Publicerat
Kategori: Novell

Inlåst i en källare

Jag är på en stor äng och leker med min bästa kompis. Han heter Jocke, och jag själv heter Lukas men mina vänner kallar mig för Luke. Vi sprang ikapp med varandra med våra drakar. Men då ramlade Jocke ner för ängen och rullade ända ner till skogen. "Luke, jag har ramlat, kom hit!" skrek han och jag sprang ner till honom. "Hur gick det?" Bra tror jag, fast jag tror att jag har vrickat foten så du får nog hjälpa mig hem." sade Jocke och jag hjälpte honom.
På vägen hem såg vi en gammal jordkällare."Undrar du också om den är riktigt gammal." Vilket?"Källaren, där borta." Jasså, den... den tror jag att min pappa har berättat det för mig. Han sa att den är från 1840 talet." sade jag tveksamt och tänkte en stund om det verkligen var han eller om det var min mormor som hade berättat det för mig. Men Jocke var redan på väg till källaren. Han öppnade sakta den genomruttnade dörren. "Kom hit Luke." sade han till mig och jag traskade dit. Det var nästan helt kolsvart där inne.
"Här behövs ficklampa." sade Jocke och tittade på mig." Vad vet du om den här källaren?" Jag vet inget alls om den, har bara hört en massa rykten om den." sade jag och tog ett djupt andetag. "Du Luke, jag vet att det spökar där inne, och har man tur så får man träffa döden där inne alldeles ensam." sade Jocke skrämmande. "Jag tror inte på spöken längre." sade jag och vände huvudet åt ett annat håll.
"Vill du veta en sak Luke. Jag är synsk." Okej!" sade jag. "Men jag tror i alla fall inte på spöken." Ska du säga, du vet inte alls hur det är att vara synsk." sade Jocke med hög röst och log. "Ja, ja, du har nog rätt i alla fall. Jag kan inte veta om du är det eller inte." Nej det kan du inte, för det spökar här om natten och det sägs att det har funnits en man som har bott här och som spökar varje kväll när det blir fullmåne. Man kan knappt döda honom heller för han klär sig i de svartaste kläderna, och har en lie med sig överallt. Han lockar till sig en massa människor och sedan dödar han dem med sin lie och äter deras lever. Nå vad tycker du?
"Otäckt, jag gillar inte det här och det börjar redan att mörkna." sade jag och börja frysa. "Vi går hit på kvällen och dödar honom." Vad sa du, döda, är du inte klok, hur ska vi kunna döda en man." sade jag och la armarna i kors.
"Du behöver inte vara orolig jag ska lura mannen att komma hit tidigare. Jag tar hit väckarklockan och vrider fram den några timmar och när klockan ringer tolv på natten så tror mannen att det är natt fast den är bara nio. Bra va!" sade Jocke och kände sig stolt. "Tror du att vi får det för våra föräldrar?" Vi ska inte säga ett ord till dem, jag lovar dig ingen ska få veta det, ta med dig en bra kniv att döda med." sade Jocke och vi kom överens om att träffas här klockan nio. Det blev kallare ute och vi gick hem. Hemma hos mig sov jag i soffan framför teven.
Mina föräldrar satt i fåtöljerna. Min pappa såg på en fotbolls match medan mamma läste tidningen. När klockan blev åtta så ville varken mamma eller pappa väcka mig, så pappa beslöt sig att bära in mig till mitt sovrum. När han gick iväg så öppnade jag ena ögat och höll utkik. När klockan var fram mot halv nio så hade mamma och pappa gått och lagt sig. Jag smög in till köket och tog den största kniven jag såg. Jag öppnade mitt sovrums fönster och smet ut till skogen " till källaren." När jag kom fram var inte Jocke där än, så jag väntade en stund.
Jag väntade men Jocke kom inte så jag beslöt mig att gå hem. Men då hördes det ett knak och jag vände mig om och tittade åt alla håll. Men ingen där. Jag trodde först att det var Jocke men det kan det inte vara tänkte jag och börja gå iväg. Nu hörde man det ljudet igen fast tydligare den här gången. Jag vände mig och kollade lite extra på alla buskar. Men inget den här gången heller. Då var det någon som grät någonstans. Jag skakade på huvudet, jag tyckte det börja bli lite läskigt. Så jag backade och såg inte vart jag gick, så jag snavade på en liten buske och ramlade på sidan så ena armen sträckte sig och det gjorde fruktansvärt ont. Då steg en man framför mig och han hade en svart slängkappa på sig och en huva på sitt huvud, så man inte kunde se hur han såg ut. Han tog i min nacke och lyfte upp mig ända till hans nivå.
Det gjorde ont i nacken när han lyfte upp mig så det kändes som att jag ville skrika. Men jag kunde inte få fram någonting alls. Han släppte taget och jag dunsade ner på marken. Då kom jag ihåg " kniven." Jag tog den och visade den för honom. Men mannen börja skratta och tog fram sin piska. Mannen snärtade till med piskan några slag och jag viftade med kniven. Jag måste inte ha sett riktigt klok ut med kniven jämfört med piskan, tänkte jag. Och allt blev pinsamt. Jag försökte le men fick inte fram något. Mannen svängde med piskan och snärtade till min hand så jag tappade kniven på marken. Jag försökte springa men piskan snurrade runt ena fotleden. Mannen ryckte till så jag ramlade och låg där livlös och såg på honom.
Han gick närmare men jag backade, mannen böjde sig fram och skulle få tag i mig men jag sparkade på hans mage. Så han backade men kom lika snabbt tillbaka mot mig och tog i min tröja och lyfte upp mig och kastade in mig i källaren. Jag skrapade mina knän och mina händer blev fulla med grus. Han stängde dörren och ett klick hördes. ”Jag är inlåst.” Blev min tanke och den rusade i mitt huvud och jag kröp fram till dörren och slet i handtaget.
Hur jag än försökte så gick det inte att få upp dörren. Jag blev ängslig och skräckslagen, det var första gången som jag var rädd. En massa döda råttor låg på det hårda sten golvet, och en massa gammal spindelväv fanns överallt. Då börja jag ropa på hjälp men då kom jag på att ingen var vaken, alla låg och sov. Jag kände på det kalla golvet och letade mig fram, då slog jag till något vasst. ”En sten.” Var det, jag tog upp den och tänkte på om man kanske kunde kasta den.
Man kan försöka, tänkte jag och kastade det hårdaste jag kunde. Jag kände på dörren och den var lite bucklig på ett ställe. Då kastade jag den igen, men den här gången träffade stenen på karmen och studsade bak en bit, det var nära att jag fick den i pannan. Jag kastade försiktig. Till slut så var det ett hål i dörren, och så var det bara att krypa in handen där och ut och vrida om nyckeln. När jag kom ut så sprang jag raka vägen hem. Nästa dag i skolan så pratade jag om mitt äventyr för klasskompisarna dom tyckte jag var modig som kunde ta ut mig därifrån ensam. Jag fick all uppmärksamhet medan Jocke var avundsjuk, han surade vid ett träd. Jag smög till honom bakifrån. ”Det var jag som var den svarta mannen.” sade Jocke. Och jag gick till honom. ”Jocke, du kan väl prata om din berättelse för kompisarna, så behöver du inte bekymra dig. Om hur du låste in en oskyldig pojke i en källare, jag tror nog att den är mer spännande än min berättelse.” sade jag och det tyckte Jocke var en utmärkt ide så vi berättade tillsammans vårt äventyr.

Skriven av: greenday_louise

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa.

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson