gången då?
Jag tänkte fara upp till Taisto och Anna om du nu skulle kunna hjälpa mig.
Jag blir nog där i högst två nätter och är hemma till helgen igen.
Ni ska väl inte bort? i så fall klarar hon sig nog själv någon dag, bara vatten finns
Självklart. Du förresten.
Det var någon som ringde på hos dig då du var hos syrran på ön.
Jag frågade vem jag skulle hälsa ifrån men då gick han bara.
Försökte kolla i fönstret om jag skulle se honom gå eller köra iväg i någon bil eller så .
Då var han plötsligt bara puts väck.
Har du någon du väntar besök av eller?
Nej det kan jag inte säga .Tobias och jag ses inte ofta längre.
Eller snarare inte alls.
Skulle det varit han mot förmodan hade jag nog hört någonting innan.

Marianna var åter på väg in till centralstationen.
Då hon steg ur porten på Edsvägen kände hon sig iakttagen men slog genast bort tanken på detta.
Det var ju också ljusan dag och hon var inte ensam med att färdas i riktning mot pendeln.
Från Stockholm skulle natt tåg 94 avgå från Stockholms Central 18.10. Framme i Luleå skulle hon vara först kl 6.41 imorgon bitti.
Pappa Taisto skulle vara så snäll att hämta henne vid stationen som han lovat vilket var skönt då föräldrarnas hus låg en bit ifrån stationen i utkanten av stan.
Nu satt hon ensam vid ett litet bord i den lilla lilla bistron och hällde upp en öl av märket Höga kusten i sin stora plastmugg. I bistron satt förutom hon själv några grabbar i 18 års åldern och bredde ut sig på norrländska. De skröt om sina bedrifter bland tjejerna och verkade allmänt valpiga till sättet.
Hon beställde en liten påse chips då hon inte ville att det skulle se ut som hon var en ensam kvinnlig fyllerist ifall hon också ville beställa ytterligare en bira.
Det kändes lite skämmigt att sitta och beställa öl efter öl och dessutom uppta ett bord för två. Hoppas nu att stolen mittemot fick vara ifred från inkräktare, hon kunde ju lägga sin jacka där så att stolen såg upptagen ut men det kändes lite väl fräckt att uppta en plats till i denna minibistro.
Synd också att inte tåget gick raka vägen utan att hon skulle behöva gå av och byta tåg vid ett par tillfällen.
Svårt att riktigt koppla av då.
Då tåget svängde av kunde hon se hela höga kusten bron belyst i solljuset.
Vackert som tusan. Ångermanälven var inte dumt att beskåda den heller.

Hon hade aldrig varit ifrån jobbet mer än ett par dagar per år om ens det.
Nu hade hon snart varit sjukskriven en vecka och läkarintyg skulle snart komma att krävas om hon inte gick tillbaka till demensboendet på måndag. Hon hade jobbat på samma arbetsplats i snart 15 år men skulle väl inte kunna säga att hon kände övrig personal på ett mer personligt plan. Arbetsduglig och ordningsam var hon dock känd för att vara.
Vart skulle hon ta vägen med sin ångest och förtvivlan.
Vad som helst vore bättre än detta.
Hon misstänkte att det snart var dags för sonen att få ta på sig hela bördan.
Men allt kändes så overkligt att hon inte visste varken in eller ut.
Hon kände Hans och hans manipulativa sida. Pengar och mutor av olika slag.
Han kunde också då han hade sina bästa dagar kunnat charma och upphöja en till skyarna. Detta efter att man varit nedtryckt under en lång period gjorde att man köpte allt han sade. Det var ju så skönt när han plötsligt vände och blev den trevlige mannen återigen. Den hon en gång ingått äktenskap med. När han fått grabben att anmäla sig själv var väl inte steget långt till att tvinga henne till någonting om hon kände honom rätt.
Någonting som såg ut som hon tillskansat sig på egen hand oklart vad.
Frågan var om hon för första gången i deras 20 åriga äktenskap skulle vara modig.
Kanske Stefan ändå skulle få det bättre på någon ungdomsvårdsskola försökte hon inbilla sig själv.
Hon hade ju inte kunnat rädda stackars Emelie. Hur skulle hon kunnat det .Flickan hade ju aldrig berättat någonting. Om nu Stefan skulle offras eller i alla fall ta på sig skulden för något han inte gjort så skulle hon inte kunna fortsätta leva med den man som så totalt kört familjen i botten. Hon föraktade honom nu men fortfarande var det hon misstänkte honom för någonting fullkomligt obegripligt.
Enligt henne så måste väl ändå Stefan vara oskyldig. Nu önskade hon bara att hon skulle kunna se klart. Hon önskade att hon själv verkligen sett någonting .
Att hon skulle varit helt klar över att det verkligen var Hans som utfört dåden.
Övergrepp kanske sedan flickan varit liten. Hon var väl dum i huvudet men några misstankar annat än att mannen styrde och ställde för mycket hade hon inte haft vad hon kunde minnas. hon hade läst det som stått i tidningarna och även lokalpressen och
kallades: ” Fallet med den gravida flickan och babyn”. Det hade också antytts att flickan blivit kvävd och dött av syrebrist. Hon såg bilden framför sig.
Kanske Emelie till sist vågat anklaga fadern och nämnt att den nya graviditeten skulle avslöja honom. Men var det troligt. Flickan hade ju blivit varse pappans korta stubin och jävliga utspel tidigare så det hade hon väl knappast vågat.
Hon såg också Stefans ansikte framför sig. Kunde det vara han? Hon avfärdade genast tanken. han skulle aldrig kunna skada någon på det sättet.
I det tredje scenariot syntes nu hennes egna förvridna ansikte.
Hade Hans nu också lyckats få henne delaktig i dådet och som alltid ifrågasätta sig själv.
Hon avfärdade tanken genast. Hon hade älskat Emelie som varit lika nedtryckt som henne själv.

