Jag ska slåss i dina kvarter part 9

Maja
Jag och Miriam skyndar oss upp för trappan, och vi hinner knappt innanför dörren till mitt rum innan båda våra klänningar ligger slängda på golvet och sedan åker strumpbyxorna och trosorna av i en rasande fart.
”Vi har inte mycket tid på oss”, mumlar Miriam mot min hals, hennes andedräkt är kylig mot min
hud.
”Jag vet”, svarar jag kort och hon trycker upp mig mot väggen, mina lår vilar mot hennes höfter, håller mig uppe.
I bara bh står vi där, har bråttom som fan, men kan inte hålla oss ifrån varandra.
I och med att hennes höfter hindrar mig från att glida ner har hon fria händer, och det tar inte lång tid innan jag har två av hennes fingrar i mig.
Jag håller på att explodera av upphetsning, så det krävs inte mycket för att jag ska komma.
Utmattad sjunker jag ihop mot hennes axel, och hon backar lite så att jag kan ställa mig upp ordentligt.
”Vet du vad?”, säger jag. ”Vi borde ta på oss klänningarna och trosorna igen, du vet, om mamma skulle komma in. Så kan jag helt enkelt ’stoppa handen innanför kjolen’ på dig, som man brukar säga.”
Hon skrattar lite och drar på sig sin vita klänning, men strumpbyxorna låter hon ligga kvar på golvet.
Sedan, när jag också har klätt på mig, sätter vi oss bredvid varandra på sängen, och så diskret jag kan för jag handen längs hennes lår, rör lätt vid henne utanpå trosorna.
Hon är spänd som en fjäder mot mina fingertoppar, och jag vet hur frustrerad jag gör henne.
Och eftersom vi har bråttom så kan jag inte reta henne allt för länge.
När jag till slut tar mig innanför hennes trosor särar hon på benen och suckar djupt.
”Det var på tiden..”, mumlar hon tyst och trycker sig mot mina fingrar.
Jag blir så rädd att jag håller på att få en hjärtattack när det efter en stund plötsligt knackar på dörren, och till min stora lättnad har jag precis dragit åt mig handen som alldeles nyss var innanför Miriams trosor.
Värre är det med Miriam eftersom hon utmattat sjunkit ihop på sängen efter en, enligt henne, galet skön orgasm.
”Vänta två sekunder!”, ropar jag samtidigt som jag försöka väcka liv i min nästan utslagna flickvän.
”Men gästerna är här nu, ni får faktiskt komma ner! Vad håller ni på med egentligen?”
”Bättrar på sminket, och Miriam behövde byta strumpbyxor eftersom hon fick en maska på dom andra!”
Miriam, som nu satt sig upp, fnissar till.
”Jaha, har du några andra strumpbyxor jag kan låna eller? Annars håller inte din story riktigt.”
Hon låter road, och jag funderar en kort stund, går fram till garderoben.
”Eh..går mörkröda bra?”, frågar jag och håller upp det enda hela, rena paret jag har.
”Ja, älskling, det går finfint.”
Stressat drar hon på sig dom och rättar till klänningen lite.
”Ser jag presentabel ut, eller syns det att jag är nyknullad?”
”Beror på vem man frågar”, svarar jag med skratt i rösten.
”Det kvittar. Nu går vi ner och eh. Sällskapar lite.”
Redan halvvägs ner för trappan kan jag höra min fasters gälla skratt slå emot mig.
”Herregud, inte för att vara sån men..alltså, var det där någons skratt?”, frågar Miriam lite försiktigt.
Jag nickar sakta, fortsätter ner för trappan.
I dörröppningen till vardagsrummet står ägaren till det förfärliga skrattet, eller skriket, och hon vänder sig snabbt om när hon hör att jag kommer.
”Nämen, där är du ju! Men..Maja, hur ser du ut? Ditt hår är alldeles rufsigt!”
”Jag har..legat på det. Tog en liten powernap innan ni kom.”, ljuger jag.
Förfärad går hon fram till mig och börjar reda ut rufset.
”Men, snälla..”, ber jag. ”Så farligt är det inte!”
”Hmpf.”, fnyser hon, som om det vore ett tillräckligt svar.
”Eh, okej. Miriam, det här är min faster Ani. Ani, det här är min flickvän Miriam.”
”Aha”, säger min faster och granskar Miriam.
Stackars Miriam däremot vågar knappt röra en muskel.
”Nej, men nu måste vi hälsa på dom andra också.”, säger jag och drar med mig Miriam in i vardagsrummet innan min faster hinner protestera.
Hon ser lite skräckslagen ut, så jag lägger armarna om henne och ser henne djupt i ögonen.
”Baby, ta det lugnt. Jag är här, jag lämnar inte din sida.”
Hon nickar och sväljer ljudligt.

Miriam
Det är både kul och skrämmande att träffa Majas släktingar.
Middagen förflyter ganska bra, och efter några glas champagne verkar de flesta till och med normala.
När jag säger det till Maja håller hon på att skratta ihjäl sig, och jag erkänner själv att det låter riktigt komiskt.
”Det förstår jag väl!”, flämtar hon fram mellan skrattattackerna. ”Du ska bara veta, på släktträffarna brukade jag gå och smutta på de vuxnas vinglas när dem var obevakade. Nykter står man fan inte ut!”
”Hur gör vi nu då?”, frågar jag skämtsamt.
”Vi snor en vinare och drar upp till mitt rum.”
Tysta som möss smyger vi förbi bordet med alla berusade släktingar och Maja sliter åt sig den nyöppnade vinflaskan som står på bordet framför hennes farbror Akiras plats.
Lyckligtvis är han upptagen med att dansa vinglig bugg med Majas mormor Kaya som danspartner.
Skrattandes, med vinflaskan gömd innanför koftan, springer jag och Maja upp för trappan och in i hennes rum.
Jag slänger mig på hennes säng och hon rotar fram två plastglas ur sin handväska.
”Nu ska här firas. På rätt sätt.”
Hon slår sig ner bredvid mig på sängen, räcker mig ett av plastglasen.
”Och här kommer vinet.”
Hon fyller våra glas till bredden och vi skrattar lite, slår dom lätt emot varandra.
”Du”, säger jag nyfiket. ”De flesta som är här, dom är ju från din mammas sida från Japan, right?”
”Ja?”
”Fast din faster är naturligtvis från din pappas sida..jag kan inte fatta att jag inte frågat innan, men.. var är din pappa?”
Maja biter lite på ena nageln och ser mig i ögonen.
”Var är din?”, frågar hon.
”Du först.”
”Okej, okej. Han är..han stack när jag liten. Tillbaka till Norrland antar jag.”
”Men din faster är här, och hennes familj?”
”Ja, vi står dom nära ändå. Dom har mer kontakt med mig och mamma än med Pappa. Dom tycker han är hemsk som kunde lämna oss, och på så vis står de på vår sida.”
”Men dom bor i Norrland?”
”Ja, men inte på samma ställe som pappa exakt. Snarare lite utanför. Kan inte riktigt förklara.”
”Okej, jag fattar. Skönt att ni har dem i alla fall.”
”Ja, verkligen. Jag älskar Ani. Hon är lite excentrisk och har ett skratt från en annan värld, men hon är lojal och kärleksfull och finns där när det behövs, och hennes man är världens snällaste.”
”Hon tittade konstigt på mig förut.”, säger jag. ”Liksom..granskade hela mig.”
”Jag har ringt Ani många gånger mitt i natten, många gånger mitt på dagen, när jag inte velat prata med mamma, och bara gråtit. Ofta för att någon varit elak mot mig, sällan någon annan än Isabell. Hon vet det mesta, och hon blir misstänksam när jag har en tjej i min närhet. Hon vill att jag ska vara i säkerhet, och hon känner inte dig som jag gör.”
”Nej, det förstås.”, svarar jag och mina kinder bränner.
Vilket helvete Maja har genomlevt, och jag har alltid stått bak i kulisserna och sett på.
Vad gör det mig till?
Något sorts monster?
Jag borde ha satt stopp för alltihop från första stund, inte krupit ihop i bakgrunden.
Maja lägger handen under min haka och tvingar mig att se in i hennes isblåa ögon.
”Jag vet vad du tänker nu, älskling. Och jag kan förstå varför du tänker så. Men jag vill att du ska veta att jag inte tänker så, och då behöver inte du göra det heller.”
En ensam tår rullar ner för min kind och Maja kysser den.
”Salt”, viskar hon. ”Gråt inte för mig. Jag är lycklig nu.”
