Jo men jag mår bra

Ibland frågar personer mig hur jag mår. Istället för att säga hur jag egentligen mår säger jag bara det enkla svaret "Jo men jag mår bra" och sedan låsas som ingenting.
För 3 år sedan var jag med om något ingen ska behöva vara med om, jag blev våldtagen. Jag var då 15 år gammal och var på väg hem från en kompis vid åtta tiden på en onsdag. Jag hade gått i några minuter när jag en man kom bakom mig. Jag tänkte inte så mycket på det då denna väg brukar ha många gångare. När jag kommer till en skogsdunge känner jag två starka armar runt min kropp, en håller för min mun medan den andra släppar in mig i skogen.
Jag vet inte hur länge han höll på men när jag hade skrikit mig hes och tårarna hade slutat rinna ställde jag mig upp och massor med blod rann ner för mina ben. Jag sprang hem och duschade av mig. Jag var ensam hemma denna kväll då mina föräldrar var bortresta. Efter duschen la jag mig i sängen och grät, grät av smärtan jag nu hade och vad jag blivit utsatt för.

Det gick 2 veckor innan jag berättade för mina föräldrar, båda började gråta och vi gjorde en anmälan. Jag berättade för poliserna vad jag varit med om och hur denna mannen såg ut. Under hela förhöret fick dom det att låta som att det var mitt fel. Frågor de ställde var ofta "Vad hade du för kläder? Hade du druckit något? Sa du något till mannan som gick att misstolkas?" Jag blev så ledsen av alla frågor, hur kan detta vara mitt fel? Den sista frågan de ställde mig var om jag sagt nej. Vad har det med saken att göra? Räckte det inte att jag skrek på hjälp under hela händelsen?

Några veckor senare fick jag hem ett brev från polisen där det stod att de hittat en man som passat in på beskrivningen och att det försökt kontakta honom över telefon men inte lyckas. Brevet avslutas med att de säger "Han har nog lärt sig en läxa nu."
Jag bröt ihop när jag läste detta. Denna man har förstört mitt liv och han kommer inte få någon konsekvens. Vad har vi för system i vårt land som låter brottslingar gå fritt?

Jag har efter denna händelse försökt ta livet av mig flera gånger då jag inte känner att jag kan leva ett normalt liv längre. Jag har inget att leva för längre utan snaran är redan runt halsen.
Istället för att fråga hur jag mår när du egentligen inte bryr dig försök att hjälpa mig istället.
Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag orkar inte.

Skriven av: Alicia