Mariannas semester led mot sitt slut. När tåget rullade in på centralen tänkte hon:
Måndag natt är det dags igen att jobba natt.
Nu skulle hon hem och bara ta det lugnt. Kanske inhandla lite plantor på torget och sätta i balkonglådorna, ta fram solstolen och njuta av en god ljudbok i solen.
Hon tog pendeln från centralen mot Södertälje och hoppade av vid Huddinge station.
Hon tog rulltrappan ner mot Snäckan (ett konstverk) och gick genom tunneln ut i solen på torget förbi pressbyrån och ytterligare några butiker för att hamna på nästa torg där torghandeln var i full gång. Pelargoner,penséer snittblommor och plantor av olika slag lockade ögat och fick henne att vilja sätta igång planterandet med en gång.
Magen kurrade dock och hon orkade inte släpa hem så mycket just nu så hon köpte en korv med bröd och en festis som hon satte sig med på en bänk och åt. En berusad man var också på väg mot bänken och verkade aggressiv viftade med armarna snackade goja och betedde sig allmänt störigt. Så var det med den vilan tänkte hon och blev nödgad att resa sig ifall hon skulle kunna undgå mannens utspel. Typiskt
Det skulle ta henne c:a 10 min att komma hem till sitt gulbeiga 60 tals hus igen.
Hon trivdes i det lilla samhället .Nära till allt och med blandad bebyggelse.
Ovanför hela härligheten låg Stenhöjden med sina radhus och lyxiga villor.
Tankarna började återigen mala och hon önskade nästan att hon varit kriminalinspektör
och själv fått nysta i det s.k. fallet med den unga gravida flickan och hennes baby.
Hon såg upp mot Stenhöjden och tänkte: - Har dom verkligen knackat dörr i alla husen?
Det skulle inte förvåna mig om mördaren huserade däruppe i något av husen.
Hon hade ju inte sett honom/henne eller kunnat lämna något signalement men det kunde ju inte mördaren veta. Hon skulle inte pusta ut förens fallet var uppklarat .
Hon visste också att kriminalinspektör Camilla Olofsson fortfarande hade två veckor kvar på sin Bohus semester.
På något sätt tyckte Marianna att det skulle kännas bättre när hon var tillbaka i polishuset igen.
Camilla Olofsson var ju den hon lämnat sin vittnesutsaga till.


Efter skolavslutningen hade Steffe mest hållit sig hemma. Utan kompisar var han solo.
Hans egen värld bestod till största delen av dataspelande instängd på sitt rum.
Shadow of the Colossus var det senaste spelet som fångade hans uppmärksamhet.
Han levde i sin spelvärld. Det fick honom också att släpa alla tankar på syrran.
Han var oförmögen att gråta och visa sina känslor på ett ”normalt” sätt.
Han kunde inte riktigt koppla sådant som smärta och lidande till sina egna erfarenheter.
Han saknade syrran på sitt eget sätt som inte liknade någon annans.
Plötsligt var han ensambarn i huset och helt utelämnad till sin egen drömvärld.
Utom då farsan ibland tittade in i rummet och påpekade detta med att han skulle erkänna någonting han inte gjort vid lämpligt tillfälle.
Det kändes konstigt men det var ju ändå hans pappa som i förtrolighet talat om för honom hur detta så småningom skulle gå till.
Han skulle fortfarande kunna ägna sig åt sitt största intresse. Sin egen datavärld.
Om än på någon ny skola som farsan sagt.
Hette det ungdomsvårdsskola kanske?Han hade svårt att minnas.
Nyutkomna spel som Vampyr,Detroit och vad dom hette hade han blivit lovad.
Snart var väl tiden inne för detta erkännande. Frågan var väl om han också skulle erkänna något sexuellt gentemot systern. han förstod inte riktigt det hela.
Nu försvann han återigen in i spelet och hoppades på att saker och ting skulle ordna upp sig och klarna så småningom.

Mia och Moa var nu på väg från plugget redan kl 14.00 glada att slippa så mycket som möjligt av studierna. Sommarlovet har börjat men så mycket som dom bägge missat i plugget tyckte deras föräldrar att den s.k sommarskolan var ett alternativ att ta igen allt de kommit efter med bl.a för att de båda varit mer intresserade av vad som hände på Huset.

Vad faan ska man säga. Jag har inte mycket att snacka om i alla fall säger Mia
Kommer du ihåg vad Kladd Steffes syrra hette replikerade Moa.
Nää och Steffe har väl ändå inget med saken att göra han är ju tillräckligt mobbad ändå.
E de här man går in eller?
Vi ringer väl på då.
De ringer på portknappen och ser tjejen därinne bakom receptionen trycka på något bakom disken gör att släppa in dom.
Hej säger Mia som gått först till luckan.
Receptionisten höjer knappt på de kolsvarta välformade ögonbrynen. Hon tittar nedåt och verkar hålla på med något på mobilen irriterad över att bli störd.
Ok vad vill ni tjejer?
Vi skulle träffa han den långe Jonte hette han väl eller?
Jonte Nygren menar ni. Det var väl först kl tre men jag ringer och hör om han är inne.
Ok tjejer andra dörren till vänster då det står Camilla Olofsson utanför men det ska ni inte bry er om knacka bara på.
Hej säger Moa vi är här nu.
Va bra att ni hittat hit tjejer. Då kanske jag får ställa några frågor,om det går bra.
Det är ingenting ni funderat över sedan sist va?
Nej tyvärr säger de båda i kör. Sedan snackar den svartklädda som heter Mia:
Visst har man väl funderat kring tjejerna i plugget men du vet elever kommer och går
Vissa minns man och andra inte. Det fanns nån tjej som väl var nån klass över vår men
vem hon var är ju oklart. Ingen som vi umgicks med i alla fall.
Och vart skulle hon tagit vägen menar ni?
Nja Hon gick väl ut nian kanske men vi har för oss att hon kanske försvann redan i åttan men det borde väl lärarna kollat upp. Lärarna kommer ju och går dom med. Ingen har nog riktig koll.
Ok vi får väl försöka kolla runt lite mer i ert plugg då. Men nu är det väl förresten sommarlov. jag som trodde att ni skulle slippa några lektioner.
Du har rätt svarar Moa. Vi är ju tvungna att plugga in det vi missat tyvärr. I sommarskolan.
Tack tjejer i alla fall. Ring om ni kommer på någonting mer i alla fall. Tack för hjälpen!

Utanför polishuset säger Mia till Moa : - Vi kanske skulle nämnt Steffe. Hon var väl kanske hans syrra eller? Det känns bara så taskigt att snacka om honom som redan är inblandad i allt som händer i plugget.

Steffe är hemma med farsan nu och morsan är visst hos mostern i Norrtälje.
Han tycker att farsan börjat tulla lite väl mycket på spriten i barskåpet d.v.s i den antika jordgloben som innehåller diverse stärkande drycker.
Steffe visste hur det skulle bli han hade hört samma visa i veckor nu.
Farsan och han hade blivit dödspolare plötsligt och det han skulle säga till polisen tränade de på så fort inte morsan var där. Nästan som någon form av rollspel.
Steffe skulle anmäla sig i receptionen och säga:- Jag skulle anmäla ett brott och sedan hoppas på att bli insläppt. Därefter låtsades farsan vara snut och ställde frågor.
Jaha Vad är det du vill framföra.
Jag har dödat min syrra. Det är hon ni hittade dö nere vid viadukten för några veckor sedan.
Ja döda henne sedan bad jag morsan om hjälp att dumpa henne och babyn.
Morsan och han själv skulle sedan ha forslat iväg de båda med hjälp av bilen som nu stod i garaget. En vit pickup med någon sorts rörmokarlogga på. En bil menad för honom själv när det blev dags för körkort. Bilen hade farsan tagit över från någon oklart vem.
Pappa Hans frågar vidare : - Hur döda du henne?
Jag brotta ner henne och tröck en kudde över hennes feja skulle han svara.
Det var inte meningen att hon skulle sluta andas. Jag ville bara skrämma henne.
Den egentlige mördaren tänkte nu. - Låter det här verkligen trovärdigt?
Han gick fram till spritgloben lyfte på locket och hällde upp en stor wisky. Därefter gick han vidare ut i det stora ljusa köket fram till frysen för att hämta is.
Han började tycka mer och mer synd om sig själv nu.
Vad var det egentligen för straff på att undanhålla information om babyn för myndigheterna. Kanske vore det bättre att säga någonting om att han och frun tänkt berätta men eftersom sonen var pappa till babyn så hade dom inte vetat varken ut eller in.
Hur trovärdigt lät det och var inte skyddande av brottsling också belagt med stränga straff.
Den nya babyn dessutom i Emelies mage. Hur gick det egentligen till vid obduktioner,dna tester,topsning m.m.
Till slut snurrade det bara runt runt i skallen på honom själv.
Nu var det plötsligt inga som han tvelat tro ”smarta” lösningar som höll.
Han var nu ordentligt berusad och sluddrade: - Vi fixar det vi fixar det om och om igen som för att övertyga sig själv.
Förbannade unge, förföra sin egen farsa. Det var så han såg på sin ägodel som han nu mist för alltid.Dottern en förförerska.
Nu slog han sig ner i den svarta snurrfåtöljen närmare jordgloben.
Som tur var skulle Anita hålla sig undan. Han vred stolen fram och åter liksom för att vagga sig själv. Den hopplösa situationen han befann sig i gick inte att göra sig kvitt.
Den undre världen,skurkarna och bedragarna var det dom som skulle bli hans framtida kompanjoner. Hur gjorde man för att fixa sig en falsk identitet egentligen?
Att lägga ut villan till försäljning vore väl försent nu. Allt behövde gå snabbt. Alla som visste något om hans förehavanden måste bort. Steffe,frun och eventuellt också vittnat.
Tur att Steffe höll sig på rummet nu.Kallsvetten pärlade ner över pannan.
Det här är inte mitt fel tänkte han, slog på tv:n och sappade berusat mellan olika kanalerna. Ett stendött äktenskap, en efterbliven son och en dotter som inte gjort annat än bjudit ut sig för honom.Hon hade inte haft rätten att kaxa upp sig det hela var delvis hennes fel. Den ende felfria i sammanhanget tycktes vara Dr Bergenfeldt alltså han själv.
Han som av någon anledning alltid tagit hand om idioter. Nu var det bara mordplanerna som måste sättas i verket fort som ögat. Vad var det för skummisar han måste vända sig till? Gick sådant att googla sig fram till undrade han. Allt var ju möjligt på nätet det hade han själv erfarit.
Steffe hade haft otur. Han hade drabbats av det mesta elände som kunde drabba en tv spelande ungdom. Den redan kutiga ryggen smärtade. Hans kondition kunde liknas vid en 70 årings. Med sin redan dåliga syn hade han också drabbats av s.k. 3D huvudvärk och som inte det räckte fanns det visst något som kallades HAVS.
Hand-arm vibrationer som kunde leda till vita fingrar s.k Raynauds syndrom som gör att fingertopparna vitnar. Han hade hört lärarna snacka om vådan av att sitta inne få d vitaminbrist och alla dessa olika skador som kroppen tog.
Nu satt han sig ner en stund på sin säng med det gröna mjuka överkastet och tillät sig att tänka på Emelie som en gång varit hans syrra.
Kunde verkligen alla dessa mer eller mindre häftiga tv spel verkligen göra honom lyckligare än vad han skulle vara om hon ändå kom tillbaka?
Det var ju ändå tur att farsan ville vara hans polare nu. Han som inte hade några annars.
Det var bara så konstigt alltihop. De hade inte tränat på hans erkännande på ett tag.
Var det inte aktuellt längre undrade han. Han snodde en av farsans och morsans bjudcigg.
Dom hade ändå aldrig några gäster. Det var sommarlov och han ämnade gå bakom huset in i skogen för att smygröka.

Det stora sjukhusets alla fönster reflekterade solen och t.o.m den stora grå betongkolossen såg riktigt inbjudande ut i sommarsolen.
Babyn fanns därinne på en av avdelningarna.
Han låg och gurglade i sin spjälsäng och hade det hur bra som helst på avdelningen för allergiska spädbarn. Det var i alla fall dom som låg inne . De äldre barnen och även ungdomar upp till en viss ålder kom in dagtid för att bli behandlade.
Spädbarnen blev pricktestade för olika ämnen och fick dricka sojamjölk istället för bröstmjölk och välling.
De bar alla tygblöjor och många hade s.k. blöjdermatit med röda irriterade stjärtar.
Småttingarna blev blev smörjda matade och blev kelade med dygnet runt.
Lill Kalle som han nu kallades hade aldrig haft det så bra.
Hans mor var förmodligen den unga kvinnan som mördats. Snacket gick på avdelningen och den lille var nu i centrum för allas omsorger. Hade mamman levt med någon partner. Vem var pappan? Släkten? Allt detta var höljt i dunkel. Sanna,en brunhårig brunögd tjej med hästsvans i35 års åldern hade länge försökt att bli gravid med sin Tomas men det skulle visa sig vara omöjligt p.g.a. hans spermier men det pratade de inte om eftersom båda hon och han var mycket ledsna över detta. Däremot hade väl frågan om adoption varit på tapeten. Sanna hade ansvar för en av babyboxarna vilket innebar att hon skötte
tre små rum och ett inglasat skötrum med tillhörande hall.
I skötrummet badades smörjdes och byttes tygblöjor på barnen.
En del behövde behandling för hårbotten och bar små tubgasmössor för att inte kladda ner. Ett lila ämne kallat gentiana violett penslade man på deras röda små stjärtar.
Sanna älskade sitt jobb med de små krabaterna. Hon och Tomas hade länge försökt att få barn så hon tittade längtansfullt in i lill Kalles små pigga blå ögon
Hur gick det hela till egentligen om ingen hörde av sig angående Kalle.
Skulle hon behöva fråga? Behövde i alla fall diskutera med Tomas och avdelningsansvarig.
Hon hade ingen aning om hur sådana här ärenden sköttes. De hade dock diskuterat om att ansöka om adoption tidigare.
Hon tog upp lill Kalle i famnen och kände sig genast som en småbarnsmamma.
De såg på varandra och visst var det väl som om han log. Eller var det bara lite magknip.
Han är rätt lik Tomas också med sina små pigga blå ögon. Hon skulle i alla fall ta mod till sig och undersöka saken. Adoption alltså.


