I skuggan av det hon var. Del 1

Prolog: Han tittar ut över den öde borggården från det galler förseda fönstret på femte våningen i tornet i hörnet av muren. Det är skymning. Röd skymning. Nere i pigghuset äter piggorna ärtsoppa med nybakat bröd som Liss den unda brunetten köpt på marknaden i Detroit, byn bortom skogen, för några timmar sen. Snart ligger dem i sina sängar för att orka gå upp i gryningen nästa morgon.
Drängarna är i drängstugan och äter potatissoppa med torrt bröd som vanligt eller spionerar på piggorna. Några roar sig nog mer änn andra en sån vacker fredagskväll som denna. Inne i borgen äter borgfamiljen stekt kalkon med färskpotatis, sallad och såser i skålar av grönt glas. Lord varg och lady vargdotter sitter med sina sex barn runt sig. Men dem saknar ett. Hon är inte där, Miro, Lilly, Emmili, Julian, Sanny och Ennio är där. Men hon saknas.
Lady vargdotter kommer sitta kvar med en träskål sval mat vid eldstaden och vänta på sin yngsta dotter. Hon kommer vänta tills solen är blodröd, för då kommer hon hem. Hennes far orkar inte vänta han hatar det hon gör.

Solen är påväg ner över dem höga trädtopparna i ulvskogen nu. Där ute är hon. I gläntan vid eken som växer på kullen vid silversjö. Där står hon i solens sista strålar och tränar med svärdet, pilbågen eller sylvassa knivar. Hon tränar inför sin drömm. Hon tränar inför att bli en soldat, en soldat som slås för land och kung ute på fältet. Hennes första mål inträffar om två månader. Det är det hon tränar för. Lördagen den femte oktober vid midnatt hålls skuggspelen. Hon ska vara med. Hon har tränat sen balen på Solborg för ett år sedan. Han kan fortfarande se henne framför sig i den ljusgröna klänningen, springandes över glas bron med ett hav av eld bakom sig. Hennes sotiga ansikte och håret som fladdrade runt huvudet som en gloria av ljus.
Hon tror att han dog. Hade hon vetat att han levde hade han inte suttit här nu. Men hon vet inget. Hon tror att explosionen tog både hans och tvillingbrodern Eliass. Men han lever. Eliass kastade sig fram mot honom och putade ut honom från fönstret ner i valgravens svala vatten. Eliass blev fast i rummet och barn inne.
Nu ser han henne komma riddandes på sin vitra springare Liljan. Bron som går över valgravens turkosa vatten är nerfälld. Det är Leo som låtit den vara nere. Han är hennes vän och vet att hon smyger ut.
Liljans hovar klapprar mot träplankorna i fällbron när hon rider in på kullerstenarna. Såfort hon är innanför den grå stenmuren börjar bron hissas upp med ett svagt gnissel. Horstarnas på mitten av borggården och svingar dig av. Hon är klädd i en ljusblå vid klänning och det vittblonda håret böljar fritt ner över ryggen. Allt hår förutom en liten bunt små flätor med pärlor i blått, gult, grönt och lila glas och fjädrar frön örnar in flätade.
Hon vänder sig om och hennes blekblå ögon glittrar i den röda kvällen. Hon leder in Lilja i stallet och går sen med raska steg fram till den bastanta mörka ekporten. Hon öppnar den och försvinner in i salen där dem äter och in till sin mor. Dörren smäller igen bakom henne och han går bort från fönstret. Rummet är litet och mörkt så när på ljuset från fönstret som snart kommer försvinna. Han lägger sig ner på halmbeden. Hans vita långa t-shirt hjälper inte till att hålla borta det sticksiga, men det gör dem svarta trasiga jeansen. Han har inte sett sig i spegeln på ett år men han antar att hans mörka hår spretar åt alla håll och att han är lortig som ett svin.
Han hoppas att dem brunna ögonen fortfarande har en svag livsgnista. Hennes far anklagar honom för Eliass död och för att dottern vill bli soldat. Det är därför han sitter här. I tornet för krigsfångar. Han minns knappt sin familj i gran landet eller sitt vackra lilla hus vid havet. Men han minns sitt namn. Så länge han minns sitt namn så vet han att han lever. Så länge han minns sitt namn så blir allt bra.

***

"Vad är det du håller på med, Lin?" Linnea ignorerar sin fars arga röst och tar istället en tugga av limpan med hemgjord hjortron marmelad. Hon krossar varje liten kärna för sig och tuggar sen långsamt brödet. "Linnea svara din far när han talar till dig" hennes mors röst skär som en kniv genom tystnaden.
"Vadå, jag vet inte vad du talar om" säger hon nonchalant och tar en ny tugga på sin smörgås. "Du vet mycket väl vad jag pratar om. Du smiter ut i skogen varje kväll och gör gudarna vet vad. Du skipar dina lektioner i broderi, matlagning, damridning, uppförande, piano, dans, skönhets utstrålning och latin. Istället går du på din brors lektioner i riddning, fäktning, skytte, matematik, språk, dans, uppförande och hanterande av vapen. Och allt det här sen Eliass och den där förhatliga pojken du slängde runt med miste livet i branden. Om du vill höra min åsikt så var det lika bra att han barn upp i lågorna" säger far.
Hon reser sig upp så hastigt att stolen välter ner på det vita marmor golvet och mjölken rinner ut över bordet. "Våga inte tala om honom på det sättet!"vrålar hon och pekar på sin fars bröst.

Lo varg

Jag är 13 år och älskar att skriva och läsa fantasy böcker
Lo varg är medlem sedan 2016 Lo varg har 2 publicerade verk