Publicerat
Kategori: Novell

Kidnappad del 3.

Jag stirrade p skrämen där Crystal och Jessika kramade om varandra.
Tänk, de som hatade varanbdra hade nu varann som tröst.
Jag fortsatte stirra, det gick inte att röra mig.
Var var jag någonstans? Det luktade unket och innestängt?
Var var Ollie nånstans, och mamma? Borde de inte leta efter henne?
Plötsligt kom hon på killen med jordgubbarna och hans ord, dem fick mig att rysa.
'' Summer! Hur kunde du vara så jävla idiotiskt bitchig att du var tvungen att gå dit? För att visa att du var modig? Din jäkla kärring, varför gjorde du det? ''
Jag hade ingen aning om varför jag befann mig här. Jag stirrade skrämt omkring mig och hade god lust att gråta.
Men jag gråter inte ofta, inte sen jag var sju år gammal.
Det hörs steg, jag snurrar runt och flämtar till.
En kille står framför mig, han är lång och mörkhårig och hur hans ficka putade det ut någonting.
- Du är Summer, sa han.
DEt var ingenfråga, snarare en igenkännelse, han log med hela ansiktet. Hna såg snäll ut.
Jag tittade ner. Jordgubbskillen hade också sett snäll ut, jag hade varit dum nog att... Det är mitt eget fel, varför lyssnade jag aldrig på mamma?
Jag såg upp. GHur hamnade Jessie och Crystal här?
- Var är hon? skrek jag.
Rösten var gäll och pipig, jagh fick anstränga mig smått.
- Å, du menar din bästis, Jessika? frågade killen och rynkade på näsan.
Jaså? Han har pumpat ur henne information om mig, tänkte jag, det är därförhan kan mitt namn!
'' Något säger mig, Summer, att det inte alls är därför. Han vet allt om dig. Det är vi säkra på. Summer... ''
Jag ryggade tillbaka och spände ögonen i honom.
- Ta hit henne, NU!
- Nej, sa killen och återfick sitt fula sneda leende. Det är snare så att jag ska ta dig dit. Visst? Du vill väl inget alla än att återse dina vänner?
Jag öppnade munnen för att säga att Crystal var allt annat än min vän.
- Nej juste. Du hatar ju Crystal, visst? Du får ursäkta mig, Sum, men nu måste vi gå.
- Jag tänker inte gå någonstans! skrek jag.
- Säker? sa killen och log igen.
Han tog fram någonting från fickan, det som ja sett sticka ut.
- En kontroll? frågade jag misstroget.
- Ja, en kontroll, ekade killen. Med en knapp! Vet du varför, Sum?
Jag skakade på huvudet.
- Då ska jag visa dig, sa han och log retsamt.
Det leendet fick honom att se tio år yngre ut, som en busig liten skolpojke.
Han tryckte ner knappen och sträckte handen mot tv rutan.
En vakt kom fram. Killen tryckte två gånger på knappen.
En till kille blev synlig, han gick rakt fram mot Jessika, tog tag i hennes fingrar och skar dem med en kniv.
Jag såg att Jessika skrek trots att jag inte hörde.
Hur kan dem!? tänkte jag förtvivlat. Skära av fingrarna?
'' De kommer inte göra samma sak med dig, Sum. Du ör stark, men vasrför i hell skulle du hit ner, din dumma jävel? ''
- Vad du ser förskräckt ut, sa killen och skrattade,.
Jag sanodde runt.
- Självklart, han skar ju...
- De är inte avskurna, Sum, jag har väntat mig mer av dig, Titta noga och låtsas inte som om du vet allting utan att titta först.
Jag blev lätt överrumpad eftersom jag alltid har rätt. Jag gör alltid min väg, och om jag npgongång hade fel sa jag bara '' Och? '' så ilsket jag kunde.
Men när jag nu tittade, insåg jag att jag hade fel.
Killen hade bara skärt svagt på Jessikas fingrar och det renn svagt med blod från dem.
- Ja, i och för sig, Sum, kan vi göra henne mer illa, om du inte lyder. Vi vet din svaghet, och det 'r dina vänner. Det är både din svaghet och en av dina starka sidor. Så? Ska vi gå?
Jag nickade stumt, killen tog mig på armen och började släpa mig iväg.
Jag gjorde ingen motstånd.
Stackars Jessika... Och alla andra...
Jag tyckte till och med synd om Crystal.
Killen drog mig mot en brun dörr, öppnade den och så steg jag in i salen.
Det första jag fick se var en videokamera, sedan stolar, tjejer och sedan Jessika som satt med uppspärrade ögon vid åsynen av mig, en skrikande mun som sa:
- Neeeej! Nej, nej neeej! Inte du, Summer!

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 11 år

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren