Publicerat
Kategori: Novell

Interiören

Jag ville berätta, men språket var i vägen.





Ljuset tog sig sakta in genom den skira gardinen innan den landande på den gamla tapeten med det blommiga mönstret där generationer lämnat avtryck i form vardagliga fläckar.
Varje fläck kunde berätta en egen historia om rummet och vad som hänt där. Tapetens mönster av sommarblommor kunde visserligen inte vissna, men tycktes på något märkligt sätt spegla en svunnen tid då mönstret inte längre fanns. Mönstret, blommorna och fläckarna talade från en annan tid tillsammans med hela rummet.
Tiden var frusen i rummet och den gamla gungstolen med det vita virkade tyget där någon vilat huvudet i väntan på något. Kanske att någon, någon gång skulle berätta dens historia.
Takets vita kalkfärg hade börjat flagna sakteliga och gett vika för gravitationens obevekliga lag. Taklistens ornament, som kringgärdade hela innertaket hade klarat sig bättre men skvallrade om en överdådig tid då även fattighjonen la sig till med utsirningar för att stå ut eller bara för att behaga vardagen.
På bordet låg en virkad duk med snibbarna hängande över kanterna som brukligt var under denna tid – en tid som stannat för något.
De slipade plankorna i golvet tycktes trötta av tidens gång och dess nötta spår skymdes av en trasmatta där fransarna fortfarande låg räta. Ljuset som letade sig ner till golvet och bildade skuggor verkade även det gammalt där det förenade sig med en tunn hinna damm.
Sekretären vid väggen utstrålade konservatism. Dess sliriga former prövade ytans lack som spruckit upp på vissa ställen som i någon form av protest mot tidens gång. Tapeten på baksidan vittnade om att detta var dess revir sedan begynnelsen.
Mässingen på taklampan hade grånat och gödlampan hade svärtat tygskärmen lite sotfärgat men den brända doften hade för länge sedan förflyktigats.
Ändå fanns en doft kvar i rummet, en doft av det gamla, det orörda, det eviga. Som ett gammalt fotografi eller en gammal text vars utsirade bokstäver knappt kan tydas längre.
De skira och tunna gardinernas mönster släppte igenom ljuset sådär lagom som en mormor ville ha det.
Interiörens alla småsaker svor om en annan tid som väntade på att berättas av någon och jag skulle gärna ha gjort det. Om inte det här förbannade blomsterspråket, som en del författare envisas med, tagit så mycket av utrymmet att själva berättelsen inte får plats.

Skriven av: boksidan

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck