I hans Armar

Jag vågade inte titta vad graviditetstestet visade, jag och Elias hade ju trots allt hållt ihop i snart 2 år nu men var vi redo för att ta hand om ett barn? Jag öppnade ögonen och testet var positivt. Jag blev stum och vände blicken ner mot magen, smekte den försiktigt och fantiserade om hur ett liv bildades där inne. Det kändes så coolt, men skrämmande på samma gång. Jag sa ju till Elias att vi inte skulle ligga med varandra då förra veckan när jag hade missat att käka pillrena. Men han är oemotståndlig.

Jag och Elias blev tillsammans sista året på gymnasiet då vi träffats på skolbalen. Det slog gnistror om oss direkt, han var en underbar kille med ett hjärta av guld. Läcker, lång och ståtlig. Blond med klarblå oskyldiga ögon. För ett år sedan flyttade vi ihop i en liten lägenhet utanför stan, vi har trivts bra tillsammans och till och med pratat om att gifta oss. Men bäbisar, det har aldrig kommit på tal. Jag var hejdlöst kär, fortfarande och jag visste att denna bebis kom till utav ren kärlek och inte av misstag. Men ändå visste jag ju att hela tillvaron skulle bli omkastad om ett litet pyre kom till världen. Jag var tvungen att berätta för Elias.

Sent på natten, som vanligt kom Elias hem. Han jobbade ofta över på hans kontor, det var jämt så mycket pappersarbete sa han. När han lade sig bredvid mig i sängen var han trött och irriterad, alltså inte på humör för att höra att han skulle bli pappa. Det fick vänta. Han somnade sött och jag smekte hans blonda slingor i nacken och kurrade in mig mot hans gosiga kropp, han luktade så gott. På morgondagen var det midsommarafton och vi skulle på fest hos min bästa kompis, Thea.

Vi gick upp sent nästa morgon, tog en lång frukost ute på balkongen och jag passade på att konfrontera Elias en smula om hans kärlek gentemot mig.
- Älskling .. har du funderat någonting mer över giftermålet? Sa jag och log brett.
Elias greppade tag om min haka och kysste mig djupt.
- Julia. Det är väl klart, men du vet att det är mannen som friar.. och den som väntar på någonting gott...
Jag skrattade och njöt bara utav åsynen av min underbara pojkvän.
Vi fixade iordning oss inför eftermiddagen, jag drog på mig en kort vit klänning och prydde höften med ett sidenband. Nu var det kanske sista gången på länge jag kunde ha den lilla klänningen. Jag plattade det platinblonda håret och sminkade mig extra fint. Midsommar är det bara en gång om året trots allt.
Festen skulle hållas på Theas sommarställe så vi tog bussen in , där efter hämtade Thea upp oss. Det var drag på landet, massor av folk. Det blev äkta svensk midsommarmat, dans kring midsommarstången och såklart en hel del drickande. Jag som annars brukade gå under namnet festprissen drack inte en enda procent alkohol under kvällen, jag blev ifrågasatt men svarade naturligtvis inte att jag var på smällen, utan att jag inte mådde så bra. Elias var full som ett ägg och hängde med alla andra för att ta det traditionella natt näck badet. Jag stannade kvar uppe vid stugan tillsammans med Filip, en nära kompis till Elias. Vi pratade en hel del, jag hade aldrig sett människan förut men han visade sig vara Elias bästa barndomsvän fast han bodde i samma stad.
- Jaha så hur är det mellan dig och Elli då? Frågade Filip och drog fingrarna genom sitt mörka rufs.
- Det är faktiskt toppen, har stora planer för framtiden och han är verkligen underbar, sa jag överglatt.
Filip log halvt och tittade ner. Han verkade nästan förvånad över mitt svar.
- Vadå, låter det inte likt Elias? Frågade jag häpet
- Jag vet inte. Det är bra att han är lycklig med en fin tjej... men Julia. Du måste passa dig, han kan såra dig så lätt... Jag måste dra mig hemmåt nu. Vi ses väl.
Han försvann bort och jag satt kvar, förvirrad. Vad skulle jag passa mig för? Det där var väl antagligen några tonårsfasoner Elias haft. Då var ju nästan alla sånna som tog lite tjejer hit och dit. Jag gick neråt sjön för att hämta Elias, han kunde knappt stå på benen och som vanligt när han är drällfull ska han ösa fina komplimanger över mig, och berätta hur mycket han älskar mig. En alkoholluktande flummig vinglande pojkvän som snackar sådär blir man inte särskilt smickrad av. Vi kom hem efter ett tag och lade oss för att sova, jag bäddade ner Elias och han somnade direkt. Jag bestämde mig för att smsa Filip och bestämma träff med honom, jag ville höra vad det var med Elias, jag blev så orolig om det var någonting allvarligt. Speciellt nu när jag var med barn.

Filips nummer hade hängt på kylskåpet i evigheter, jag smsade en förfrågan om att träffas imorgon för att talas vid. Jag fick svar snabbt om att det var okej.
Den natten sov jag dåligt och var så nervös över hur Elias skulle reagera på att han skulle bli pappa.

Jag tog en kaffe tillsammans med Filip och han var så märklig, rörde runt med skeden flera varv än nödvändigt, grävde i plånboken och harklade sig.
- Filip.. kan du säga vad fan det är frågan om? Du kommer på festen och säger till mig att jag ska passa mig för min blivande man och den blivande pappan ..
Filip tittade rakt på mig.
- Är du med barn?
- Ja. Sa jag bestämt.
- Ne men du , det där var ingenting, det var bara när han var yngre som han sprang emellan massa tjejer, ville bara att han inte skulle svika dig. That’s it.
Jag såg på Filip, hur han ljög mig rakt i ansiktet, hans rädsla att inte se hur jag skulle bli sårad av det han just skulle berätta.
Jag drog tag i hans kavajärm och sa med skarp röst
- du berättar vad det är. Nu. Jag kommer ändå få reda på det förr eller senare. Berättar du inte kommer jag ringa dig tills du gör det.
Filip blev allvarlig och började berätta.
- Elias är inte den du tror. Ända sedan högstadiet har han hållt på Julia. Det går inte leva tillsammans med en sån person som honom, den han är, det går inte.
Jag blev som förstelnad, och förvirrad.
- Vad är han?
- Han är en sexmissbrukare.
Jag vred på huvudet, kunde inte få in orden i huvudet, vad Filip just sagt var bara någonting han fått för sig. Sexmissbrukare? Ja jo visst, den ända Elias satt på var ju för bövulen mig!
- Jag är hans bästa vän Julia. Jag vet allting om honom. När han kommer hem sent om nätterna då jobbar han inte, han har sex! Med flera olika kvinnor varje dag. När han var på affärsresa i Malmö låg han med över 10 tjejer den helgen. Det är sjukt. Han har ett beroende, när han väl börjat ha sex kan han inte sluta.
Jag blev helt stum. Mina ögon blev alldeles suddiga och de fylldes av tårar. Jag kände att jag fick en attack, av ångest och svikelse. Jag tröck händerna i mot munnen, försökte hindra gråten att komma.
- Jag var tvungen att berätta Julia, han skulle fortsatt annars och du skulle märkt det så småningom. Han är en underbar person, men det där är något sjukt han håller på med, han behöver hjälp.
- JAG BÄR HANS JÄVLA BARN! Skrek jag så att alla på caféet vände huvudena emot oss.
- vi har varit tillsammans i 2 år.. och nu... när jag är på smällen.. då väljer du att berätta?! Sa jag och tårarna rann längst med kinderna.
Filip skämdes och man såg hur nervös han var, rädd och besvärad.
- jag visste inte att du... var gravid Julia. Jag har inte träffat dig förr än nu...
Jag kände hur hela min framtid, hela mitt liv bara sprack, hur hela den fina bubblan jag byggt upp av kärlek och glädje gick hål på. Jag sprang från caféet, var snart hemma och Elias var uppe. Bakom min ilska och gråt i ögonen såg jag hur han dukat en middag för två, vin och rosor. Och mitt på bordet stod en liten ask. Hur hade han mage att ens fundera på att gifta sig med mig, det svinet!
- Men älskling.. vad är...
- Ditt svin! Ditt äckliga jävla svin! Hur kunde du? Hur kan du?! Skrek jag under all gråt, jag slog på honom, hårt, sparkade. Elias tog tag i mig, hindrade mig från att slå.
- Filip berättade allting! Du sa att du älskade mig! Elias... du sa... du ... jag kunde inte prata längre. Jag var så arg, så sviken och så förkrossad på en och samma gång.
Elias sjönk ihop som en säck på golvet, han grät han också.
- Julia... jag har alltid haft det problemet, du måste förstå att det är inga känslor inblandade i det, det handlar bara om sex..och..
Jag fick kraft igen.
- Så jag duger inte?! Du måste knulla med andra för att bli nöjd? Här har du gått och låtsats älska mig och gett mig de finaste framtidsdrömmarna, som nu inte finns längre!
Inga känslor inblandade? Nähä, vad fan ska jag tro när du sätter på andra tjejer och här hemma går jag och väntar på att du ska komma hem på natten och ge mig lite kärlek. Men du jobbar inte! Du är med andra kvinnor! Skrek jag till Elias som satt och bet sig på läpparna.
- Jag älskar dig Julia. Du måste lyssna på mig. Jag ska söka hjälp. Det där är en sjukdom , någonting sjukt. Allt ska bli bra.
- Hur ska det bli bra Elias? Jag bär för i helvete ditt barn.
Allt blev tyst. Elias blev tyst och satt stirrande och glodde på min mage.
- Men hur Elias.. hur ska det kunna bli bra? När du har svikit mig. Vi skulle gifta oss... vi skulle ha barn.. vi skulle ha ett sånt bra liv.. varför?! Jag grät som aldrig förr och ville inte att det skulle vara sant. – Jag älskar ju dig.. varför..du är en sexmissbrukare, hur fan ska det gå?
Elias visste inte vad han skulle ta sig till utan bara tittade. Han satt där, ångerfull det svinet. Trots allt det han gjort älskade jag honom, jag var så kär, jag såg bara honom i min framtid. En sexmissbrukare.

Ett år senare.
Jag smekte det lilla huvudet, blondt fjunhår. Lilla Wilma var 3 månader nu. Jag var så glad, så lycklig. Det hade varit jobbigt, omständigt och mycket kämpande det senaste året. Jag kände de varma stora händerna kring min mage, det stubbiga skägget emot min hals. Jag vände mig om och kysste honom, min Elias. Ibland är det bara att glömma, förlåta och gå vidare. Han var den enda för mig, jag visste att han var underbar, hans ’sjukdom’ var en annan sida som jag alltid skulle bära med mig med ilska, men med månader av hjälp och psykologer och tid för oss själva blev allt normalt igen. Det gick bara inte att vända honom ryggen. Jag visste att jag var den enda för honom. Den han gav kärlek och inte bara lust. Ringen på fingret glimmade så fint och i min famn låg vårat kärleksbarn. Ibland lönar det sig att förlåta.


Av Nathalie.
14 juli 2007

Skriven av: naatta