Efter den egna sjukskrivningen som hon mestadels tillbringat hos systern i Norrtälje hade hon blivit tvungen att återigen gå tillbaks till jobbet men det hade funkat dåligt.
Gång efter annan hade hon fått rusa in på toaletten med panikångestattacker och gråtit så
att hela kroppen hela kroppen skakat.
Till sist blev hon tvungen att hitta på en ursäkt för att slippa. Hon hade skyllt på yrsel dimseende m.m. och sagt till avdelningssköterskan att hon måsta åka hem.
Viola hade oroligt tittat på henne och frågat: - Är det något jag kan hjälpa till med. Hur är det fatt med dig?. Sedan hade hon gått in i personalomklädningsrummet och plockat ut väskan ur skåpet. I väskan hade hon också gömt autoinjektorn och den dödliga dosen morfin och flytande morfin tillräckligt starkt för att ha ihjäl ett nötkreatur med eller närmare bestämt ett svin. Ett riktigt svin.
Utanför det stora vita konvalecenthemmet som en gång varit ett sanatorium bredde det gröna gräset ut sig i sluttningen ner mot stora vägen och busshållplatsen . Odlade lupiner i mängder sommarblommor och doftande syrenbuskar alldeles för vackert för att återspegla det hat hon nu kände. Hennes enda tanke var att en gång i framtiden få komma till sin dotter som hon svikit så utan att ens fatta. Emelie lilla Emelie min flicka.
Hon skulle definitivt ha ihjäl den djävulen om det också skulle bli hennes sista kall i livet.
Han kunde lika gärna få somna in i sina egna spyor. Ingen skulle väl klandra henne.
Inte ens Steffe. Han skulle få det betydligt mycket bättre på en annan plats än i det gigantiskt stora vita ogästvänliga huset på kullen.
Vad som hände med henne själv spelade inte längre någon roll. Även om hon skulle hamna på samma plats där Emelie borde vara nu. I himmelriket med gator av guld.
Tröstade hon sig själv med.Den ljumma vinden smekte hennes kind som tröst och hon tänkte. Det jag kommer sakna mest är nog vatten där på andra sidan. Hon kisade ner mot sjön och fick skynda sig ner mot bussen.

Camilla Olofsson tyckte att det hela började likna en mardröm.
Likets kropp var på RMV för påseende. En rättsodontolog skulle röntga det unga likets tänder. Kanske gick det att få svaret den vägen genom att undersöka rtg plåtar på kvinnor i samma ålder om hon nu varit på folktandvården och blivit röntgad .
Hon borde ju ha varit hos tandläkaren överhuvudtaget.
Hos tandläkarinstitutet hade man dock inte hittat jämförbara röntgenbilder.
Dna prover var tagna på kvinnan och barnet och deras kläder var tillvaratagna .
Några veckor skulle kvinnan vara kvar innan polisen fick ge sin tillåtelse att begrava henne. Fallet skulle därefter inte avskrivas men få en lägre prioritet. Det hände väl ibland att man av någon slump även efter begravningen lyckas fastställa mördarens identitet då man alltid sparade kläder röntgenbilder och dna för matchning vid senare tillfälle .
Hon hade läst ett uttalande av den kände kriminologen i kvällspressen där han ofta uttalade sig det löd såhär: - Det är sällsynt att man skyfflar ner kroppar i jorden utan att man känner till identiteten. Men idag är läget sådant att man har bättre koll på nötkreatur än människor. Dessa måste man ju åtminstone märka och registrera.
Det Camilla inte vet är att det sitter en pedofil och mördare på en annan plats och liksom henne bläddrar i kvällsblaskan. Han är långt ifrån lugn men artikeln väcker ändå visst hopp. Vad han däremot inte vet om är hustruns mordiska planer.
Han trodde att det var han och inte hon som skulle sätta planen i verket och helst så fort som möjligt innan hon blev för blödig och missmodig. Risken var ju att hon skulle tjalla vilket han väl ändå inte på allvar trodde. Skymningen föll över husen på höjden och han hade sin läkarväska fylld med smått och gott för den eviga sömnen.
Len i rösten skulle han välkomna henne hem och när hon invaggats i falsk trygghet skulle han preparera hennes kvällste med någonting som skulle förpassa henne till den eviga sömnen. Han orkade helt enkelt inte med hennes anklagande utstrålning längre . Bara hon nu drack det förbannade kvällsteet som hon brukade. Steffe fick bli en senare fråga.
Han skulle inte störa i alla fall det var ett som var säkert fast på rummet instängd med sina älskade spel i vanlig ordning.
Falskt pass och leg hade inte heller varit så svårt att fixa som han föreställt sig. Lite efterfrågningar bara så hade det fixat sig.
Läkarleg och diverse intyg och omdömen var heller inga problem att fixa till med lite fantasi och hjälp.
En sista minuten resa med flyg och sedan bränna ner det som var kvar av hans gamla liv.
Steffe, Anita och hela djävla gigantiska mexivillan.
Babyn fanns ju därute någonstans och skulle föra hans perfekta gener vidare.
I en annan mer tillåtande kultur skulle han kunna släppa sina naturliga drifter fria.
Varför förstod ingen honom här i landet som tyckte homosexualitet var en naturlig sak.
De fick t.o.m. adoptera medan han själv skulle skuldbeläggas för sina ”naturliga” drifter.

