I panikens ögonblick- allt för kärleks skull

En månad före det hände:

16 Oktober 2000
Hej dagbok! Jag gillar honom verkligen... Alla säger att han gillar mig och att han tittar på mig så fort han får chansen och jag hoppas verkligen det förhåller sig så. Jag är så trött, klockan är bara åtta på kvällen men imorgon ska vi ju till nöjesparken och för att vara pigg måste jag gå och lägga mig tidigt.
Det går bra eftersom jag ändå är så trött.
Jane sa att hon hörde från Alexa som hade hört från Jessica som är Johnnies tvillingsyster att han också ska till nöjesparken så jag hoppas på att vi stöter ihop där.
Åååå, Boby Strong, vart är du när kommer du och hämtar mig? Förstår han inte av alla de blickar JAG gett honom att jag gillar honom. Å andra sidan frågade Jackob, hans näst bästa bästis om jag ville bli Jackobs flickvän och jag gillar ju Jackob så jag vet faktiskt inte. Men jag är bara femton så jag behöver ju inte veta allting. Än.
Han är ju inte typen jag skulle gifta mig med. Jackob alltså.
Jag är ju så kär i Sebbe. Jag gillar honom. Jättemycket.
Men Sarah säger att jag ska säga ' ja ' till Jackob. Jag får väl se hur jag gör.

DÅ DET HÄNDE:
'' Ååå vad söta ni är tillsammans, du är en sådan lyckost! '' påstod Caroline Slevers när jag promenerade in i skolgården efter att ha vinkat hejdå åt Jackob, min pojkvän.
'' Tack, '' sa jag uttrycklöst. '' Vem är borta idag? ''
Jag är ordningsman och dessutom vill fröken att jag assistentar henne så jag var den som skrev upp vilka som var sjuka eller försenade.
'' Sarah Loive och Catherine Shouvers. A juste, och så Ollie Coverett. ''
Jag stelnade till vid hans namn.
'' Igen? Han har varit borta typ hela veckan. ''
'' Aaa, meh varför så intresserad? '' sa Caroline. '' Du har juh Jackob nuhh, du är väl fortfarande inte kär i Ollie vah? ''
'' Vem är kär i Ollie? '' frågade Hannamaria, Carolines bästis.
'' Ingen, '' sa Caroline. '' Men Aliana är jättekär i Jackob, dem vah juh jättegulliga tillsammans. A justä Hannamaria, jag har feest på Lörda om du kommer. Schysta? ''
'' Aaaa, då ska vi ju... '' började Hannamaria men jag stannade inte kvar för att lyssna utan satte mig på min plats.
Sen kom Jackob in och när han kom fram till mig och gav mig en kyss så busvisslade alla.
Jag undrade när de skulle växa upp egentligen!
Jag återgäldade motvilligt pussen och försökte koncentrera mig på vad Rebecca Keyes och Loretta Shawen pratade om framför mig.
Då kom fröken Malias in och bad oss sätta oss ner och så började hon tala om tråkiga additioner och subtraktioner.
'' Aliana, vad är sexhundra miljoner dividerat med fyra negativ multiplicerat med pi? ''
Så trodde jag i alla fall att hon sa.
Orättvist att hon valde just mig! Både Rebecca och Loretta hade ju händerna uppe.
'' Jag... '' började jag när ett hårt skott hördes.
PANG!
Jag hoppade till och såg mig om, livsrädd över ljudet.
'' Ah men guud, vad jag blev... '' började Hannamaria.
Hon hann inget mera säga! Ett till skott avlöstes!
Fröken Malias föll till govlet!
Som på given signal började stolar skramla och alla flickor skrek och alla pojkar var vettskrämda. Det var vi alla.
Vart kom ljudet ifrån? Vad hade hänt?
Ett högt skrik fick oss att vända oss, Claire Frowes stod och pekade på vår lärarinna, ett skott på magen och två på benen.
'' Hon är död! '' skrek Caroline. '' Hjälp! ''
Rebecca och Loretta hade redan ringt 112 men vi andra rusade omkring.
'' Han är ju där ute! '' sa Mattias. '' Vad ska vi göra? ''
'' Vi hoppar ut från fönstret! '' sa Hannamaria.
'' Det går inte! Alla fönster i skolan är stängda och går inte att öppna, '' grät Rebecca. '' Vi kommer att dö! ''
Jesse och Ellen började slå sönder fönstret men glaset var för tjockt och bakom glaset fanns ett tjockt plast.
'' Hallååå-åå! Vår klassrum är det enda rum man kan öppna fönstrena! Kom igen! '
Caroline knuffade undan Jesse i vildaste panik och slet upp fönstren och slängde sig ut. Jag försökte också, men alla var panikslagna och trände sig före.
'' Kom nu da Lia! '' skrek Hannamaria.
Jag förmodligen dök ut, darrande av skräck.
Vem var det som gjort såhär?
'' Fröken Malias då? '' sa jag och andades tungt.
'' Polisen tar hand om henne! '' skrek Hannamaria. '' Guuud, vad jag är rädd! Kom! Vi springer och gömmer oss! ''
Å, så gärna jag ville springa efter dem, gömma mig och bara stanna där tills polisen kom, men mina ben ville inte lyda och min hjärna visste att jag måste försöka rädda alla mina skolkamrater och lärarinnor som var därinne.
Beslutsamt kastade jg mig mot huvuddörren igen.
'' Lia! Neeeej! '' skrek Hannamaria och några till efter mig, högst hojtade alla killar. Jackob!
Han följde efter mig och fick fatt i min hand.
'' Du kommer bli dödad, Lia, personen, eller personer, har pistol! Du kommer inte klara dig! ''
'' Skit samma! '' grät jag. '' Jag... Måste! ''
Jag slet upp dörren och kämpade för livet för att komma loss ur Jackobs grepp vilket ledde till att jag snubblade och landade på ansiktet. Jag kände blodet rinna men hejdade mig inte för att tänka närmare på det.
Skolhuset var i närmaste panik, de slog igen dörrarna eftersom ingen hade nyckel och det låg massor med människor på golven.
Jag ville bara blunda och vakna och upptäcka att det var en mardröm men jag fortsatte.
'' Ut ur dörren! '' skrek jag.
'' Hjälp, '' flämtade någon som låg på golvet. det var Leona Spar. '' I klass sju, dem är inlåsta, deras lärare är död och de har ignen nyckel! Snälla... Hämta hjälp! ''
Jag skrek högt av raseri och rädsla och tårarna rann nedför mina kinder och jag kämpade för att fortsätta springa. In i klass sju, vart var den där lilla låset man klickade på.
VAR I HELVETE VAR DEN NÅGONSTANS?
Mina fingrar rörde sig krampaktigt och klumpigt och till sist slöts dem runt en metallgrej, den klickade och järndörren blev fri.
Alla skrek, de sprang ut. Matthew Fox hejdade sig ett tag.
'' Bomb! '' väste han. '' En timme explosion! ''
Jag förstod inte mycket mer än att en bomb skulle exploodera om en timme, och att hela klass sju låsts in tillsammans med dem.
'' Lyssna, '' väste jag. '' I vårt klassrum, gymnasiet ett finns en öppen fönster, den är närmast men alla dörrar är även dem upplåsta, spring för livet! ''
Det behövde jag inte ens säga, dem, jag, vi alla sprang, skrek. Det brann, från taket lossnade det saker som var nära ett träffa mig. Jag skrek i vild hysteri, gick från klassrum till klassrum. Det visade sig att klass sju inte var de ända osm blivit inlåsta. Allt från femmorna, tvåorna och niorna var inlåsta bakom de väldiga järndörrar skolan gömde.
'' Ut! Ut från gymnasiets fönster eller alla dörrar! Spring! Ser ni någon med pistol så spring så fort ni kan bort från den personen! ''
En kall kåra reste sig i min ryggrad. Tänk om personen ( eller personerna ) med pistolen stod och riktade den precis nu mot oss.
'' SPRING DÅ ERA JÄVLA IDIOTER! UT HÄRIFRÅN! '' skrek jag av mina lungors kraft och sprang i full fart till ettornas klassrum, den var tom.
Skolan var inte full längre, inte en levande själ syntes.
När ajg var säker på att ingen var kvar skyndade jag mig mot en dörr när ett skott och flera skrik hördes.
Korridoren! Hur kunde jag glömma den?
'' Nej... ' 'viskade jag. '' NEJ! LÅT DEM VAA! ''
Jag sköt upp dörren till korridoren, ett par ettor, tre sexor och fyra åttor och två lärare kom springande.
'' Aliana! Du måste härifrån! '' skrek fröken Liev. '' Det är Ollie, det hjälper inte att prata med honom! du är i fara! Poliserna är där ute okej? ''
Plötsligt släcktes lamporna, alla skrek till, när dem tändes igen kände jag någonting mot mitt huvud.
'' Göm er, '' mimade jag till de andra och de gick lydigt in i skåpen. Till och med lärarna!
Jag vände mig långsamt om.
'' Ollie! '' utbrast jag förvånat.
'' Ali... Ana? '' sa han och såg på mig, han hade pistolen riktad mot min huvud.
Jag förstod ingenting och jag var vettskrämd med pistolen mot huvudet.
'' Vad gör du Ollie? Varför gör du såhär? Ska du döda mig? ''
Ollie höll krampaktigt om pistolen, jag skulle kunna sparka bort den, men Ollie var ´starkare än jag och om jag retade upp honom visste jag inte vad konsekvenserna skulle bli.
'' Det här är din skola, '' sa jag lågt. '' Du var bra! Alla gillade dig! ''
'' Gillade? '' fnyste han. '' Inräknes med dig, alltså? ''
Tårar sipprade nedför mina kinder.
'' Ja! Vad trodde du? '' skrek jag hysteriskt. '' Du har dödat Leona! Hon var min småkusin! Hur kunde du förstöra så många liv! Hur kunde du förstöra mitt liv! Varför förstör du ditt liv, Ollie?`Jag vet att du kommer trycka av den där pistolen men jag ber dig att tänka om och berätta för mig varför du gör det här. ''
Ollie riktade pistolen mot skåpet och tryckte av, skåpdörren flög upp och en åttas ben blottades, vilt pulserande ut blod.
'' Ser du vilken bra pistol? Jag kan döda dig med en gång, '' väste han lågt.
Jag grät.
'' Varför? Varför ska du göra det Ollie? ''
'' Vill du verkligen veta? '' Ollie sköt mot åttans ben igen.
'' Ja! '' skrek han.
Ollie sköt igen, jag kunde inte hejda tårarna.
'' Ollie, sluta! SLUTA! Vad gör du? Lägg av! Nej! ''
Han riktade pistolen mot mig igen.
'' Jag har inget att leva för längre, '' sa han. '' Jag gillade dig, Aliana, alltid. Jag trodde att du gillade mig också... Vafan, med min bästa vän? ''
Jag skakade på huvudet.
'' Gör du såhär på grund av svartsjuka? Å, Ollie! Du kommer att bli kär många gånger i livet ju! Varför... Du är ju helt sjuk i huvudet! ''
'' Jag äls... Jag... Ollie höll pistolen skakigt mot mitt huvud.
'' Gör inte det, varför ska du skjuta mig? ''
'' Det var därför jag kom hit, det var mitt syfte. Men jag kunde ju inte döda dig utan att alla andra dog också. Skolan kommer att explodera om tjugo minuter, Aliana, och jag vill se dig i ögonen när du dör. ''
'' Ta bort pistolen från hennes huvud, Ollie, '' sa läraren.
'' DU HÅLLER TYST! '' skrek han åt henne.
'' TYa bort pistolen från mitt huvud, Ollie, '' viskade jag. '' Det här är inte den du är! ''
'' Och vad vet du om vem jag är? '' fnyste Ollie föraktfullt.
Jag snyftade högt, jag grät högt.
'' Sånhär var inte personen jag blev förälskad i, Ollie... Sänk vapnet nu. ''
Det gjorde han inte, men han fick något osäkert över ansiktet.
Då tog jag mod till mig, sträckte ut handen och sänkte pistolen.
'' Låt den falla till golvet, '' viskade jag.
Han gjorde som jag sa och jag föll i hans famn, samtidigt hördes röster:
'' Hallå? Finns det någon här! ''
Lärarna började hojta:
'' Här är vi! Härinne! ''
Ollie rörde sig inte ur fläcken, inte när han hade sin älskade i famnen, han gjorde ingen motstånd när poliserna drog med sig honom, han hade ju i alla fall fått veta att Aliana Shirley More älskade honom.

EPILOG
Aliana gifte sig senare med Jackob och de hade två barn, den älsta en vacker flicka som hette Joselyn och den andre en pojke, tre år yngre än sin syster, som döptes till Otto.
Varför Aliana valde det namnet.
Det vet ingen förutom hon.

Skriven av: TamaraM