Kontoret

Ett dovt mummel hörs i bakgrunden som min uppmärksamhet borde vara riktad mot men det är hopplöst. Det finns inte en chans att jag kan lyssna på den där monotona mörka rösten som inte tillför någon ny kunskap, när han på andra sidan bordet är mycket intressantare. Det är något speciellt med honom just idag men hittills har jag ännu inte kunnat sätta fingret på vad det är. Det bubblar inom mig när jag i smyg låter min blick vila på honom någon sekund innan den måste vandra vidare för att inte väcka misstankar. Jag gör några krusiduller i mitt block som jag alltid brukar göra när jag lyssnar, för att ingen ska kunna upptäcka att jag har mina tankar någon helt annanstans än på nissen som babblar framför sin presentation. Det känns som att det är riktigt varmt i rummet och jag känner behovet av att byta sittställning utan att dra till mig någon extra uppmärksamhet. Jag kan inte låta bli att titta på honom igen. Hans blonda rufsiga men ändå tillfixade hår är lika sexigt som alltid så det kan inte vara därför jag känner en sådant extra behov av att slita av honom kläderna. Det hettar till igen och jag tittar ner i mitt block. Instinktivt biter jag mig i läppen, det som jag absolut inte får göra. Jag slutar på en gång och förbannar mig själv. Det får inte hända igen. Det blir så tydligt vad det är som jag sitter och tänker på då. Den svarta tighta knälånga kjolen ligger hemma på golvet och tur är det för annars skulle mina lår vara hopklistrade vid det här laget. Mina svarta utsvänga byxor är alltid ett bättre alternativ när jag ska spendera mesta delen av min dag sittandes och lyssna på massa nissar som tror sig vara väldigt viktiga. Fingrarna letar sig till håret och börjar leka med det samtidigt som jag känner att jag äntligen har hittat mitt påklistrade fokusansikte. Blicken vill till andra sidan bordet hela tiden och tillslut ger jag efter. Han tittar fokuserat med sina blågrå ögon på nissen som pratar och nickar allvarligt för sig själv innan han skriver ner något på sitt block. Fascinerande hur män kan göra så lite och ändå framstå som väldigt attraktiva bara för den lilla rörelsen. Så fokuserad och duktig på det han gör, så oemotståndlig. Jag upptäcker att han inte har sin kavaj på sig utan den hänger på hans stol. Jag känner att min figursydda kavaj också borde ha hängt på min stol, men det är försent nu att börja klä av sig. Jag är medveten om att min kavaj ser bäst ut på mig så det bästa är att behålla den på. Jag för en hårslinga bakom örat och återigen är min sänkta blick diskret riktad mot honom. Hans vita skjorta ser ny ut och plötsligt ser jag vad som gör honom extra het idag. Han har kavlat upp skjortärmarna en bit och hans underarmar syns. Det måste vara varmt idag, det är inte bara jag som inbillar mig. Min blick smeker hans lagom håriga armar och upp över hans överkropp. Den vita skjortan smiter åt lite extra och avslöjar att det finns en muskulös kropp där under. Hans konturer syns mer än vanligt. Jag känner mig nöjd över min upptäckt. Skjortan är definitivt ny. Försöker han förföra någon idag? Med en tight skjorta på den där kroppen skulle han definitivt kunna få vilken kvinna som helst. Definitivt mig. Ingen tvekan alls. Blodet pulserar häftigt och plötsligt känner jag att jag vill ha honom här och nu. Det spelar ingen roll att det finns ett tiotal personer runt omkring oss. Fast… å andra sidan är det inte möjligt. Förnuftet hinner ifatt. Han är ju som sagt lite mer tillbakadragen än vad jag är. Jag ler lite åt tanken. Jag tvingar mig att lugna ner mig något men lusten försvinner inte. Inte på långa vägar. Jag skulle kunna sätta mig som en tonåring med hakan i händerna och förtrollat titta på honom för att hoppas att hans skulle upptäcka mig. Eller ge honom en striptease. Men ingen är någon speciellt smart idé. Bättre att låtsas vara behärskad och vänta. Förvånat tittar jag på när alla reser på sig och inser snabbt att det äntligen är slut och att lunchen väntar. Äntligen. Många börjar prata om deras planer på att sätta sig vid någon pub för att se någon fotbollsmatch. Gäsp. Jag himlar med ögonen för mig själv samtidigt som jag plockar ihop mina saker. Pappret på mitt block är helt nedkluddrat av saker. Jag lyssnade väldigt bra idag kommer jag fram till. Väldigt nöjd över min prestation. När jag går mot dörren glider han in bakom mig och jag sneglar på honom med ett svagt leende. Han tittar tillbaka och det rycker i hans ena mungipa.
”Jag måste bara förbi mitt kontor först”, säger han till mig.
”Det är ingen brådska”, svarar jag samtidigt som jag ser att han inte har besvärat sig med att ta på sig sin kavaj.
Vi går in i hissen som är halvfylld av stressade människor som antagligen också vill se fotbollsmatchen. I hissen på väg upp känner mig jag relativt lugn trots omständigheterna. Jag kan inte låta bli att snegla på mig själv i spegeln för att sedan ge mig själv godkänt. När vi kommer till våningen där hans kontor ligger är vi ensamma i hissen och när vi kliver ut så ser jag inte en människa. Vi går till hans kontor och han öppnar dörren för mig varpå jag kliver in. Alltid lika välstädat noterar jag snabbt. Det gillar jag. Han stänger dörren och jag tittar ut genom fönstret.
”Vad tyckte du om mötet?”, frågar jag och vänder mig mot honom.
Han lösgör sin slips lite gran med ena handen och jag tar ett djupt andetag för att hejda mig själv. Jag känner hur jag blir alldeles till mig och vill bara slita av honom den tighta skjortan. Han plockar med något på skrivbordet innan han tittar upp på mig. Jag för håret bakom örat då jag inte vet vad jag annars ska göra. Hur kan han vara så kontrollerad och otroligt het?
Han stoppar händerna i byxfickorna och går runt skrivbordet med sin blick fäst på mig.
”Ska vi verkligen prata om mötet nu?”, frågar han och lyfter ena ögonbrynet innan han stannar några centimeter ifrån mig.
Jag andas in hans förföriska parfym och tittar upp på honom. Hans kropp lutar sig ännu närmare och något hårt snuddar vid min kropp. Jag biter mig i läppen. Ingenting kan stoppa vilddjuret i mig nu.

Skriven av: Lovisa Lindberg