Publicerat
Kategori: Novell

Katten bakom solen

Katten smyger sakta fram genom gatorna, ingen ser henne, inget vet att hon existerar. Sakta, nästan som om hon svävar försvinner hon in bakom ett hörn och alla spår är utsuddade. Tyst och svart som natten, smyger hon bort från allt liv, ensam och mager, men med ondska i sinnet.


Tim och Rasmus har nyss slutat skolan och är på väg hem, tvillingarna ser nästan exakt likadana ut, det är bara ögonen som skiljer dom åt. Tim har djupt blåa ögon och Rasmus har isblåa. Deras hår är ljust, nästan vitt, dom är runt 1,67 lång och ganska smala. Rena tjej drömmen.

- Tänk om det är som James säger, att Tina gillar dig alltså? Rasmus såg på sin bror och sa.

- Det tror jag väll! Alla tjejer gillar mig, jag ser perfekt ut.

- Ja men nu är det så att vi ser likadana ut Rasmus!

- Inte tror jag att Tina skulle gilla dig bara för det, skrattade Rasmus fram, föresten så är jag inte intresserad av någon tjej i klassen.

- Jaså? Det trodde jag, men jag är inte heller så inne i det där själv. Pojkarna fortsatte hem och pratade om lite allt möjligt. Det fanns små svarta avtryck på gatan dom genade igenom för att komma snabbare hem, men dom la inte märke till det. Dom la inte heller märke till dom gula ögon som såg på dom.


Dom rör sig lugnt framåt, katten kollar noga på dem med iskall blick. Dom kan minsann röra sig fritt mitt på dagen, det kan inte hon, hon måste röra sig med mörkret och tystnaden. Varför får inte alla röra sig i solens ljus? Världen bakom solen är så tyst, så mörk. Bara tack vare att hon har bra syn som katt ser hon allt som lever på natten, allt det tysta som rör sig svävande som dimman. Ett ljud får katten att se sig oroligt om och hon försvinner sedan in i skuggornas mörka skydd.


Rasmus tycker inte om att städa sitt rum och det driver Tim till vansinne, men dom bråkar aldrig om det, Tim bara städar lugnt och sansat medan Rasmus sitter och skissar vid skrivbordet. Rasmus är väldigt bra på att rita, själv är Tim bra på att skriva och har därför alltid högsta betyg i alla skriv uppgifter som dom får i skolan.

- Rasmus kan du ta rätt på katten? Deras katt Lotus som bara är ett halvt år gammal springer fram och tillbaka över golvet och är ivägen för Tim som försöker städa.

- Okej, Rasmus reser sig och lyfter ut katten ur rummet och stänger sedan dörren, Han är en plåga! Tim bara nickade och fortsatte med städningen medan Rasmus fortsatte på sin skiss om snart visade sig vara en bild av Lotus.

- Alltså hur kan man rita en bild på något som är på pricken likt originalet? Tim gillade att se sin brors bilder och blev alltid lika förvånad av hur bra han ritade. Rasmus la ifrån sig pennan när deras mamma ropade att det var mat.


Den lilla katt hanen som springer runt där inne vet inte att hon existerar här ute, han kan inte känna av hennes lukt för den är precis som allt annat i mörkret, försvunnen. Men hon känner att han finns där, hon kan lukta sig till djur med ett varmt hem. Det är snart mörkt och snart kan hon jaga igen. Förhoppningsvis finner hon någonting denna gång, det har varit ont om mat på senaste tiden och snart måste hon börja äta av sin egen sort. Men det fallande mörkret gör att ingen ser när djuren försvinner, dom ser aldrig mer sina djur, precis som dom aldrig sett henne.


Både Tim och Rasmus slår upp ögonen samtidigt och sätter sig upp i sängen. Chokat ser dom på varandra, tvilling dröm igen.

- Vad fan var det där? Rasmus andades fort.

- Förhoppningsvis en dröm som aldrig slår in! Båda hade sett Lotus, utomhus på natten och dom hade sett att skuggorna rörde sig, sen hade en av skuggorna tagit form och anfallit Lotus som dött direkt. Skuggan hade släpat bort på honom och sedan hade dom vaknat.

- Ligger Lotus hos dig? Tim såg sig om i rummet. Han är inte hos mig.

- Nej han är inte här… herregud! Rasmus studsade upp och drog på sig en tröja och ett par byxor. Kom vi måste hitta honom!

- Okej! Pojkarna springer ut i natten utan skor och stannar mitt på gården och ser sig omkring. Dom springer runt till bakgården där drömmen utspelat sig.

- Jag får en känsla av att skuggorna rör sig. Rasmus lät rädd, han hade inget emot mörker, bara när han haft en hemsk dröm eller någonting liknande.

- Det är bara drömmen som skrämt dig, lugnade Tim. Kom jag hörde någonting här borta. Dom gick mot garagets baksida och där fann dom Lotus, han försökte fånga en liten groda som snabbt försvann in i det höga gräset. Lättat lyfte dom upp katten och försvann in i huset igen.


Dom hade förstört hennes jakt, precis när hon skulle attackera kom dom rusandes ut ur huset. Hur visste dom? Varför kom dom för att hämta hennes byte? Missnöjd drar hon sig tillbaka in i skuggorna och ser efter dom när dom försvinner in i huset och ljuset släcks. Hon kan röra sig fritt igen. Jag ska ta dig, jag tar alla som lever med glädjen jag inte har. Med svansen lågt liggande bakom sig försvinner hon ljudlöst iväg, precis som när hon kom.



På väg hem från skolan igen, Tim grubblar på vad som hände den natten då Lotus var ute. Han kunde inte släppa drömmen, men försökte ändå inse att det var en dröm och inte verklighet. Katten hade varit ute på kvällen bara.

- Tror du att den där drömmen betyder någonting? Tim såg på Rasmus som suckade.

- Sluta nu Tim! det var en vecka sen och Lotus mår bra, eller hur?

- Ja… du har rätt. Tysta fortsatte dom sin väg hem. Dom genade som vanligt över gatan och kom in på gården precis för att se Lotus sista andetag och en mager svart katt som hungrigt slet i deras förut så livfulla kattunge.


Hon hade väntat tills dom kom nära nog att se, sedan hade hon hoppat ut, ut i ljuset. Kattungen hade nyfiket gått fram mot henne helt omedveten om faran, sådan fara kände man bara av om man levde i mörker och skuggor. Men nu hade hon kastat sig ut i ljuset, det gjorde ont, men skadade inte. Så fort dom dök upp runt hörnet slog hon sina vassa tänder i halsen på ungen och vred till, hon visste hur man dödade på en sekund. Deras ansikten fick henne att må bättre, dom såg så rädda ut, så hjälplösa, precis som hon varit. Fram till då. När hon tog makten över mörkret och blivit skuggornas ledare. Det var deras tur att lida, den rasen skulle aldrig förstå hur mörkret och skuggorna fungerade. Nu vad ungen död och hon slet sönder den, åt den som om hon inte ätit på flera år. Det var hennes hämnd för att dom kom ut den natten, hade dom inte kommit hade dom sluppit se det här. Men dom hade tvingat ut henne i ljuset. Hon som alltid levt bakom solen.

Skriven av: Lucifer

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck