I stockholm med msn-kompis

- Ja, det blir jättebra, sa jag i telefonen.
- Utanför Mirandas café kl. 15.00?
- Japp, helt okej!
- Hejdå!
Äntligen var det dags! Jag skulle få träffa min msn-kompis. Vi hade chattat i tre år. Det hade startat en dag när jag var ledig från skolan och han med. Han hette David. Han var homosexuell och vi pratade länge. Jag gav han tips och råd… och han har gett mig råd. Nu tre år senare så skulle vi träffas. Vi var 14 respektive 15 när vi träffades och började chatta för första gången. Nu är vi 17 respektive 18 och våra föräldrar tyckte det var helt okej att vi träffades nu. Vi skulle åka till Stockholm och träffas vi hade båda ungefär 20 mil dit. Eftersom min storasyster har lägenhet där, och hon skulle åka hem till oss i helgen så då bytte vi kan man säga. Så eftersom lägenheten var ledig och det var billigt och bra så tyckte vi det var bäst. Vi hade båda varit i Stockholm förut och kände det ganska väl, det visade sig också att vi båda visste att Mirandas café var gott. Jag kollade en sista gång i väska att allt var med. Det var långhelg så vi skulle vara i Stockholm från torsdag till söndag. Jag längtade verkligen efter att få träffa honom och dessutom få vara i Stockholm in fyra dagar. När jag dubbelt kollat allt. Så gick jag ner med väskan, sa jag hejdå till mamma, pappa och min storasyster som hade kommit hem i går kväll. Jag gick extra raskt till tågstationen jag ville ju inte missa tåget och fast jag hade god tid på mig så kan man ju aldrig vara för säker. När jag kom så var det en halvtimma kvar, så jag gick in till pressbyrån och köpte några äpplen och lite godis att ha på resan. Jag satte mig på en bänk ute det var fint väder minst +15 grader. Det var ju början på maj redan, tiden går verkligen fort. På tal om det så gick den där halvtimmen fortare en jag trodde och plötsligt kom tåget och jag steg på.

När jag åkt i ungefär en och en halvtimme så var jag framme. Det var lite kyligare i Stockholm, kanske bara runt +12 grader så jag tog på mig min kofta och började gå mot tunnelbanan. När jag kommit till tunnelbanestationen så köpte jag ett häfte så blir det lite billigare att åka. När jag klivit av tunnelbanan började jag gå mot min systers lägenhet och kom på att David kanske borde lägga av sina saker i lägenheten också. Jag gick snabbt mot lägenheten och när jag var framme slängde jag väskan på golvet, och tog fram min nya mobiltelefon som jag fick i födelsedags present. Jag slog snabbt numret till David och han svarade riktigt fort, jag var knappt med på det, men samlade ihop mig och sa:
- Hej, det är Liv.
- Jo jag kom på att du kanske ville lägga av din väska här?
- Ja, precis.
- Ja men jag väntar här tills du kommer.
- Mm, ring när du står utanför porten.
När jag lagt på kollade jag runt lite i lägenheten. Sofie, som min syster heter, hade ställt fram en extra säng och lagt en lapp på köksbordet där det stod saker som vi var tvungna att göra det stod också några nummer till grannarna om vi undrade något. Jag började göra i ordning mina saker, och bytte snabbt om till ett nytt, fräscht linne. Koftan och capribyxorna fick vara dom samma.

