Jag ser dig

Jag ser dig, orden ekar i mitt huvud. Irriterat ser jag mig omkring i det nyöppnade caféet med de mörkrostade tapeterna. Min blick fastnar på ett par som sitter vid ett runt bord längst in vid ett fönster. I fönstret står det en stor växt med lätt torkade blad som ser ut att den ska dö när som helst. Kvinnan pillar förstrött på bladen och de faller ner likt små trasiga löv ner på golvet och bordet. Med en otålig gest föser mannen ner bladresterna från bordet och lutar sig fram emot kvinnan som för att säga något. Hennes hand stannar till och hon för den till sitt hår och i samma stund möts våra blickar.

En käck liten servitris går omkring med en trasa och torkar bord, plockar bort tomma kaffekoppar och bullpapper där sockret bildat en mörka fläckar i botten. Hon tar upp en halväten bulle och för den till sitt ansikte. För en kor stund trodde jag att hon skulle äta på den men hon sniffade fundersamt på bullen och skakade på huvudet.

Doften av nybryggt kaffe sprider sig i luften samtidigt som dörren öppnas och ett glatt skrattande sällskap på fem personer kommer in på caféet. De väljer ett bord med en liten orange duk på och sätter sig där med sina kaffekoppar. Det är två par och en kvinna och alla så upptagna av att prata och diskutera att de inte lägger märke till de andra gästerna.

Jag ser hur mannen vid det runda bordet tar kvinnans hand och för den till sina läppar och kysser ömt varje finger. Hon ler mot honom och säger något för jag ser hur hennes mun formar orden, jag älskar dig. En lång stund sitter de så och rör vid varandras händer och viskar till varandra.

Så ser jag hur mannens blick stelnar till och han blir vit i ansiktet. Jag följer hans blick och jag ser att en av kvinnorna i det andra sällskapet tittar på mannen. Deras blickar möts, de håller fast varandras ögon en lång stund som känns som en evighet. Mannen släpper kvinnans händer vars fingrar han så ömt kysst nyss. Han häver sig upp från bordet och går fram till den andra kvinnan som tittar tomt på honom.

Det är inte så som det ser ut, jag kan förklara allting, det betydde ingenting. Orden fastnar och hans röst stockar sig i halsen på honom. Axlarna sjunker ner och han ser med ens så gammal och trött ut. Kvinnan vid runda bordet reser sig och kommer fram till mannen och försöker ta hans hand i sin. Han rycker tillbaka den som att han bränt sig och viskar lågt, låt bli, gå härifrån är du snäll.

De båda kvinnorna tittar på varandra deras blickar är tomma så med ens blixtrar det till i ögonen på den ena kvinnan. Hon reser sig upp och stirrar på mannen och kvinnan vit i ansiktet av ilska och sorg. Jag såg dig, jag såg vad du gjorde du kan inte säga att det inte betydde någonting.

Hon vänder sig om och tittar på den andra kvinnan med ögon som sjöd av sorg ilska vanmakt.
Vem är du och vad gör du tillsammans med min man...
Jag förstår inte vad du pratar om, din man..
De båda kvinnorna sjunker ner på varsin stol , luften står still vibrerar av känslor.
Jag hatar dig hörs det svagt innan en av kvinnorna bryter ut i hejdlös gråt.

Min irritation jag känt har bytts ut till häpnad och jag återgår till min kaffe och tidning.
Tittar återigen ut över caféet bort mot det runda bordet vars stolar gapar tomma.
Sällskapet som nyss var så fulla av glädje och skratt satt nu tysta och samtalade tyst med varandra. En arm höll om kvinnan som satt bredvid sin man båda grät.

Kvinnan från runda bordet gråter tittar sig runt och skyndar ut ur caféet på vägen ut möter hon min blick. För en sekund står tiden återigen stilla och jag skakar olustigt på mig innan jag återvänder till min kaffe. Jag såg dig tänker jag när jag tittar på mannen från runda bordet och du kan inte förneka vad du gjort.

Skriven av: