Inte vad hon hoppats på

Inger var på väg till en partybåt tillsammans med Lilli. De hade blivit bjudna till båten av ett par killar som Inger hade träffat när hon hade besökt en nattklubb tillsammans med en annan kompis. Från början var det den kompisen och Inger som blev bjudna men just den helgen skulle kompisen på en släktings bröllop och kunde inte följa med. Killarna hade undrat om inte Inger kunde ta med sig någon annan kompis och då hade hon frågat Lilli som gärna ställde upp. Tyckte att det lät riktigt roligt och spännande.

Det var just innan höstterminen på högskolan skulle inledas och som Inger skulle börja på. Hon ville därför passa på att festa lite innan allvaret skulle börja på riktigt. Hon förstod att det inte skulle ges många partychanser mellan föreläsningar, pluggande och tentor och tänkte ta tillfället i akt när det dök upp. Hon skulle dessutom flytta till Stockholm för att studera och där kände hon ingen som hon kunde gå på nattklubb med. Ja hon räknade inte med att partaja något alls under hela hösten. Så hon är innerligt glad att Lilli ville följa med för det här tillfället ville hon verkligen inte missa.

Hon och Lilli hade träffats på Komvux där de båda hade pluggat. De hade inte känt varandra så länge. Faktiskt bara två år om ens det. Men de hade haft roligt tillsammans. De hade fikat tillsammans och åkt ut och solat tillsammans. Inger hade bil så de åkte ut på utflykter också. Nu senast hade de åkt först till Västervik och sedan tagit färjan över till Gotland. De hade inte hyrt någon stuga eller campingplats så de hade fått sova i bilen men det hade gått bra det med för de stannade bara ett par dagar. De hann ändå besöka danskrogen i Visby och sen var det dagen därpå dags att ta färjan hem till fastlandet och vardagen igen.

Killarna som Inger träffade hade varit riktigt trevliga. Att de såg riktigt bra ut gjorde ju inte saken sämre. Hon kunde nog tänka sig att bli närmare bekant med vem som helst av dem. Eller varför inte båda. Inger hade träffat på dem en utekväll efter Gotlandsresan men då hade inte Lilli varit med för någon släkting hade fyllt år då. Fyllt jämt. Lilli hade med andra ord inte träffat Mikael och Jack, som killarna hette, ännu. Men skulle väl få göra det tids nog.

Nu var de i alla fall på väg ganska tidigt på förmiddagen. De åkte även den här gången i Ingers lilla gula bil. De hade styrt kosan mot Stockholm för det var där som partybåten fanns. Förtöjd någonstans i hamnen. De hade blivit lovade att få låna en hytt att sova över i. För att de skulle kunna festa loss ordentligt. Det skulle bjudas på både lite tilltugg och dricka. Både vin och öl och kanske lite sprit också. De såg verkligen fram emot att komma fram dit och börja festa och roa sig.
Efter två och en halv timmes bilresa var de äntligen framme. Tack vare en bra vägbeskrivning som de fått av Mikael så hittade de ganska lätt till hamnen och kajen där partybåten låg förtöjd. De hittar också en bra och gratis parkeringsplats där man kunde stå parkerad i 48 timmar.

De lovade att hålla koll på och kontakt med varandra med sina nyinköpta mobiler. Det här var alldeles i början av 2000-talet så de hade inte haft sina mobiler så länge.
De ska strax gå ur bilen. Inger samlade ihop sina saker men glömde sin mobil mellan sätena. Det var nu inget som hon märkte ovan som hon var vid att hålla reda på en mobiltelefon.
De går ombord på båten och välkomnas av de snyggaste killar de någonsin träffat. Inger hade sina välsittande turkosblå byxor och ett snyggt linne på sig och Lilli bar en vacker vit axelbar klänning med fint fall. Inger märkte att killarna kastade uppskattande blickar på dem.

De började gå runt lite i den stora lyxbåten. Det fanns väl ett femtiotal personer där redan. Det var något fler tjejer än killar. Lite tråkigt tycker både Lilli och Inger att det var. De hade hoppats på fler snygga killar i sin egen ålder men de flesta verkade vara lite äldre. Medelålders kanske. De som ändå såg ut att vara i rätt ålder verkade jobba på båten. En av männen i rätt ålder gick omkring och serverade drinkar och de tog en varsin. Under tiden som de står och smuttar på sina drinkar börjar en del gå av båten. Flera av kvinnorna går av. Lilli och Inger undrar vad som händer. "Vadå ska de inte vara med på partyt" frågade Inger men Lilli hade så klart inga svar på det. Kanske hade kvinnorna redan varit ute på en båttur. Ja de visste inte men släppte det ganska snabbt. Då kommer Inger på att hon glömt sin mobiltelefon i bilen. Hon skyndar sig av båten så snabbt hon kan. Hon ser inte besättningsmännen som har börjat lösgöra båten eller så tänkte hon bara inte på vad de höll på med.

Mobilen hade glidit ner mellan sätena så det tog ett tag innan hon hittade den. När hon trasslat sig ut ur den lilla bilen så ser hon båten åka ut från kajen. Hon känner sig nästan svimfärdig av synen. "Satan" svär hon högt. Fan också ska hon nu missa det här sällsynta tillfället att uppleva något så suveränt som hon kanske inte får chansen till någon mer gång i livet. Hon förbannar sitt öde. Men kanske är hon istället tursam som få. Men den tanken slog henne aldrig.

Som tur är så hade ju Inger sin nyinköpta mobil och slog snabbt numret till Lilli som svarar nästan direkt.
- Var är du utbrister Lilli. Båten har lagt ut från kajen. Hann du tillbaka ombord.
- Nä jag står kvar på kajen. Kan du inte få dom att lägga till igen. Du kan väl prata med någon svarar Inger.
- Jag har försökt. De jag pratat med pratar inte svenska. Hittar inga andra jag kan fråga men jag letar lite till och ringer dig snart igen förklarar Lilli och de trycker sedan bort samtalet.

Det hade börjat regna så Inger sätter sig i bilen och väntar. Minuterna går och snart har hon väntat i en halvtimme. Hon börjar undra om hon inte borde försöka ringa igen men bestämmer sig för att vänta en stund till. Båten har nu försvunnit ur hennes synfält. Hon känner sig besviken och faktiskt också lite avundsjuk på Lilli som skulle få uppleva något som hon själv håller på att missa helt. Med ens inser hon att det förflutit över en timme. Hon bestämmer sig för att ringa Lilli igen. Hon slår numret men inga signaler går fram. Hon trycker bort det och ringer upp igen men resultatet blir det samma. Inger förstår inte varför inga signaler hörs. Undrar över vad det kan bero på. Börjar känna sig lite orolig. Får en obehagskänsla.

Hon blir sittandes i bilen en lång stund. Har ingen lust att åka iväg någonstans och bestämmer sig för att sova över i bilen. Misstänker att det antagligen kommer att bli obekvämt men det får gå. Hon har ju sovit i bilen förr. Minns när hon och Lilli var på Gotland tidigare i somras. De hade stannat där i två nätter och sovit i bilen. De hade inte haft med något tält och stuga eller hotellrum hade varit för dyrt så de sov i bilen istället. Det hade gått då och skulle gå nu också var hennes fasta övertygelse. Och så fick det bli.

Inger väntade till sent på eftermiddagen dagen efter utan att båten dök upp. Det var konstigt. Den skulle ju ha återvänt vid det här laget tänkte Inger. Hon hade tröttnat på att sitta still och bara vänta så hon bestämmer sig för att åka en runda med bilen och återkomma senare till hamnen. Hon startar bilen och kör iväg. När hon återvänder så lyser båten fortfarande med sin frånvaro.

Hon sover över i bilen en natt till och bestämmer sig för att köra hem senare dagen därpå. Hon kunde inte göra annat eftersom båten aldrig återvände. Allt känns obegripligt för Inger. Hon undrade vart båten tagit vägen och vad som hade hänt hennes vän. Borde hon anmäla det till polisen. Hon visste verkligen inte. Hade det ens förekommit något brott. Det visste hon ju inte så det skulle säkert verka konstigt om hon anmälde det. Båten kanske bara fick en ny destination och någon annan kanske skjutsar hem Lilli. Inger bestämmer sig därför att avvakta och se vad som händer de närmaste dagarna. Hon tänker däremot ringa och försöka få tag på Lilli. Hon hade försökt ringa Lilli några gånger med samma nedslående resultat. Hon tänker fortsätta ringa tills hon får svar. Det var det minsta hon kunde göra. Hon kör hem till hemorten och fortsatte att ringa men fick aldrig något svar.