När jag precis blivit klar, ringer min telefon. Det var David som stod utanför porten och ville bli insläppt. Jag var ganska nervös när jag gick nerför trapporna till huvudporten, vi kände ju varandra genom meddelanden. Jag hade aldrig sett honom i verkligheten. Så det var ju klart att jag var nervös. Jag öppnade dörren och där stod han. Han var längre än vad jag trott, kanske lite över 180 cm jag var 175 cm, så det skiljde ju inte så mycket egentligen. Han var ganska lik fotona han skickat till mig, men han var ju som sagt lite längre.
- Hej… sa jag lite nervös och det hördes nog på mig, men han verkade också lite nervös så det gjorde inget.
- Hej… du måste vara Liv?
- Ja, och du måste vara David, svarade jag när jag tänkte efter hur vi hade presenterat oss så lät det faktiskt som något inövat, och David tyckte precis likadant för plötslig brast vi båda ut i skratt. David ställde ner sina saker och jag fick en stor björnkram, och jag besvarade den. Vi gick upp för trappan, och när vi kommit upp och in i lägenheten och allt var klart var vi ganska trötta. Och eftersom det låg ett bageri precis nedanför gick vi ner och köpte var sin croasang, och åt ute i innergården. Vi pratade länge och om allt möjligt och det verkade faktiskt som om vi känt varandra länge och på sätt och vis att vi ju det men inte på riktigt, men ändå. När vi fikat klart gick vi upp till lägenheten och började göra kvällsmat. Vi skulle egentligen äta ute, men vi orkade inte och gjorde därför några smörgåsar och satte oss framför tv:n. När vi suttit och ätit och prata om allt möjligt sa plötsligt David:
- Du Liv, det är ganska konstig egentligen vi har aldrig träffats och nu sitter vi samma soffa och pratar som vi känt varandra hela livet!
- Ja, jag tänkte på det förut också, men det är väl bara roligt, eller? David verkade fundersam och jag visste inte riktigt längre om det var bra eller dåligt det han sagt nyss.
- Jo det är klart att det är roligt, sa David och la armen runt mig, och jag vågade hasa mig lite närmare honom och lägga huvudet mot hans axel.

Jag måste ha somnat i går mot Davids axel, för när jag vaknade så låg jag i min systers säng i linne och trosor. Mina kläder kläder hängde över en stol och i sängen vid fönstret låg David och sov. Först blev jag lite förskräckt, men sen så blev jag bara glad och tacksam, David var verkligen jättesnäll. Jag vände mig om så att jag låg med ansiktet mot David och jag kunde inte motstå att kolla lite på hans kropp. Han var muskulös och han tränade nog ganska mycket. Han var smal men inte äckligt smal, hans hår som legat så fint igår låg nu rufsigt lite överallt. Jag låg kanske i 10 minuter och kolla på David, men kom fram till att vi aldrig skulle bli mer än vänner eftersom han var bög. När jag vaknat till så gick jag tyst och försiktigt upp, en av mina bra sidor var att jag var morgonpigg, när jag kollade på klockan var hon bara halv åtta, så jag tog på mig mina springkläder och gympadojor. Jag älskar att springa och jag gjorde det så ofta jag kunde, men innan jag sprang ut så skrev jag en lapp till David i fall om att han skulle vakna och eftersom det fanns en extra nyckel i lägenheten så kunde jag låsa och David skulle ändå kunna komma ut.

Jag var ute och sprang i en halvtimma, jag sprang en runda som jag brukar springa med min syster när jag är och hälsar på henne, hon gillar också att springa, men det är nog den ända likhet vi har, och att vi båda gillar storstan. Men annars så är vi hur olika som helst, våra släktingar brukar skämta om att våra föräldrar tog med fel dotter hem. Sofie är kort, mörk och lite knubbig men inte på något vis överviktig. Jag däremot är lång, ljus och absolut inte knubbig. När jag sprungit klart så gick jag upp till lägenheten, jag öppnade dörren tyst eftersom jag inte ville väcka David om han fortfarande sov, och när jag kom in så låg han fortfarande och sov och hans hår var om inte ännu rufsigare. Jag stretchade lite och tog en snabb dusch. När jag var klar var klockan ungefär kvart över åtta. Jag klädde på mig, gjorde lite te och satte mig i sängen och läste i boken jag köpt precis innan jag åkt. Det var en precis ny deckarroman som var väldigt spännande.

Men jag kunde inte låta bli att kolla på David då och då, han hade en vacker kropp, men jag sa till mig själv att det här skulle bli min egen hemlighet.

När jag efter en stund kollade på honom en gång till hade han vänt sig om. Han låg nu på sidan med magen mot mig, och jag såg något som gjorde att jag nästan satte hjärtat i halsen. På flera ställen på hans sidan och på magen och bröstet och ner på benen fanns det ärr, det såg inte ut som operations ärr, för det visste jag eftersom jag opererat mig flera gånger. Dom här ärren satt på lite konstiga ställen och jag tänkte ett tag och förstod sen att David antagligen blivit misshandlad. Det måste ha hänt flera gånger för ärren såg olika gamla ut, det var också något jag lärt mig att se efter alla operationer hur man kunde se vilka ärr som var nya och vilka som var gamla. Jag la ifrån mig boken och tog upp ett modemagasin som låg bredvid min systers säng. Men jag kunde inte få ur bilden av Davids kropp ur hjärnan.