Mariana var nu ledig i två dagar efter ett antal intensiva nattpass och var i gång med att trycka ner pelargoner,pense´er och små´blå lubeliaplantor i sina balkonglådor.
Missy njöt ute på balkongen och den röda fällbara solstolen väntade henne.
Angela skulle komma på besök imorgon och de två skulle ta en tur till ett av de närliggande fritidsområdena i kommunen.
Skärgården i all ära men det finns många härliga ställen även här i hemorten.
Hon var en riktig lokalpatriot som gärna berättade för alla om hur hon stormtrivdes i
hemkommunen som innehöll allt man kunde önska sig.
Systern köpte väl inte riktigt den beskrivningen som själv pendlade mellan stan och sin älskade skärgårdsö. hon tyckte Huddinge låg lite väl långt ifrån stan trots att det tog en kvart med pendeltåget.
Mariana gick till kylen tog fram ost,salami och smör samt ett par frallor som hon köpt hos ”bagarn” som höll till i en lokal nära hennes bostad. Konstigt att det fortfarande gick att driva bageriet som låg så avsides till men det var väl bara en tidsfråga innan man fick lägga ner kanske. En lyx var det i alla fall med färskt bröd. Ett stort gal apelsinsaft hällde hon upp åt och släppte ner lite is i glaset. En härlig stund på balkongen i solen och sedan
ut och gå. Kanske upp mot Stenhöjden. Hon hade svårt att släppa tanken på sitt ”fynd”
intill viadukten.

Hans var hemma när Anita kom in genom dörren. Halvfull raglade han omkring.
Hon gick in i badrummet såg sig själv i spegeln och tänkte. Det här blir en lätt match.
Han kommer halvsova i soffan när kvällen kommer och då ska den djävulen få känna på sitt sista stick. Hennes omhändertagande sida var som bortblåst.
Man kan inte skydda en vuxen människa år efter år. Någonting var riktigt fel med den mannen. Inte hennes man som hon tidigare tänkt nej han hade degraderats till absolut
noll och ingenting på mycket kort tid i hennes ögon.


Hon stack in näsan i Steffes rum sa hej lite snabbt för att inte störa då han knappt bemödade sig med att titta upp från tv spelet.

Frågan var nu bara om hon skulle ta sitt straff. Eller sitt liv.
Steffe skulle drabbas oavsett men hon såg det nu som om han säkerligen skulle få det bättre någon annan stans än här.
Hon hade hört talas om s.k. utvidgade självmord då en oftast mycket deprimerad person
tar livet av hela sin familj för att man i sin depression trott att det är det bästa alternativet för alla att slippa leva. När allt ändå är ett rent helvete här på jorden.
Hur var det nu? Visst obducerade man alltid döda och skulle väl då också se att Hans hade somnat in efter injektion av alltför höga doser läkemedel.

Dömd för mord eller i alla fall skyddande av brottsling då hon inte efterlyst dottern eller efterforskat vart hon tagit vägen. Skyddande av mördaren och pedofilen d.v.s. hennes f.d man. The one and only Hans Bergenfeldt tänkte hon som om det hela varit någon sorts show. : - Here comes Anita whith her one and only doctor and husband ta ta ta raaaa…
Hon skulle ha ögonen på honom ikväll så att han inte skulle hitta på något djävulskap mot någon innan han blev tyst för gott.

Mariana hade solat färdigt . Ingen ide att sitta för länge utan keps och tröja på jag blir ju bara bränd ändå bäst att ta det i etapper. Detta med solandet.
Hon gick in och stängde balkongdörren. Vågade inte ha den öppen nu när hon skulle ut och promenera. Cykeln fick stå . Det var bara jobbigt att leda den i den branta backen upp mot stenhöjden.

