Inte klokt

Inte klokt!
Det här är inte klokt! Vansinnigt! Sanslöst! Vad håller jag på med? Gå inte fram. Vänd om! Glöm det!
S står i vimlet på Centralstationen i Stockholm. Det är fredag. Klockan är halv sex på kvällen. Människor rusar för att hinna med tåg, buss eller tunnelbana. Ute är det minusgrader och kallt. Snön ligger hårt packad på gator och trottoarer. S har en tunn jacka. Tänker att hon kommer att frysa ordentligt.
Så ser hon honom. Han står utanför en pub. Tittar sig villrådigt omkring. I handen har han sin mobil och S kan se hur han lyfter den till örat. Det är säkert henne han tänker ringa. De skulle ses för tio minuter sedan. Han är säkert orolig för att hon ska ha ändrat sig. S har sin telefon avstängd. Avskyr ringsignalerna och ljudet av meddelanden.
S hade sagt till honom att hon var rädd att de inte skulle känna igen varandra. Men han var helt lugn. – Klart vi gör! Om inte annat så kommer jag att känna igen din vackra röst. Sa han. – Men jag kan väl inte gå omkring och sjunga på stationen? Eller tycker du det? Hade S svarat med skratt.
S ser att han med ett besviket uttryck tittar på sin mobil. Sy lyfter han blicken och ser rakt på S. Ansiktet spricker upp i ett leende. Han tar långa kliv rakt emot henne.
– Men där är du ju! Jag tänkte att du hade ångrat dig! Men oj, vad kul! Att se dig! Hej!
– Hej. S tittade nervöst på honom.
De tar varandra i hand och hälsade. Han visar henne den pub där de ska inleda kvällen. Går in och fram till bardisken. Det är en sportbar med flera tv-apparater längs väggarna. Det är tydligen en viktig fotbollsmatch på gång. Gästerna är berusade. Skriker och vrålar när något händer i matchen. Lokalen luktar öl och svett.

S känner blodet pulsera. Får nästan svårt att andas. Undrar igen vad hon gör där.
– Vad gör jag här? Säger S knappt hörbart.
– Du är med mig! Svarar han med ett leende. Han räcker S ett glas med vitt vin och säger skål.
S för glaset till munnen men handen skakar. Hon är rädd att innehållet ska skvimpa över. Skrattar nervöst och sneglar på honom.
– Du är mindre säker idag. Säger han. Du verkade så säker när vi träffades på tåget. Och när vi har pratat i telefon. Har du lämnat yrkesrollen hemma?
– Ja, det kan man säga. Svarar S. Försöker stabilisera handens rörelse. S sitter på en barstol. Han står framför henne. Då och då är det någon gäst som stöter till honom. Han kommer närmare S. Hon lutar sig bakåt och håller nästan på att ramla av den höga stolen. Försöker undvika kontakt.
De skrattar till. S tänker – ska jag hålla på att skratta så här nervöst hela kvällen? Han kommer tycka att jag är en idiot.

Han ursäktar sig för att gå på toaletten. En man som råkat stöta till honom tittar på S. Ögonen är simmiga och han står ostadigt. Höjer sitt glas och skålar. S nickar och höjer sitt glas.
Han kommer tillbaks från toaletten. Får armbåga sig fram till S. Hon undrar hur gammal han är. Säker tio år äldre än jag. Tänker hon. Men verkar vältränad och ger ett fräscht intryck. Ser så glad ut med små smilgropar som syns mest hela tiden. När han är framme rör han vid hennes arm. Hon rycker till. Han lägger märke till det och drar snabbt undan sin hand.

– Ska vi gå vidare? Du är väl hungrig? Jag är det i alla fall. Jag tänkte att vi skulle äta på något ställe i Gamla Stan. Eller har du några särskilda önskemål?
– Nej. Gamla Stan låter jättetrevligt! Det var längesedan jag var där.
S glider ned från solen. Tar på sig jackan. Pinsamt medveten om hur tunn den måste verka. Lyfter upp sin väska. S går framför honom ut från puben. Hon känner hans blick vandra över ryggen och längs med kroppen. Brännande. Utanför står de en stund bredvid varandra. Så lång han är, tänker hon. Säkert huvudet längre.
– Du vill kanske lägga in väskan i en box? Då slipper du ju släpa runt på den hela kvällen.
Hela kvällen? Vad gör jag här? Tänker S.

Moa Kristensson

Jag älskar att sjunga.
Moa Kristensson är medlem sedan 2018 Moa Kristensson har 2 publicerade verk