Jag drack upp det sista teet och när jag precis tänkte gå och ställa muggen i diskhon så vaknade David, han satte sig upp i sängen och jag bestämde mig att fråga hur han fått ärren.
- Nej, men oj! Ä du redan uppe? Frågade David nyvaket.
- Ja, jag är väldigt morgon pigg och jag vaknade redan vid kvart över åtta så jag gick ut och sprang lite, sen har jag suttit här och läst. Svarade jag, men jag försökte låta så naturlig på rösten så han inte skulle skämmas.
- Men du kunde ju ha väckt mig, om du ville, sa David.
- Ja, fast du såg ut som om du sov så gott så jag lät dig sova, och tack för igår också. Jag antar att det var du som hjälpte mig i säng.
- Äh, det är inget att tacka för, du sov så gott så jag kunde inte väcka dig.
- Okej.
Plötsligt så kom han nog på det där med ärren för han tog snabbt på sig t-shirten från igår.
- Får jag fråga en sak? Frågade jag.
- Ja, det får du väl, svarade David.
- Du behöver inte svara om du inte vill alltså! Skyndade jag mig snabbt att tillägga.
- Okej… svarade David.
- Dom där ärren… hur har du fått dom?
- Jag, han tog ett djupt andetag som för att samla kraft och jag såg på honom att mina funderingar kring ärren verkade stämma.
- Alltså du behöver inte svara om du inte vill, sa jag så han skulle förstå att han inte var tvungen.
- jo, jag vill svara, du har rätt att veta, det är så att… han tog ett till djupt andetag.
- jag har blivit misshandlad flera gånger.
- Har du? Sa jag fast jag fattade att det var inget man hittade på.
- Mm.
Davids ögon fylldes med tårar och jag förstod att han tyckte det var jobbigt att prata om det, så jag gick bort till Davids säng och satte mig bredvid och la armarna om honom. Han lutade sig mot mig och vred sig lite så jag skulle kunna omfamna honom helt. Jag kände hur spänd han var och hur han grät mot min axel. Jag drog handen sakta upp och ner på ryggen och jag lät handen leta sig in under hans ganska långa hår. Vi satt där länge och jag förstod att det här var något han inte pratat med så många med. När vi suttit ett tag så tog jag mod till mig och frågade om han pratat ut med någon om det här. Som svar så skakade han lite på huvudet bara. Jag sa att det här var något han verkligen behövde prata ut om med någon.
- Men jag vågar inte. Han sa det med sådan övertygelse att jag förstod att detta var något riktigt svårt för honom. Men plötsligt kom jag på en jättebra idé, vi hade ju inte träffats innan men pratat så man kan ju säga att vi kände varandra ganska väl. Så jag sa:
- Du vet du en sak David? Det är så att min syster är psykolog… David satte sig till rätta och
kollade mig i ögonen. Jag blev lite generad och blev genast rädd att han inte alls gillade idén.
- Om du vill kan du prata med henne, hon är jättesnäll och om du vill så kan jag prata med henne så kan du få det kostnadsfritt…
- Mm… jag vet inte om jag vågar… jag såg att David var fundersam men att han ändå gillade idén.
- Men kom nu så vi hinner äta innan vi kan gå till stan…
- Ja, det kanske är bäst, svarade David och jag tyckte att jag såg ett litet skratt men bara så litet att det varade någon hundradels sekund.
När vi ätit klart och diskat så tog vi med våra plånböcker och tog med oss varsin tröja vi ville ju inte frysa. Vi gick länge på stan och efter ett tag kom vi till södermalm där bor min morbror och där bodde det viss t någon kompis till David också så vi delad på oss och gick till varsitt ställe och så sa vi att vi skulle ringa när vi blev klara. Jag gick till min morbror och han hade en dotter som var några år yngre än mig men hon är ändå jättesnäll så jag satt och prata med henne ett tag. När jag varit där tre timmar så ringde jag till David och undrade var han var, han sa att han hade en sak kvar att göra men att jag kunde gå hem, och eftersom det började bli sent så gjorde jag det. Jag tog mina grejer och gick till tunnelbanan och åkte hem.

När jag kom in så tog jag fram min bok och gjorde en kopp te. Jag satt ett tag och läste, plötsligt kom David in, jag var så inne i boken att det bara blev ett hej, men tänkte sen att jag ändå kunde liksom få lite ögonkontakt, och det var då jag såg det! Davids hela ansikte var rött av blod han stapplade fram och han hade skrubbsår över allt! Jag slängde bort boken ställde teet på bordet och gick fram till David. Jag tog fram en stol som han kunde sätta sig på och hjälpte honom med att ta av kläderna som var fulla med blodfläckar, när jag tog av tröjan så kved ha till lite, han hade gjort illa armen.
- Vad har hänt, David?
- Det var ett ungdomsgäng… det var allt han sa innan han började gråta, och jag förstod allt.
- Men David… jag la armen om honom men var försiktig för jag visste ju inte var han hade ont. Jag gick ut till köket där jag letade efter min systers första hjälpen låda, det stod nämligen på lappen att hon hade en i städskåpet. Jag letade och hittade den till slut. Jag skyndade mig till toaletten och hämtade bomullen, sen gick jag tillbaka till David som fortfarande grät men inte lika mycket.
- Vänta lite så ska jag hjälpa dig, sa jag. Jag satte mig ner på knä och tog lite sårtvätt på bomullen och tvättade av ansiktet och dom andra såren.
- Aj! Det gör ont. David skrek till.
- Jag vet, men det är strax klart, sa jag lugnande och han litade på mig och satt snällt kvar.
När jag tvättat några fler sår så gick jag och fyllde badkaret med varmt vatten så han kunde ta ett varmt bad.
- Så David. Har du ont någonstans?
- Ja… i benet och armen, sa David ynkligt.
- Okej, men jag hjälper dig, lägg den arm du inte har ont i över mig. David la armen över mig och stödde sig mot mig. Han var inte så jättetung, men jag misstänkte att han inte vågade riktigt att stödja sig mot mig.
- Jag är stark David, du kan stödja det helt på mig.
- Är det säkert?
- Ja, så kom igen nu det är inte långt kvar!
När vi kommit fram till toan så öppnade jag dörren stängde av vattnet gjorde inordning, men sen kom jag plötsligt på en sak!
- Du David! Vi kanske borde åka till sjukhuset först och se att allt är okej, eller?
- Det behövs inte, jag vet hur det känns när det har blivit allvarligt, så det är okej. Men tack för att du bryr dig.
- Okej. Vad bra!
- Men jag kom på ett annat problem faktiskt Liv… sa David lite oroad.
- Vad? Jag blev nervös över vad han hade kommit på.
- Du måste hjälpa mig i badkaret och jag måste ta av mig kalsongerna… svarade David lite röd om kinderna.
- Haha! Just det, det måste du… vi har sannerligen ett problem men om du tar av dig kalsongerna så lovar jag att inte kolla så kan du ta av dig dom och sen hjälper jag dig i badkaret… om det är okej?!?!
- Ja, det är väl det. Vi skrattade lite åt det komiska i situationen, men utförde det ändå.
- Så, nu är jag är klar. Men Liv då du är ju helt röd i ansiktet, är det så pinsamt?
- Nej, jag blir bara lätt röd i ansiktet och alltid blir jag jätteröd! Det är jättepinsamt…
- Nejdå, men nu får du hjälpa mig!
- Okej, lägg armen över mig och stöd dig på mig, jag lovar jag orkar!
- Ja, men är det verkligen säkert att du orkar?
- Ja, se så stöd dig nu vi har inte hela dagen på oss! David la armen över mina axlar och vi gick långsamt till badkaret. När vi var framme la David båda armarna som om vi stod och kramas. När han kommit ner i badkaret och skulle sätta sig, så halkade han och drog med mig också. Så plötsligt så log vi där i badkaret både två David helt naken och jag i kläderna.
Och vi började båda två gapskratta.
- Oj, det var visst något som gick fel… haha! Sa David.
- Ja, jag ska gå upp jag lovar. Fick jag fram snabbt.
- Men dina kläder är ju genom blöta… sa David, och jag förstod precis vad han syftade på. Jag var tvungen att ta mig naken inne på toaletten för att inte blöta ner hela lägenheten.
- Det är okej, jag kollar inte, jag lovar, sa David.
- Mm… okej då, lite skeptisk mot idén men David hade ju fått göra likadant förut så… jag började ta av mig, sen när jag var helt naken skyndade jag mig ut och stängde snabbt dörren om David. Jag gick till min väska och tog på mig nya kläder sen så slängde jag in dom blöta kläderna in på toaletten och David. Jag la mig i soffan och vilade, det hade varit en intensiv dag!

Även den här gången måste jag ha somnat för efter en stund så vaknade och David satt i bara byxorna men han hade inte knäppt knappen. Jag visste precis varför han inte gjort det, han hade så ont i armen att han i klarat det och sen så hade han inte haft mod till att väcka mig. Han satt där och jag satte mig upp.
- Så du har vaknat nu? Sa han lite skämtsamt.
- Ja, förlåt att jag somna jag brukar faktiskt inte sova så mycket men det har varit ganska intensivt… svarade jag.
- ja det har det verkligen, det är nästan bara mitt fel också… sa David.
- Nej! Inte alls det är ingens fel, det är bådas fel om man ska anklaga någon. Det är ju spännande att träffa någon man har haft kontakt med i tre år, men aldrig träffat, svarade jag.
- ja, det är det verkligen, sa David gladare.
- Vill du ha hjälp? Frågade jag och nickade åt byxorna.
- ja, om du vill alltså, sa David och det märks att han skämdes lite att han inte klarade det själv.
- du behöver inte skämmas, det är okej, sa jag uppmuntrande medan jag knäppte hans byxor.
När jag gjort det så hasa jag mig närmre honom och lutade huvudet mot hans axel. Jag drog lätt och försiktigt fingrarna över hans ärr.
Det var något jag var van vid, att känna på ärr, men jag visste inte om David sett alla mina ärr när jag varit naken i badrummet. Jag rusade ju ganska fort ut. Det märktes på David att han inte gillade att jag gjorde det, han skämdes över sina ärr.
- alltså, förlåt om du tycker att det är jobbigt att jag känner på dom, men jag har också fullt med ärr på min kropp, så jag vet hur det är. Sen möter jag dig som också har många ärr, jag kunde liksom inte motstå det… sa, jag medan jag fortfarande strök med fingertopparna över ärren.
- Jasså? Det visst jag inte. Får man fråga hur du har fått dom?
- Ja visst! Det är så att jag har opererats flera gånger så det är operationssnitt, sa jag och drog upp linnet och visade honom. Han drog med handen lätt över dom.
- Så jag vet en hel del om hur det är att ha ärr, sa jag och drog ner linnet och lutade mig mot David och fortsatte beröra ärren. Jag hittade ett är som jag förstod var gammalt och frågade:
- Det här är ett av dom äldsta va?
- Ja, hur visste du det?! Svarade David och det märktes att han var imponerad.
- Jag har läst på en del om ärr.

Långhelgen gick fort, och snart var det dags att åka hem. David och jag sa hejdå sen satte vi oss på vart tåg och åkte iväg. Nät jag suttit på tåget ett tag så började jag storgråta, jag hade varit med om så mycket den här helgen, både hemska och fantastiska sker. Nu så gick dom inte att hålla tillbaka jag satt på tåget och står grät och tårarna bara rann. Jag slutade efter tag att gråta men tårarna fortsatte att rinna och mina ögon måste ha sett helt förstörde när min syster mötte mig hemma. Hon frågade vad som hänt och som svar sa jag att jag hade haft en av dom mest fantastiska helgen i mitt liv, och eftersom hon är psykolog så fattade hon precis. Jag gick upp till mitt rum och ringde David och grät och skratta och vi kom fram till att det här var den bästa helgen vi varit med om!

Skriven av: jokar94