I den 27 gradiga värmen knallade hon på i rask takt. Väl uppför backen stannade hon och pustade ut en liten stund. nedanför det s.k. svampriken ett område med radhus alla brunmålade.alla vägarna i riket bar olika svampnamn champinjonvägen, kantarellstigen, bläcksvampsvägen o.s.v..
När hon passerat de lådliknande radhusen kom hon upp på ytterligare höjd den s.k. lyxhyllan med alla dom mest vräkiga husen. Två av husen såg likadana ut och låg bredvid varandra med cederträd som reliefer tryckta på stenfasaderna . Det var inget tvivel om invånarnas identitet då Cederträdet har ett enormt symbolvärde för libaneser. Cedrarna syns ju också överallt i Libanon på flaggan i pass och på mynt bl.a.
Tvillinghusen som de kallades var båda mycket pampiga och hade en stor utomhuspool emellan sig. Hon fortsatte vidare upp på Soppvägen och vandrade på stigen bakom en vit gigantisk mexitegelvilla också den med pool på baksidan i ett av rummen var rullgardinen nerdragen och man anade att någon därinne spelade tv spel då grönt ljus pulserade genom mörkläggningsgardinen.
Klockan började närma sig sex på kvällen och Mariana tänkte bara gå varvet runt området för att sedan eventuellt sätta sig och äta en pizza i centrum på den bästa pizzerian enligt hennes tycke. För det mesta åt hon lite mindre fet mat men ibland var det gott med snabbmat. Dessutom var det inte så lockande att gå hem denna sommarkväll lite sorl runt omkring henne skulle räcka för att få henne och känna sig lite mindre solo. Det var lagom för imorgon kom ju syrran och de brukade ju kunna underhålla varandra. Angela skulle också sova över som grädde på moset så då kunde dom snacka halva natten och ägna sig åt undersökande verksamhet på gogle facebook och insta. Mest handade deras intressen om film kändisar och vart deras egna gamla uppväxt kompisar tagit vägen.
Var hon gift,hade han barn bor dom kvar i hammarbyhöjden o.s.v. .
Hon anade ännu inget av vad natten skulle ha i sitt sköte och vem som skulle komma att delge henne den avskyvärda nyheten.
På pizzerians uteservering var det trångt och hon blev tvungen att fråga en av gästerna om platsen mittemot hans var ledig. Det var den. Han var också ledig efter ett spräckt långvarigt förhållande visade det sig och även att samtalet flöt på obehindrat mellan dem båda. De skulle komma att ses igen vid tillfälle någon annan kväll då det skulle kännas skönt att inte äta sin middag solo. Det lovade dom varandra. han hette Vincent och de växlade mobil nummer med varandra. Det här var något att sladdra med syrran om.
Hon som var mer orolig över sin lilla systers ensamhet och isolering än Mariana själv.

Hans var visserligen påstruken men ändå len i rösten gentemot henne.
Det gjorde henne alltid lite sentimental.
Vid de tillfällen han kostade på henne den lyxen att för en gångs skull umgås med den sidan av honom som var trevlig och lättsam.
Typiskt att han ska smöra och gå på just ikväll när min plan ska sättas i verket.
När hon såg Emelies ljusa klara blick,ljusa hår och tunna flik gestalt framför sig svartnade det dock betydligt inombords. Hon hade lovat sig själv detta nu.
Han skulle bort helt enkelt. Det skulle visa sig att han just den här kvällen hade tillagat en
utmärkt köttgryta till dem båda . Instängda Steffe fick vara . Han var nu så spelberoende att han skulle bli galen av att lämna pojkrummet på kommando ändå och tur var väl kanske detta.
De skulle sätta på tv:n sätta sig i den svarta skinnsoffan. Hon skulle ta ett glas vitt vin.
Han skulle säkert hälla upp grogg på grogg till sig själv. Då skulle hon sätta autoinjektorn med morfinet i låret på honom och låtsas att hon på något sätt ramlat över honom.
Så packad som han varit på senare tid skulle det inte bli några problem trodde hon.
Hans Bergenfeldt hade nu bestämt sig för hur mordet på hans hustru skulle gå till.
Han som haft så mycket tillgång till dödlig dos av läkemedel av olika slag hade nu preparerat deras sista måltid ihop.
Drogen var nerblandad i hennes mat som han själv lade upp på tallrik. Även om hon inte åt allt skulle det räcka att ta kål på en oxe med ändå.
Flyget till sig själv hade han bokat under falsk identitet. Allt sådant hade varit mycket enklare än vad han trott. Den falska identiteten. Fejkade läkarlegitimationen. Allt.
Han hade väskan packad i garderoben. När frun sedan däckade skulle han låsa in Steffe på rummet och sätta huset i brand med bensin indränkta trasors hjälp.
Ett morgontidigt flyg från Skavsta var bokat . Han skulle ta sig hela vägen dit med taxi vilket troligen skulle bli dyrt som attan. Det var det värt. Glömskan av det gamla och intresset för det nya livet som skulle bli hans hade börjat vakna.

Det Mariana inte visste var att Steffe kände till hennes adress. Efter att han hjälpt farsan dumpa babyn för att som han sa farsan: -Den skulle bli hittad oroa dig inte.

Själv hade farsan sedan burit Emelie en bit bort och hafsigt täckt över henne med grenar han haft med sig granruskor björkris m.m.uppifrån Stenhöjden. Han hade sett henne komma cyklande och stött på henne ett antal gånger utanför teknikmagasinet i centrum.
Han hade inte berättat för farsan men tänkt att det var bra att kunna kontakta vittnet om det skulle bli aktuellt. Steffe var annorlunda men inte ointelligent. Han hade en intuitiv känsla för vad som i vissa fall borde göras.


Steffe var i sitt rum som alltid. En obehaglig känsla hade smugit sig in i hans spelvärld.
Varför var det så tyst därute?. Bara tv:n som surrade.
Anita hade inmundigat sin sista måltid kände sig lite yr i huvudet,trött och mådde illa.
Något hon ändå hann tänka var att hennes eländige man inte skulle komma undan sin dom. Han låg som en utslagen fyllerist med huvudet hängande över soffkanten. Hon vinglade in i badrummet där hon hängt väskan. Tog upp autoinjektorn och gick med bestämda men vingliga steg mot soffan. Nu gäller det hann hon tänka . Hon trodde att det skulle funka att trycka sprutan genom hans tunna sommarbyxor vilket det också gjorde. han kved till för att sedan somna in. Sorry var det sista Anita sa innan hon vinglade till den andra svarta tresitssoffan där hon sjönk ihop som en ballong luften gått ur.
Nu låg dom alltså där båda två i varsin soffa . Utslagna för alltid..

När Steffe äntligen kom sig för med att resa sig från stolen öppna dörren till stora rummet var klockan 22.00. Det var ju sommarlov.
Tystnaden bredde ut sig och han möttes av en syn som förbryllade honom .
Så här brukade det inte vara. Farsan brukade ibland ligga utslagen i soffan men inte morsan som antingen inte var hemma alls eller låg nedsövd i sin säng .
Hon använde både sömntabletter och lugnande tabletter till vardags.
Han gick fram till först den ena sedan den andra försökte ruska skaka och till sist örfila de bägge. Ingen av de båda visade livstecken.
Det är ingen ide . Inget att riva upp himmel och jord för bara ytterligare några att sörja.
Nu skulle det väl antagligen bli snack om den där ungdomsvårdsskolan som det snackats så mycket om titt som tätt.
Snutens frågor skulle bli lättare att svara på. Alla utom han själv hade somnat in för gott
Det kunde inga tv spel i världen ändra på.
Nu skulle det väl vara läge att uppsöka det där vittnet han sparat till ett senare tillfälle som han anat skulle komma.
Han undrade om hennes port skulle vara låst. Dagen hade varit varm men nu var det lite kyligare ute och klockan hade hunnit bli 23.00.
I lugn takt promenerade han ner mot centrum förbi de libanesiska husen och vidare ner för backen med de bruna fyrkantiga radhusen. Det doftade inte så starkt längre från syrenerna. Det var liksom som sommaren hade försvunnit.
Han hade ett märkligt sätt att sörja på Steffe. Ett eget sätt som bara tillhörde honom.
Han var nu nästan framme vid Marianas gulbeiga 60-tals hus.
På andra våningen såg han hennes blomlådor. Det var dit han var på väg.
Porten var illa stängd så han slapp ropa och kasta sten.
Undrar om hon sover hann han tänka innan han plingade på dörren. Mariana var hemma och han kunde pusta ut.
Hej sade hon frågande.
Hej sa Stefan. Visst var det du som hittade min syster under högen och hennes baby.
Det sade han mer som ett konstaterande än en fråga.
Skulle du kunna hjälpa mig jag är ensam kvar nu.
Vad säger du vad är det som hänt ?
Dom är döda allihop. Morsan ligger i den ena soffan och morsan i den andra.
Du kan lägga dig och vila grabben så länge. Så fixar vi det här du och jag.
Lägg dig i soffan så länge och vila. Här har du en kudde.
Mariana undrade om Camilla Olofsson skulle svara men det var nog bäst att ringa henne direkt.
Hej Mariana. Är det något som hänt?
Ursäkta att jag ringer så sent men du sade att jag kunde ringa när som helst vid behov och nu kan man verkligen säga att det finns behov.
En kille som heter Stefan ligger här och vilar i min soffa. Han är ensam nu . Ni behöver skicka polis och ambulans till stora vita mexivillan där uppe på Stenhöjden och planera för att ta om hand en 14 årig kille.
Jag tar hand om det här svarade kriminalinspektör Camilla Olofsson. Vänta där.
I vilket skick är grabben?
Svårt att säga just nu vilar han sig och ser nästan ut att vara på väg att knoppa in. Han är väl utmattad av det hela kan jag tänka. Steffe såg ut att ha somnat i Marianas soffa och hon skulle vaka över honom ännu några timmar. Balkongdörren stod öppen och Missy nosade på den sena gästen.
Ibland löser sig saker av sig själva. På bättre eller sämre sätt. Löser sig gör det alltid.
Mariana tänkte på den unga pojken i soffan och hur annorlunda han verkade.
Men sorgen är personlig och Stefan hade ett märkligt sätt att vara på .
Det var något hon hade förrått redan på den korta tid de hade haft tillsammans.
Hon önskade honom all lycka i framtiden.
Kanske skulle han en gång också få återse den lilla babyn som nu togs om hand av sin nya mamma och pappa.
Sanna barnsköterskan på sjukhuset hade nu fått äran att adoptera lill Kalle tillsvidare då ingen släkt ännu dykt upp och gjort anspråk på den lille.
Anitas syster var den enda släktingen som skulle kunna tänkas göra detta och det var knappast troligt.
Stefan skulle också hitta till ett nytt hem så småningom.

Mitt intresse för att skriva, läsa vad andra skriver och delge mitt eget skrivande till likasinnade är stort. Därför blev jag också intresserad av novell. nu
Lottie Ålhed är medlem sedan 2018 Lottie Ålhed har 70 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Christoffer Andersson