Julkåseri.

Grabbarna kom hem en dag på fika. När vi hade ventilerat världsproblemen, morden i Göteborg, politiken och annat som kändes angeläget så sa den äldste…
– Jag har tänkt lite grann på julen, mamma. Kan vi inte trappa ner julklappsinköpen i år? Vi blir ju bara fler och fler i familjen!
– Hur tänker du då, undrade jag?
– Jo, om alla bara köper till sina egna barn så skulle det inte bli så jobbigt? Lisa och jag har pratat om det, och hon tycker också det är en bra idé.
Maken som inte brukar vara så pratsam instämde entusiastiskt.
– Det har jag tyckt länge, men det har då ingen velat lyssna på. En mycket god idé!
– Jaha, du, sa jag när grabben hade gått. Har du tänkt på att det gör väl ingen skillnad för oss? Bara köpa till sina egna barn? Det begriper du väl att vi måste köpa till barnbarnen och barnbarnsbarnen också. Det skulle se ut det om vi inte gav dem några paket. Förresten så har jag redan köpt till dem! Joel ska få en jättefin overall och Loke de sötaste hängselbyxor jag har sett. Och så har jag köpt…
– Ja, ja, sa maken, det blir säkert bra. Du gör som du vill, det har du ju alltid gjort.
– Vi pratade också om att dra ner på julmaten? Det är ju vansinnigt som vi håller på. Egentligen räcker det ju med skinka och köttbullar och prinskorv, och kanske Janssons och en liten omelett?
– Jasså, sa jag, är det inte du som så gärna vill ha dopp i grytan, revbensspjäll och pressylta?
– Ja men dopp i grytan blir det automatiskt när du kokar skinkan. Och revbenspjällen brukar ju jag göra varje år, den traditionen vill jag inte vara utan. Nej jag tänkte att vi kunde ta bort annat som är onödigt. Tex rödkålen, den äter ju ändå bara du!
– Unnar du inte mig lite rödkål, en endaste gång på året? Jag slamrade förnärmat där jag stod och försökte få rent en gryta efter middagen. Vem var det som absolut skulle ha grisfötter på julbordet förrförra året? Lillpojken höll nästan på att spy, när han såg hur du och hans pappa slafsade i sig dem! Dom kan vi ta bort! Inlagd strömming behöver vi inte heller.
– Är du galen, kvinna, det är ju nästan det enda som äldste grabben äter på julbordet. Nä, det går inte!
– Jag vet sa jag, vi tar bort sillen, sillsalladen och snapsen tex. Västerbottenosten och ägghalvorna behövs inte heller. Ölen kan vi också slopa, vi kan dricka vatten till maten, det duger gott!
– Det går ju inte att prata med dig, du ska då alltid vränga till det! Maken prasslade med tidningen han satt och läste. Jag hörde honom mumla surmulet bakom den skyddande blaskan.
–Ta bort ölen och snapsen, vad?
– jag vet vad vi gör! Vi tar bort lutfisken! Den behöver vi inte.
– Vi har väl aldrig haft lutfisk på julafton? Du tål ju inte ens lukten, säger du ju?
– Ja, ja häng nu inte upp dig på småsaker, sa jag. Då är vi alltså överens om att vi inte ska ha öl, snaps sillsallad , grisfötter och lutfisk?
Jag möts av surmulen tystnad.
– Förra året införde vi lax, eftersom svärdottern alltid haft det i sitt föräldrahem, hur gör vi med det i år, undrade min äkta hälft.
-- Ja, det måste vi ju ha, du vet ju hur hon sitter och petar i maten, hon rynkar på näsan åt det mesta som vi har på vårt julbord. Nej, laxen måste vi ha. Men jag har tänkt att inte baka så mycket i år. Det räcker gott med lussebullar och mjuk pepparkaka, tycker jag.
– Nej stopp och belägg! Ska vi inte få smaka dina underbara mandelmusslor? Med sylt och grädde? Nu får du väl ändå ge dig? Inte ha mandelmusslor?
– Det är ju roligt att du gillar dem, det har jag nog märkt, så många som du brukar stoppa i dig. Då tänker du inte på kolesterolet minsann!
– Kolesterolet, jäkla påfund! Bara för att EU har bestämt att det ska ligga under 5% har jag inte fått äta något av det som jag tycker är gott! Tänk att det aldrig pratades om kolesterol när jag växte upp, var det inte farligt då? Tro mig, nästa vecka så är det något annat som är på tapeten och som är livsfarligt värre! Minns du när socialstyrelsen gick ut och sa att vi skulle äta 6-7 skivor bröd om dagen? Eller när ägg var farligt? Nu kan man gott äta ett ägg varje dag! Ha, de har väl inget annat för sig, kan jag tänka.
Maken gick upp i varv, så mycket tror jag inte han sagt på det senaste året?
– Det verkar inte som om du vill ändra på något när det gäller maten? Vi kanske ska ta och åka bort i stället? Jag åker gärna till kanarieöarna eller varför inte Maldiverna, sa jag drömmande. Det vore härligt att slippa allt ståhej med julen!
– Hå, hå sa maken, minns du när grannarna åkte ifrån allt en jul? De kom hem lagom till trettonhelgen, vem var det som fick vara tomte hos dem på trettondan, vad? Nej, låt det vara som det brukar, fast jag kan gå med på Rödkålen och lutfisken förklarade han storsint.
Så lägrade sig lugnet över vårt kök och jag tänkte för mig själv att rödkål med överbliven skinka blir nog väl så gott även på juldagen.

Gun Kihl

Jag är pensionär och har börjat skriva sedan några år tillbaka. Är gift har tre vuxna grabbar, 3 barnbarn och som grädde på moset 3 stycken barnbarnsbarn! Arbetade tidigare som områdeschef inom omsorgen, håller på att skriva en roman om en förståndshandikappad grabb vid namn Peter. Skriver noveller och dikter om det mesta som kan ske i livet. Har fått en del publicerade i olika veckotidningar. ?>
Gun Kihl är medlem sedan 2015 Gun Kihl har 20 publicerade verk