Fan också tänkte Lilli när hon inser att Inger var tvungen att gå av båten för att hon ville ha sin mobil under kvällen. Fasiken kan hon inte vara utan den en enda kväll och bara låta mobilen vara kvar i bilen. De hade ju klarat sig utan mobiler tidigare och det hade fungerat bra. Det hade rent av gjort det under flera år. Jaja Inger fick väl skynda sig helt enkelt. Plötsligt så hade alla som tänkt gå av gjort det. Det gick så snabbt så Lilli hann knappt med vad som hände. Lika plötsligt hade båten kastat loss och är på väg ut från kajen.

Lilli skyndar sig fram för att se om Inger hann komma ombord på båten. Hon ser att Inger står kvar på kajen. Hon vänder sig till några ur besättningen för att be dem lägga till igen vid kajen men kunde inte göra sig förstådd. De kunde inte svenska.
Efter några minuter ringer hennes mobiltelefon och hon svarar direkt. Det är Inger som ringer. Lilli förklarar att hon har försökt att prata med besättningen men att de inte förstod svenska och hon hittade inte någon annan hon kunde fråga. Hon lovade att leta vidare efter någon och sedan ringa tillbaka till Inger.

Hon hade tur för bara efter en kort stund får hon tag på Mikael. En av männen som bjudit med dem på resan. Han är lång och välbyggd. Närmare 190 cm lång med osedvanligt bra utseende. Mörkbrun kortklippt hår och blågrå ögon.
Lilli förklarade att Inger var kvar på kajen och bad honom beordra besättningen att vända tillbaka och hämta Inger. Lilli fick inte det svar hon hade hoppats på. Han svarade att det inte gick och istället bad han att få låna hennes mobil. Det var något hon inte tänkte gå med på. Istället höll hon mobilen i ett stadigt grepp. Det hjälpte inte. Han tog snabbt tag om hennes handled och vrider om handen så att hon blir tvungen att släppa mobilen på grund av smärtan. Säger samtidigt att hon inte behövde den och skulle få tillbaka den när hon går av båten igen. Naturligtvis protesterar hon och försöker ta tillbaka sin mobil men Mikael var för stark och hade inga problem att hålla henne tillbaka. "Ge tillbaka den" säger hon upprört men han lyssnar inte. Ser snarare road ut. "Du behöver inte den så länge du är på båten" svarar han retsamt. "Jag vill ringa Inger. Sluta jävlas med mig" protesterar hon. "Du kan ringa henne imorgon" sa han med en mörkare ton och stoppar ner Lillis mobil i byxfickan. Han ger henne en hård blick som får henne att inse att han inte tänkte lämna tillbaka telefonen. "Ditt jävla as" sa hon tyst för sig själv. "Jag hörde det där" säger han med en röst som hade börjat låta lite hotfull. "Du ska nog passa dig för att säga något mer".

Lilli drog sig undan. Hon skulle ju ändå inte kunna vinna någon strid mot Mikael. Hon fick istället fundera ut hur hon skulle gå vidare i situationen som hon hamnat i.
Hon serveras ett glas vin som hon smuttar på samtidigt som hon går runt och ser sig omkring och ser några par som dansar i salongen som hon kommit in i. Hon ser också par som försvinner någon annanstans. Helt naturligt så undrade hon vart de var på väg. Hon hade sina aningar men sköt tankarna åt sidan. Så illa kunde det väl ändå inte vara men obehagskänslan dröjde sig kvar.
Hon hade druckit upp vinet och ville gå ut på däck för att få lite luft. Det stilla regnet hade som tur var upphört. Två män hade dröjt sig kvar i hennes närhet och som följde efter henne och fortsätter att följa efter när hon går ut genom dörren och vidare ut på däck. Det var illavarslande för henne. Det var uppenbart att de höll henne under uppsikt. Hon ville få sina misstankar bekräftade och gick in igen efter en kort stund. Precis som hon trodde följde de efter henne in genom dörren. Hennes misstanke var bekräftad.

När Lilli väl kommit in så möts hon upp av Mikael som nu var i sällskap med ytterligare en man. Mikael presenterar dem för varandra. Mannen heter Pieter och har ett mycket fördelaktigt utseende. Ganska mörkt kortklippt hår och uttrycksfulla ögon. Och välbyggd.
- Du kan väl hålla Pieter sällskap säger Mikael till henne.
- Om det bara gäller sällskap så kan jag väl göra det svarade hon.
Lilli och Pieter umgås och pratar med varandra på ett lättsamt sätt. Hon tyckte väl bra om honom. Till en början i alla fall men hon tyckte allt att han var lite väl självsäker. Han verkade rätt säker på hur dagen skulle sluta. Lilli däremot var säker på att det skulle sluta på ett helt annat sätt. Hon tänkte att du ska inte tro att du kan få som du vill bara för att du är snygg.
Efter ett tag så kommer Mikael fram till dem och tar sedan Lilli åt sidan.
- Hur går det. Är han trevlig mot dig frågade han.
- Jo än så länge har han varit det svarade hon.
- Du kan väl vara lite mer tillmötesgående mot honom föreslog han sedan.
- ja det kanske jag kan svarade hon undvikande. Hon ville inte prata mer med Mikael och sa bara vad han antagligen ville höra. I själva verket så hade hon ingen tanke på att göra som han ville.

Lilli och Pieter umgås vidare och dansar och dricker vin emellanåt. Hon har förstått vad som förväntas av henne men håller god min. Vill att de ska tro att hon gett upp och accepterat sitt öde. I själva verket försöker hon hitta en utväg ur sin ofördelaktiga situation. Det dröjer inte länge förrän Mikael återigen tar henne åt sidan och förklarar att de inte kommer att släppa av henne från båten innan hon har uppfyllt kravet. Det var uppenbart att hon hamnat i klorna på en organisation som sysslar med trafficking eller liknande men hon skulle se till att komma ur deras grepp. Det fick kosta vad det ville.

Lilli förstår att hon måste börja skrida till verket. Hennes lilla problem är bara att hon inte riktigt vet vad hon ska ta sig till. Båten hade vid det här laget kommit en bit ut i Stockholms skärgård. Det hade hunnit bli eftermiddagen och det skulle inte vara ljust i så många timmar till. Hon hade börjat inse att det förmodligen bara fanns en sak hon kunde göra. Hon hade därför förklarat för Pieter att hon ville vara ute på däck. Skyllt på att hon behövde lite frisk luft. Han såg väl inga skäl att hindra henne. Det var ju fortfarande varmt i luften och rent av mer behagligt ute än inne. Dessutom så hade hennes bevakare släppt på vaksamheten och hade inte längre så mycket uppsikt över henne. De tänkte väl att det kunde Pieter ha. Det mesta av tiden så hade han det också. Lilli hoppas ändå att det så småningom ska dyka upp rätt tillfälle för henne.

De hade befunnit sig på däck en längre stund när Pieter förklarade att han ville att de skulle avnjuta ett varsitt glas vin till. Lilli tyckte att det var ett bra förslag och tillade att hon skulle vänta på däck under tiden han hämtade vinet. Pieter hade inget emot det och Lilli såg äntligen sin chans att fly. Det fanns inga andra på däck som kunde bevittna vad som skulle komma att ske. Så fort Pieter försvann genom dörren tog Lilli sats och helt oförskräckt hoppade över relingen och lät sig falla ner i vattnet. Det var en bit ner till ytan och hon sjönk ner säkert ett par meter i havet. Lilli var duktig på att simma så det var inget som skrämde henne. Så fort hon slutade sjunka så började hon simma upp till ytan och sedan bort från båten. Hon simmade med kraftiga och vägvinnande simtag. Hon skänkte en tacksam tanke på all simträning hon ägnat sig åt. Nä hon hade aldrig tävlat i simning utan det hade bara varit en motionsform för henne. Lika tacksam var hon över den tunna klänningen. Den tyngde knappt ner henne något alls. Något som hon inte var lika tacksam över var att det var lite väl blåsigt. Hon hade gärna sluppit vågorna som slog mot henne men det hade inte funnits något att välja på. Det var bara att gilla läget och det gjorde hon.
Ganska snart hade hon tillryggalagt några hundra meter och avståndet till båten ökade allt mer för varje simtag hon tog. Kvar på båten stod någon som rent instinktivt kände att något hänt. Kände att någon höll på att komma undan det han hade planerat. Det kunde han inte tillåta eftersom det var hans egen planering och eget verk.

