Publicerat
Kategori: Novell

Killen i mina drömmar.

Där var du. Killen i mina drömmar. Jag stod i mitt fönster och kollade ut mot dig när du spelade fotboll. Jag kunde inte dra min blick ifrån dig. Men rätt som det var råkade jag putta ner något i fönstert. Jag böjde mig ner och tog upp det. När jag reste mig igen så var du borta.

Jag tänkte bara på dina fina bruna ögon ditt ljusbruna spretiga hår.
Jag gick ut för att gå till affären det ända jag tänkte på var dig. Jag önskade jag fick träffa dig.

Jag var utanför affären då jag såg någon, någoon som liknade dig killen i mina drömmar. Jag trodde inte mina ögon det var faktiskt du.

Jag gick fram. Sa tyst hej. åh nej tänkte jag vad har jag gjort han kommer bara skratta åt mig.
Men han sa snällt hej tillbaka och log med sitt fina leende.
Jag blev helt varm i kroppen. och frågade om han ville gå en runda.
Han sa ja visst kan vi göra det.

Vi gick och pratade. Han frågade var jag hade sett han.
Jag sa tyst att jag hade kollat på dig genom mitt fönster.
Han fnissade till och sa så gulligt.
Jag blev tyst av pinsamheten.
Han tog tag om mig och kramade mig försiktigt.
Jag lade huvudet mot hans bröst och njöt.

Jag hörde fotsteg bakom oss men tänkte att det är väll bara hans kompisar.'
Plötsligt skrek han till jag blev rädd släppte taget och han föll till marken. Då såg jag han hade blivit knivskuren men av vem?
Jag vände mig om för att springa till hans kompisar. Jag han inte mer än en meter innan jag kände ett slag mot huvudet.

Jag vaknade upp på sjukhuset med mamma brevid mig. Det första jag sa va. Var är han?Var är Johan?
Mamma såg ledsen ut och sa att han hade blivit knivskuren och var illa drabbad.
Jag slöt mina ögon och började gråta.
Varför frågade jag mig varför? varför just Johan?

Dagen därpå hörde jag något pipa högt i rummet brevid. Jag blev rädd och tänkte vad händer? jag ropade på mamma och grät och sa vad är det som händer ?
Mamma var ledsen och sa ,Det är johan hans hjärta har stannat. Dom gjorde allt dom kunde gumman.

Jag trodde inte mina öron. Jag brast ut i gråt och kunde bara tänka på den stunden jag stod och kramade om han. Hans bruna fina ögon hans ljusbruna spretiga fina hår. Han var perfekt för mig, Och nu är han borta.

Skriven av: aniii94

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson