I skolans korridor

Melissa sitter på bänken utanför klassrummet och väntar på att lektionen ska börja.
Hon fiskar upp mobilen ur väskan och kollar på klockan.
Tio minuter kvar, hon suckar djupt och lutar sig bakåt mot väggen.
Hon tittar snett mot spanska böckerna som ligger bredvid henne på bänken.

Hon hatar spanskan, hon förstår inte varför hon valde det från början.
Det ända som är bra, om det nu ens är bra, är att Zack är där.
Hon vet inte vad han tycker om henne egentligen.
Hon vet inte riktigt vad hon själv tycker om honom.

Från början var han bara en i mängden, men efter den där resan.
Ja, Västgötaresan så har hon svårt att slita tankarna ifrån honom.
Hennes kompis Sanna sa till henne att han tittade på henne.
Att han vände sig om flera gånger när klasserna samlades på olika ställen.

Efter det började hon tänka tillbaka på tidigare spanska lektioner, hon kom ihåg att han faktiskt sagt Hej till henne och nu är det som det är.
Hon funderar på om det Sanna hade berättade verkligen är sant.
Tittar han verkligen på henne?
Men varför just hon, varför inte någon av de flera hundra andra tjejerna som går på skolan?

Kanske har han redan en tjej.
Hon skakar bort tankarna och kollar på mobilklockan igen.
Åtta minuter kvar. Varför går tiden så långsamt.
Hon lutar huvudet hastigt bakåt och slår i väggen.
Aj fan! Det var väl typiskt hennes otur.
Hon lägger handen på bakhuvudet och rör försiktigt det ömma området hon precis slog i väggen.
Plötsligt hör hon steg i den tysta korridoren. Hon tittar snabbt upp. Är det? Nej, snälla de kan det inte vara. Fan det var han.
Hon ser Zack gå ner för trapporna i riktning mot henne och klassrummet.
Fan, fan, fan! Hon tittar snabbt ner.

Men kollar snart försiktigt upp igen.
Hon granskar honom med blicken.
Han har de mörka jeansen på sig, en vit t-shirt och naturligtvis den svarta mössan. Hon är så inne i tankarna om honom att hon inte märker att han plötsligt står framför henne.

Hej! Säger han och kollar på henne med de stora grön/blåa ögonen.
Hej. Svarar hon och tittar snabbt ner i golvet.
Han står och tittar på henne ett par sekunder, ett par evighets långa sekunder, innan han går och sätter sig på bänken någon meter bort från henne.

Hon får en känsla av besvikelse men hon vet inte varför.
Snart kommer fler som går i deras spanska grupp.
Sen kommer äntligen läraren och öppnar dörren in till klassrummet åt dem.
Hon trycker handen mot dörren för att hålla upp den medan hon går in, men hon känner snabbt en annan hand väldigt nära hennes som håller upp dörren istället. Hon vänder sig inte om utan går bara rakt in och sätter sig på en av stolarna.

Hon ser att Zack gått precis bakom henne och insåg att det var han som höll upp dörren.
Men.. Det var säkert inte åt henne, tänker hon och trycker tankarna om honom långt bak i huvudet.
Han sätter sig några stolar ifrån henne, Ha! Han är inte intresserad. Hon visste väl det, Sanna hade fel.
Hon inser att hon tittar på honom och ser att han tittar tillbaka på henne med en blick som får henne att rysa till i hela kroppen.

Hon kan inte förklara blicken, inte ens för sig själv men hon vet att det inte var en elak blick och inte en slump blick.
Melissa. Säger läraren och hon rycker till.
Ja, jag är här. Svarar hon snabbt och tittar på hennes lärare som kollar förbryllat på henne.

Okej. Säger han och kollar ner i papperna igen för att fortsätta uppropet. Sen drar lektionen igång.
Lektionen går ganska fort och snart är hon på väg ut genom dörren. Hon håller upp dörren åt sig själv och några andra igen och plötsligt händer samma sak som förra gången. Fast nu känner hon att den andra handen försiktigt nuddar vid hennes och hon släpper snabbt dörren.

Hon tittar snabbt bakåt innan hon springer igenom korridoren, ner för trappan och upp till klassrummet där Sanna snart slutar sin tyska lektion.
Hon andas snabbt och känner hjärtat slå hårt i bröstkorgen.
Böckerna håller hon fortfarande i, hon glömde helt bort att lämna dem i skåpet.
Det var han.
Det var hans hand som höll upp dörren.
Det var hans hand som hade nuddat vid hennes.
Av en slump?

Hon kan inte tänka klart, hjärtat bultar så hårt att slagen hörs i huvudet.
Dörren till tyska salen öppnas.
Hon drar snabbt tag i Sanna och de går tillsammans mot Sannas skåp. De lämnar alla böcker i skåpet och går till matsalen.
Köttbullar och potatismos serveras.
De tar vars en portion och sätter sig vid ett tomt bord.
Där berättar hon allt för Sanna.

Om den oförklarliga blicken, handen som snuddat vid henne och hur hon skyndade därifrån.
Jag sa ju det! Han är intresserad! Säger Sanna och skrattar.
Hur kan du veta det?! Det kanske var en ren slump! Säger hon tillbaka.
Sanna stirrar på henne, Du skämtar! Det är ett solklart tecken Melissa!! Ser du inte det?! Utbrister Sanna sen.

Hon tänkte efter, kan det verkligen vara så?
Plötsligt ryker hon till. Där står han. Skit! Hon duckar och Sanna vänder sig om.
Kusten är klar han har gått. Säger Sanna efter en stund och Melissa tittar upp.
Sant. Han är inte där, vart tog han vägen?
Hon tittar runt i matsalen och ser honom sen sitta på andra sidan med några andra killar.
En blandad känsla av lättnad och besvikelse far igenom henne.
När de är klara dukar de av och går ut.

De går som vanligt ner till stan och köper godis för att överleva resten av dagen.
Hela vägen pratar de om läxor och lärare så hon hinner inte ägna en enda tanke åt Zack, Underbart!

Men när de väl är tillbaka i skolan på väg ner för trappan till skåpen så är han där, fast på väg uppför trappan.
Deras armar nuddar varandra och hon kan känna värmen från hans hud spridas i hela hennes kropp.
Hjärtat börjar slå snabbare och bilderna av honom snabbspolas igenom huvudet på henne.

Hon skakar av sig känslan och tankarna och försöker koncentrera sig på vad Sanna babblar om bredvid henne.
Härligt nog försvinner känslan ganska snabbt men den lämnar kvar spår. Hon känner sig lite yr men det är inte så farligt.
De hämtar sina böcker och springer upp för trapporna till salen där de nu ska ha Geografi.

De tar plats i salen och snart är hon total fokuserad på Anders berättelse om det forna Egypten.
Inte en enda gång under hela lektionen tänker hon på Zack.
Hon och Sanna tramsar lite som vanligt och håller på att skratta ihjäl sig flera gånger.

Lektionen går ganska långsamt men ändå ganska snabbt.
Nu är de på väg ner till Sannas skåp igen. De hämtar Sannas väska och böcker där, sen går dem iväg till Melissas skåp som ligger en bit bort.
Där möter de Tim som också har sitt skåp där.
Sanna säger att hon måste gå för hennes föräldrar väntar utanför. De kramar om varandra och Sanna försvinner bort igenom dörrarna ut mot skolgården.
Hon och Tim står kvar och pratar lite om vilka läxor de har.

Hon hör att någon kommer och vänder sig om lite diskret.
Där är han! Fan då.. hon hade ju precis slutat tänka på honom!
Tim tittar också på Zack som kommer gående med starka steg mot dem.

Tim tar sina saker och säger att han måste gå nu så de säger hejdå till varandra.
Hon stoppar ner de sista böckerna i väskan och låser skåpet.
När hon vänder sig om står Zack en bit framför henne.
Han ser henne rakt in i ögonen med en rätt allvarlig blick.

Hej säger han.
Hej svarar hon honom och tittar ner i golvet.
Är han din pojkvän? Frågar han och hon tittar snabbt upp på honom. Det var en väldigt rak på sak fråga att fråga någon man knappt känner.
Tim? Nej.. Nej det är han inte. Svarar hon.
Han ser genast lugnare ut och blicken är mycket mildare nu.
Korridoren är helt tom och hon kan höra hans djupa andetag.

Han tag ett steg närmare henne och frågar, Vem är då din pojkvän?
Hon tittar ner i golvet och svarar tyst att hon inte har någon pojkvän.
Det blir tyst.
Hon känner hur det hettar till i kinderna och hon snegla försiktigt upp mot honom.

Du skojar med mig nu? Säger han.
Neej.. Det gör jag inte. Svarar hon och funderar på om hon var otydlig eller om han helt enkelt inte fattade vad hon sa.
Men varför undviker du mig då? Frågar han sen och tittar sig snabbt omkring.
D-det gör jag väl inte? Hon ljuger, det vet hon men vad ska hon säga till honom? Att hon har fått känslor för honom men är rädd för att han har en flickvän?

Gör du inte? Jag har försökt att få din uppmärksamhet men det verkar inte fungera så bra.. Säger han och ger henne den obegripliga blicken igen.
Hon står tyst. Hon vet inte vad hon ska säga nu.
Men varför jag? Fick hon fram tillslut.
Varför jag? Sa han sen och log.

Hon visste inte vad hon skulle göra.
Han tog ytterligare ett steg närmare henne och nu stod han bara någon centimeter ifrån henne.
Hon blev som förtrollad av honom.
Hans vackra ögon, hans värme, hans närhet känslan var totalt obeskrivbar.
Plötsligt slocknade lamporna ovanför dem men ingen av dem reagerade.
De stod bara där, mitt i den tomma korridoren.

Inga fotsteg hördes, inget prat bara deras andetag som blev tyngre och tyngre för varje sekund som gick.
Hon lät väskan glida av axeln och trilla ner på golvet.
Ingenting störde henne förutom tanken på vad som skulle hända härnäst.
Han tog ett djupt andetag och viskade, Jag klarar inte mer nu.
Sen lade han armarna om hennes midja och drog henne tätt intill sig. Hans armar var starka, hans kropp var varm och hon kunde känna hans hjärtas slag.

Hon såg att han lutade huvudet närmare henne och hon slöt ögonen. Hans kind snuddade försiktigt vid hennes och de flyttade båda på huvudena så att deras läppar möttes.
De kysstes försiktigt.
Hela hennes kropp lyftes från marken, alla känslor skyndade igenom hela kroppen.
Hon lade handen om hans nacke och kysste honom igen.
Han besvarade kyssen, fast med mer kraft och passion den här gången.
Där utanför deras gemensamma klassrum, i skolans mörka korridor, utan någon förvarning stod de nu och kysstes.
Om och om igen.


The End

Skriven av: MizzMariia