Det kom så plötsligt så att hon för ett kort ögonblick kom av sig. Men vad var det. Det oväntade som hon upplevde. Det hade låtit som en röst men var kom den från. Nu hörde hon den igen. Den beordrade henne att simma tillbaka. Hon kunde till en början inte begripa var den kom ifrån. Det fanns ju ingen i närheten. Ändå lät rösten som i vanlig samtalston. Det tog ett tag innan hon förstod att hon hörde den i sitt eget huvud. Nu hördes den igen. "Nu vänder du och simmar tillbaka hit" säger rösten. Hon tänkte att "det kan du glömma". Trots att det var helt omöjligt så uppstår en dialog mellan henne och rösten. Hon behövde inte uttala orden. Det räckte att hon tänkte orden. Hon tror sig känna igen rösten. Det lät som Mikael. Det borde ju inte vara möjligt men likväl kommunicerar hon med honom. "Om du simmar tillbaka nu så slipper du konsekvenserna som annars väntar". "Om du vill ha tillbaka mig så får du väl hämta mig. Jag simmar inte tillbaka" svarade hon. Han uppmanar henne att simma tillbaka några gånger till men hon svarar inte tänker bara spontant att han kan glömma det. Snart låter rösten alltmer arg. "Du kommer få ångra det här" säger den till sist. "Då får det väl bli så. Jag simmar inte tillbaka" är det sista hon svarar. Ja eller tänker närmare bestämt.

Emellanåt simmar hon precis under ytan för att hon inte ska synas för mycket. Hon simmar upp till ytan och ser sig om. Båten är nu långt borta från henne. Äntligen tänker hon. Har hon verkligen lyckats komma undan. Hon hoppas det. Hon fortsätter att simma under ytan och snart kan hon simma runt och bakom en av skärgårdsöarna. Nu kan hon inte längre se båten och de kan heller inte se henne. Hon känner sig lättad men upptäcker samtidigt hur trött hon börjat bli. Funderar på om hon ska ta sig upp på ön men känner att hon vill komma ännu längre bort från båten och folket som är ombord. De skulle kanske också vilja gå iland på ön för att leta efter henne. Det vore ju ganska logiskt att ta sig iland på närmaste ön tänkte hon. Av just den anledningen så skulle hon inte göra det. Hon simmade därför vidare.

Hon kämpar på i sin strävan att komma så långt bort som möjligt från båten. Simtagen känns tyngre nu. Som om det satt fast gummitrådar runt hennes armar fastsatta bakom henne och höll emot. Hon var riktigt trött och det kändes som att något tyngde ner henne. Hon tänkte på klänningen men det kunde inte gärna bero på den. Den vägde ju knappt något. Den var ju fjäderlätt. Det berodde på att hennes krafter börjat ebba ut. Hennes lemmar hade börjat stelna. Det var inte alls lika lätt längre att ta simtagen. Kändes som att simma i sirap. Som om det inte var illa nog så började det blåsa och vågorna blev högre. De slog in rakt i ansiktet på henne och sköljde över hennes huvud. Hon får flera kallsupar. Börjar få svårt att andas. Börjar få andningsnöd och känner sig omtöcknad. Medvetandegraden sjunker betänkligt. Likaså börjar hennes kropp sjunka djupare ner i vattnet Hon orkar inte hålla upp huvudet. Glider så sakta in i ett tillstånd där medvetandet sakta glider ut. Bråkdelen av sekunden innan det helt hade försvunnit upplever hon en svävande känsla. Som om något drar henne uppåt och lyfter henne. Är det här slutet lyckas hon tänka trots sitt frånvarande tillstånd. Kanske var det hennes sista tanke att undra om det var Herren som nu tog henne hem.

Inger kände en oro hela tiden. Undrade vad som hänt hennes vän. Det har gått ytterligare någon dag utan att hon fått några livstecken från Lilli.
Inger hoppades att få ett telefonsamtal från Lilli men det kom aldrig. Hade själv försökt ringa men Lillis telefon verkade död. Gick inga signaler fram alls. Hon hade i och för sig fått ett par samtal som hon inte hunnit svara på. Men det var från något okänt nummer så hon hade inte brytt sig om att ringa tillbaka. Tänkte att om det var något viktigt så skulle de ringa igen. Så hon gick fortfarande och väntade på att Lilli skulle höra av sig.
Jaha nu ringdes det från numret hon missat att svara på igen. Den här gången hinner hon svara och hör en välbekant röst. Det var Lilli.

Lilli började berätta vad hon varit med om. "Jag försökte ringa dig men signalerna gick inte fram" säger Inger. "Jag har den inte längre. Mikael tog den och gav aldrig tillbaka den. Han har kanske stängt av den eller slängt den. Jävla sätt" svarar Lilli.
Lilli berättar att hon hamnat i händerna på folk som höll på med trafficking. Med någon slags sexhandel men att hon kom undan. "Hoppade du verkligen i sjön" undrar Inger. "Ja för jag såg ingen annan utväg. Kommer aldrig mer följa med främmande människor som vi gjorde" förklarar Lilli.

När allt såg som sämst ut för Lilli och hon verkligen trodde att hennes sista stund var kommen så blev hon uppdragen ur sjön. Hennes smala lycka var den lille fritidsbåten som befann sig ute på sjön och såg något i sjön som de ville undersöka närmare. Det var Lilli som de fått syn på. De hade dragit upp henne sekunder innan hon skulle ha drunknat. De fick snabbt ut vattnet ur hennes lungor och hon behövde inte återupplivas. Hon kunde börja andas igen av egen kraft. Hon hade inga direkta skador mer än att hon var ordentligt medtagen men återhämtade sig ganska snabbt.

Det var två män som räddade henne. Den ena var en medelålders ryss som bott i Sverige under åtskilliga år. Hans namn var Boris och var en stor man med tjockt mörkt hår och ett välansat och klädsamt skägg. Den andra mannen var en något yngre, smal, skägglös svensk man som hette David. De hade såklart undrat varför hon hamnat i sjön så långt ute i skärgården. Hon fick förklara i korta ordalag hur hon hamnat där. Det syntes tydligt att de blev lite illa berörda av det hon berättade. Tyckte att hon borde polisanmäla det som hade hänt henne. Ja hon övervägde det själv också. Det var ju inte okej på något sätt det hon blev utsatt för.

De åkte tillbaka till land och Lilli fick följa med Boris hem till honom och hans fru. Kvinnan han var gift med var också i medelåldern och svensk och hette Emma. Hon var lång och blond med bra och trevligt utseende. Lilli fick låna deras telefon och försökte ringa Inger men fick till en början inga svar. Lilli fick svar först dan därpå. De hade mycket att berätta för varandra och innan de avslutade samtalet så berättar Lilli att hon skulle få övernatta hos Boris och Emma och att Boris skulle köra hem henne dagen efter.

Hon kände stor tacksamhet mot sina räddare och hade även låtit dem få veta det några gånger. Ja hon skänkte dem en tacksam tanke men hennes tankar fanns även på annat håll. Hon tänkte på Mikael. Hade hon verkligen hört hans röst i sitt huvud när hon hade simmat iväg från båten eller var det bara inbillning. Men hon mindes ju orden som hon hört i sitt huvud. Att han beordrade henne att simma tillbaka. Hur kunde hon minnas något sådant så tydligt. Det var ju en omöjlighet. Telepati var ju bara fantasier och påhitt. Ja hon förstod ingenting.

Lilli bestämde sig slutligen, påhejad av Inger, för att göra en polisanmälan. Men den ledde ingenvart. Hon hade ju följt med på båten frivilligt. Det var också svårt att bevisa anklagelsen om sexhandel så anmälan lades ner ganska snabbt. Hon fick väl helt enkelt vara nöjd med att hon faktiskt lyckades komma undan.

Det hände att hon skänkte Mikael ytterligare en och annan tanke. Han hade ju verkat så trevlig i början. Lilli tyckte att det var tråkigt ja rent av sorgligt att det visade sig att han inte var den person som hon först hade trott.

[email protected]

L.N.*l.n

Gillar att skriva om det självupplevda blandat med fiktion och aningen kryddat med övernaturliga inslag och till sist lite dramatiserat.
L.N.*l.n är medlem sedan 2025 L.N.*l.n har 2 publicerade verk