Publicerat 05.09.2007
Kategori: Novell

Jag skäms inte del 3

Vi var alltid så upptagna med att reta Amanda att vi aldrig insåg hur lång, stark och smidig hon verkligen var, ingen verkade bry sig mer än om att kunna ha kul genom att se henne ledsen, ingen visste ens nu hur stark Amanda var. Och så höll hon fast i mig, och jag hade inga chanser att komma loss.
Medan paniken steg mig åt hjärnan önskade jag att vi haft vett nog att låta Amanda vara ifred, då kanske inget hade hänt...
- Narcissa, sluta med att kräla, väste Amanda.
Men ingen chans att jag tänkte sluta, med paniken i hjärnan och tårar i ögonen slet jag och skrek jag.
Konstigt att ingen hörde mig.
- Det är Jessie! sa Amanda tyst.
Men jag fortsatte att vrida mig.
Det här avr sluet, tänkte jag. Slutet på mitt liv...
Jag tyckte hemskt synd om mig själv och var jätterädd. Det enda jag ville just då var att ha mammas snmälla, trygga famn framför mig, i stället sotd jag i famnen på min döda kompis mördare. Jag skrek igen, högre den här gången, och igen, fast den här gången övergick skriket till gråt.
- Släpp mig, Tina!
Så fort orden flugit ur munnen på mig ångrade jag mig, Amanda snurrade mig runt och såg mig stint i ögonen.
- Lär ni er aldrig? väste hon sammanbitet. Nu du, Nashi! Jag varnade er, men ni lyssnade inte!
- Döda mig inte! skrek jag. Jag hade aldrig känt mig så uppskrämd.
En våg av hemsk rädsla for genom kroppen och fick mig att darra, om bara denna otäcka kunde släppa taget, om bara någon kunde komma förbi... Men nej, ingen kom, och paniken växte och växte, till den tog slut och allting blev svart.

( Jag skriver så knäppt, men asså nästa del är slutet, när jag började skriva hade jag itne ägnat en enda tanke åt att det skulle bli så många kapitell, men jag hoppas du fortsätter läsa... Elr nåt... :P )