JÄGAREN

Den pensionerade lantbrukaren Jarl Ivar Andersson hade lagt ut sina fiskenät i sjön i mellersta Dalsland. Vattenytan var spegelblank och dimman började att lägga sig samtidigt som det började skymma i den sena augustikvällen. Jarl började ro tillbaka till sin brygga.
När han kom tillbaka till sin brygga stod det en man med gevär på land i anslutning till bryggan. Jarl struntade i detta och angjorde sin båt vid bryggan och klev upp på bryggan. Sen frågade han mannen med geväret vad han jagade.
Mannen på bryggan tittade på Jarl och höjde geväret.
-Det är dig jag jagar!
Knallen blev öronbedövande. Alla fåglar i närområdet flög iväg. Skottet träffade Jarl i bröstet och han flög ut i vattnet i samma ögonblick han dog.
Jägaren sänkte geväret och promenerade bort.

Grannen, Arvid Jansson hade hittat Jarl Ivar Andersson utanför bryggan och omedelbart larmat polisen.
Färgelanda-polisen hade omedelbart kontaktat kriminalen i Göteborg som skickat upp de blivande kriminalkommissarierna Anna Sund och Björn Bat samt kriminalteknikern Hassan Abu.
-Bra att du är med, Abu, när en fiskare är mördad, sa Björn Bat.
-Din ”svennehumor” alltså, sa Hassan med glimten i ögat.
-Ni är för skojiga, sa Anna Sund. Men nu börjar allvaret. Är det grannen Arvid som står där framme tro?
Hej vem är du ?
-Arvid Jansson, granne till mördade Jarl Ivar Andersson.
-Hur vet du att han är mördad, frågade Hassan?
-Rött efter blod i bröstkorgen.
-Jarl Ivar Andersson, sa Björn. Gillade han att fiska mycket?
-Han var jämt ute på sjön antingen med metspö, kastspö eller la nät. Varför undrar du?
-Bodde på somrarna i den här trakten och hörde fantastiska fiskehistorier om en Jarl. Bl.a. hade han tappat en fem kilos abborre vid båtkanten.
-Jo det är han.
-Hur kunde han veta att abborren vägde 5 kilo, frågade Anna.
-Det kom en våg samtidigt, sa Arvid.
-Bäst jag börjar undersökningen av kroppen, sa Hassan Abu.
-Anna och jag kollar området runt bryggan. Jag vill bara ställa ett par frågor till Arvid först, sa Björn Bat.
-Hur väl kände du Jarl Ivar Andersson?
-Vi var grannar. Jag köpte mitt hus för 15 år sen. Jarl har bott här hela sitt liv. Änkeman sedan 5 år tillbaka. Inga barn.
-Umgicks ni någonting?
-Inte mycket. Fikade och tog en sup vid några tillfällen.
-Bor du själv?
-Både ja och nej. Min särbo bor ett par nätter i veckan.
-Vad heter hon och var är hon nu?
-Eva Olsson och hon är på Teneriffa tills i övermorgon.
-Det var allt så länge.
När Björn kom ner till bryggan var undersökningen klar.
Det låg krutstänk på bryggan och kulorna kom från ett hagelgevär.
Undersökningen på platsen avslutades och trion åkte tillbaka till Göteborg.

Polischefen Ragnar Carlson hade genomgång med Anna Sund, Björn Bat och Hassan Abu på Skånegatan.
-Jarl Ivar Andersson blev skjuten med ett hagelgevär när han klev upp på bryggan från sin båt och ramlade baklänges ut i vattnet. Mördaren avlossade skottet från andra ändan av bryggan på drygt 10 meters håll. Har ni hört nån annan än grannen Arvid Jansson ?
-Nej, svarade Björn. Men Uddevalla-polisen hörde ett annat grannpar som båda var över 90 år och lomhörda, så dessa kan vi helt avskriva från inblandning i fallet. I övrigt är grannskapet glest befolkat.
-Vad anser du om Arvid Jansson?
-Han verkade reko men det kändes som att han hade mer att berätta. Hans särbo Eva Olsson är på Teneriffa och kommer hem imorgon.
-Anna, kolla upp vilket flygbolag Eva Olsson åkt med till Teneriffa.
Senare kom Anna Sund in till Ragnar Carlsson:
-Jag har kollat upp alla flygrutter från Sverige till Teneriffa den senaste månaden och ingen Eva Olsson har varit med på någon av dessa. För säkerhets skull kollade jag avgångarna från Oslo och Köpenhamn med samma magra resultat.

Anna Sund och Björn Bat åkte upp till Arvid Jansson för att fråga om Eva Olsson:
De visades in i Arvid Janssons modernt rymliga sportstuga. På ena väggen var ett vapenskåp med ett antal jaktvapen låsta.
-Fina vapen du har. Men det verkar saknas ett, sa Björn.
-Mitt hagelgevär blev stulet för ett halvår sen, sa Arvid.
-Varför har du inte polisanmält det?
-Trodde inte det var så viktigt.
-När åkte Eva Olsson till Teneriffa, frågade Anna?
-Exakt två veckor sen.
-Ingen Eva Olsson har åkt till Teneriffa den senaste månaden, sa Björn.
-Hon sa att hon skulle åka, sa Arvid.
-Var jobbar hon, sa Anna?
-Hemtjänsten i Färgelanda.
Anna och Björn gick in till chefen på hemtjänsten i Färgelanda och frågade efter Eva Olsson.
-Hon jobbar här men har inte varit på jobbet på en månad.

En vecka senare kom Ragnar Carlson ut i polishuset:
-Anna, Björn och Hassan! Ni får åka upp till Dalsland. En bärplockare har funnit en kropp i en myr på Kroppefjäll.
När trion var framme i skogsområdet möttes de av några poliser och en kvinna som grät.
-Det var hon som upptäckte kroppen, sa en av poliserna.
-Se till att hon blir kvar, sa Anna. Vi vill höra henne sedan.
-Var är kroppen, sa Hassan?
-100 meter bort. En hand sticker upp ur myren. Troligtvis en kvinnokropp eftersom naglarna är målade.
-Varför är det bara handen som sticker upp?
-Detta beror på torkan den senaste månaden. Med normal nederbörd hade kroppen sjunkit ner i myren för alltid.
-Jag ska undersöka området omkring sen drar vi upp kroppen.
En stund senare drogs kroppen upp med hjälp av poliserna på platsen. Det syntes att det var en kvinna.
-Man ser att kroppen ser normal ut om man undantar den hand som varit ovanför myren en tid, sa Hassan. Detta beror på att övriga kroppen inte utsatts för syre då den legat i myren.
-Det ser ut som det är nåt som följt med den andra handen, sa Anna. Nån liten väska eller nåt.
Hassan undersökte väskan.
-Kvinnan är Eva Marianne Olsson född 1979. Ett arbetsschema för hemtjänsten i Färgelanda finns också i väskan.

Anna Sund förhörde vittnet Lena Olofsson i hennes hus i Stigen.
-Hur känner du dig, började Anna lite försiktigt?
-Det känns bättre nu. Den snälla unge polisen tröstade mig. Du vet han som är lång och stor.
-Bengt Erik. Han är trygg i såna här situationer.
Plockar du ofta bär i detta område?
-Ja, flera gånger per år de senaste 40 åren. Kroppefjäll har känts som världens tryggaste plats men nu vet jag inte längre.
-Det är säkert fortfarande tryggt. Såg du någonting i övrigt runt fyndplatsen som du reagerade på?
-Inte vad jag kan komma på nu.
Anna kom ner lagom till Skånegatan när Ragnar Carlson gick igenom mordet på Eva Marianne Olsson.
-Hon har skjutits med ett hagelgevär i vänster sida i hjärttrakten.
Hassan, tror du att mordet begicks på fyndplatsen eller dess närhet?
-Tror snarare att hon sköts på annat ställe och att hon förts till platsen troligen i någon form av plastemballage.
-Varför tror du det?
-Därför att det syns spår i omgivningen att något tungt släpats till myren men det finns inga blodspår.

Ragnar Carlson kallade till sig Anna Sund och Björn Bat.
-Ni får åka upp till Arvid Jansson och berätta om hans särbo.
Anna Sund och Björn Bat knackade på hos Arvid Jansson.
-Jaså är det ni; vad vill ni, frågade Arvid.
-Vi går in och sätter oss, sa Anna.
Din särbo Eva är död.
-Ni kan inte mena allvar, sa Arvid och började gråta. Var det en olycka?
-Nej, hon blev mördad, sa Björn.
-Vem skulle vilja mörda henne?
-Det är det vi hoppas att du kan ge svar på.
-En Facebook-kontakt till henne från Bäckefors betedde sig väldigt konstigt.
-Hur då menar du, sa Anna?
-Han var förälskad i Eva och ville dejta henne. Men då hon sa nej skrev han massa nedlåtande okvädningsord till henne. Han hotade även att förpassa henne till de sälla jaktmarkerna.
-Vad heter denna man?
-Evert Slagfeldt.
-Har du nåt i datorn om honom?
-Tyvärr har han tagit bort sin Facebook men jag har gjort några skärmklipp på hans kommunikation med Eva.

Ragnar Carlson, Anna Sund, Björn Bat och Hassan Abu stod utanför Evert Slagfeldts lägenhet i Bäckefors. Bakom sig hade de en pikétgrupp. Ragnar ringde på dörrklockan och en man i 50-årsåldern öppnade.
-Vad vill du, sa mannen?
-Är du Evert Slagfeldt, frågade Ragnar?
-Ja, hur så?
-Vi vill undersöka din bostad, sa Ragnar och visade upp en husundersökningsorder.
-Dra åt helvete, sa Evert och slog till polischef Carlson över näsan så det började blöda. Sen sprang han iväg.
-EFTER HONOM!
Björn Bat rusade efter Evert Slagfeldt och kom så nära så att han kunde lägga krokben på honom. Sen satte Bat handfängsel på Slagfeldt.
Husundersökningen ledde ingenstans och transporten av Evert Slagfeldt fortsatte till Skånegatan där han anhölls inför väntande förhör.

Nils Evert Slagfeldt satt i förhörsrummet på Skånegatan tillsammans med Anna Sund och Björn Bat.
-Varför är jag här, frågade Evert?
-Våld mot tjänsteman, sa Björn Bat.
-Du har varit aktiv genom åren. 1993 dömdes du till 5 års fängelse som en av huvudmännen i inbrottsligan som huserade i Dalsland, Värmland, Norra Bohuslän och Södra Norge under några år. 2001 dömdes du till 6 års fängelse för grovt narkotikabrott. Och 2010 dömdes du till 3 års fängelse för grov misshandel av din före detta sambo, fortsatte Anna.
-Detta är överspelat; lev i nuet, sa Evert.
-Känner du Eva Marianne Olsson från Färgelanda, frågade Björn?
-Vi var vänner på Facebook.
-Enligt uppgifter har du trakasserat Eva på Facebook och hotat henne till livet på Messenger, sa Anna.
-Det är sånt som sker i stridens hetta, skrockade Evert!
-Vi tror att du har skjutit Eva och begravt henne i en myr i Kroppefjäll, sa Björn Bat. Detta eftersom hon nobbade dina inviter på Facebook och Messenger.
-Är Eva död, sa Evert?
-Skjuten med hagelbössa och begravd i en myr, sa Björn.
-Då kan ni glömma mig som gärningsman!
-Varför det?
-Jag är skotträdd och kan inte hålla i ett skjutvapen. Fick vapenfri tjänst i ”Lumpen” pga detta.

Evert Slagfeldt hade släppts.
-Innan du går vill jag upplysa om några saker, sa Ragnar Carlson. Du kommer att åtalas för våld mot tjänsteman och näthot. En polis kör hem dig.
Strax efter kom Anna Sund in till Ragnar Carlson.
-En person har för en månad sen satt in 100.000kr på Jarl Ivar Anderssons konto.
-Vem då?
-Det vet jag inte. Ett anonymt konto från nån utländsk bank.
-Fortsätt sök på nätet. Ta hjälp av prao-killen. Han är en riktig datanörd.
Strax efteråt kom Hassan Abu in på Ragnars kontor.
-Jarl Ivar Andersson och Eva Marianne Olsson sköts med samma hagelgevär.
-Vet du vem som sköts först?
-Vi har undersökt den del av Evas hand som befunnit sig ovan myren och helt klart är att hon sköts minst en vecka innan Jarl.
Senare kom Anna Sund in på Ragnars kontor.
-Jag har fått reda på vem som satt in pengar på Jarl Ivar Anderssons konto. Titta!
-Vilka idioter vi har varit, sa Ragnar och ropade sedan till sig Björn Bat och Hassan Abu.
Vi fyra åker iväg i min bil om en kvart. Se till att en pikétgrupp följer efter oss.
Jag förklarar på vägen.

Ragnar Carlson, Anna Sund, Björn Bat och Hassan Abu närmade sig mördarens bostad. På utsidan om dessa fyra gick åtta poliser ur pikétstyrkan i en kringgående rörelse.
Plötsligt hördes en hård knall på nära håll och Ragnar sjönk ihop. Han tog sig för bröstet och hans hand blev röd. 100 meter längre bort sprang mördaren in i skogen med ett gevär.
-Anna och Hassan; ni ringer en ambulans och hjälper Ragnar till bilen och in i den. Sen kör ni iväg och möter ambulansen, sa Björn Bat.
-Går du efter ”Jägaren", frågade Anna?
-Jag och pikét-gruppen, sa Björn.
-Var försiktig, sa Anna och gav Bat en lätt kram och en puss på munnen.
En timme senare var mannen med geväret uppe på ett berg och sköt mot Björn Bat och de andra poliserna.
-Han har ett gevär med en oerhörd träffsäkerhet, sa Björn till chefen för pikétstyrkan. Jag kommer att göra en kringgående rörelse och försöker överrumpla honom bakifrån.
-Det kan jag inte tillåta.
-Jag är din chef i det här läget.
-Gör som du vill. Men jag tar inget ansvar.
-Jag vill att ni täcker mig; jag smyger mig in i skogen till höger där den är tätast.
Björn Bat visste att han tog en stor risk och nästan begick tjänstefel. Men han var en mästare på att smyga. Det hade han lärt sig under sin korta tid hos fallskärmsjägarna under militärtjänsten.
50 meter från sidan såg han mördaren ligga på marken i militärkläder med ett gevär med fingret på avtryckaren.

Björn Bat började smyga sig på mannen med geväret. Tjänstepistolen hade han bakom ryggen nedstoppad i jeansen.
Minsta felsteg och trampande på en kvist kunde vara ödesdiger. Mannen med geväret var mycket farlig och dessutom desperat. Han hade redan dödat två personer och skottskadat en polis allvarligt. Tanken på Ragnar Carlsons tillstånd dök upp i Björn Bats hjärna i skogen men han slog omedelbart bort dessa tankar.
Han måste oskadliggöra mördaren först. Sen skulle han ta reda på hur det var med Ragnar.
Bat smög sig närmare mannen. När han var tio meter ifrån mannen trampade han på en kvist.
Mannen vände sig om och sköt ett skott som svischade nån centimeter från Björns vänstra öra.
-SLÄPP GEVÄRET, skrek Bat samtidigt som han kastade sig raklång till marken. Han tog upp tjänstepistolen och riktade den mot mannens högra hand. Sen tryckte han av.
Knallen var öronbedövande men det gick ändå att höra knaket av benen som krossades i mannens högerhand. Mannen ställde sig upp och skrek och tog sig för högerhanden.
-Spelet är slut, sa Björn samtidigt som han tryckte pistolen mot huvudet på mannen.

-Skönt att Ragnar kommer att klara sig, sa Björn Bat.
-Fast han kommer att vara sjukskriven resten av året, sa Anna Sund.
Därefter gick de båda in i förhörsrummet där Jägaren väntade. Björn tryckte igång en inspelare.
-Förhör med Bo Arvid Jansson. Närvarande poliser Anna Sund och Björn Bat.
-Varför sköt du Eva Marianne Olsson, Arvid, frågade Anna.
-Hon bara gjorde slut med mig och sa att hon skulle flytta till Stockholm och börja jobba på Södersjukhuset.
-Och då tappade du humöret och sköt henne med hagelgeväret sa Björn.
-Det var inte meningen att skjuta henne, sa Arvid. Jag riktade geväret mot henne för att skrämmas och då råkade det gå av.
-Din granne Jarl Ivar Andersson hörde skottet och kom förbi och fick se Eva där hon låg, sa Anna.
-Han hämtade två plastsäckar som vi lade henne i och lyfte in i bilen. Sen åkte vi till myren.
-Sen började Jarl pressa dig på pengar, sa Björn.
-Han begärde 100.000kr för hjälpen och sin tystnad. Eftersom jag hade just denna summa på ett hemligt konto på Jersey satte jag in pengarna på Jarls konto.
-Men han var ju själv inblandad, invände Anna.
-Han var smart nog att ha på sig gummistövlar, gummihandskar och regnkläder under transporten till myren. Kläder som han sen brände.
-Men Jarl ville ha mer pengar, sa Björn?
-Han kom upp till mig en dag och begärde 100.000kr till. Jag skulle fått sälja huset och sa detta till Jarl. Han bara hånskrattade åt mig och sa att det var mina problem.
-Och då beslöt du dig för att döda honom? Du visste att han var ute med båten och lade nät och mötte honom på bryggan i gröna kamouflagekläder.
-Jarl var närsynt och använde aldrig glasögon när han var ute på sjön. Därför kunde jag komma nära honom och skjuta.
Under hösten dömdes Bo Arvid Jansson till livstids fängelse i Tingsrätten för morden på Eva Marianne Olsson och Jarl Ivar Andersson och mordförsöket på Berndt Ragnar Carlson. Strax innan Lucia fastställdes domen i Svea Hovrätt.

-Bat, kom in på mitt kontor, ropade Ragnar Carlsson strax efter trettonhelgen.Jag kommer att pensionera mig tidigare än det är tänkt. Lite pga av det som hände i Dalsland men inte bara.
Tanken är att du ska ta över som polischef efter mig. Jag kommer vara din handledare innan semestern och sen tar du över själv. Vill du bli polischef?
-Självklart när du frågar!

BJÖRN ARNE TORSTENSSON

Skrivit ett antal noveller i mitt liv mest deckare.
BJÖRN ARNE TORSTENSSON är medlem sedan 2023 BJÖRN ARNE TORSTENSSON har 8 publicerade verk