Publicerat
Kategori: Novell

Innan Domedagen

Kapitel 1
Av alla årstider är vintern bäst, men växthuseffekten ser till att vi inte får så mycket vinter och den ger oss stora bekymmer, domedagen.
Men det är inte växthuseffekten vi ska oroa oss för, det vi ska oroa oss för är striden mellan människor och det okända.
Lösningen ligger i forntiden…
År 1804.
En forskare vid namn John Helvington och hans assistent Sam Andersson var ute och utforskade den kända Izael ruinen, John var en lång, storbyggd man med halvlångt brunt hår, och blåa ögon, däremot var Sam raka motsatsen, kort, med väldigt spinkig kropp, kort svart hår och grön bruna ögon.
– John, tycker du verkligen det är så smart att utforska Izael ruinen, jag har hört fruktansvärda rykten om att en demon är inlåst här.
– Lugn Sam, jag måste få utforska ruinerna för att få reda på sanningen om Izael.
Detta kan förändra liv tusentals år framåt i tiden. John och Sam vandrade sakta in i ruinportarna och steg in i den stora issalen, det var tyst och rädslan kröp igenom Sams kropp.
– John, jag tror att jag väntar utanför istället.
– Det finns ingen rädsla i min kropp, jag måste få reda på sanningen även om det blir min död.
John fortsatte in i ruinen, det såg ut som ett gammalt slott, tavlor av kungen och fina vaser som var sönderslagna. Nu kom rädslan, inne i kungens sal fanns ett stort istorn och infrusna människor i väggarna. John fortsatte framåt med bestämda steg, när han var framme vid istornet hörde han att dörren föll ihop. Han var instängd, försiktigt sträckte han handen mot isen, när han rörde isen så kände han kraften som fanns inuti den. Johns hand frös fast i isen och den började sprida sig utför hans kropp, isen var inte kall, den var stekhet, av ilska skrek han ut sin smärta, han kände hur kraften spred sig ut i hans kropp. Han kände sig inte normal längre, han kände sig ond, kraftfull. Tillslut hade isen slukad John och han var ett utav offren i isen. Utanför slottet satt Sam och väntade otåligt på John, minuterna gick till timmar.
Tillslut bestämde sig Sam för att gå in till John och se vad som hänt. Småjoggande passerade Sam den stora is salen mot kungens sal, när Sam var ute vid salens portar, var det inte blockerat, dörrarna var öppna…
– John! John! Ropade Sam förtvivlat.
Det började knaka i taket och Sam tittade skräckslaget omkring sig. Nu såg han istornet.
– John! Nej! Skrek Sam ledsamt.
Sam sprang allt han kunde fram till istornet och försökte slå sönder det. Istornet började spricka och gick tillslut sönder. John svävande medvetslöst i luften, onda krafter trycktes in i hans kropp och han blev större, starkare, ondare än någonsin. Han skulle bli… Izael. I många år väntade Izael på att en speciell pojke skulle födas, den utvalde. Den enda som har kraften att stoppa Izael.
År 2007.
Det var måndag, den enda dagen som jag avskyr. Skolan har börjat, jag måste erkänna att det är skönt ibland att gå till skolan och veta att jag får träffa alla kompisar där.
Det här är Max, ”Den Utvalde” enligt den gamla profetian som är tvungen att återupptas, Max är lång, kort svart hår och bruna ögon.
– Max! Skynda dig ner och ät frukost, skolan börjar om en kvart!
Stressen, den har man ju inte saknat precis, skynda, skynda, hela tiden. Aldrig hinner man med något. Efter jag åt frukost bar jag mig iväg till skolan, det var väl en 2km till skolan, så det tar inte så lång tid att gå. Men den här dagen skulle inte bli normal, den här dagen skulle förändra mitt liv för evigt. Jag har aldrig gillat storstaden, ibland önskar jag att det är bara frid, jag skulle vilja flytta men mamma trivs här och hon vägrar flytta. När jag gick ner för gatan kände jag en underlig känsla i huvudet, någon som jag aldrig känt förut, jag började domna bort och jag satte mig ner på en trappa utanför ett hus. Tillslut somnade jag...
År 1805.
När jag vaknade låg jag inte kvar på trappan, utan på en äng. Det var helt tomt förutom den stora ängen och ett stort träd, jag undrade var jag hade hamnat. Tomt och ensamt satt jag där vid ängen och väntade på att något skulle hända. Efter ett tag kom en häst med vagn förbi åkandes.
Mannen var ganska liten med en brun hatt, han var flintskallig och hade blåa ögon.
