Johannas dröm

JOHANNAS DRÖM

Johanna i Brunnsparken är en av Göteborgs mest kända statyer. Egentligen heter statyn "Såningskvinnan", men avtäcktes på Johanna dagen på 1880-talet. Därav namnet.

Jag har aldrig varit mycket till dansör, men hade ändå hamnat på en danskrog i Göteborg. Det var gamla kompisar som lurat med mig.
Jag hängde i baren och undrade vad jag hade här att göra. Bardisken var lång och det var trångt. Drickat tog jag det mycket försiktigt med, för när man kände att det var tråkigt så blev det lätt att man petade i sig ett par gintonic för mycket, så det blev mest vad som i Göteborg kallas ”slödreck” som jag petade i mig.
Lite förvånat tittade jag på en tjej som knuffade sig fram till mig. Hon beställde något av bartendern, vad uppfattade jag inte. Hon smuttade på sin drink och tittade nyfiket på mig.
-Du har stått länge i baren, sade hon. Druckit mycket har du också gjort. Är du full?
Jag log mot henne.
-Nej, visst har jag druckit mycket, men inget som man blir full av. På sin höjd pinkenödig.
-Varför står du här då?
-För att jag kass på att dansa och jag vill inte trampa sönder sköra kvinnofötter. Det är av ren omtanke jag står här.
Hon tittade fundersamt på mig.
-Jag skall dricka ur mitt glas, sedan skall vi dansa du och jag. Vågar du det?
-Ja, men kom ihåg att jag har varnat dig.
-Så farligt kan det väl inte vara?
-Säg inte det. Men jag skall försöka att inte trampa dig.
Hon drog ut mig på dansgolvet och jag tittade nyfiket på henne. En liten nätt brunett var hon. Dessutom var hon utrustad med ett leende som värmde mig ända in i själen.
Hon kom tätt intill mig och jag hade stora bekymmer. Vi skulle inte dansa krock med andra par och jag skulle helst röra mig i takt med musiken. Dessutom skulle jag försöka att inte trampa min danspartner på fötterna. Det pressade min simultana förmåga till sin yttersta gräns. Kanske rent av över gränsen
Damen som jag bedansade hjälpte mig så gott hon kunde. Och Gud skall veta att hon kunde.
Efter dansen hamnade vi i baren igen.
-Du, jag heter Max, Maximilian, om man skall vara noga. Vad vill du ha att dricka?
-Bjuder du mig på en drink?
-Ja, det gör jag. Vad heter du?
-Johanna och gärna ett glas vitt vin.
Jag beställde vin till Johanna och en gintonic till mig.
Johanna tittade på mig och log.
-Tar du till starkare saker efter dansen?
-Ja, jag behöver något stärkande!
-Var det så jobbigt att dansa med mig
-Nej, jag tyckte om att hålla om dig, men jag hade fått ut mera av det utan dansen.
Johanna skrattade åt mig.
-Max! Du vet inte hur mycket en man avslöjar om sig själv när han dansar.
-Jaså? Hur då?
-Du höll om mig, något närgånget kanske, men det kändes att ”närgångnare än så här blir det inte”. Då kunde jag ta till mig av din närhet.
-Jaså, om detta hade jag ingen aning.
Det började bli brötigt omkring oss. Det märktes att både män och kvinnor hade druckit en del. Höga skratt och höga röster hörde vi.
Det låg en folder på bardisken framför mig och jag tittade av ren nyfikenhet.
-Johanna, köket serverar ”nattamat” till klockan tre i natt. Skall vi försöka få i oss lite fast föda? Titta om det är något du gillar.
Jag räckte foldern till Johanna. Hon tvekade men tog emot den.
-Jag vet inte om jag vill bli bjuden, mumlade hon. Du har redan bjudit mig på ett glas vin.
-Var inte fånig. Om jag nu bjuder dig på lite ”nattamat” så är det för att jag vill det. Jag vågar inte erbjuda dig BnB, för att jag är rädd för att du skulle förändra mitt liv och att jag skulle låta dig göra det. Det skulle vara billigare, men som sagt, jag vågar inte.
Johanna rynkade pannan.
-BnB? Vad menar du med det?
-Bed and breakfast.
Johanna skrattade åt mig, men blev plötsligt allvarlig.
-Om jag får välja, så tar jag hellre BnB än ”nattamat” här. Om du vågar!
-Det är svårt att säga nej, så därför gör jag inte det. Skall vi gå?
Vi tog en taxi utanför krogen och åkte hem till mig. Johanna grumsade över taxipengarna.
-Det hade blivit billigare för dig med ”nattamat” mumlade hon.
-Allting kan inte mätas i pengar, tyckte jag och låste upp dörren till min lägenhet.
Johanna gick runt och tittade medan jag tinade räkor i mikron och rörde ihop en lagom dos med Rhode Island sås. Sedan var det bara att trycka ner ett par brödskivor i brödrosten och ”nattamaten” var klar.
Vi satt vid köksbordet, ett rejält bord med plats för sex stolar. Jag hade köpt det hos Myrorna och lagt ner många timmar på att slipa och olja in det.
Vi åt och pratade om manligt och kvinnligt, ibland ganska drastiskt, men vi hade trevligt.
-Johanna, det namnet får mig att tänka på statyn i Brunnsparken, sade jag.
-Hon som står naken på en pelare över fontänen?
-Ja, men riktigt naken är hon inte. Hon har en liten tygbit som hon skyler ”själva verket” med. Annars står hon i bara mässingen eller i bronset kanske man skall säga.
Johanna lyfte sitt glas till munnen.
-Jag tycker om den statyn. Ibland har jag undrat vem som har stått modell för den och hur det har känts för en ungkvinna att stå så naken framför en man. Tror du att konstnären låg med henne?
-Jag vet inte. Statyn är gammal, från 1880-talet tror jag. Hur det var med moral på den tiden vet jag inte, men det var säkert skillnad mellan rik och fattig. Om modellen var fattig så fick hon nog släppa till vare sig hon ville eller inte.
-Jag undrar hur jag skulle känna det om jag skulle stå så naken framför en man som jag inte känner? Det pirrar i mig när jag tänker på det. Det är en sådan där fantasi som jag har haft i flera år.
Hon kastade en generad blick på mig.
-Du är den första människa som jag har talat om det för. Jag tänker på det ibland alldeles innan jag skall somna och jag blir upphetsad av tanken. Tycker du att det låter sjukt?
-Nej, det tycker jag inte. Alla människor har väl drömmar eller fantasier. En del är väl sådant som man inte vill tala med någon om.
Jag tittade på henne. Hon var blank i ögonen och verkade försvunnen in i sin dröm.
-Är det något du har tänkt länge på?
-Sedan tidiga tonåren. Jag var nog en 15–16 år när jag började tänka på det. Fantisera om det, menar jag. Det var längesedan och det är inga fantasier längre, det är en dröm som jag drömmer om och om igen
-Om du vill så kan du få in fantasi uppfylld. Du har det i egna händer. Det finns inget som hindrar dig mer än din egen rädsla. Om din dröm är starkare än din rädsla så kan du stå naken där om en stund.
Jag pekade mot kortsidan av köket.
Johanna satt blickstilla på sin stol utan att säga något. Hon tittade efter mig när jag hämtade en stor, färgglad snusnäsduk ur en låda i hallen. Jag lade näsduken på bordet framför henne, släckte taklampan och tände blockljuset på köksbordet.
-Du kan lägga kläderna i sängkammaren, sade jag. Näsduken är stor nog för att dölja det du möjligen vill dölja. Och du kommer att få veta hur det gick för modellen. Satte han på henne eller hur gick det? Svar på många frågor kommer du att få.
Johanna stirrade på mig.
-Tror du att du kan få mig att göra vad som helst?
-Nej, det är din dröm! Vill du leva den, så kan du göra det nu!
Plötsligt fick hon ett bestämt drag över munnen och reste sig, tog näsduken och försvann mot sängkammaren.
Jag satt kvar och väntade. Blockljuset fick en ny, strategisk placering så att Johanna skull stå i ett milt ljus och med bra utsikt för mig. Det tog en stund och jag hörde att det knäppte i badrumsdörren.
Sedan kom hon. Hon hade tagit på sig min badrock, den brukade hänga på gångjärnet till sängkammardörren. Johanna kom ut i köket med långsamma, men bestämda steg. Hon tittade på mig och log ett osäkert leende.
Jag pekade mot väggen i kökets kortsida. Hon gick dit och vände sig mot mig. Ett ögonblick stod hon stilla, kanske var hon tveksam, men hennes dröm var inom räckhåll och jag tror att hon kände sig trygg med mig och att det var ”nu eller aldrig”.
Fingrarna gick till bandet som höll ihop badrocken, knuten löstes upp och hon lät badrocken falla till golvet. Snusnäsduken höll hon med darrande hand över könet.
Det var en vacker kvinna i sin enkla spenslighet. Brösten var små med hårt knutna bröstvårtor. ”det pirrar i mig när jag tänker på det” hade hon sagt. Och nu det pirrade väldigt mycket anade jag.
Hon såg rädd ut. Näsduken över könet och ena armen över brösten. Men blicken! Hennes ögon var trygga.
-Lyft armen över huvudet, sade jag och jag sade det väldigt tyst. Jag så på henne att hon hade bestämt sig. Hon tog tag med i näsduken med bägge händerna och lyfte händer och näsduk över huvudet.
Brösten lyftes och hon kastade huvudet bakåt, som för att ge upp det sista av sin blygsel.
Jag satt kvar vid köksbordet och tittade på henne. Kvinnan som gav upp sin blyghet för att leva sin dröm. Och hon vågade för att hon var trygg med mig.
Hon vred på sig för att visa sin kropp i profil. Händerna var fortfarande över huvudet. Johanna tittade på mig och jag anade ett leende.
-Du är vacker, viskade jag och hon vände sig så att hon hade ryggen mot mig. Det var en vacker rygg, smal midja och en härlig bredd över höfterna.
Hon vände sig mot mig igen.
-Jag skäms, men jag är i min dröm. Och den är härlig!
-Vänd lite på dig, jag vill se dig i profil igen.
Det fanns ingen tvekan hos henne. Hon bara vred på kroppen.
-Jag vill helst att du skall se mig framifrån. Då är känslan av att vara utlämnad starkast.
Jag nickade. Och hon stod i sin nakenhet framför mig igen.
-Knip inte så med benen. Du har en fin liten torva. Den behöver du inte skämmas för att visa.
Jag kände hennes tveksamhet, men hon särade lite på benen och visst var det en liten och väl tuktad mus hon visade mig.
-Vi byter plats, sade jag och gav henne badrocken.
Hon satte sig vid köksbordet och drack ur mitt vinglas. Jag stod där Johanna stått förut och slängde skjortan på golvet. Byxorna föll till golvet av egen tyngd. Snusnäsduken hade jag i vänsterhanden, jag var naken sånär som på ett par sockor och kalsongerna. Innan jag drog av mig kalsongerna vände jag ryggen mot Johanna.
När jag vände mig mot henne igen låg kalsongerna på golvet och snusnäsduken hade jag draperat vackert över ett praktfullt glänsande ollon.
Johanna tittade och log.
-Vilken staty är du? Frågade hon.
-Poseidon. Han har en fisk i handen, men jag får nöja mig med min stolthet, sade jag och drog undan näsduken och tog ett rejält grepp om snorren.
Johanna reste sig och kom fram till mig.
-Poseidon har en kall, våt fisk i handen.
Hon tog mjukt om snorren.
-Det du håller i är inte vått och inte kallt. Bara hårt och så bultande varmt. Tänk om Johanna i Brunnsparken hade varit en Johan och skulptören en kvinna? Hade hon bett honom sätta på henne då?
-Jag tror det. Och jag tror inte att hon hade behövt be två gånger.
Johanna hade min badrock på sig och log mot mig.
-Max, förut var det jag som stod naken framför dig. Nu är det du som är naken. Lever du din dröm nu?
-Nej! Jag försöker komma in i din dröm. Att bli en del av det du har fantiserat om. Får jag det?
Hon släppte snorren och tog pungen i handen. Hon kramade mjukt och kände på testiklarnas tyngd. Vägde dem i sin hand.
-Du är inte blyg, sade hon med läpparna mot min ena bröstvårta.
-Jo, lite generad är jag, men jag bryr mig inte om det. Du får titta och känna hur du vill. Och du, det finns inga begränsningar i det löftet.
Johanna log lojt.
-Jag trodde inte att det skulle bli så här, mumlade hon.
-Känns det inte bra för dig?
-Det känns härligt. Max, det är du som är skulptören och jag som är modellen. Usch, jag vill inte säga så, det låter så grovt, men nu måste jag.
Hon smekte mig mjukt över bröstet.
-När skall du knulla mig?
-Alldeles strax. Jag har bestämt hur och var.
Jag mera kände än hörde hennes djupa andetag och undrade hur det var i hennes fantasi. Hur tog skulptören henne? Hårt och bestämt eller försiktigt och ömt? Det kunde jag inte veta och jag ville inte fråga.
-Har jag något att säga till om?
-Kanske, det är din dröm. Men det är jag som är skulptören. Jag bestämmer mer än vad du kan göra. Och jag tror att du vill vara lite rädd. Inte mycket, men lite. Jag tror att det är så i din dröm.
Hon nickade och jag såg att hon svalde hårt.
Johanna protesterade inte när jag tog av henne badrocken. Hon bara lät det ske.
Med mjuka fingrar smekte jag över venusberget och kände hur Johanna gav upp. Hon var i drömmen nu, men i den delen av drömmen som hon inte drömt ännu.
Jag tog Johanna i handen och ledde fram henne till köksbordet.
-Jag skall knulla på dig på köksbordet. Men innan jag gör det så skall jag kyssa dig där en kyss känns skönast.
Jag såg förtroende och bara en glimt av oro i hennes ögon. Och oron måste hon få känna, för det var en del av hennes dröm. Hon satte sig på bordskanten, lutade sig bakåt med stöd av armarna.
-Ner på rygg ordentligt, sade jag. Och isär med benen. Nu är du modellen och nu skall jag knulla dig.
Johanna sade inget, hon lade sig bara på rygg och låg framför mig och skrevade med uppdragna knän. Hon var vidöppen och kanske lite rädd. Jag drog fram en stol till bordets kortsida och satte mig.
När jag drog isär blygdläpparna hörde jag Johanna dra ett djupt andetag och skrevade lite mer. Jag satte ett finger på hennes känslighet. Hon var varm och fuktig och hennes andetag var häftiga.
När jag tog lite hårdare i henne gnällde hon tyst, ett gnäll som övergick i tyst tjut när jag kysste den lilla hårda ärtan som var hennes underlivs absoluta känslighet.
Jag sparkade undan stolen och tittade på Johanna. Med händerna hade jag tagit ett stadigt tag i hennes knäveck och jag såg att hon låg med öppen mun och slutna ögon.
-Titta mig, sade jag och hon öppnade ögonen.
-Nu skall jag sätta på dig, sade jag och försökte låta barsk på rösten.
Johanna blinkade och försökte fästa blicken på mig. Jag tror att hon misslyckades.
Jag öppnade hennes kön och drog med ollonet i springan innan jag började lirka mig in i henne. Det fick inte göra ont i henne, men jag anade att drömmen krävde att jag skulle in i henne snabbt och hårt.
Hela ollonet var inne i Johanna. Hon pustade tryckte huvudet bakåt mot bordsskivan och hon ojade när jag tog tag i ena bröstvårtan och nöp till.
Ojandet kom tyst ur Johanna, men när jag körde in snorren i henne med ett häftigt juckande så övergick ojandet till tyst skri. Var var hon? Hos mig eller i sin dröm?
Jag juckade sakta och försiktigt mer behövdes inte för att hon skulle börja pusta och jag förstod att orgasmen hade tagit tag i henne. Hon var inne i sig själv, men hon skulle komma tillbaka till mig.
När jag tryckte mig långt in i henne, så långt att jag anade hennes botten Skrek hon till, gjorde några ynkliga juck innan allt blev stilla för henne. Jag tryckte isär hennes knän och kände att hon ar helt avslappnad. Med stadiga tag i hennes knäveck började jag jucka med kraftiga tag. Johanna kändes alldeles lealös och tog emot mig så gott hon kunde.
När det började ila i ljumskarna på mig så försvann allt. Det var min kropp som bestämde nu. Det var bara att följa med och det gjorde jag gärna.
Jag kände sperman spruta ur mig, jag anade Johannas hesa skri. Helt borta var jag tills allt var över. Då böjde jag mig över Johanna, kysste henne och hjälpte henne ner från bordet.
Hon stod ostadigt och det rann sperma blandad med safter från hennes kön utefter ena låret.
Jag drog med mig henne in i duschen. Vi stod tätt intill varandra under det strilande vattnet.
-Jag behöver aldrig vara blyg för dig mera. Om du visste hur generad jag var när stod naken framför dig i köket. Fast ljuset var milt så kände jag mig så utlämnad. Det var skrämmande och så alldeles underbart på samma gång.
Jag kramade om henne, men sade inget.
-Max, du tog väl inga foton? Jag menar med mobilen eller så?
-Nej, inga foton. Men det kan vi ordna nästa gång. Sedan kan vi sitta och titta på din dröm tillsammans. Har du tänkt på att det har blivit min dröm också?

Skriven av: Lars Olofsson