”Drömmer du aldrig att jag står över dig, att jag står där och bestämmer mig för om jag ska sparka eller inte, och sedan väljer att göra det?”, frågar jag. ”För det gör jag.”
Nu är det mer än en tår som rinner längs med mina kinder, och jag får svårt att andas.
Det är sant, det jag sa. Jag drömmer precis det, och jag vaknar livrädd och med en klump i halsen.
Flera gånger har jag behövt springa på toa för att kräkas, precis som efter det att jag sparkade Maja.
Bara när Maja ligger bredvid med armarna hårt om mig när jag vaknar mitt i natten kan jag hålla tillbaka impulsen att spy, men tårarna finns det ingen spärr på.
Jag ligger ofta vaken länge när jag vaknar på det sättet och försöker förstå mig på hur Maja vågar vara ihop med någon som gjort henne illa.
Borde det inte ringa typ hundra varningsklockor i hennes huvud varje gång hon ser mig?
Inte för att jag någonsin skulle lägga en hand på Maja nu utan att Isabell står med piskan i hand bakom mig, jag vet ju det till hundra procent, men hur kan hon vara säker?
”Jag har sett dig i ögonen, Miriam, länge. Jag har sätt dig i ögonen samtidigt som ditt hjärta har rusat i takt med mitt. Jag såg din själ, och den var ren. Där fanns en avgrund också, och den hade ett namn. Dess namn var Isabell, men när jag ser dig i ögonen nu finns där ingen avgrund längre. Jag har drömt om just det ögonblicket och vaknat rädd bredvid dig, och logiskt sett borde jag väl ryggat undan från dig, men precis där och då, i mitt mycket sårbara tillstånd, kröp jag in i din famn och begravde mig där, för det visade sig vara mitt trygga ställe, my safe place. Bara där kunde jag somna om, och jag har inte drömt om det igen. Jag var tvungen att drömma det en gång för att inse att jag inte är rädd för dig.”
Hon ler mot mig och jag ler tillbaka genom tårarna.
”Jag skulle aldrig göra dig illa igen. Oavsett vad. Det finns inget i världen som skulle få mig att skada dig. Jag dör hellre.”
”Jag vet det.”, säger hon. ”Ditt hjärta har talat om det för mig hela tiden, och dina läppar med.”
Jag kan inte låta bli att kyssa henne, och hon kysser mig hårt tillbaks.
Sedan ser hon undrande på mig.
”Du skulle berätta vart din pappa är förresten.”, säger hon.
Jag skrattar lite.
”Alltså, han jobbar i Norge och kommer hem om några veckor. Rätt snart, två kanske. Så, inte så värst dramatiskt.”
Det knackar på dörren och Maja reser sig för att öppna den.
Utanför står Emilia och vrider lite på sig.
”Hej..”, säger hon. ”Får jag komma in?”
”Visst, det är okej för mig.”
Maja kastar en blick på mig.
Jag ler och nickar.
”Schysst.”, säger Emilia och liksom dansar in i rummet, slår sig ner på Majas kontorsstol.
”Ni har snott vin.”, påpekar hon.
”Vill du ha?”, frågar jag. ”Du kan få ett glas eller två, om du tar med dig den hemligheten i graven.”
”Jag antar att jag dör med hemligheten eller blir mördad för att ha berättat den?”, flinar Emilia.
”Korrekt.”, svarar jag.
”Jag lovar.”
Maja ser på oss och skrattar lite, fyller på ett glas till Emilia och häller på lite mer till oss.
”Någon som har en kortlek?”, frågar jag.
Maja räcker upp handen och rotar fram en ur sin skrivbordslåda, ger den till mig.
Jag studerar den, tappar hakan lite.
”Maja, din kortlek..”
”Har Alice i Underlandet-tema, jag vet. Inte så svårt att gissa vem hjärter dam är.”
Hon blinkar med ena ögat och Emilia ser över min axel.
”Shit vad häftigt”, säger hon. ”Kolla, där är Cheshire som spader ess. Det här är så häftigt!”
Maja skrattar åt oss, och det tar säkert en halvtimme innan jag och Emilia är färdiga med att verkligen studera kortleken.
”Hur vågar du spela med den här?”, frågar Emilia. ”Den borde plastas in!”
”Det fina vi har i livet bör vi njuta av.”, svarar Maja och låter väldigt klok. ”Jag har en kortlek med Silent Hill-tema också, men den rör jag aldrig.”
”Silent vadå?”, undrar jag.
Majas blick blir liksom svart och hon ser svimfärdig ut i några sekunder.
”Herregud.”, mumlar hon och lutar sig mot väggen. ”Okej, kolla här. Jag älskar tvspel. Ingen vet det. Helst skräck. Favoriten är Silent Hill. Jag skulle inte vilja kalla det för spel, snarare för..syre. Men det får vi diskutera senare, eller en annan dag, för jag behöver många timmar om du ska förstå varför jag är nästan lika kär i Silent Hill som jag är i dig.”
”Okej..ska bli intressant, älskling.”
Jag kysser henne och Emilia fnittrar.
”Haha vad är det?”, frågar jag.
”Alltså, ni är så fina ihop. Och jag är så glad. Dels för att ni verkligen ser lyckliga ut ihop, och dels för att det svarta och svåra i dig, Miriam, dog när du klippte bandet med Isabell. Men det tar ett tag för mig att vänja mig vid att se min storasyster kyssa en brud.”
”Jag har aldrig varit straight.”, påpekar jag.
”Det har ju varken du eller någon annan vetat, Miriam. Men jag är glad att du är gay. Det gör det..hur ska jag säga det här..lättare för mig att komma till ro med att jag själv är bi, och inte ensam om att inte vara straight.”
Ett par sekunder stirrar jag på min syster.
”Är du bi? Det har du aldrig sagt. Har du berättat det för någon annan?”
”Ja, jag..jag gillar någon. En tjej.. och nej, jag har aldrig sagt det högt förut.”
”Oj. Jag visste inte. Har du vetat det länge?”
”Hm.. jag har vetat det sen jag började på gymnasiet, så ja, ett skolår?”
”Går hon i din klass?”
”Ja..”
Emilias kinder blir röda och hon småler.
”Är ni vänner eller så, liksom, vad har ni för relation?”
”Vi brukar äta lunch ihop, fast ja, du vet.. med resten av gänget.
”Du och sleazarna?”
”Vad kan jag säga?”, svarar Emilia. ”En brud med tatueringar är liksom..det får min puls att öka haha.”
Maja har mest suttit tyst och iakttagit men nickar när Emilia nämner tatueringar.
En halv sekund funderar jag lite på vad en Lolita-tjej som Emilia gör för att passa in med glamrockare, men å andra sidan har jag märkt att hon har tonat ner sin gamla stil en aning, börjat bära jeans och linnen, och ibland lånat min skinnjacka till och med, men jag har inte funderat över det så mycket.
”Ska du ha någon kontakt med henne nu i sommar då?”, undrar Maja.
”Ja”, svarar Emilia och hennes ögon glittrar. ”Hon vet förstås inte hur jag känner, och jag har ingen aning om vad hon har för läggning, men allt reder sig på nått vis.”
Jag ger min syster en kram och hon föreslår att vi ska skåla.
”För kärleken.”, säger jag.
”För familjen.”, stämmer Maja in.
”Och för nya vänner.”, avslutar Emilia och kastar en blick på min flickvän.
Vi slår våra plastglas mot varandra och dricker av vinet.

Emilia (Miriams lillasyster)

På något sätt känner jag mig väldigt vuxen när jag sitter där och spelar ölspelet med min två år äldre syster och hennes flickvän.
Jag är glad att jag får lov att hänga med dom och Maja är verkligen en helskön tjej.
Mitt huvud är lite snurrigt av allt vin och jag ser frågande på Miriam när jag kan se hennes läppar röra sig men inte urskilja ett ord av vad hon säger.
Hur mycket vin har jag druckit egentligen?
”Va?”, säger jag.
”Vart har du tjejen ikväll?”, upprepar hon.
”Naemi menar du?
”Ja.”
”Jag går bara ner och snor något mer vi kan dricka”, säger Maja och försvinner.
”Kan du inte messa henne och fråga vad hon gör?”
”Jo, visst.”
Så jag skriver till Naemi.
”Hej Naemi, det är Emilia. Vad gör du? Kram.”
Svaret kommer direkt.
”Tjena! Kul att du hör av dig! Ingenting, faktiskt. Skulle på en fest men det sket sig så nu sitter jag bara här. Du då?”
Precis då kommer Maja tillbaka med an flaska vodka och en flaska 7up.
”Vad händer här?”, frågar hon.
Jag förklarar för Maja och berättar om smsen.
”Men säg att hon kan komma hit då!”
”Men..Mir, ska jag?”
”Varför inte,”, skrattar hon.
Okej..
”Jag är med min storasyster och hennes flickvän, vi dricker och spelar kort och jag tänkte att..du är välkommen hit och vara med oss. Om du vill alltså.”
Det går en stund och jag får en klump i magen.
Nu sitter säkert Naemi hos sig och asgarvar åt förslaget, för ha ha vem vill umgås med Emilia?
Men det kommer ett svar.
”Hej igen, förlåt för att det tog tid att svara, var tvungen att fråga päronen om jag får lov att dra till dig och det fick jag så.. jag kommer!”
Jag får lust att bara skrika rakt ut.
Va?
Vad hände nu?
Ska Naemi komma hit?
Och träffa mig, Maja och Miriam?
Seriöst?
”Okej, fan vad kul. Vi är hos Maja, dom har släktkalas för studenten och det men vi sitter på övervåningen och har vårat v.i.p-party där, hehe.”
Jag smsar henne adressen och faller sedan ihop i en hög av nervositet.
”Hehe syrran är du okej?”, frågar Miriam.
”Ja..”
Det ringer på dörren tjugo minuter senare och Maja går ner för att öppna.
Jag sitter bredvid Miriam och försöker att inte börja hyperventilera.
Jag hör steg i trappan och håller andan. Först in i rummet kommer Maja, och sen.. Naemi..
Hon är så snygg att jag vill lägga mig ner och dö.
Hon har tajta, svarta lite trasiga jeans på sig, ett Jack Daniels-linne och en skinnjacka med Mötley Crüe tryck på ryggen.
Hennes midjelånga vinröda hår är tuperat och väl sprejat.
Precis som jag berättade för de andra förut så är hon täckt av tatueringar och piercings.
”Hej”, säger hon och skakar hand min syster och Maja.
Naemi kommer från Skåne egentligen, och man kan fortfarande höra lite av skånskan i hennes dialekt, vilket jag tycker är extremt charmigt, men det mesta har hon tränat bort.
”Hej, jättekul att ses”, hälsar Maja.
”Ja, supertrevligt.”, håller Miriam med.
”Så här har ni gömt er undan släkt och vänner?”, frågar Naemi med glimten i ögat.
”Japp! Vill du ha en grogg?”
Maja håller upp vodkaflaskan.
”Tack, men nej tack. Kanske senare. Tog med mig whisky. Någon som vill ha?”
”Jag kan ta.”, hör jag mig själv säga.
What?
Whisky, Emilia?
Seriöst?
”Okej.”, säger Naemi och nickar gillande.
Ur sin väska plockar hon fram två plastglas som hon häller upp i, ger det ena till mig.
Jag tar en klunk och hostar till, känner att jag får tårar i ögonen.
Naemi skrattar lite, men inte på ett elakt sätt.
”Aldrig druckit whisky förut?”, frågar hon.
”Nej.”, medger jag och skrattar lite jag med.
”Det är starkt, så du har inget att skämmas över.”
Jag tar några klunkar till och de går ner betydligt lättare.
”Ni spelar ölspelet ser jag. Schysst. Får man vara med?”
”Självklart”, ler Miriam.
”Och ni har en grym kortlek också för den delen, måste jag säga.”
”Hon har en Silent Hill-kortlek också, men varken jag eller Miriam vet vad det är.”, säger jag.
”Silent Hill? Fan vad fränt! Jag älskar Silent Hill!”, utbrister Naemi och ger Maja en high five.
Maja bara ler.
Vi sätter igång med ölspelet och efter en stund är vi rätt berusade allihop.
”Vad sägs om sanning eller konka istället?”, föreslår Naemi.
Som sagt, alla är berusade, så vi tycker det är en bra idé.
”Hm, Miriam, du börjar.”
”Okej, Emilia, sanning eller konsekvens.”
”Sanning.”
”Hur många har du kysst?”
”Eh..”, säger jag och tänker efter. Jag har ju varit på ett par fester i mitt liv. ”Fem eller sex stycken.”
”Okej.”
”Maja, Sanning eller Konsekvens.”
”Konsekvens.”
”Ta av valfritt klädesplagg, och nej, sockarna räknas inte!”
Maja skrattar till och drar av sig strumpbyxorna.
”Okej, Naemi, sanning eller konka.”
”Konka.”
”Du måste kyssa..hm..vi tar..Emilia.”
Jag spärrar skräckslaget upp ögonen.
Va?
Alice vänder lite på sig och blinkar åt mig med ena ögat.
”Är du med på det?”
”Ja..ja, det är jag.”
Hon böjer sig fram och när Alices varma läppar pressas mot mina känns det som om fyrverkerier går av runt omkring mig.
Det är en relativt kort kyss, men med tunga, och jag känner mig helt utmattad när den är över.
”Det var inte så illa.”, skrattar Naemi och hon har ett sådär lite sexigt, hest skratt.
”Aha ja.”, är det enda jag får fram för att hålla med.
Vi leker en stund till men jag har svårt att fokusera.
Naemi studerar mig ett tag och frågar sedan om jag är okej.
”Ja, jag är okej. Jag behöver bara komma ut, ta en cigg.”
”Du kan röka här.”. säger Maja men jag skakar på huvudet.
”Nej, jag ska ta en liten promenad. Vill du följa med Naemi?”
”Det gör jag jättegärna. Vi ses sen, tjejer.”
Så vi tar på oss ytterkläder och börjar gå.

Miriam

Efter att min syster och Alice gått slår jag upp fönstret, tänder en cigg, sätter mig gränsle över Maja och fingrar lite på hennes silverarmband.
”Maja..”, säger jag försiktigt, försöker att inte sluddra.
”Ja?”, svarar hon frågande, och tar ett bloss på min cigg.
”Jag..jag älskar verkligen dig.”
Hennes ögon fylls av tårar.
”Miriam, min Miriam..”
Hon sätter sig upp så att jag hamnar i hennes knä, ansikte mot ansikte med henne.
Hon luktar vin och parfym, lite cigarettrök.
När hon öppnar munnen för att säga något slår hennes andedräkt emot mig, varm och trygg.
”Är det okej om jag kallar dig Mira?”, frågar hon först, snubblar lite på orden.
”Ja, visst, det är okej..”, svarar jag förvirrat, men hennes blick på mig är så öm att jag glömmer bort min förvirring.
”Okej, Mira..”, börjar hon. ”Du är det bästa som någonsin hänt mig. Jag vet, vårat förhållande var så jävla otippat att det skriker om det, men vem bryr sig? Vi har varandra nu och..”
Jag avbryter henne genom att ta hennes ansikte mellan mina händer och pressa mina läppar hårt mot hennes.
”Du vill inte prata, förstår jag”, fnissar hon och drar sig bakåt. ”Jag har en idé. Ta på dig något, vi ska ut!”:
”Men..vart ska vi?”, frågar jag medan Maja drar på sig en kofta.
”Inte så långt, kom nu.”
Hon drar med mig ner för trappan och kvar i vardagsrummet sitter släkten och babblar i mun på varandra
Plötsligt känns hela idén med att gå ut väldigt lockande.
Jag drar på mig min skinnjacka och mina converse, Maja trycker ner en vit, stickad mössa över mitt huvud och sedan är vi båda påklädda och redo att gå.
Tyst öppnar Maja dörren och vi smyger ut i försommarnatten.
”Vart ska vi?”, frågar jag igen.
”Upp på taket”, svarar hon enkelt.
”Eh..taket? Vi är typ..jättefulla.”
Smidigt svingar sig Maja upp i ett träd och hoppar från dess gren till nedersta delen av hustaket.
”Kom!”, halvskriker hon. ”Jag låter dig inte falla.”
Något klumpigare följer jag efter henne, och strax slår vi oss ner längst upp på tvåvåningsvillans tak bredvid skorstenen och ser ut över kvarteret.
Ur fickan på sin kofta drar Maja fram sin mobil, och ur dess högtalare kan jag snart höra introt till Forever Young spelas.
”I want to be forever young, to live forever, med dig.”, säger hon och börjar sedan sjunga med i låten.
Jag tar hennes hand, sjunger lite jag med, omfamnas av det vackra i situationen.

HeatherWade

Lesbisk 24årig kvinna som skriver mycket HBTQ-material om livet, vänskap, kärlek och även döden. Bor ensam med två katter, vilket funkar alldeles utmärkt :)
HeatherWade är medlem sedan 2016 HeatherWade har 81 publicerade verk