– Var hälsad unge riddare.
Sa mannen som red hästen. ”Unge riddare”? Det här måste vara någon slags rollspelare.
– Vad heter du unge man? Fråga mannen.
– Ja…jag heter Max, får jag fråga? Vilket år är det?
– Det borde väl du veta? Det är den 13 maj 1805.
1805!? Vad har hänt? Jag måste ha åkt tillbaka i tiden när jag domnade bort.
– Föresten, sa du att du heter Max? Frågade mannen igen.
– Ja, jag heter Max.
– Margareta! Den utvalde är här! Ropade mannen till sin fru.
Hans fru Margareta, oj vad hon var underbar, en fin rosa klänning med rosa hatt, långt blont hår och blåa ögon.
Följ med oss Max, jag menar Den Utvalde.
Jag antar att jag inte har något annat val än att åka med dom var dom än ska. Max följde med paret och efter några timmar var dom framme vid staden Hades.
– Vakna nu Max! Vi är framme vid Hades. Ropade mannen.
– Öh? Va? frågade Max sömnigt.
– Hades, staden som jag och min fru bor i, väldigt trevligt.
När dom var framme vid portarna till Hades frågade vakten dom om identitet.
– Joakim och Margareta Farmer.
Vakten spottade dom i ansiktet.
– Ni är patetiska. Sa vakten. Men mitt jobb är att släppa in folket som bor här så välkomna.
När dom var inne i Hades så Joakim till Max att hoppa ur vagnen.
– Varför spottade vakten dig i ansiktet? Frågade Max.
– Lång historia, jag förklarar senare.
Margareta, följ Max till huset, så kommer jag snart.
– Dåsa, Max följ med mig nu.
Jag följde med Margareta, staden var enorm, jag förstår inte hur man kan hitta här. När dom var framme tittade Margareta försiktigt omkring sig.
– Vad gör du? Frågade Max.
– Tittar så inga serpents är här. Svarade Margareta.
– Serpents? Vad är det? Frågade Max med hög röst.
– Serpent är en monster art som hotar Hades, vi har stora problem med dom, jag vill inte att vi ska ha ännu ett krig mot Serpents.
Underligt, verkar vara någon fantasivärld.
– Är detta verkligheten? Frågade Max underligt.
– Vad är det för fråga? Såklart detta är verkligheten.
Dag blev till natt och jag fick mig ett eget rum att sova i, jag saknade mamma. Men jag får bita ihop och göra det bästa av saken. Denna natten var inte som vanligt, jag hade mardrömmar om att jag var en nobel riddare som slogs för Hades frihet mot Serpents. Svettandes vaknade jag, Margareta och Joakim stod och stirrade på mig som om jag gjort någonting konstigt.
– Du hade mardrömmar va? Frågade Joakim.
– J… J...Ja. Stammade Max.
– Det var ingen mardröm, utan ditt öde, du är den utvalde. Sa Margareta.
– Vad är det för snack om att jag är Den Utvalde? Frågade Max
– I profetian står det att i framtiden så kommer Den Utvalde kallad Max födas och att vi ska ta med honom hit in i forntiden för att rädda mänskligheten från undergång.
Så nu ligger hela mänskligheten i min famn? Perfekt…
– Vad är det som hotar mänskligheten?
– Izael och hans onda trupper. Svarade Joakim.
– Vem är Izael?
– Izael, oj, för längesedan fanns en riddare kallad Max, han var precis som du, från framtiden som dom tog tillbaka till forntiden för att rädda mänskligheten från Izael. Izael var en ond, ond Demon från helvetet som hade kommit för att ta över jorden och skapa ett levande helvete. Max och Izael slogs i det stora Hades templet som är bosatt på ön Helios, Max lyckades besegra Izael och låsa in honom i ett magisk isblock, men nu har en galen forskare vid namn John Helvington utforskat ruinen och tagit Izaels kraft och nu är han numera Izael som vill ta över mänskligheten igen.
Därför behöver vi dig, Den Utvalde, för att sätta stopp för detta.
– Nej, nu måste vi gå. Sa Margareta bestämt.
– Gå var? Frågade Max.
– Du ska få lära dig att slåss. Svarade Joakim.
Vem tror dom att jag är? Jag vet inte ens hur man använder ett svärd.
– Seså, rappa på nu. Sa Margareta.
När dom var framme vid Hades Stridsskola kände sig Max väldigt nervös och visste inte vad som skulle hända.
– Vi kan tyvärr inte följa med dig Max, du måste gå in själv. Sa Joakim.
När Max gick in igenom portarna kom en stor man fram och hälsade.
– Välkommen, du måste vara Max, jag heter Karl och jag ska lära dig hur man använder svärd och hur man slåss...

Fortsättning följer...

Skriven av: linuse

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren